Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mjölksjögurka

Organismgrupp Tagghudingar, Sjögurkor Ocnus lacteus
Mjölksjögurka Tagghudingar, Sjögurkor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten vit sjögurka med slangfötterna i fem oregelbundna sicksackrader. Den lever uppe på bottenytan, som regel sittande på uppstickande föremål.
Längd upp till 4 cm. Kroppen är mer eller mindre cylindrisk med trubbig och ibland aningen avsmalnande bakände. Kroppsväggen är tjock, seg och mjölkvit. Tentaklerna är genomskinligt vita eller svagt gula och relativt kraftiga med glesa och korta förgreningar. Slangfötterna är cylindriska och försedda med en tydlig sugskiva. De är arrangerade i fem sicksackformiga, oregelbundna och ganska glesa enkel- eller dubbelrader. Raderna av slangfötter gör kroppen femkantig i tvärsnitt.
Det är i dagsläget (2013) oklart om denna art även omfattar de bruna individer som i fyndrapporter brukar benämnas Ocnus brunneus (se släktestexten).
Utbredning
Länsvis förekomst för mjölksjögurka Observationer i  Sverige för mjölksjögurka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mjölksjögurka förekommer från Öresund till Bohuslän, i Skagerrak och Nordsjön, vid Nord-Tröndelag i Norge, runt Shetlandsöarna, Färöarna och sydvästra Island samt vid nordöstra och sydvästra Brittiska öarna. Den finns vidare söderut till nordvästra Bretagne och Marocko, i Medelhavet in till Adriatiska havet och längs västra Afrikas kust söderut till runt 20° N. Arten, som under 1960- och 1970-talen var förhållandevis vanlig i stora delar av Kosterområdet, har sedermera blivit sällsynt där.
Arten var under 1970-talet ej ovanlig längs med hårdbottenbranterna i större delen av Kosterrännan men har minskat påtagligt under senare decennier, och tycks numera påträffas nästan uteslutande i Säcken och Singlefjordsområdet där strömsättningen är starkare än i resten av fjordsystemet. Det är dock tänkbart att arten fortfarande finns på vissa andra kraftigt strömspolade lokaler, exempelvis Fladen och Väderöarna. Eftersök behövs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sjögurka som i regel är kritvit till färgen. Maxstorlek 4 cm lång. Totalutbredningen omfattar området från Trondheimsfjorden till Bretagne i söder, samt dessutom Färöarna, södra Island, Marocko, Senegal samt Adriatiska Havet. Arten har påträffats på djup mellan 2 och 655 meter, i regel på strömspolade lokaler sittande på stora hydroider eller andra uppstickande föremål. I svenska vatten rapporterad från hela väskusten, från Öresund upp till norra Bohuslän. Arten var under 1970-talet tämligen vanlig längs med hårdbottenbranterna i större delen av Kosterrännan men minskade påtagligt under senare decennier, och rödlistades som VU 2005. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten på många strömspolade lokaler längs västkusten, t ex utsjöbanken Fladen. Den återfanns dock ej i Kosterområdet. Sedimentation till följd av trålning, muddring och eutrofiering utgör hot mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 10. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 (4512-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (64-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Mjölksjögurka lever på 10-90 meters djup (regionalt grundare och ibland så djupt som 650 m). Den påträffas ofta sittande på föremål som sticker upp från hårda bottnar, t.ex. hydroider och hornkoraller. Vuxna individer kan föröka sig könlöst genom delning.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· hornkoraller
· hornkoraller
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Holothuroidea (sjögurkor), Ordning Dendrochirotida, Familj Cucumariidae (korvsjögurkor), Släkte Ocnus, Art Ocnus lacteus (E.Forbes & Goodsir, 1839) - mjölksjögurka Synonymer Holothuria lactea E.Forbes & Goodsir, 1839

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sjögurka som i regel är kritvit till färgen. Maxstorlek 4 cm lång. Totalutbredningen omfattar området från Trondheimsfjorden till Bretagne i söder, samt dessutom Färöarna, södra Island, Marocko, Senegal samt Adriatiska Havet. Arten har påträffats på djup mellan 2 och 655 meter, i regel på strömspolade lokaler sittande på stora hydroider eller andra uppstickande föremål. I svenska vatten rapporterad från hela väskusten, från Öresund upp till norra Bohuslän. Arten var under 1970-talet tämligen vanlig längs med hårdbottenbranterna i större delen av Kosterrännan men minskade påtagligt under senare decennier, och rödlistades som VU 2005. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten på många strömspolade lokaler längs västkusten, t ex utsjöbanken Fladen. Den återfanns dock ej i Kosterområdet. Sedimentation till följd av trålning, muddring och eutrofiering utgör hot mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 10. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 (4512-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (64-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En liten vit sjögurka med slangfötterna i fem oregelbundna sicksackrader. Den lever uppe på bottenytan, som regel sittande på uppstickande föremål.
Längd upp till 4 cm. Kroppen är mer eller mindre cylindrisk med trubbig och ibland aningen avsmalnande bakände. Kroppsväggen är tjock, seg och mjölkvit. Tentaklerna är genomskinligt vita eller svagt gula och relativt kraftiga med glesa och korta förgreningar. Slangfötterna är cylindriska och försedda med en tydlig sugskiva. De är arrangerade i fem sicksackformiga, oregelbundna och ganska glesa enkel- eller dubbelrader. Raderna av slangfötter gör kroppen femkantig i tvärsnitt.
Det är i dagsläget (2013) oklart om denna art även omfattar de bruna individer som i fyndrapporter brukar benämnas Ocnus brunneus (se släktestexten).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mjölksjögurka

Länsvis förekomst och status för mjölksjögurka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mjölksjögurka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mjölksjögurka förekommer från Öresund till Bohuslän, i Skagerrak och Nordsjön, vid Nord-Tröndelag i Norge, runt Shetlandsöarna, Färöarna och sydvästra Island samt vid nordöstra och sydvästra Brittiska öarna. Den finns vidare söderut till nordvästra Bretagne och Marocko, i Medelhavet in till Adriatiska havet och längs västra Afrikas kust söderut till runt 20° N. Arten, som under 1960- och 1970-talen var förhållandevis vanlig i stora delar av Kosterområdet, har sedermera blivit sällsynt där.
Arten var under 1970-talet ej ovanlig längs med hårdbottenbranterna i större delen av Kosterrännan men har minskat påtagligt under senare decennier, och tycks numera påträffas nästan uteslutande i Säcken och Singlefjordsområdet där strömsättningen är starkare än i resten av fjordsystemet. Det är dock tänkbart att arten fortfarande finns på vissa andra kraftigt strömspolade lokaler, exempelvis Fladen och Väderöarna. Eftersök behövs.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Dendrochirotida  
  • Familj
    Cucumariidae - korvsjögurkor 
  • Släkte
    Ocnus  
  • Art
    Ocnus lacteus(E.Forbes & Goodsir, 1839) - mjölksjögurka
    Synonymer
    Holothuria lactea E.Forbes & Goodsir, 1839

Mjölksjögurka lever på 10-90 meters djup (regionalt grundare och ibland så djupt som 650 m). Den påträffas ofta sittande på föremål som sticker upp från hårda bottnar, t.ex. hydroider och hornkoraller. Vuxna individer kan föröka sig könlöst genom delning.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Har betydelse)
· hornkoraller - Alcyonacea (Har betydelse)
Det tycks vara så att de områden som arten under senare tid försvunnit från är utsatta för en kraftigare sedimentation än tidigare. Arten är således troligen anpassad för ett liv på icke sedimenterande bottnar med en lagom mängd suspenderade födopartiklar i vattnet. En ökad sedimentation till följd av trålning, muddring och generell eutrofiering kan således slå hårt mot arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen till havet fortsätter och intensifieras .Trålning, muddring eller andra mänskliga aktiviteter som leder till ökad sedimentation bör undvikas eller åtminstone minskas i närheten av känsliga biotoper.
Namngivning: Ocnus lacteus (Forbes & Goodsir, 1839). Originalbeskrivning: Holothuria lactea. The Athenaeum 618: 647. Synonym: Ludwigia lactea Auctt.
Etymologi: lacteus = mjölkaktig; lac (lat.) = mjölk; suffixet -eus (lat.).
Uttal: [Óknus lákteus]

Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Dendrochirotida  
  • Familj
    Cucumariidae - korvsjögurkor 
  • Släkte
    Ocnus  
  • Art
    Ocnus lacteus, (E.Forbes & Goodsir, 1839) - mjölksjögurka
    Synonymer
    Holothuria lactea E.Forbes & Goodsir, 1839
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).