Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dynrödmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Myrmica specioides
Dynrödmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arbetare: Längd 3,5–4,5 mm, och

Drottning: Längd 5–5,5 mm. Liknar närmast hedrödmyra Myrmica sabuleti och ängsrödmyra M. scabrinodis men även mindre rödmyra M. constricta. Jämfört med den sistnämnda är sydlig rödmyra mer skrovlig med mindre utpräglad nätstruktur på huvudet samt mer insvängda pannlister. Antennskaftet har en tydligare vinklad böj samt en kraftigare list på baksidan som bildar en platta på antennskaftets översida, från själva böjen och en bit ut. Ryggtaggarna är kortare och pannlisterna mindre insvängda än hos hedrödmyra M. sabuleti och ängsrödmyra M. scabrinodis, och även petiolus har en annan form. Sedd från sidan är översidan mer välvd, och det brant sluttande partiet längst bak saknas eller är inte lika utpräglat. Sedd ovanifrån är petiolus smalt rektangulär, medan den är kvadratisk hos de båda andra arterna. Antennskaftsplattan har inte samma kraftiga bakåtlutning som hos ängsrödmyra M. scabrinodis (max. 30º respektive 45º), och den är smalare än hos hedrödmyra M. sabuleti.

Hane: Längd 4–5 mm. Liknar hanen av sandrödmyra M. rugulosa och mindre rödmyra M. constricta men är något skrovligare och har ofta längre postpetiolus samt lägre petiolus.
Utbredning
Länsvis förekomst för dynrödmyra Observationer i  Sverige för dynrödmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sydlig rödmyra förekommer i Västeuropa (inklusive södra England) och från Centraleuropa till Svarta Havet. Norrut sträcker sig utbredningsområdet till Danmark, sydligaste Sverige (flera lokaler i Skåne samt Hällevik i Blekinge) och Norge (öster om Oslofjorden).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten är känd från ett tiotal lokaler i södra delen av landet. Det är en värmekrävande art med bon på sandig mark, mest på strandhedar vid kusten. Hotas troligen av igenväxning med t.ex. vresros, störningar från badliv samt exploatering. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (24-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Sydlig rödmyra är en värmekrävande art som i Nordeuropa förekommer på glest bevuxen, sandig mark i kusttrakter. Hällevikslokalen kan närmast betecknas som ruderatmark, ett stycke sandmark mellan fritidshus och utsatt för slitage. I Nyehusen finns arten i kantzonen mellan badstrand och tallskog. Arten livnär sig i viss utsträckning av andra myror, i synnerhet gul tuvmyra Lasius flavus.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· gul tuvmyra
· gul tuvmyra
· jordmyror
· jordmyror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Myrmica (rödmyror), Art Myrmica specioides Bondroit, 1918 - dynrödmyra Synonymer sydlig rödmyra

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten är känd från ett tiotal lokaler i södra delen av landet. Det är en värmekrävande art med bon på sandig mark, mest på strandhedar vid kusten. Hotas troligen av igenväxning med t.ex. vresros, störningar från badliv samt exploatering. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (24-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Arbetare: Längd 3,5–4,5 mm, och

Drottning: Längd 5–5,5 mm. Liknar närmast hedrödmyra Myrmica sabuleti och ängsrödmyra M. scabrinodis men även mindre rödmyra M. constricta. Jämfört med den sistnämnda är sydlig rödmyra mer skrovlig med mindre utpräglad nätstruktur på huvudet samt mer insvängda pannlister. Antennskaftet har en tydligare vinklad böj samt en kraftigare list på baksidan som bildar en platta på antennskaftets översida, från själva böjen och en bit ut. Ryggtaggarna är kortare och pannlisterna mindre insvängda än hos hedrödmyra M. sabuleti och ängsrödmyra M. scabrinodis, och även petiolus har en annan form. Sedd från sidan är översidan mer välvd, och det brant sluttande partiet längst bak saknas eller är inte lika utpräglat. Sedd ovanifrån är petiolus smalt rektangulär, medan den är kvadratisk hos de båda andra arterna. Antennskaftsplattan har inte samma kraftiga bakåtlutning som hos ängsrödmyra M. scabrinodis (max. 30º respektive 45º), och den är smalare än hos hedrödmyra M. sabuleti.

Hane: Längd 4–5 mm. Liknar hanen av sandrödmyra M. rugulosa och mindre rödmyra M. constricta men är något skrovligare och har ofta längre postpetiolus samt lägre petiolus.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dynrödmyra

Länsvis förekomst och status för dynrödmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dynrödmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sydlig rödmyra förekommer i Västeuropa (inklusive södra England) och från Centraleuropa till Svarta Havet. Norrut sträcker sig utbredningsområdet till Danmark, sydligaste Sverige (flera lokaler i Skåne samt Hällevik i Blekinge) och Norge (öster om Oslofjorden).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Myrmica - rödmyror 
  • Art
    Myrmica specioidesBondroit, 1918 - dynrödmyra
    Synonymer
    sydlig rödmyra

Sydlig rödmyra är en värmekrävande art som i Nordeuropa förekommer på glest bevuxen, sandig mark i kusttrakter. Hällevikslokalen kan närmast betecknas som ruderatmark, ett stycke sandmark mellan fritidshus och utsatt för slitage. I Nyehusen finns arten i kantzonen mellan badstrand och tallskog. Arten livnär sig i viss utsträckning av andra myror, i synnerhet gul tuvmyra Lasius flavus.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Havsstrand, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· gul tuvmyra - Lasius flavus (Har betydelse)
· jordmyror - Lasius (Har betydelse)
Det finns förmodligen inget annat hot mot arten på de ställen, där den är funnen och andra ställen där den skulle kunna finnas, än exploatering, något som skulle kunna vara aktuellt i Hällevik.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Förhindra exploatering av lämpliga lokaler.
Etymologi: specioides = trol. ”stilig att se på”; av species (lat.) = form, yttre skepnad, prakt, etc., i naturvetenskapligt språkbruk vanligen = art; suffixet -oides (gr.).

Uttal: [Myrmíka spesioídes].

Collingwood, C. A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna ent. Scand. 8: 1–174.

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3): 83–99.

Douwes, P. 2012. Myrmica specioides sydlig rödmyra, s. 89. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Kutter, H. 1977. Hymenoptera-Formicidae. Fauna Insecta Helvetica 6: 1–298.

Seifert, B. 1988. A Taxonomic Revision of the Myrmica Species of Europe, Asia Minor, and Caucasia (Hymenoptera, Formicidae). – Abhandlungen und Berichte des Naturkundemuseums Görlitz 62: 1–75.

Seifert, B. 1996. Ameisen- beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2002 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Myrmica - rödmyror 
  • Art
    Myrmica specioides, Bondroit, 1918 - dynrödmyra
    Synonymer
    sydlig rödmyra
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2002 & 2012.