Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  snyltrödmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Myrmica karavajevi
Snyltrödmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arbetare: Saknas.

Drottning: Längd 3,5 mm. Skiljer sig från alla andra rödmyredrottningar genom att de är små, kraftiga och korthåriga. Dessutom finns ett något framåtriktat utskott på postpetiolus undersida, och mellan- och bakskenbenen saknar sporrar. Kroppen är ljusare (mer gulaktig), huvudet och mellankroppen är slätare och ytan har en punktur som dominerar över de svaga längs- och tväråsarna. Ryggtaggarna är korta men kraftiga. Postpetiolus är bred, ungefär som hos hårig rödmyra Myrmica hirsuta.

Hane: Längd 3,5 mm. Liknar drottningen genom den ljusa färgen (obetydligt mörkare), de långa antennskaften, avsaknaden av kamtandade sporrar på mellan- och bakskenbenen (rudiment av sporrar finns dock) och den sparsamma behåringen. Dock är utväxten på postpetiolus undersida inte så stor som hos drottningen, och av notauli syns endast de främre skänklarna. Antalet antennsegment (12) är det samma som hos drottningen, vilket är nästan unikt bland myror och skiljer snyltrödmyrehanen från alla andra rödmyrehanar. Även den ringa storleken är karakteristisk.
Utbredning
Länsvis förekomst för snyltrödmyra Observationer i  Sverige för snyltrödmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Snyltrödmyra är förmodligen vanligare än vad som visas av de spridda fynd som gjorts i England, Schweiz, Tyskland, Tjeckoslovakien, Ukraina, Ryssland, Estland, Norge (Hedmark) och Finland (Egentliga Finland, Södra Savolax, Norra Karelen och Södra Österbotten). Endast en fyndplats är känd i Sverige (Revingefältet, Skåne). Överallt är den mycket sällsynt. Totalt är färre än 30 lokaler kända i hela Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Det har nog endast gjorts ett enda allvarligt försök att leta efter arten i vårt land och då hittades den. Den lever hos den särskilt på mossar vanliga Myrmica scabrinodis och den i Sydsverige rätt vanliga M. rugulosa. Det skulle kunna betyda att den inte är särskilt ovanlig. Habitatet är också mycket stabilt och inte utsatt för allvarlig minskning. Å andra sidan finns det få fynd av arten även utanför Sverige, vilket antyder att den kan vara väldigt ovanlig. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Snyltrödmyra lever som inhysing hos främst ängsrödmyra M. scabrinodis och sandrödmyra M. rugulosa, men även hos andra rödmyrearter. Värdarter har helt olika miljökrav. Sandrödmyran finns på öppen, mer eller mindre sandig mark med sparsam vegetation medan ängsrödmyran förkommer på relativt våta platser som myrar, kärr, fuktiga hedar och ängsmark. Flest kända fynd i Norden av snyltrödmyra (utom i Sverige) har gjorts på mossar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor), Kleptoparasit
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· sandrödmyra
· sandrödmyra
· ängsrödmyra
· ängsrödmyra
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Myrmica (rödmyror), Art Myrmica karavajevi (Arnoldi, 1930) - snyltrödmyra Synonymer Sifolinia karavajevi (Arnoldi, 1930), Symbiomyrma karavajevi Arnoldi, 1930

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Det har nog endast gjorts ett enda allvarligt försök att leta efter arten i vårt land och då hittades den. Den lever hos den särskilt på mossar vanliga Myrmica scabrinodis och den i Sydsverige rätt vanliga M. rugulosa. Det skulle kunna betyda att den inte är särskilt ovanlig. Habitatet är också mycket stabilt och inte utsatt för allvarlig minskning. Å andra sidan finns det få fynd av arten även utanför Sverige, vilket antyder att den kan vara väldigt ovanlig. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Arbetare: Saknas.

Drottning: Längd 3,5 mm. Skiljer sig från alla andra rödmyredrottningar genom att de är små, kraftiga och korthåriga. Dessutom finns ett något framåtriktat utskott på postpetiolus undersida, och mellan- och bakskenbenen saknar sporrar. Kroppen är ljusare (mer gulaktig), huvudet och mellankroppen är slätare och ytan har en punktur som dominerar över de svaga längs- och tväråsarna. Ryggtaggarna är korta men kraftiga. Postpetiolus är bred, ungefär som hos hårig rödmyra Myrmica hirsuta.

Hane: Längd 3,5 mm. Liknar drottningen genom den ljusa färgen (obetydligt mörkare), de långa antennskaften, avsaknaden av kamtandade sporrar på mellan- och bakskenbenen (rudiment av sporrar finns dock) och den sparsamma behåringen. Dock är utväxten på postpetiolus undersida inte så stor som hos drottningen, och av notauli syns endast de främre skänklarna. Antalet antennsegment (12) är det samma som hos drottningen, vilket är nästan unikt bland myror och skiljer snyltrödmyrehanen från alla andra rödmyrehanar. Även den ringa storleken är karakteristisk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för snyltrödmyra

Länsvis förekomst och status för snyltrödmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för snyltrödmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Snyltrödmyra är förmodligen vanligare än vad som visas av de spridda fynd som gjorts i England, Schweiz, Tyskland, Tjeckoslovakien, Ukraina, Ryssland, Estland, Norge (Hedmark) och Finland (Egentliga Finland, Södra Savolax, Norra Karelen och Södra Österbotten). Endast en fyndplats är känd i Sverige (Revingefältet, Skåne). Överallt är den mycket sällsynt. Totalt är färre än 30 lokaler kända i hela Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Myrmica - rödmyror 
  • Art
    Myrmica karavajevi(Arnoldi, 1930) - snyltrödmyra
    Synonymer
    Sifolinia karavajevi (Arnoldi, 1930)
    Symbiomyrma karavajevi Arnoldi, 1930

Snyltrödmyra lever som inhysing hos främst ängsrödmyra M. scabrinodis och sandrödmyra M. rugulosa, men även hos andra rödmyrearter. Värdarter har helt olika miljökrav. Sandrödmyran finns på öppen, mer eller mindre sandig mark med sparsam vegetation medan ängsrödmyran förkommer på relativt våta platser som myrar, kärr, fuktiga hedar och ängsmark. Flest kända fynd i Norden av snyltrödmyra (utom i Sverige) har gjorts på mossar.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor), Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· sandrödmyra - Myrmica rugulosa (Viktig)
· ängsrödmyra - Myrmica scabrinodis (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Arten förefaller att vara mycket sällsynt i Sverige, men i övrigt är eventuella hot svåra att bedöma. Liksom så många andra parasitiska myror är arten svårupptäckt och kan eventuellt också vara förbisedd. Nyligen gjorda studier (Witek m.fl. 2013) har visat att upp till 30 % av bona av värdmyrorna på en lokal kan vara parasiterade av snyltrödmyran.
Arten bör eftersökas på lämpliga platser, till exempel mossar, så att dess utbredning kan klarläggas.
Etymologi: karavajevi = efter den ukrainske myrmekologen W. Karawajew.

Uttal: [Myrmíka karavajevi].

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3): 83–99.

Douwes, P. 2012. Myrmica karavajevi snyltrödmyra, p. 82. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Seifert, B. 2007. Die Ameisen Mittel- und Nordeuropas. Lutra, Bautzen.

Witek, M. m.fl. 2013. Myrmica karavajevi (Arn.) (Hymenoptera, Formicidae) in Poland: a species not as rare as it is thought to be?. Fragmenta Faunistica 56(1): 17–24.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012. Rev. Anders Hagman 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Myrmica - rödmyror 
  • Art
    Myrmica karavajevi, (Arnoldi, 1930) - snyltrödmyra
    Synonymer
    Sifolinia karavajevi (Arnoldi, 1930)
    Symbiomyrma karavajevi Arnoldi, 1930
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012. Rev. Anders Hagman 2015.