Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sabelmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Strongylognathus testaceus
Sabelmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Släktingarna till denna art, som också har sabelformade käkar, håller andra myror som slavar. Därför är det troligt att även sabelmyra i ett tidigare utvecklingsskede varit slavhållande. Av någon anledning har den sedan övergått till ett fredligt parasitliv hos grästorvsmyra men ändå bibehållit de för slagsmål specialiserade käkarna.

Karakteristiskt för arten är de utdragna bakhörnen på huvudet och de smala käkarna.

Arbetare: Längd 2,5–3,5 mm. Lika stor som en liten arbetare av grästorvsmyra Tetramorium caespitum och i många hänseenden mycket lik denna. Färgen är dock ljusare och mer rödaktig, längsåsarna är mindre distinkta, skuldrorna mindre utpräglade, ryggtaggarna mycket korta (bara antydda), huvudets bakkant kraftigt insvängd och käkarna smalt sabelformiga. Munskölden har en uppvikt bakkant som hos grästorvsmyra T. caespitum.

Drottning: Längd 3,5–4 mm. Något mörkare än arbetaren, med ett huvud som liknar arbetarens och en för drottningar ovanligt liten mellankropp. Postpetiolus är kort och bred, men inte så extremt som hos grästorvsmyra T. caespitum.

Hane: Längd 3,5–4 mm. Kroppen har samma färg som drottningens (alltså ljus för att vara en hane), och huvudets bakhörn är spetsigt utdragna. Precis som hos hanen av grästorvsmyra T. caespitum har antennerna endast 10 segment, varav det tredje är starkt förlängt och längre än det första (antennskaftet).
Utbredning
Länsvis förekomst för sabelmyra Observationer i  Sverige för sabelmyra
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Sabelmyrans utbredningsområde sträcker sig från Pyrenéerna över Italien och norra Grekland till Kaukasus och Kazakstan samt norrut till södra England och Östersjöns sydkust. Arten är dessutom funnen i Sverige, närmare bestämt i Småland (Långemåla och Nybro) och på Öland (Räpplinge).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Sabelmyra är påträffad totalt på tre lokaler i Sverige (Öl, Sm), senast på 1950-talet, men det är dock troligt att arten finns kvar. Arten är inte känd för att ha några speciella biotopkrav som avsevärt skiljer sig från dess värdart Tetramorium ceaspitum, vilken är vitt spridd i södra Sverige. De tre fynden ligger dock inom ett mycket begränsat område med särskilt gynnsamt lokalklimat, varför bedömningen av möjligt mörkertal bör göras med försiktighet. Ölandslokalen är återinventerad under flera omgångar utan att arten påträffats, vilket tyder på minskning. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (0-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (0-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (0-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Sabelmyra lever hos grästorvsmyra T. caespitum och kan närmast betecknas som inhysing (inkvilin), eftersom värddrottningen lever kvar och tillåts producera arbetare och (i reducerad omfattning) även könsdjur. Till skillnad från alla andra arter som är inkviliner har sabelmyra dock arbetare. Andelen sabelmyror i ett grästorvsmyrebo är vanligtvis mycket låg, bara några få procent, vilket innebär att de kan vara svåra att hitta. Drottningar och hanar svärmar under juli och augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor), Kleptoparasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· grästorvsmyra
· grästorvsmyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Strongylognathus (sabelmyror), Art Strongylognathus testaceus (Schenck, 1852) - sabelmyra Synonymer Eciton testaceum Schenck, 1852

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sabelmyra är påträffad totalt på tre lokaler i Sverige (Öl, Sm), senast på 1950-talet, men det är dock troligt att arten finns kvar. Arten är inte känd för att ha några speciella biotopkrav som avsevärt skiljer sig från dess värdart Tetramorium ceaspitum, vilken är vitt spridd i södra Sverige. De tre fynden ligger dock inom ett mycket begränsat område med särskilt gynnsamt lokalklimat, varför bedömningen av möjligt mörkertal bör göras med försiktighet. Ölandslokalen är återinventerad under flera omgångar utan att arten påträffats, vilket tyder på minskning. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (0-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (0-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (0-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Släktingarna till denna art, som också har sabelformade käkar, håller andra myror som slavar. Därför är det troligt att även sabelmyra i ett tidigare utvecklingsskede varit slavhållande. Av någon anledning har den sedan övergått till ett fredligt parasitliv hos grästorvsmyra men ändå bibehållit de för slagsmål specialiserade käkarna.

Karakteristiskt för arten är de utdragna bakhörnen på huvudet och de smala käkarna.

Arbetare: Längd 2,5–3,5 mm. Lika stor som en liten arbetare av grästorvsmyra Tetramorium caespitum och i många hänseenden mycket lik denna. Färgen är dock ljusare och mer rödaktig, längsåsarna är mindre distinkta, skuldrorna mindre utpräglade, ryggtaggarna mycket korta (bara antydda), huvudets bakkant kraftigt insvängd och käkarna smalt sabelformiga. Munskölden har en uppvikt bakkant som hos grästorvsmyra T. caespitum.

Drottning: Längd 3,5–4 mm. Något mörkare än arbetaren, med ett huvud som liknar arbetarens och en för drottningar ovanligt liten mellankropp. Postpetiolus är kort och bred, men inte så extremt som hos grästorvsmyra T. caespitum.

Hane: Längd 3,5–4 mm. Kroppen har samma färg som drottningens (alltså ljus för att vara en hane), och huvudets bakhörn är spetsigt utdragna. Precis som hos hanen av grästorvsmyra T. caespitum har antennerna endast 10 segment, varav det tredje är starkt förlängt och längre än det första (antennskaftet).

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för sabelmyra

Länsvis förekomst och status för sabelmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sabelmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sabelmyrans utbredningsområde sträcker sig från Pyrenéerna över Italien och norra Grekland till Kaukasus och Kazakstan samt norrut till södra England och Östersjöns sydkust. Arten är dessutom funnen i Sverige, närmare bestämt i Småland (Långemåla och Nybro) och på Öland (Räpplinge).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Strongylognathus - sabelmyror 
  • Art
    Strongylognathus testaceus(Schenck, 1852) - sabelmyra
    Synonymer
    Eciton testaceum Schenck, 1852

Sabelmyra lever hos grästorvsmyra T. caespitum och kan närmast betecknas som inhysing (inkvilin), eftersom värddrottningen lever kvar och tillåts producera arbetare och (i reducerad omfattning) även könsdjur. Till skillnad från alla andra arter som är inkviliner har sabelmyra dock arbetare. Andelen sabelmyror i ett grästorvsmyrebo är vanligtvis mycket låg, bara några få procent, vilket innebär att de kan vara svåra att hitta. Drottningar och hanar svärmar under juli och augusti.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor), Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· grästorvsmyra - Tetramorium caespitum (Viktig)
Det finns förmodligen inget annat hot än exploatering samt igenväxning av landskapet så att värdmyran försvinner.
Förhindra exploatering där arten förekommer. Lokalerna bör också hindras att växa igen och sluta sig, till exempel med hjälp av bete.
Etymologi: testaceus (lat.) = tegelröd.

Uttal: [Strongylógnatus testáseus].

Collingwood, C. A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna ent. Scand. 8: 1–174.

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.

Douwes, P. 2012. Strongylognathus testaceus sabelmyra, s. 120–121. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Kutter, H. 1977. Hymenoptera-Formicidae. Fauna Insecta Helvetica 6: 1–298.

Seifert, B. 1996. Ameisen- beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Strongylognathus - sabelmyror 
  • Art
    Strongylognathus testaceus, (Schenck, 1852) - sabelmyra
    Synonymer
    Eciton testaceum Schenck, 1852
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012.