Myrmeleon bore
Liten myrlejonslända
Sländor, Nätvingar och halssländor
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Neuroptera (nätvingar), Familj Myrmeleontidae (myrlejonsländor), Släkte Myrmeleon, Art Myrmeleon bore (Tjeder, 1941) - liten myrlejonslända Synonymer
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nära hotad (NT)
-
2005 Nära hotad (NT)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Förekommer i öppnare dynområden ofta i mera exponerade lägen än sina båda släktingar, men fynd finns även från gles tallskog. I Sverige funnen längs östkusten från Skåne upp till Norrbotten (med stora utbredningsluckor) och norr om Vänern. Även tidigare känd från Bohuslän (1948). Igenväxning av kustdynområden och sandtallskogar har sannolikt medfört att artens habitat har minskat. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (25-80). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (160-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (många av sandytorna hotas dock av igenväxning av främst tall på sikt.). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
Länsvis förekomst och status för liten myrlejonslända baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Den mindre myrlejonsländan är utbredd från Centraleuropa och Skandinavien österut över Ryssland och Mongoliet till Japan. I Sverige är den funnen på kustnära sanddynområden i Skåne (Falsterbo, Ystad och östkusten från Sandhammaren till Åhus), Blekinge (Listerlandet i söder samt östkusten från Torhamn till Kristianopel), Öland (Böda och Hornsjön), Gotland (Ljugarn, Gammelgarn och Fårön), Bohuslän (Rossön, senast 1948, förutom en overifierad observation 2002 på Nordkoster), Hälsingland (Hornslandet) och Norrbotten (Kallaxheden och Sandön utanför Luleå) (Friheden 1973b, Sörensson 1989, Nilsson m.fl. 1999, Berglind opubl.). Den är därtill funnen i inlandet i Värmland vid norra Vänern: dels på en mindre sandstrand S om Arnäs gård på Segerstad-halvön, dels inom det fossila sanddynområdet Sörmon, beläget ca 2 km N om Vänerns strand (Berglind 2004). Ifall artens kapacitet för långdistansspridning är begränsad kan förekomsten vid Vänern vara en kvarleva från tiden då Vänern var en del av det forna Yoldiahavet fram till omkring 7000 f.Kr. De enda övriga kända inlandsförekomsterna i norra Europa finns på Ladogas väst- och öststrand (Friheden 1973b). I Sverige finns sentida fynd från samtliga fyndlandskap utom Bohuslän. Arten förekommer på få lokaler i Norge längs sydöstra kusten, i Danmark längs östra delen från Skagen i norr till Bornholm i söder, samt i Finland här och var längs i stort sett hela kusten inklusive Åland.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningNeuroptera - nätvingar
-
FamiljMyrmeleontidae - myrlejonsländor
-
SläkteMyrmeleon
-
ArtMyrmeleon bore(Tjeder, 1941) - liten myrlejonslända
Fullbildade myrlejonsländor flyger relativt långsamt i en bågformad flykt under skymningen/natten. Ibland kan de skrämmas upp om dagen. De är kortlivade och lever bara för parning och äggläggning och ses ofta uppsöka tallar, troligen för parning. Flygtiden i Norden tycks sträcka sig från slutet av juni t.o.m. början av augusti, med en topp i mitten av juli. I Japan har honor konstaterats lägga ägg ett och ett på i snitt 7,5 mm djup under sandytan (i snitt 16,5 lagda ägg per natt). Man lägger lätt märke till spår av sländornas larver, de s.k. “myrlejonen”, genom de kraterlika fångstgroparna i sand. I botten av dessa ligger en larv nedgrävd, och väntar på byten i form av förbipasserande insekter, som hjälps på traven att trilla ner genom att myrlejonen sprätter sand på bytet. Födan domineras av myror (i Sverige sannolikt främst arter ur släktena Lasius och Formica), men även skinnbaggar, skalbaggar, andra insekter samt spindlar har visats ingå i dieten. Larverna (kanske särskilt de äldre) kan förflytta sig flera meter i sanden genom att gräva sig baklänges, varvid de efterlämnar karaktäristiskt snirklande ”plogfåror” i ytskiktet av lös sand. Dessa fåror är knappt en cm breda efter vuxna larver, och smalare efter yngre larver. Larverna är aktiva från åtminstone april t.o.m. september. De övervintrar minst en gång, sannolikt ofta två. Larverna förefaller kunna övervintra i alla av totalt tre larvstadier. De förpuppar sig i sanden på våren-försommaren på några cm djup i en klotrund kokong av ihopspunnen sand, som är stor som en hasselnöt. Den mindre myrlejonsländan förekommer framförallt i kustnära dynområden och ofta i mera exponerade lägen än sina båda släktingar. Larvernas fångstgropar anträffas dock sällan på eller utanför kantdynen mot havet, som är bevuxen med strandråg och sandrör, utan i regel ett stycke inåt land på sandytor vid dyner som är fläckvist bevuxna med ljung/örter/gräs och glest spridda tallar. Fångstgroparna ses oftast i mer eller mindre lös sand i varma sydlägen, och inte sällan i anslutning till väl frekventerade stigar. Vid Vänern i Värmland har påträffats larver av den mindre myrlejonsländan på en blott ca 100 meter lång och 30 meter bred sandstrand med glest spridda tallar och helt små, recenta dyner som delvis bundits av mjölon och ljung. Inom inlandsdynområdet Sörmon nära Vänern har larver hittats främst på större sydexponerade flygsandytor i täkter, ledningskorridorer och vid skogsvägkanter – ofta tillsammans med larver av den större myrlejonsländan. Vid Sandhammaren i Skåne har larver av den mindre myrlejonsländan påträffats tillsammans med larver av den fläckiga myrlejonsländan, och på Öland och Gotland har larver av Sveriges alla tre arter noterats inom samma lokaler.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand
Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog
Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark
Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö
Substrat/Föda:Påverkan
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
- Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
- Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
Berglind, S.-Å. 2004. Bevarande av biologisk mångfald i sandiga hedtallskogar – exemplet Sörmon, med särskild inriktning på insekter och sandödla. Länsstyrelsen i Värmlands län, Miljöenheten, Rapport 2004: 14 (i tryck).
Friheden, J. 1973a. Morphological characteristics of North-European myrmeleontid larvae (Neuroptera). Ent. Scand. 4: 30–34.
Friheden, J. 1973b. Myrlejonens utbredning i Fennoscandia och Danmark (Neur. Myrm.). Entomologen 2: 29–34.
Furunishi, S. & Masaki, S. 1982. Seasonal life cycle in two species of ant-lion (Neuroptera: Myrmeleontidae).
Japanese Journal of Ecology 32: 7–13. (Relevant studie av livscykeln hos den nära släktingen Myrmeleon formicarius.) Löfqvist, J. & Bergstrom, G. 1980. Nerol volatile signals as a biochemical basis for reproductive isolation between sympatric populations of 3 species of ant-lions (Neuroptera, Myrmeleontidae). Insect Biochemistry 10: 1–10. Matsura, T. 1986. The feeding ecology of the pit-making ant lion larva, Myrmeleon bore: feeding rate and species composition of prey in a habitat. Ecological Research 1: 15–24.
Matsura, T. 1987. An experimental study on the foraging behavior of a pit-building antlion larva Myrmeleon bore. Researches on Population Ecology (Tokyo) 29 (1): 17–26.
Matsura, T., Arahori, Y., Higashi, M. & Ogasawara, Y. 2001. Ecological characteristics of oviposition and eggs in the antlions living in seaside dunes: tolerance to high temperatures. Entomological Science 4 (1): 17–23. Medvedev, G.S. (ed.). 1998. Keys to the insects of the European part of the USSR, Vol. IV, Part VI. Science Publishers, Inc., Enfield.
Meinander, M. 1962. The Neuroptera and Mecoptera of Eastern Fennoscandia. Fauna Fennica 13: 1–96.
Nilsson, A., Hellqvist, S. & Henriksson, B. 1999. Småkryp på Hornslandet - rapport från inventeringsläger 1998. Natur i Norr 18 (1): 1–17.
Nuorteva, P. 1995. Transfer of cadmium from ants to ant-lions. Entomologica Fennica 6 (2-3): 133–138.
Röhricht, W. 1998. Distribution of Myrmeleon (Morter) bore (Tjeder 1941). Acta Zool. Fennica 209: 221–225.
Sörensson, M. 1989. Insektsfaunan i Ulla Hau och några andra gotländska sanddynområden. Länsstyrelsen i Gotlands län, Naturvårdsfunktionen, Rapport.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind, 2004. © ArtDatabanken, SLU 2006.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningNeuroptera - nätvingar
-
FamiljMyrmeleontidae - myrlejonsländor
-
SläkteMyrmeleon
-
ArtMyrmeleon bore, (Tjeder, 1941) - liten myrlejonslända
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind, 2004. © ArtDatabanken, SLU 2006.