Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Hanleya hanleyi

Organismgrupp Blötdjur, Ledsnäckor Hanleya hanleyi
  Blötdjur, Ledsnäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hanleya hanleyi är en avlång, oval ledsnäcka som blir maximalt 25 mm lång. Längden är ungefär den dubbla mot bredden. Färgen är vanligtvis vitaktig, men mörkare exemplar kan finnas beroende på att metallsalter kan täcka skalets yta. Skalplattorna är tjocka, och den främsta skalplattan är oproportionerligt stor. De mellanliggande skalplattorna är dock inte särskilt höga, men har en välutvecklad näbbliknande struktur. Den bakersta plattan är rundad med en framträdande central ås, mucro. De olika områdena på skalplattorna är väl definierade beroende på tydliga skillnader i täthet, struktur och storlek av de dorsala papillerna. Det mjuka området utanför skalplattorna, gördeln, är tämligen smalt med talrika spikler. Spiklerna är ca 50 µm långa, med 2–3 längsgående åsar samt smala kalknålar som är ca 200 µm långa. Gälarna når inte bak till anus.
Utbredning
Länsvis förekomst för Hanleya hanleyi Observationer i  Sverige för Hanleya hanleyi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från norra Island och norra Norge, Kattegatt och Skagerrak söderut till västra Medelhavet. Vidare finns den i västra Atlanten från Karibiska havet till Massachusetts, i Barents hav samt i östra Stilla Havet från Berings sund till Monterey i Kalifornien. Djuputbredningen sträcker sig från 15 till 1600 meters djup, vanligtvis dock djupare än 35 m. Arten lever på större djup i de sydligare delarna av utbredningen och grundare i de norra. I Sverige är arten påträffad i Kosterområdet, vid Väderöarna samt i delar av Gullmarsfjorden. Den var tämligen vanlig i Kosterområdet på 20-200 m djup under åren 1967-1975, men har sedan dess knappt observerats i området. Till följd av artens kraftiga minskning under de senaste decennierna bedöms den nu vara starkt hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
En avlång, oval ledsnäcka som blir maximalt 25 mm lång. Arten lever på alla typer av hårda substrat, exempelvis gamla skal, stenar och koraller. Djuputbredningen sträcker sig från 15 till 1600 meters djup, vanligtvis dock djupare än 35 m. Arten lever på större djup i de sydligare delarna av utbredningen och grundare i de norra. Närmast är arten känd från norra Island och norra Norge, Kattegatt och Skagerrak. I Sverige är arten huvudsakligen rapporterad från Koster- och Gullmarsområdet, samt Fladen i Kattegatt. Den var tämligen vanlig i Kosterområdet på 20-200 m djup under åren 1967-1975, men har sedan dess knappt observerats i området. Under Svenska artprojektets marina inventering påträffades arten endast på två lokaler i Kattegatt. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (20-8000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Arten lever på alla typer av hårda substrat, exempelvis gamla skal, stenar och koraller. De magundersökningar som gjorts har visat på slam, foraminiferer, hydroider, nematoder och kinorrhynker i ledsnäckans tarm.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· koralldjur
· koralldjur
Levande djur
Levande djur
· koralldjur
· koralldjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polyplacophora (ledsnäckor), Ordning Lepidopleurida, Familj Hanleyidae, Släkte Hanleya, Art Hanleya hanleyi (Bean, in Thorpe, 1844) Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En avlång, oval ledsnäcka som blir maximalt 25 mm lång. Arten lever på alla typer av hårda substrat, exempelvis gamla skal, stenar och koraller. Djuputbredningen sträcker sig från 15 till 1600 meters djup, vanligtvis dock djupare än 35 m. Arten lever på större djup i de sydligare delarna av utbredningen och grundare i de norra. Närmast är arten känd från norra Island och norra Norge, Kattegatt och Skagerrak. I Sverige är arten huvudsakligen rapporterad från Koster- och Gullmarsområdet, samt Fladen i Kattegatt. Den var tämligen vanlig i Kosterområdet på 20-200 m djup under åren 1967-1975, men har sedan dess knappt observerats i området. Under Svenska artprojektets marina inventering påträffades arten endast på två lokaler i Kattegatt. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (20-8000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Hanleya hanleyi är en avlång, oval ledsnäcka som blir maximalt 25 mm lång. Längden är ungefär den dubbla mot bredden. Färgen är vanligtvis vitaktig, men mörkare exemplar kan finnas beroende på att metallsalter kan täcka skalets yta. Skalplattorna är tjocka, och den främsta skalplattan är oproportionerligt stor. De mellanliggande skalplattorna är dock inte särskilt höga, men har en välutvecklad näbbliknande struktur. Den bakersta plattan är rundad med en framträdande central ås, mucro. De olika områdena på skalplattorna är väl definierade beroende på tydliga skillnader i täthet, struktur och storlek av de dorsala papillerna. Det mjuka området utanför skalplattorna, gördeln, är tämligen smalt med talrika spikler. Spiklerna är ca 50 µm långa, med 2–3 längsgående åsar samt smala kalknålar som är ca 200 µm långa. Gälarna når inte bak till anus.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Hanleya hanleyi

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Hanleya hanleyi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från norra Island och norra Norge, Kattegatt och Skagerrak söderut till västra Medelhavet. Vidare finns den i västra Atlanten från Karibiska havet till Massachusetts, i Barents hav samt i östra Stilla Havet från Berings sund till Monterey i Kalifornien. Djuputbredningen sträcker sig från 15 till 1600 meters djup, vanligtvis dock djupare än 35 m. Arten lever på större djup i de sydligare delarna av utbredningen och grundare i de norra. I Sverige är arten påträffad i Kosterområdet, vid Väderöarna samt i delar av Gullmarsfjorden. Den var tämligen vanlig i Kosterområdet på 20-200 m djup under åren 1967-1975, men har sedan dess knappt observerats i området. Till följd av artens kraftiga minskning under de senaste decennierna bedöms den nu vara starkt hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Polyplacophora - ledsnäckor 
  • Underklass
    Neoloricata  
  • Ordning
    Lepidopleurida  
  • Familj
    Hanleyidae  
  • Släkte
    Hanleya  
  • Art
    Hanleya hanleyi(Bean, in Thorpe, 1844)

Arten lever på alla typer av hårda substrat, exempelvis gamla skal, stenar och koraller. De magundersökningar som gjorts har visat på slam, foraminiferer, hydroider, nematoder och kinorrhynker i ledsnäckans tarm.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· koralldjur - Anthozoa (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· koralldjur - Anthozoa (Har betydelse)
Det habitat arten föredrar, djupare belägna hårdbottnar, är i dagsläget en hotad miljö på grund av ökad sedimentation från trålning samt ökat nedfall till följd av övergödning.

Påverkan
  • Vattengrumling (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen till havet fortsätter och intensifieras. Därtill skulle arten gynnas av att sammanhängande trålningsfria områden inrättades. Ett förbättrat kunskapsläge är önskvärt, vilket kräver en systematisk inventering av den marina faunan i Skagerrak och Kattegatt.
Etymologi: Arten är uppkallad efter Sylvanus C. T. Hanley, 1819–1899. Synonymi: Artsbegränsningar och eventuell synonymi mellan mellan Hanleya hanleyi (Bean, 1844), H. mendivaria (Mighels & Adams, 1842), Hanleya abyssorum (G.O. Sars, 1878) är oklar och behöver utredas mer, exempelvis med molekylära metoder. Det är möjligt att ytterligare, ännu obeskrivna europeiska arter finns inom släktet. Systematik: Ordn. Lepidopleurida, Underordn. Lepidopleurina, Fam. Hanelyidae (efter Sirenko 2003).

Giovine, F. & Dell’Angelo, B. 1992. Elenco dei molluschi rinvenuti nello stretto di Messina. Polyplacophora. Lavori S. I. M. 24: 157–170.

Hayward, P. J. & Ryland, J. S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press, Oxford. BILD.

Jones, A. M. & Baxter, J. M. 1987. Molluscs: Caudofoveata Solenogastres Polyplacophora and Scaphopoda.

Synopses of the British Fauna (New Series) 37. Linnean Socitey of London, London. BILD.

Kaase, P. & van Belle, R. A. 1985. Monograph of living chitons (Mollusca: Polyplacophora) 1 Order Neoloricata:Lepidopleurina. E.J. Brill, Leiden Muus, B. J. 1959. Skallus, Søtænder, Blæksprutter. Danmarks Fauna 65. Gads förlag, København. BILD.

Sabelli, B. 1972. Sulla prezenza e distribuzione di Hanleya hanleyi in Mediterraneo. Concligie 8: 97–100.

Van Belle, R. A. 1980. De Europese Polyplacophora (Deel 17) Leptochiton alveolus((M. Sars MS) Lovén, 1846). Gloria Maris 19: 103–106. BILD Warén, A. 1969. Bidrag till kännedomen om de svenska polyplacophorerna. Trebetygsuppsats, Göteborg Universitet.

Warén, A. & Klitgaard, A. 1991. Hanleya nagelfar, a sponge-feeding ecotype of. H. hanleyi or a distinct species of chiton? Ophelia 34: 51–70. BILD.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Christoffer Schander 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Polyplacophora - ledsnäckor 
  • Underklass
    Neoloricata  
  • Ordning
    Lepidopleurida  
  • Familj
    Hanleyidae  
  • Släkte
    Hanleya  
  • Art
    Hanleya hanleyi, (Bean, in Thorpe, 1844)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Christoffer Schander 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.