Lycaena hippothoe
Violettkantad guldvinge
Fjärilar, Dagfjärilar
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Lycaena, Art Lycaena hippothoe (Linnaeus, 1761) - violettkantad guldvinge Synonymer Lycaena dispar hippothoe (Schiffermüller, 1775), Papilio hippothoe Linnaeus, 1761, Heodes hippothoe (Linnaeus, 1761), Chrysophanus eurydame Hoffmansegg, 1806, Papilio eurybia Ochsenheimer, 1808, Polyommatus stiberi Gerhard, 1853
Kriterier A4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nära hotad (NT)
-
2005 Nära hotad (NT)
-
2000 Livskraftig (LC)
Dokumentation Violettkantad guldvinge är knuten till friska eller fuktiga öppna gräsmarker med en relativt artrik flora och gott om nektarblommor. Dessa miljöer har försvunnit från stora delar av landet i takt med nedläggningen av mindre jordbruk, genom igenplantering av magrare ängsmarker och med ändrade brukningsmetoder i mer storskalig drift. Detta har lett till att arten minskat mycket kraftigt i odlingslandskapet och även dött ut i vissa regioner. Fjärilen förekommer fortfarande lokalt på blomrikare högörtängar i fjällbjörksregionen längs hela fjällkedjan. Värdväxten är främst ängssyra och mer sällan bergsyra eller krusskräppa. Ängssyra liksom violettkantad guldvinge gynnas av traditionellt senarelagd slåtter, men överlever inte ständiga växlingar mellan vallodling och åker, liksom gödsling och alltför tidig slåtter med omdedelbar ensilering av fuktig gröda. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (stark gödsling, minskad areal slåttermark, tidig höskörd, igenväxning), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4bc).
Länsvis förekomst och status för violettkantad guldvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Violettkantad guldvinge har tidigare varit utbredd i hela Fennoskandien och Danmark med undantag av delar av Norges Atlantkust. Få fynd har också rapporterats från bl.a. Gotland, den nederbördsrikaste delen av västra Sydsvenska höglandet och från de flackare fjällhedarna i nordligaste Finland och östra Finnmark. Arten förändras betydligt i utseendet från Sydsverige till fjälltrakterna och det är tänkbart att de olika populationerna, knutna till både ursprungliga (delvis ssp. stiberi) och människoskapade miljöer, har olika invandringshistoria. Av praktiska skäl behålls därför begreppet underart även om populationerna idag sannolikt befinner sig i en process av inbördes uppblandning. Underarten stiberi är utbredd i fjälltrakterna och närmast angränsande skogsland och underarten hippothoe från Götaland till norra Norrlands lågland. Underarten euridice som är utbredd i norra Centraleuropa till södra Danmark förefaller ha fått stort inflytande över vissa populationer i sydligaste Sverige, främst på Öland. Artens förekomstområden minskar för närvarande i snabb takt i hela Götaland, Svealand och där den förekommer i odlingslandskapet i Norrland. Endast i trakter med kalkrik morän, såsom t.ex. i östra Uppland, är minskningen mindre påtaglig då den här i högre utsträckning även kan leva i mer marginella öppna miljöer i skogslandskapet. Minskningen noterades i Sverige redan under 1980-talet och i våra grannländer är utvecklingen likartad från och med 1990-talet. Tillbakagången beror främst på förändrade skördemetoder av slåttermark. Arten finns fortfarande kvar på ett fåtal lokaler i alla svenska landskap, men fragmenteringen av gynnsamma habitat är idag så kraftig att några ogynnsamma år riskerar att slå ut arten från stora delar av landet så som tidigare skett med violett guldvinge Lycaena helle - en annan slåttergynnad art som tills nyligen hade stor utbredning i norra Svealand och Norrland. Världsutbredningen sträcker sig från Norden och Frankrike genom Mellaneuropa, Ryssland och Sibirien till Altaj, Mongoliet och Amurområdet.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljPapilionoidea - äkta dagfjärilar
-
FamiljLycaenidae - juvelvingar
-
UnderfamiljLycaeninae - äkta juvelvingar
-
TribusLycaenini - guldvingar
-
SläkteLycaena
-
ArtLycaena hippothoe(Linnaeus, 1761) - violettkantad guldvingeSynonymerLycaena dispar hippothoe (Schiffermüller, 1775)Papilio hippothoe Linnaeus, 1761Heodes hippothoe (Linnaeus, 1761)Chrysophanus eurydame Hoffmansegg, 1806Papilio eurybia Ochsenheimer, 1808Polyommatus stiberi Gerhard, 1853
Violettkantad guldvinge är en av få dagfjärilar som trivs väl på frisk ängsmark med en årlig traditionell slåtter i juli i södra Sverige och i augusti i norr. Slåttervallar som förnyas alltför ofta genom plöjning och insåning av gräs samt gödslas regelbundet fungerar dock sämre eller inte alls som livsmiljö för arten. Det tar också lång tid innan åkermark som omförts till betesmark eller slåttermark kan fungera som livsmiljö. I dagsläget förekommer arten främst på marginella ytor där avkastningen är av mindre betydelse för markägarna och som därför undgår mer vidlyftiga investeringar av ovan nämnda slag. Den förekommer också på ogödslade betesmarker då dessa inte utnyttjas. I fjälltrakterna förekommer arten på blomrikare gräsfläckar på den öppna fjällheden i anslutning till vattendrag eller i sluttningar med ytligt markvatten. I Norge har trädgränsen på många håll i de södra fjälltrakterna mycket tydligt flyttats nedåt i höjdled genom månghundraårig beteshävd av avverkade fjällnära skogsområden. Här finns fortfarande många gynnsamma miljöer för fjärilen. Det finns motsvarande miljöer i Sverige om än i mindre omfattning. Dessa miljöer befinner sig inte långt från dalbottnarnas slåtterängar som ännu ofta hävdas genom slåtter om det finns boskap eller ridhästar i trakten. Fjärilarna kan därför ganska lätt nykolonisera fjälldalarnas ängsmarker då de blivit lämpliga. Arten förekommer i de södra fjälltrakterna i Norge upp till 1100 m ö.h., och i den södra fjällkedjan i Sverige till ca 700 m ö. h. Längre norrut kan den förekomma på samma nivå i sydvända varmare lägen och i Torneträsk-området som har fler soltimmar än sydligare områden i Lappland förekommer den både i fjällbjörkskogen och ovanför denna. Norr om sjön har den påträffats lokalt långt över skogsgränsen, som här når upp till ca 600 m ö.h., norr om fjället Snuritjåkka i en sydsluttning med blomrikare fuktstråk ca 900 m ö.h. Fjärilarna flyger i söder från mitten av juni till juli och i fjälltrakterna vanligen från början av juli till augusti. Kyliga sommarsäsonger kan flygtiden vara mer utsträckt. Båda könen är flitiga blombesökare med en viss förkärlek för smörblommor Ranunculus spp. Hanarna patrullerar ängsmarken i sökandet efter oparade honor. De följer ofta naturliga gränser som vägar och diken och i sluttande terräng drar de sig gärna upp till livsmiljöns övre gräns mot annan marktyp. Honan lägger främst ägg på ängssyra Rumex acetosa, men kan även utnyttja bergsyra R. acetosella och krusskräppa R. crispus. Äggen sprids ut ett och ett och där grässvålen är kortare läggs de på bladen nära markytan. I högre och tätare gräs läggs äggen intill blomvippans nedre förgreningar. Äggen kläcks efter 1-2 veckor. Larven tillväxer långsamt och övervintrar i sitt 3:e stadium. Följande vår tillväxer larven ytterligare 5-7 veckor innan den förpuppas nära markytan fäst med en gördeltråd. Puppstadiet varar 2-3 veckor. Enligt en äldre svensk uppgift övervintrar ssp. stiberi i äggstadiet, vilket bör innebära att denna underart har en tvåårig livscykel och att den andra övervintringen sker som larv i ett senare stadium.
Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Parasit, Nyttjar nektar/pollen
Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap
Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö, Fjäll
Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark
Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Fjällbiotoper
Substrat/Föda:Påverkan
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
- Igenplantering (Stor negativ effekt)
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Aagaard, K. Gärdenfors, U & Eliasson, C.U. 2002. Lycaena hippothoe, violettkantad guldvinge. In: Gärdenfors, U., Aagaard, K. & Biström, O. (eds.) & Holmer, M. (illustr.). Hundraelva nordiska evertebrater.
Handledning för övervakning av rödlistade småkryp. Nord 2002: 3. Nordiska Ministerrådet och ArtDatabanken, Uppsala.
Bink, F.A. 1992. Ecologische Atlas van de Dagvlinders van Noordwest-Europa. Schuyt & Co Uitgevers en Importeurs bv, Haarlem.
Ebert, G. 1993. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Bd. 2. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.
Ehrhardt, A. 1992. Impact of grassland management on diurnal Lepidoptera in the Swiss Central Alps. In: T. Pavlicek-van Beek, A. H. Ovaa & J. G. van der Made. Future of Butterflies in Europe. Department of Nature conservation, Agricultural University, Wageningen.
Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Geiger, W. 1987. Les papillon de jour et leurs biotopes; Espèces, dangers qui les menacent, protection. Ligue Suisse pour la Protection de la Nature. Fotorotar AG, Egg. Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. The butterflies of Scandinavia in nature. Skandinavisk bogforlag, Odense.
Higgins, L.G. & Riley, N., svensk bearbetning Douwes, P. 1970. Europas dagfjärilar. Almqvist & Wiksell, Stockholm.
Langer, T.W. 1958. Nordens dagsommerfugle. Munksgaards forlag, Köpenhamn.
Lukhtanov, V. & Lukhtanov, A. 1994. Die Tagfalter Nordwestasiens (Lepidoptera: Diurna). Herbipoliana bd. 3. Verlag U. Eitschberger, Marktleuthen.
Nordström, F. 1933. Lapplands fjärilar. Ent. Tidskr. 54: 145-214.
Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.
Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.
Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.
Wahlgren, E. 1924. Om de svenska Heodes arterna. Ent. Tidskr. 45(2-3): 90-98.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2006. Rev. Claes U. Eliasson 2007 & 2012.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljPapilionoidea - äkta dagfjärilar
-
FamiljLycaenidae - juvelvingar
-
UnderfamiljLycaeninae - äkta juvelvingar
-
TribusLycaenini - guldvingar
-
SläkteLycaena
-
ArtLycaena hippothoe, (Linnaeus, 1761) - violettkantad guldvingeSynonymerLycaena dispar hippothoe (Schiffermüller, 1775)Papilio hippothoe Linnaeus, 1761Heodes hippothoe (Linnaeus, 1761)Chrysophanus eurydame Hoffmansegg, 1806Papilio eurybia Ochsenheimer, 1808Polyommatus stiberi Gerhard, 1853
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2006. Rev. Claes U. Eliasson 2007 & 2012.