Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ejder

Organismgrupp Fåglar Somateria mollissima
Ejder Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vår största dykand med en vikt varierande mellan 1,5-2,5 kg. Den karaktäriseras av en ganska kort hals, ett stort huvud och en kraftig, lång kilformad näbb. Ejderhanen i praktdräkt (guding) är övervägande vit med svarta kroppssidor och buk. Huvudet är vitt med en svart hjässa och grön nacke. Ejderhanar i eklipsdräkt (juni-sept.) och yngre hanar har en blandning av vita, svarta och bruna fjädrar i oregelbunden fördelning över kroppen (kan uppfattas som "smutsiga"). Honor (åda) och ungfåglar är enhetligt bruna med mörk tvärvattring. Hanen spelar flitigt under våren med ett dovt, mjukt rop "a-oooh-å" (betoning mittstavelsen), hörbart på långa avstånd. Honan har ett skockande läte "gak-ak-ak-ak-ak-....."
Utbredning
Länsvis förekomst för ejder Observationer i  Sverige för ejder
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Europa häckar ejdern i Östersjön, Kattegatt, Skagerack, längs norra delarna av Nordsjöns kuster, i västra Skottland, på norra Irland, på Island, längs Norges kust, på öar i Norra Ishavet och längs delar av ryska ishavskusten. Utanför Europa förekommer ejdern i östra Sibirien, längs Nordamerikas arktiska kuster samt på Grönland. Ejdern är extremt kustbunden och i Sverige häckar den längs alla våra kuster och i samtliga skärgårdsområden, dock med en mer fläckvis förekomst längs Norrlandskusten och i sydöstra Skåne. Den tätaste populationen återfanns till för några år sedan i Stockholms skärgård med cirka 50 % av det svenska beståndet. Ejdern ökade i antal längs våra kuster fram till mitten av 1990-talet. Därefter har trenden vänt nedåt och under den senaste tioårsperioden har minskningen i Östersjöområdet uppgått till runt 50 procent, varvid trenden är påtagligt lika i både finländska och svenska ostkustskärgårdar. Längs norra delen av svenska västkusten har en halvering skett under den senaste tioårsperioden och även i den södra delen har en tydlig tillbakagång noterats. I Danmark och Tyskland är utvecklingen för den häckande populationen inte lika negativ. Populationens struktur har samtidigt förändrats genom en kraftigt minskad andel honor (både adulta och unga). Strukturförändringen i populationen och det dåliga häckningsutfallet signalerar att den kommer att minska ytterligare under kommande år. Den svenska populationen är nyligen (2012) beräknad till 150000 par, men den konstaterade snabba förändringen gör att denna siffra kan vara en överskattning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2abce+3ce+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Ejder häckar längs kusten från Bohuslän till Norrbotten, företrädesvis på öar. I vissa skärgårdar och kustavsnitt häckar arten allmänt, men är mer sparsamt förekommande längs Norrlandskusten. Arten bedömdes som NT 2010 men den starkt minskande populationen under senare tid medför att den nu rödlistas som VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer (bl.a. försämrad reproduktion). Minskningstakten uppgår till 40 (30-50) % inom 24 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Arten ökade kraftigt i antal fram till mitten av 1990-talet. Har därefter uppvisat en kraftig minskning. Under perioden 2001-2012 uppgick minskningen till minst 50 % och under de senaste 30 åren till 40-60 %. Minskningstakten är likartad i Finland. Bedömningen baseras på direkt observation (lokala inventeringar), ett för arten lämpligt abundansindex (flyttfågelräkning), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2abce+3ce+4c).
Ekologi
Merparten av de svenska ejdrarna övervintrar i de relativt grunda områdena i de danska farvattnen - framför allt runt öarna och längs Jyllands östra kust. I något mindre antal återfinns de i södra Östersjön, på svenska västkusten och i Vadehavet. Dessutom övervintrar åtminstone en viss andel av norrlandskustens ejdrar längs norska Atlantkusten efter att ha flyttat över den skandinaviska fjällkedjan. Tidig vår, framförallt under en koncentrerad period i början av april, flyttar ejdrarna till sina häckningsområden. Parningar sker från slutet av februari till början av maj. Så fort paren kommer till sina häckningsplatser söker honan en boplats, företrädesvis på öar, allt från små skär och kala kobbar till medelstora skogklädda öar. Stora öar, liksom halvöar och strandängar, med förekomst av fyrfota rovdjur undviks. Under senare år har även ett skifte i boplatsvalet kunna registreras genom att mindre skogklädda öar och kala öar övergivits som häckningsplats. Ejderhonan har stor boplatstrohet, dvs. häckar i allmänhet på samma ö år efter år. Boet byggs av allehanda tillgängligt material som t.ex. gräs och tång och ligger på marken i en skreva, under en buske, i högt gräs, höga örter eller på tångbankar. Balen fodras rikligt med kroppsdun med vilket honan täcker över äggen vid kortvariga avbrott i ruvningen. Honan värper 4-5 ägg, som regel i april, och ruvningstiden är 25-28 dygn. Äggen kläcks synkront och efter cirka 24 timmar lämnar ungarna boet. Honan leder och skyddar ungarna, som själva söker föda. I områden med täta ejderpopulationer slås ofta kullarna ihop och kan då omfatta upp till 100-talet ungar tillsammans med ett antal honor. Ungarna blir flygga vid en ålder av cirka 70 dygn. De flesta ejderhanarna lämnar häckningsplatsen snart efter det att honorna börjat ruva och samlas i ytterskärgårdarna. Vissa av dessa ansamlingar kan vara mycket stora, upp till 35000 individer. En del hanar stannar kvar och genomför under sommaren ruggningen av fjäderdräkten utanför de yttersta skärgårdarna, medan en del i juni månad flyttar till ruggningsområden runt de danska öarna. Flyttningen till övervintringsområdena sker i sept.-nov. med en sträcktopp i oktober. Ejderns föda består huvudsakligen av musslor, framförallt blåmusslor, vilka hämtas på upp till 20 m djup. Även kräftdjur, taggdjur och enstaka fiskar ingår i födan. Små ungar lever av kräftdjur, små mollusker och insekter.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Hav
Hav
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Vattenmassa
Vattenmassa
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· blåmussla
· blåmussla
· blötdjur
· blötdjur
· kräftdjur
· kräftdjur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Anseriformes (andfåglar), Familj Anatidae (änder, gäss och svanar), Släkte Somateria, Art Somateria mollissima (Linnaeus, 1758) - ejder Synonymer Anas mollissima Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2abce+3ce+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Ejder häckar längs kusten från Bohuslän till Norrbotten, företrädesvis på öar. I vissa skärgårdar och kustavsnitt häckar arten allmänt, men är mer sparsamt förekommande längs Norrlandskusten. Arten bedömdes som NT 2010 men den starkt minskande populationen under senare tid medför att den nu rödlistas som VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer (bl.a. försämrad reproduktion). Minskningstakten uppgår till 40 (30-50) % inom 24 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Arten ökade kraftigt i antal fram till mitten av 1990-talet. Har därefter uppvisat en kraftig minskning. Under perioden 2001-2012 uppgick minskningen till minst 50 % och under de senaste 30 åren till 40-60 %. Minskningstakten är likartad i Finland. Bedömningen baseras på direkt observation (lokala inventeringar), ett för arten lämpligt abundansindex (flyttfågelräkning), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2abce+3ce+4c).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III, AEWA, Typisk art i 1110 Sandbankar (Atlantisk marin region (MATL) och Baltisk marin region (MBAL))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Global rödlistning NT (2015)
Vår största dykand med en vikt varierande mellan 1,5-2,5 kg. Den karaktäriseras av en ganska kort hals, ett stort huvud och en kraftig, lång kilformad näbb. Ejderhanen i praktdräkt (guding) är övervägande vit med svarta kroppssidor och buk. Huvudet är vitt med en svart hjässa och grön nacke. Ejderhanar i eklipsdräkt (juni-sept.) och yngre hanar har en blandning av vita, svarta och bruna fjädrar i oregelbunden fördelning över kroppen (kan uppfattas som "smutsiga"). Honor (åda) och ungfåglar är enhetligt bruna med mörk tvärvattring. Hanen spelar flitigt under våren med ett dovt, mjukt rop "a-oooh-å" (betoning mittstavelsen), hörbart på långa avstånd. Honan har ett skockande läte "gak-ak-ak-ak-ak-....."

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ejder

Länsvis förekomst och status för ejder baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ejder

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Europa häckar ejdern i Östersjön, Kattegatt, Skagerack, längs norra delarna av Nordsjöns kuster, i västra Skottland, på norra Irland, på Island, längs Norges kust, på öar i Norra Ishavet och längs delar av ryska ishavskusten. Utanför Europa förekommer ejdern i östra Sibirien, längs Nordamerikas arktiska kuster samt på Grönland. Ejdern är extremt kustbunden och i Sverige häckar den längs alla våra kuster och i samtliga skärgårdsområden, dock med en mer fläckvis förekomst längs Norrlandskusten och i sydöstra Skåne. Den tätaste populationen återfanns till för några år sedan i Stockholms skärgård med cirka 50 % av det svenska beståndet. Ejdern ökade i antal längs våra kuster fram till mitten av 1990-talet. Därefter har trenden vänt nedåt och under den senaste tioårsperioden har minskningen i Östersjöområdet uppgått till runt 50 procent, varvid trenden är påtagligt lika i både finländska och svenska ostkustskärgårdar. Längs norra delen av svenska västkusten har en halvering skett under den senaste tioårsperioden och även i den södra delen har en tydlig tillbakagång noterats. I Danmark och Tyskland är utvecklingen för den häckande populationen inte lika negativ. Populationens struktur har samtidigt förändrats genom en kraftigt minskad andel honor (både adulta och unga). Strukturförändringen i populationen och det dåliga häckningsutfallet signalerar att den kommer att minska ytterligare under kommande år. Den svenska populationen är nyligen (2012) beräknad till 150000 par, men den konstaterade snabba förändringen gör att denna siffra kan vara en överskattning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Anseriformes - andfåglar 
  • Familj
    Anatidae - änder, gäss och svanar 
  • Underfamilj
    Anatinae - änder 
  • Tribus
    Mergini - tunga dykänder 
  • Släkte
    Somateria  
  • Art
    Somateria mollissima(Linnaeus, 1758) - ejder
    Synonymer
    Anas mollissima Linnaeus, 1758

Merparten av de svenska ejdrarna övervintrar i de relativt grunda områdena i de danska farvattnen - framför allt runt öarna och längs Jyllands östra kust. I något mindre antal återfinns de i södra Östersjön, på svenska västkusten och i Vadehavet. Dessutom övervintrar åtminstone en viss andel av norrlandskustens ejdrar längs norska Atlantkusten efter att ha flyttat över den skandinaviska fjällkedjan. Tidig vår, framförallt under en koncentrerad period i början av april, flyttar ejdrarna till sina häckningsområden. Parningar sker från slutet av februari till början av maj. Så fort paren kommer till sina häckningsplatser söker honan en boplats, företrädesvis på öar, allt från små skär och kala kobbar till medelstora skogklädda öar. Stora öar, liksom halvöar och strandängar, med förekomst av fyrfota rovdjur undviks. Under senare år har även ett skifte i boplatsvalet kunna registreras genom att mindre skogklädda öar och kala öar övergivits som häckningsplats. Ejderhonan har stor boplatstrohet, dvs. häckar i allmänhet på samma ö år efter år. Boet byggs av allehanda tillgängligt material som t.ex. gräs och tång och ligger på marken i en skreva, under en buske, i högt gräs, höga örter eller på tångbankar. Balen fodras rikligt med kroppsdun med vilket honan täcker över äggen vid kortvariga avbrott i ruvningen. Honan värper 4-5 ägg, som regel i april, och ruvningstiden är 25-28 dygn. Äggen kläcks synkront och efter cirka 24 timmar lämnar ungarna boet. Honan leder och skyddar ungarna, som själva söker föda. I områden med täta ejderpopulationer slås ofta kullarna ihop och kan då omfatta upp till 100-talet ungar tillsammans med ett antal honor. Ungarna blir flygga vid en ålder av cirka 70 dygn. De flesta ejderhanarna lämnar häckningsplatsen snart efter det att honorna börjat ruva och samlas i ytterskärgårdarna. Vissa av dessa ansamlingar kan vara mycket stora, upp till 35000 individer. En del hanar stannar kvar och genomför under sommaren ruggningen av fjäderdräkten utanför de yttersta skärgårdarna, medan en del i juni månad flyttar till ruggningsområden runt de danska öarna. Flyttningen till övervintringsområdena sker i sept.-nov. med en sträcktopp i oktober. Ejderns föda består huvudsakligen av musslor, framförallt blåmusslor, vilka hämtas på upp till 20 m djup. Även kräftdjur, taggdjur och enstaka fiskar ingår i födan. Små ungar lever av kräftdjur, små mollusker och insekter.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Hav, Öppen fastmark, Blottad mark, Buskmark, Vattenmassa, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· blåmussla - Mytilus edulis (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Ejderns tidigare populationstillväxt, som varade fram till 1990-talets mitt, kan till stor del tillskrivas de ökade näringshalterna längs våra kuster, som i sin tur medförde stark ökning av biomassan av blåmusslor. Den omfattande beståndsminskning som startade vid mitten av 1990-talet är troligen orsakad av flera samverkande faktorer. Det finns både i Finland och Sverige starka belägg för att predation från den växande populationen av havsörn och från mink leder till ökat mortalitet hos ruvande honor och försämrat häckningsresultat genom bopredation. Predationen leder bl.a. till en skev könskvot (underskott av honor) med negativa effekter för föryngringen. En försämrad kondition hos ejderhonorna till följd av minskad tillgång på och/eller försämrad kvalitet hos blåmusslorna (ev. orsakad av förhöjd vattentemperatur under vintern) har förts fram som en hypotes till artens tillbakagång. Det är i dagsläget oklart hur stor andel av de könsmogna honorna som inte går till häckning årligen, men detta kan vara en faktor att beakta för att förstå utvecklingen. Även andra storskaliga förändringar i de marina ekosystemen i såväl häcknings- som övervintringsområdena kan tänkas bidra till de negativa förhållandena. En i Stockholms skärgård studerad faktor är att ejdern, tillsammans med flera andra fågelarter knutna till kusten, lider brist på vitamin B1 (tiamin). Denna brist är känd för att medföra neurotoxisk överdödlighet och reproduktionsstörningar. Under 2000-talet har i många områden konstaterats ytterst få ungkullar av ejder och i Stockholms skärgård har i vissa områden en dödlighet på 90-99 % observerats under dagarna närmast efter kläckning.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Miljögifter (Stor negativ effekt)
För att öka kunskapen om ejdern i Östersjön krävs ett övergripande samarbete mellan forskare från flera forskningsdiscipliner. Detta gäller främst samspelet mellan klimat, växtplankton, filtrerande musslor och musselätande fåglar. Dessutom effekter av sjukdomar, tiaminbrist och gifter på fåglarnas överlevnad och reproduktion. Det är viktigt att resurser finns för tillförlitliga inventeringar för att följa populationens utveckling. Inventeringar när ejdrarna är samlade under vinterhalvåret ger mått på den totala populationens storlek, medan långsiktiga uppföljningar av det häckande beståndets numerär och olika häckningsparametrar i lokala studier ger viktiga ledtrådar till vilka faktorer som ligger bakom minskningen. Bland enskilda åtgärder som redan initierats är rekommendationen att jakten begränsas till hanarna. Likaså är de mest betydelsefulla musselområdena av stort skyddsvärde för hela populationen.
Utländska namn - NO: Aerfugl, DK: Ederfugl, FI: Haahka, GB: Eider. Ejder är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter) och AEWA (African-Euroasian Waterbird Agreement).

Balk, L., Hägerroth, P.-Å., Åkerman, G., Hanson, M., Tjärnlund, U., Hansson, T., Hallgrimsson, G., Zebyhr, Y, & Sundberg, H. 2009. Tiaminbrist och överdödlighet i neurotoxiska symtom hos ejder i Stockholms skärgård. Inst. f. tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.

Christensen T. K. & Bregnballe T. 2010. Status of the Danish breeding population of Eiders Somateria mollissima 2010. Dansk Ornitologisk Forenings Tidsskrift 105: 195-205.

Coulson J. C. 2010. A long-term study of the population dynamics of Common Eiders Somateria mollissima: why do several parameters fluctuate markedly? Bird Study 57: 1-18.

Desholm, M., T.K. Christensen, G. Scheiffarth, M. Hario, Andersson, Å. et al (2002): Status of the Baltic/Wadden Sea population of the Common Eider Somateria m. mollissima. Wildfowl 53: 167-203.

Ekroos, J., Fox A.D., Christensen, T.K. et al. 2012. Declines amongst breeding Eider Somateria mollissima numbers in the Baltic/Wadden Sea flyway. Ornis Fennica 89 (2): 81-90.

Hario, M., Mazerolle, M. J. & Saurola, P. 2009. Survival of female common eiders Somateria m. mollissima in a declining population of the northern Baltic Sea. Oecologia 159: 747-756.

Hario M. & Rintala J. 2009. Age of first breeding in the Common Eider Somateria m. mollissima population in the northern Baltic Sea. Ornis Fennica 86: 81-88.

Jaatinen, K., Öst, M. & lehikoinen, A. 2011. Adult predation risk drives shifts in parental care strategies: a long-term study. Journal of Animal Ecology 80: 49-56.

Larsson, R. 2008. Ejderns Somateria mollisima boplatstrohet i en koloni på Utklippan i Östersjön. Ornis Svecica 18: 123-126.

Laursen K., Kristensen P. S. & Clausen P. 2010. Assessment of Blue Mussel Mytilus edulis Fisheries and Waterbird Shellfish-predator Management in the Danish Wadden Sea. Ambio 39: 476-485.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustavsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad.

Ronka M., Saari L., Hario M. et al. 2011. Breeding success and breeding population trends of waterfowl: implications for monitoring. Wildlife Biology 17: 225-239.

Skov, H., Stefan Heinänen, S., Žydelis, R. et al. 2011. Waterbird Populations and Pressures in the Baltic Sea. TemaNord 550 : 1-201

Stien J., Yoccoz N. G,& Ims R. A. 2010. Nest predation in declining populations of common eiders Somateria mollissima: an experimental evaluation of the role of hooded crows Corvus cornix. Wildlife Biology 16: 123-134.

Waldeck P., Hagen, J. I., Hanssen, S.A. et al. 2011. Brood parasitism, female condition and clutch reduction in the common eider Somateria mollisima. Journal of Avian Biology 42: 231-238.

Waldeck P.,Hanssen S. A. & Andersson M. 2011. Indeterminate laying and flexible clutch size in a capital breeder, the common eider. Oecologia 165: 707-712.

Öst, M., Lehikoinen, A., Jaatinen, K. & Kilpi, M. 2011. Causes and consequences of fine-scale breeding dispersal in a female-philopatric species. Oeceologia 166: 327-336.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Åke Andersson & Martin Tjernberg 2010. Rev. Åke Andersson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Anseriformes - andfåglar 
  • Familj
    Anatidae - änder, gäss och svanar 
  • Underfamilj
    Anatinae - änder 
  • Tribus
    Mergini - tunga dykänder 
  • Släkte
    Somateria  
  • Art
    Somateria mollissima, (Linnaeus, 1758) - ejder
    Synonymer
    Anas mollissima Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Åke Andersson & Martin Tjernberg 2010. Rev. Åke Andersson 2012.