Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gråtrut

Organismgrupp Fåglar Larus argentatus
Gråtrut Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gråtruten är en stor måsfågel - längd närmare 60 cm och vingspann 125-150 cm. Den gamla fågeln påminner om en stor upplaga av fiskmås - vitt huvud, hals, bröst, buk och stjärt med ljusgrå rygg och vingovansida. Vingspetsarna är tecknade i svart och vitt. Näbben är kraftig, gulfärgad och med en röd fläck nära undernäbbens spets. De riktigt unga trutarna har en överlag mörk dräkt bestående av bruna, grå och beige fjädrar samt har en mörk näbb. Varje år byter fågeln ut sina fjädrar mot nya (ruggning). Detta medför en med åren allt ljusare och "renare" fjäderdräkt. Under fågelns fjärde levnadsår anläggs slutligen den adulta dräkten.
Utbredning
Länsvis förekomst för gråtrut Observationer i  Sverige för gråtrut
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gråtrutens utbredning inskränker sig till nordvästra och norra Europa. Arten är ursprungligen en marin art som under 1900-talet även etablerat sig i inlandet. Utbredningsområdet omfattar Island, nordvästra Frankrike, Nordsjökusterna till norra Norge, Kolahalvön, Östersjöområdet, Karelen samt Vita havet. I Sverige häckar gråtruten allmänt längs alla våra kuster och skärgårdsområden. Den häckar dessutom, liksom i Finland, i sjöar och vid större vattendrag i inlandet, lokalt ganska allmänt i Götaland och Svealand men med en mer gles förekomst i Norrland upp till södra Lappland och Västerbotten. Den svenska populationen är beräknad till 61000 par, varav ungefär 65 procent finns längs Ostkusten. Gråtruten ökade i antal perioden 1950 till mitten av 1990-talet. Därefter har registrerats en påtaglig minskning som under den senaste 10-årsperioden uppgick till 20-30 % och som beräknas fortgå även kommande 20 år.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU°)
Kriterier
A2acde
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Gråtrut häckar, ofta i kolonier, på skär och holmar vid kusten från Bohuslän till Norrbotten samt på Öland och Gotland. Den häckar även vid större sjöar från Småland norrut till Jämtland och Lycksele lappmark. Gråtrut bedömdes som NT 2010, men en fortsatt kraftig populationsminskning medför att den nu uppfyller kriterierna för VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (sämre överlevnad pga minskad födotillgång på soptippar) och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (70-76) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation (skärgårdsinventeringar), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (minskad eller utebliven föda från soptippar och fiske), faktisk eller potentiell exploatering av arten (avskjutning) och negativ påverkan (tiaminbrist, predation från mink). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. Nedgraderingen motiveras av en positiv populationstrend i Danmarks närområden. Den negativa populationstrenden i Sverige tenderar dessutom att plana ut. (A2acde).
Ekologi
Gråtruten är i huvudsak en kolonihäckande fågel som slår sig ned på öar, ofta tillsammans med andra måsfåglar. Det är emellertid inte ovanligt med solitärhäckande par, vilket snarast är en regel i inlandets sjöar. I kust- och skärgårdsområden med få öar kan kolonierna bli mycket stora och omfatta åtskilliga tusen par. I andra områden med stort utbud av lämpliga häckningsöar fördelas paren på flera mindre kolonier som sällan överstiger några hundra par. Kolonierna etableras som regel på klippiga och trädlösa öar men det förekommer även kolonier på trädklädda holmar. I brist på klippor kan gråtrut häcka på alternativa underlag som t.ex. flytande vegetationsöar i insjöar eller på hustak i hamnområden. Gråtrutarna kommer till sina häckningsplatser tidigt på säsongen, ofta redan i mars. Det skålformade boet byggs av växtmaterial och mäter 15-20 cm i diameter och 5-8 cm i djup. I kolonierna varierar botätheten mellan 3-11 per 100 m2. Värper 3 (2-4) ägg vilka ruvas i 28-30 dygn. Ungarna lämnar boet 2-3 dygn efter kläckning och uppehåller sig därefter i boets närmaste omgivning, vaktade och matade av föräldrafåglarna. Efter 35-40 dygn blir ungarna flygfärdiga och strax därefter självständiga. Ålder vid första häckning varierar individuellt, allt från 3 till 7 år. Gråtruten är något av en allätare och konsumerar det mesta av vad den kommer över i lämplig storlek, t.ex. fisk och fiskrens, smågnagare, fåglar och fågelägg, sopavfall, kadaver, groddjur, insekter, daggmaskar, musslor, frön, bär och gröna växtdelar. Mycket viktiga födokällor under senare hälften av 1900-talet var matrester på soptippar samt fiskrens från yrkesfisket, vilket bidrog till en kraftig populationstillväxt. Vintertid drar gråtrutarna runt i områden med god födotillgång och det stora flertalet uppehåller sig under denna årstid i södra Östersjön upp till Stockholmstrakten samt i kustområdena runt Danmark.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Hav
Hav
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Vattenyta
Vattenyta
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· daggmaskar
· daggmaskar
· fåglar
· fåglar
· måsfåglar
· måsfåglar
· skalbaggar
· skalbaggar
· änder, gäss och svanar
· änder, gäss och svanar
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Charadriiformes (vadarfåglar), Familj Laridae (måsfåglar), Släkte Larus, Art Larus argentatus Pontoppidan, 1763 - gråtrut Synonymer Herring Gull

Kategori Sårbar (VU°)
Kriterier A2acde
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Gråtrut häckar, ofta i kolonier, på skär och holmar vid kusten från Bohuslän till Norrbotten samt på Öland och Gotland. Den häckar även vid större sjöar från Småland norrut till Jämtland och Lycksele lappmark. Gråtrut bedömdes som NT 2010, men en fortsatt kraftig populationsminskning medför att den nu uppfyller kriterierna för VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (sämre överlevnad pga minskad födotillgång på soptippar) och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (70-76) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation (skärgårdsinventeringar), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (minskad eller utebliven föda från soptippar och fiske), faktisk eller potentiell exploatering av arten (avskjutning) och negativ påverkan (tiaminbrist, predation från mink). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. Nedgraderingen motiveras av en positiv populationstrend i Danmarks närområden. Den negativa populationstrenden i Sverige tenderar dessutom att plana ut. (A2acde).
Konventioner AEWA
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Gråtruten är en stor måsfågel - längd närmare 60 cm och vingspann 125-150 cm. Den gamla fågeln påminner om en stor upplaga av fiskmås - vitt huvud, hals, bröst, buk och stjärt med ljusgrå rygg och vingovansida. Vingspetsarna är tecknade i svart och vitt. Näbben är kraftig, gulfärgad och med en röd fläck nära undernäbbens spets. De riktigt unga trutarna har en överlag mörk dräkt bestående av bruna, grå och beige fjädrar samt har en mörk näbb. Varje år byter fågeln ut sina fjädrar mot nya (ruggning). Detta medför en med åren allt ljusare och "renare" fjäderdräkt. Under fågelns fjärde levnadsår anläggs slutligen den adulta dräkten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gråtrut

Länsvis förekomst och status för gråtrut baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gråtrut

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gråtrutens utbredning inskränker sig till nordvästra och norra Europa. Arten är ursprungligen en marin art som under 1900-talet även etablerat sig i inlandet. Utbredningsområdet omfattar Island, nordvästra Frankrike, Nordsjökusterna till norra Norge, Kolahalvön, Östersjöområdet, Karelen samt Vita havet. I Sverige häckar gråtruten allmänt längs alla våra kuster och skärgårdsområden. Den häckar dessutom, liksom i Finland, i sjöar och vid större vattendrag i inlandet, lokalt ganska allmänt i Götaland och Svealand men med en mer gles förekomst i Norrland upp till södra Lappland och Västerbotten. Den svenska populationen är beräknad till 61000 par, varav ungefär 65 procent finns längs Ostkusten. Gråtruten ökade i antal perioden 1950 till mitten av 1990-talet. Därefter har registrerats en påtaglig minskning som under den senaste 10-årsperioden uppgick till 20-30 % och som beräknas fortgå även kommande 20 år.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Larinae - måsar och trutar 
  • Släkte
    Larus  
  • Art
    Larus argentatusPontoppidan, 1763 - gråtrut
    Synonymer
    Herring Gull

Gråtruten är i huvudsak en kolonihäckande fågel som slår sig ned på öar, ofta tillsammans med andra måsfåglar. Det är emellertid inte ovanligt med solitärhäckande par, vilket snarast är en regel i inlandets sjöar. I kust- och skärgårdsområden med få öar kan kolonierna bli mycket stora och omfatta åtskilliga tusen par. I andra områden med stort utbud av lämpliga häckningsöar fördelas paren på flera mindre kolonier som sällan överstiger några hundra par. Kolonierna etableras som regel på klippiga och trädlösa öar men det förekommer även kolonier på trädklädda holmar. I brist på klippor kan gråtrut häcka på alternativa underlag som t.ex. flytande vegetationsöar i insjöar eller på hustak i hamnområden. Gråtrutarna kommer till sina häckningsplatser tidigt på säsongen, ofta redan i mars. Det skålformade boet byggs av växtmaterial och mäter 15-20 cm i diameter och 5-8 cm i djup. I kolonierna varierar botätheten mellan 3-11 per 100 m2. Värper 3 (2-4) ägg vilka ruvas i 28-30 dygn. Ungarna lämnar boet 2-3 dygn efter kläckning och uppehåller sig därefter i boets närmaste omgivning, vaktade och matade av föräldrafåglarna. Efter 35-40 dygn blir ungarna flygfärdiga och strax därefter självständiga. Ålder vid första häckning varierar individuellt, allt från 3 till 7 år. Gråtruten är något av en allätare och konsumerar det mesta av vad den kommer över i lämplig storlek, t.ex. fisk och fiskrens, smågnagare, fåglar och fågelägg, sopavfall, kadaver, groddjur, insekter, daggmaskar, musslor, frön, bär och gröna växtdelar. Mycket viktiga födokällor under senare hälften av 1900-talet var matrester på soptippar samt fiskrens från yrkesfisket, vilket bidrog till en kraftig populationstillväxt. Vintertid drar gråtrutarna runt i områden med god födotillgång och det stora flertalet uppehåller sig under denna årstid i södra Östersjön upp till Stockholmstrakten samt i kustområdena runt Danmark.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö, Havsstrand, Marin miljö, Brackvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Sötvatten, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Havsstrand, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Vattendrag, Sjöar, Hav, Blottad mark, Buskmark, Vattenyta, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Har betydelse)
· daggmaskar - Lumbricidae (Har betydelse)
· fåglar - Aves (Viktig)
· måsfåglar - Laridae (Viktig)
· skalbaggar - Coleoptera (Har betydelse)
· änder, gäss och svanar - Anatidae (Har betydelse)
Efterlämningar av djur (Viktig)
Gråtrutens tidigare populationstillväxt, som varade fram till 1990-talets mitt, kan främst tillskrivas den ökande tillgången på föda, dels från fiskeflottans fiskrens och dumpad bifångst, dels från de talrika stora, öppna soptipparna. Från 1990-talet och framåt har majoriteten av de lokala yrkesfiskarna av olika skäl tvingats upphöra med verksamheten, samtidigt som soptippar numera i de allra flesta fall fortgående täcks över med drastiskt minskad födotillgång som följd. Den ganska omfattande beståndsminskning som för närvarande pågår i flera områden längs våra kuster är dessutom troligen orsakad av brist på vitamin B1 (tiamin). Denna brist medför neurotoxisk överdödlighet och reproduktionsstörningar.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Viss positiv effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss positiv effekt)
Bakomliggande orsak till den tiaminbrist som konstaterats hos gråtrut och flera andra kustbundna arter är okänd och bör snarast möjligt utredas. Förmodligen kan den kopplas till antropogena verksamheter/substanser och kräver omfattande experimentella studier.
Utländska namn - NO: Gråmåke, DK: Sølvmåge, FI: Harmaalokki, GB: Herring Gull. Gråtruten Larus argentatus, har tidigare varit uppdelad i ett stort antal underarter (raser) vars totala utbredning tillsammans omfattar Europa, stora delar av Asien, norra Sibirien samt norra Nordamerika. Ny kunskap har medfört en bättre uppfattning om hur dessa är besläktade och hur de bör arrangeras taxonomiskt. Detta har resulterat i att flertalet tidigare underarter numera betraktas som fullgoda arter. För gråtrutens Larus argentatus del så uppdelas den numera endast i två underarter (L. a. argentatus Danmark och Skandinavien, österut till Kolahalvön samt L. a. argenteus, Island, Färöarna, västra Frankrike, Nordsjökusten till västra Tyskland). Gråtruten är förtecknad i AEWA (African-Euroasian Waterbird Agreement).

Andersson, Å. 1970. Food Habitats and Predation of an inland Breeding Population of the Herring Gull Larus argentatus in Southern Sweden. Ornis Scand. 1:75-81.

Balk, L., Hägerroth, P.-Å., Åkerman, G., Hanson, M., Tjärnlund, U., Hansson, T., Hallgrimsson, G., Zebyhr, Y, & Sundberg, H. 2009. Tiaminbrist och överdödlighet i neurotoxiska symtom hos ejder i Stockholms skärgård. Inst. f. tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.

Cramp, S., Simmons, K.E.L. m.fl. (red.) 1983. Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of Western Palearctic. Vol. 3. Oxford.

Kihlman, J. & Larsson, L. 1974. On the importance of refuse dumps as a food source for wintering Herring Gulls Larus argentatus Pont. Ornis Scand. 5:63-70.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Åke Andersson & Martin Tjernberg © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Larinae - måsar och trutar 
  • Släkte
    Larus  
  • Art
    Larus argentatus, Pontoppidan, 1763 - gråtrut
    Synonymer
    Herring Gull
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Åke Andersson & Martin Tjernberg © ArtDatabanken, SLU 2010.