Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart rödstjärt

Organismgrupp Fåglar Phoenicurus ochruros
Svart rödstjärt Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mindre småfågel, i form och storlek lik den vanliga rödstjärten. Roströd stjärt likt rödstjärt, som den annars skils från på färgteckningen: hos utfärgad hane i stort sett enfärgat skiffergrå kropp med svart ansikte, haka och bröst, mörka vingar med ljus vingpanel. Hanar i sin första sommardräkt, honor och ungfåglar är i stort sett enfärgat brungrå. Sången är genomträngande och hörs även genom buller från trafik och fläktar. Den består av en serie stigande visslingar som avbryts av ett torrt knastrande, för att avslutas av en fallande räcka toner. Den sjunger ofta under mycket tidig morron, från höga platser som hustak, mobilmaster, silos eller lyftkranar.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart rödstjärt Observationer i  Sverige för svart rödstjärt
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar huvudsakligen i södra Sverige, talrikast i Skåne med angränsande landskap. Förekomsten i Svealand och framför allt i Norrland är spridd och oregelbunden. Antalet par i Sverige uppskattas till ca 600 par (430-790 par), varav omkring 400 par bedöms finnas i Skåne. Från och med 1980-talet har den minskat kraftigt i flera tidigare starka tillhåll, särskilt i Göteborg och Varberg. Samtidigt har spridningen norrut fortsatt och den finns nu i många större och medelstora samhällen i Götaland samt mer sporadiskt i Svealand upp till södra Värmland, Dalarna och Gävletrakten. Under 2000-talet har antalet fynd även i norra Sverige ökat, och tillfälliga häckningar är konstaterade norrut till Jämtland och som allra nordligast vid Porsi vattenkraftverk i Jokkmokks kommun. Arten invandrade till Sverige i samband med industrialismen, och den första häckningen konstaterades vid Lidköping i slutet av 1880-talet och strax senare i Skåne. Till en början blev de nyligen uppförda sockerbruken i Skåne viktiga häckningsplatser, men i takt med att banområden och industrikvarter byggdes upp spred den svarta rödstjärten sig. Under perioden 1950 till 1980 spred den sig vidare över delar av södra Sverige. Under denna perioden etablerade den sig på klassiska lokaler som hamnarna i städer som Malmö, Varberg och Göteborg. År 1960 uppskattade man Sveriges bestånd till 60 par, i början av 1970-talet till 100-200 par. Beståndet är känsligt för kalla vintrar och minskade till exempel efter den kalla vintern 1984/85. Enstaka svarta rödstjärtar kan övervintra i Sverige, i första hand utmed södra Sveriges kuster. I övrigt förekommer svart rödstjärt från nordvästra Afrika över större delen av Europa österut till områdena norr om Svarta havet. Trenden i Europa har varit måttligt ökande under perioden 1980-2010 , men i t.ex. Danmark och Tyskland är den numera minskande efter tidigare kraftiga ökningar. I Finland är den ganska sällsynt, men har ökat och spridit sig norrut från att tidigare enbart förekommit på sydkusten. Arten förekommer också som andra mer eller mindre väldefinierade raser från Kaukasus österut till Centralasien kring norra Pakistan, Himalaya, Mongoliet och Kina. De västliga raserna är vanligen stannfåglar eller flyttar kortare sträckor medan de östliga raserna delvis är långflyttare till nordöstra Afrika, Arabiska halvön och Indien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC°)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Svart rödstjärt häckar sparsamt till sällsynt framför allt vid bebyggelse i städer och samhällen men även vid lantgårdar, stenbrott och grustag. Den förekommer i södra Sverige upp till Dalsland - Närke - Gästrikland. Arten har vid tidigare rödlistningstillfällen nedgraderats från NT till LC beroende på populationsstorlek och populationstrend i Danmark. Eftersom arten uppvisat påtaglig minskning i Danmark och Tyskland 1999-2011 sker nu ingen nedgradering. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (800-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1000-3000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har ökat med 5-45 % de senaste 30 åren men har varit stabilt de senaste 10 åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Häckningsmiljön i Sverige är företrädesvis i industriområden, bangårdar, hamnar eller liknande. Den häckar också ofta på ”industrilokaler” på landsbygden, som större grustäkter och stenbrott. En miljö som uppmärksammats under senare år som häckningsplats för svart rödstjärt är större lantbruk. Enligt studier i bl.a. Göteborg och Varberg finns det i bra revir både byggnader (gärna stora och höga) och en hög andel öppna, ogräsbevuxna ruderatmarker. Upplag av t.ex. järnskrot, virke eller liknande är starkt positivt. Byggnaderna används som sångplats men också vid födosök och ofta som häckningsplatser, medan ruderatmarkerna är viktiga födosöksplatser särskilt under perioden när ungarna matas. Revirhävdande hanar kan också förekomma mitt inne i städer, i höghuskomplex eller vid kyrkor. Häckning sker däremot sällan om det inte finns rikligt med ruderatmarker med helst kortvuxen eller gles ogräsvegetation. På kontinenten och särskilt i södra Europa är svart rödstjärt en bergsfågel, som häckar i klippor och rasmarker. I Sverige är sådana naturligt häckande par mycket sällsynta, men häckningar har skett vid Hovs hallar i Skåne och den förekommer inte sällan i bergtäkter eller stenbrott. Arten tar mindre och medelstora insekter både på marken och från till exempel väggar och tak på byggnader. Även bär och ibland frön kan ingå i dieten. Boet byggs i ett skrymsle eller på en nisch, till exempel i upplag, skrotbilar, ventilationstrummor och liknande. Det placeras oftast lågt, men undantag förekommer. Det är inte heller ovanligt att det läggs inomhus i magasin, maskinhallar och liknande. 4-6 ägg läggs, som ruvas av honan i 13-17 dagar. Ungarna flyger efter 12-19 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, och när ungarna blivit flygga efter 12-19 dagar delas ofta kullen upp på föräldrarna. I Sverige flyttar arten i oktober--november mot sydväst. Återfynd av ringmärkta svenska svarta rödstjärtar finns vintertid från Nederländerna, Frankrike och södra Italien, men ytterligare fynd finns också från Algeriet vilket tyder på att de kan flytta relativt långt. I juli-augusti sker dessutom en spridning av flygga ungfåglar, även norrut . Den svarta rödstjärten återvänder under främst april och maj, äldre etablerade hanar först och yngre individer senare.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
· spindlar
· spindlar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Muscicapidae (flugsnappare), Släkte Phoenicurus (rödstjärtar), Art Phoenicurus ochruros (S.G. Gmelin, 1774) - svart rödstjärt Synonymer Motacilla Ochruros S.G. Gmelin, 1774

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC°)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Svart rödstjärt häckar sparsamt till sällsynt framför allt vid bebyggelse i städer och samhällen men även vid lantgårdar, stenbrott och grustag. Den förekommer i södra Sverige upp till Dalsland - Närke - Gästrikland. Arten har vid tidigare rödlistningstillfällen nedgraderats från NT till LC beroende på populationsstorlek och populationstrend i Danmark. Eftersom arten uppvisat påtaglig minskning i Danmark och Tyskland 1999-2011 sker nu ingen nedgradering. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (800-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1000-3000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har ökat med 5-45 % de senaste 30 åren men har varit stabilt de senaste 10 åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
En mindre småfågel, i form och storlek lik den vanliga rödstjärten. Roströd stjärt likt rödstjärt, som den annars skils från på färgteckningen: hos utfärgad hane i stort sett enfärgat skiffergrå kropp med svart ansikte, haka och bröst, mörka vingar med ljus vingpanel. Hanar i sin första sommardräkt, honor och ungfåglar är i stort sett enfärgat brungrå. Sången är genomträngande och hörs även genom buller från trafik och fläktar. Den består av en serie stigande visslingar som avbryts av ett torrt knastrande, för att avslutas av en fallande räcka toner. Den sjunger ofta under mycket tidig morron, från höga platser som hustak, mobilmaster, silos eller lyftkranar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart rödstjärt

Länsvis förekomst och status för svart rödstjärt baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart rödstjärt

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar huvudsakligen i södra Sverige, talrikast i Skåne med angränsande landskap. Förekomsten i Svealand och framför allt i Norrland är spridd och oregelbunden. Antalet par i Sverige uppskattas till ca 600 par (430-790 par), varav omkring 400 par bedöms finnas i Skåne. Från och med 1980-talet har den minskat kraftigt i flera tidigare starka tillhåll, särskilt i Göteborg och Varberg. Samtidigt har spridningen norrut fortsatt och den finns nu i många större och medelstora samhällen i Götaland samt mer sporadiskt i Svealand upp till södra Värmland, Dalarna och Gävletrakten. Under 2000-talet har antalet fynd även i norra Sverige ökat, och tillfälliga häckningar är konstaterade norrut till Jämtland och som allra nordligast vid Porsi vattenkraftverk i Jokkmokks kommun. Arten invandrade till Sverige i samband med industrialismen, och den första häckningen konstaterades vid Lidköping i slutet av 1880-talet och strax senare i Skåne. Till en början blev de nyligen uppförda sockerbruken i Skåne viktiga häckningsplatser, men i takt med att banområden och industrikvarter byggdes upp spred den svarta rödstjärten sig. Under perioden 1950 till 1980 spred den sig vidare över delar av södra Sverige. Under denna perioden etablerade den sig på klassiska lokaler som hamnarna i städer som Malmö, Varberg och Göteborg. År 1960 uppskattade man Sveriges bestånd till 60 par, i början av 1970-talet till 100-200 par. Beståndet är känsligt för kalla vintrar och minskade till exempel efter den kalla vintern 1984/85. Enstaka svarta rödstjärtar kan övervintra i Sverige, i första hand utmed södra Sveriges kuster. I övrigt förekommer svart rödstjärt från nordvästra Afrika över större delen av Europa österut till områdena norr om Svarta havet. Trenden i Europa har varit måttligt ökande under perioden 1980-2010 , men i t.ex. Danmark och Tyskland är den numera minskande efter tidigare kraftiga ökningar. I Finland är den ganska sällsynt, men har ökat och spridit sig norrut från att tidigare enbart förekommit på sydkusten. Arten förekommer också som andra mer eller mindre väldefinierade raser från Kaukasus österut till Centralasien kring norra Pakistan, Himalaya, Mongoliet och Kina. De västliga raserna är vanligen stannfåglar eller flyttar kortare sträckor medan de östliga raserna delvis är långflyttare till nordöstra Afrika, Arabiska halvön och Indien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Phoenicurus - rödstjärtar 
  • Art
    Phoenicurus ochruros(S.G. Gmelin, 1774) - svart rödstjärt
    Synonymer
    Motacilla Ochruros S.G. Gmelin, 1774

Häckningsmiljön i Sverige är företrädesvis i industriområden, bangårdar, hamnar eller liknande. Den häckar också ofta på ”industrilokaler” på landsbygden, som större grustäkter och stenbrott. En miljö som uppmärksammats under senare år som häckningsplats för svart rödstjärt är större lantbruk. Enligt studier i bl.a. Göteborg och Varberg finns det i bra revir både byggnader (gärna stora och höga) och en hög andel öppna, ogräsbevuxna ruderatmarker. Upplag av t.ex. järnskrot, virke eller liknande är starkt positivt. Byggnaderna används som sångplats men också vid födosök och ofta som häckningsplatser, medan ruderatmarkerna är viktiga födosöksplatser särskilt under perioden när ungarna matas. Revirhävdande hanar kan också förekomma mitt inne i städer, i höghuskomplex eller vid kyrkor. Häckning sker däremot sällan om det inte finns rikligt med ruderatmarker med helst kortvuxen eller gles ogräsvegetation. På kontinenten och särskilt i södra Europa är svart rödstjärt en bergsfågel, som häckar i klippor och rasmarker. I Sverige är sådana naturligt häckande par mycket sällsynta, men häckningar har skett vid Hovs hallar i Skåne och den förekommer inte sällan i bergtäkter eller stenbrott. Arten tar mindre och medelstora insekter både på marken och från till exempel väggar och tak på byggnader. Även bär och ibland frön kan ingå i dieten. Boet byggs i ett skrymsle eller på en nisch, till exempel i upplag, skrotbilar, ventilationstrummor och liknande. Det placeras oftast lågt, men undantag förekommer. Det är inte heller ovanligt att det läggs inomhus i magasin, maskinhallar och liknande. 4-6 ägg läggs, som ruvas av honan i 13-17 dagar. Ungarna flyger efter 12-19 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, och när ungarna blivit flygga efter 12-19 dagar delas ofta kullen upp på föräldrarna. I Sverige flyttar arten i oktober--november mot sydväst. Återfynd av ringmärkta svenska svarta rödstjärtar finns vintertid från Nederländerna, Frankrike och södra Italien, men ytterligare fynd finns också från Algeriet vilket tyder på att de kan flytta relativt långt. I juli-augusti sker dessutom en spridning av flygga ungfåglar, även norrut . Den svarta rödstjärten återvänder under främst april och maj, äldre etablerade hanar först och yngre individer senare.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Exploaterad miljö, Inomhusmiljöer

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Blottad mark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Modernisering och ”allmän uppsnyggning” av industriområden och bangårdar är det största hotet. Asfaltering av ”överblivna”, ogräsbevuxna vegetationsytor, borttagande av ruderatmarker och upplag försämrar födotillgången och möjligheten att hitta lämpliga boplatser, och därigenom revirens kvalitet och innebär ofta att arten försvinner.
Förtätning av urbana miljöer är negativt om det innebär att ödetomter tas i anspråk. I någon mån kompenseras förlusten av lämpliga revir i befintliga industriområden av att bra miljöer ofta uppstår tillfälligt i samband med ny exploatering. Arten förekommer ofta tillfälligt vid exempelvis byggplatser eller infrastrukturprojekt.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss positiv effekt)
Ruderatmarker - ogräsbevuxna grusplaner, jordhögar, upplagsplatser eller övergivna tomter med mera - i anslutning till industriområden och bangårdar har mycket stor betydelse för många hotade växter och djur. Under de senaste åren har ruderatmiljöerna uppmärksammats i större utsträckning, särskilt längs järnvägar, men bevarande och skötsel av den här typen av miljöer behöver uppmärksammas mer i hamn- och industriområden. Användning av kemikalier för ogräsbekämpning bör minimeras och kantzoner mellan t.ex. staket och vägar lämnas utan intensiv skötsel. Hårdläggning av ytor bör undvikas, vilket också är positivt för dagvattenhanteringen. Det är positivt om gräsmattor ersätts av mer extensivt skött mark. Samtidigt är träd och buskar negativt för många arter i ruderatmarker och återkommande störningar är därför positivt. I viktiga områden för svart rödstjärt bör man avstå från att plantera träd och buskar. Åtgärder för att gynna biologisk mångfald och vattenhantering i stadsmiljö, till exempel gröna tak, gynnar potentiellt svart rödstjärt.
Utländska namn - NO: Svartrødstjert, DK: Husrødstjert, FI: Mustaleppälintu, GB: Black redstart.

Andersson, R. 1985. Svarta rödstjärtens krav på häckningsmiljö. Vår fågelvärld 44: 224-226.

Andersson, R. 1987. Revirtäthet och populationsstruktur hos ett västsvenskt bestånd av svart rödstjärt Phoenicurus ochruros. Vår fågelvärld 46: 256-269.

Andersson, R. 1995. Hannars etableringsmönster, revirkvalitet samt flytande bestånd i en randpopulation av svart rödstjärt Phoenicurus ochruros. Ornis Svecica 5: 143-159

Andersson, R. 2006. Tillgången på lämpliga häckningsmiljöer för svart rödstjärt i Göteborg. Fåglar på Västkusten 40: 113-120.

Andersson, R. 2013. Ungfågelspridning och höstflyttning hos svart rödstjärt Phoenicurus ochruros i södra Sverige. Ornis Svecica 23: 65-71.

BirdLife International. 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Huntley, B., Green, R.E., Collingham, Y.C. & Willis, S.G. 2007. A Climatic Atlas of European Breeding Birds. Durham University, the RSPB & Lynx Edicions, Barcelona.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Phoenicurus - rödstjärtar 
  • Art
    Phoenicurus ochruros, (S.G. Gmelin, 1774) - svart rödstjärt
    Synonymer
    Motacilla Ochruros S.G. Gmelin, 1774
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015