Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stare

Organismgrupp Fåglar Sturnus vulgaris
Stare Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En av Sveriges mest välbekanta fågelarter. Genom sin svarta dräkt som på nära håll glänser i grönt och blått, sin blekgula, spetsiga näbb och vana att springa omkring på gräsmattor och betesmarker är staren lätt att känna igen. Den kan endast förväxlas med koltrast som har samma färgsättning, men är mer långsträckt och hoppar fram då den födosöker. Stjärten är kort, och flykten snabb och i ”böljar” i grund bågar. Sången framför den ofta från övre delen av ett träd, en varierad, gnisslig sång med inslag av härmningar av omgivningarnas fågelfauna. Staren är mycket sällskaplig och uppträder gärna i större eller mindre flockar, som kan bli mycket stora (i Sverige numera sällan fler än 10 000) i anslutning till de gemensamma nattplatser i vassar eller buskage som de utnyttjar utanför häckningstiden.
Utbredning
Länsvis förekomst för stare Observationer i  Sverige för stare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fortfarande en av de vanligaste och mest spridda fågelarterna i södra och mellersta Sverige, trots en kraftig minskning sedan 1970-talet. Häckar från sydligaste Skåne upp till Norrland men saknas numera eller är sällsynt över stora delar av Norrlands inland och i fjällkedjan. Även i Norrlands kustland är den förhållandevis sparsam. De tätaste bestånden finns i slättbygderna i Götaland och Svealand inklusive Öland och Gotland. Minskningen av den svenska populationen har enligt häckfågeltaxeringar varit mer eller mindre kontinuerlig sedan åtminstone 1970-talet. Mellan 1975-1998 halverades det svenska beståndet. Minskningen har sedan fortsatt successivt och under femtonårsperioden före 2014 har ytterligare 40-50% av alla starar försvunnit. På sikt är det risk att den försvinner helt från norra Sveriges inland liksom från södra Sveriges skogsbygder. Arten är ganska svår att uppskatta beståndet av men enligt den senaste bedömningen (2012) häckade i storleksordningen 640 000 par i landet.Staren har en vidsträckt utbredning i Europa och västra Asien, och saknas främst i arktiska områden, i ökenområden och i de högsta bergskedjorna. I Europa ersätts den av den närbesläktade svartstaren. Den är dessutom introducerad på många andra håll i världen och har stora bestånd i bl.a. Nordamerika, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland. Arten har minskat även i övriga Europa, men verkar vara stabil sedan mitten av 1990-talet enligt den gemensamma europeiska fågelövervakningen Pan European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS). I Finland har utbredningen minskat markant i de norra och östra delarna av landet mellan de två atlasinventeringarna, och även i Norge och Danmark har beståndet minskat. I sydöstra och östra delarna av Europa bedöms dock arten som mera stabil.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Stare häckar huvudsakligen i anslutning till odlad mark. Den förekommer över större delen av landet. Arten har successivt minskat i antal under en mycket lång tid. Minskningstaktens storlek de senaste 15 åren (tre generationer) medför att arten nu uppfyller kriterierna för VU (LC 2010). Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 45 (40-50) % under de senaste 15 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (svensk häckfågeltaxering, standardrutter) och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc).
Ekologi
Staren häckar i anslutning till jordbrukslandskap, i tätorter eller andra öppna marker. Staren är under häckningstid helt beroende av öppna gräsmarker med kortvuxet fältskikt. Den föredrar kortsnaggade naturbetesmarker framför kultiverade betesmarker, och följer ofta kor eller andra betande kreatur. Den utnyttjar också gräsmattor, vägkanter, nysådda åkrar och liknande. Under flyttningen under sommaren och hösten ser man ofta stora flockar på nyskördade vallodlingar eller på annan åkermark. Boet läggs i befintliga håligheter, t.ex. ett gammalt bohål av större hackspett eller gröngöling, i holkar eller under tegelpannor. Oftast häckar de i alléer, dungar eller skogsbryn i jordbruksmarkslandskapet, i gårdsmiljöer eller parker, men det går också bra inne i tät skog om lämpliga boplatser finns där. Staren flyger normalt upp till en kilometer från boet för att söka föda. Födan utgörs främst av jordlevande insekter och maskar, inte minst larver av harkrankar. Födan tas genom att staren borrar i marken, vänder stenar osv. Efter en starflocks framfart kan gräsmarken vara helt perforerad av hål där fåglarna stuckit ned näbben för att fånga insektslarver. Den är opportunist och kan också äta t.ex. mätarelarver i lövskog. Den födosöker ofta i grupp eller utanför häckningstiden i större flockar. Övernattningen sker också flockvis i bladvassar eller täta buskage (på vinterkvarteren ibland på byggnader), nattplatserna kan ibland ha tiotusentals eller till och med hundratusentals starar. Kullstorlek är i genomsnitt 4 ägg, som ruvas 12-13 dygn. Ungarna blir flygga efter 20-22 dagar, därefter matas de ytterligare någon vecka innan de är självständiga. Första häckning vid ett års ålder men en andel hanar häckar först vid två års ålder. Huvuddelen av de svenska stararna sträcker på hösten mot sydväst och efter att tillbringat hösten i Beneluxländerna övervintrar den främst på Brittiska öarna. Milda vintrar försöker ofta mindre antal övervintra i södra delarna av landet, vissa år i större antal och upp till Norrbotten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sjöar
Sjöar
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Sturnidae (starar), Släkte Sturnus, Art Sturnus vulgaris Linnaeus, 1758 - stare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Stare häckar huvudsakligen i anslutning till odlad mark. Den förekommer över större delen av landet. Arten har successivt minskat i antal under en mycket lång tid. Minskningstaktens storlek de senaste 15 åren (tre generationer) medför att arten nu uppfyller kriterierna för VU (LC 2010). Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 45 (40-50) % under de senaste 15 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (svensk häckfågeltaxering, standardrutter) och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc).

Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
En av Sveriges mest välbekanta fågelarter. Genom sin svarta dräkt som på nära håll glänser i grönt och blått, sin blekgula, spetsiga näbb och vana att springa omkring på gräsmattor och betesmarker är staren lätt att känna igen. Den kan endast förväxlas med koltrast som har samma färgsättning, men är mer långsträckt och hoppar fram då den födosöker. Stjärten är kort, och flykten snabb och i ”böljar” i grund bågar. Sången framför den ofta från övre delen av ett träd, en varierad, gnisslig sång med inslag av härmningar av omgivningarnas fågelfauna. Staren är mycket sällskaplig och uppträder gärna i större eller mindre flockar, som kan bli mycket stora (i Sverige numera sällan fler än 10 000) i anslutning till de gemensamma nattplatser i vassar eller buskage som de utnyttjar utanför häckningstiden.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stare

Länsvis förekomst och status för stare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fortfarande en av de vanligaste och mest spridda fågelarterna i södra och mellersta Sverige, trots en kraftig minskning sedan 1970-talet. Häckar från sydligaste Skåne upp till Norrland men saknas numera eller är sällsynt över stora delar av Norrlands inland och i fjällkedjan. Även i Norrlands kustland är den förhållandevis sparsam. De tätaste bestånden finns i slättbygderna i Götaland och Svealand inklusive Öland och Gotland. Minskningen av den svenska populationen har enligt häckfågeltaxeringar varit mer eller mindre kontinuerlig sedan åtminstone 1970-talet. Mellan 1975-1998 halverades det svenska beståndet. Minskningen har sedan fortsatt successivt och under femtonårsperioden före 2014 har ytterligare 40-50% av alla starar försvunnit. På sikt är det risk att den försvinner helt från norra Sveriges inland liksom från södra Sveriges skogsbygder. Arten är ganska svår att uppskatta beståndet av men enligt den senaste bedömningen (2012) häckade i storleksordningen 640 000 par i landet.Staren har en vidsträckt utbredning i Europa och västra Asien, och saknas främst i arktiska områden, i ökenområden och i de högsta bergskedjorna. I Europa ersätts den av den närbesläktade svartstaren. Den är dessutom introducerad på många andra håll i världen och har stora bestånd i bl.a. Nordamerika, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland. Arten har minskat även i övriga Europa, men verkar vara stabil sedan mitten av 1990-talet enligt den gemensamma europeiska fågelövervakningen Pan European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS). I Finland har utbredningen minskat markant i de norra och östra delarna av landet mellan de två atlasinventeringarna, och även i Norge och Danmark har beståndet minskat. I sydöstra och östra delarna av Europa bedöms dock arten som mera stabil.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Sturnidae - starar 
  • Släkte
    Sturnus  
  • Art
    Sturnus vulgarisLinnaeus, 1758 - stare

Staren häckar i anslutning till jordbrukslandskap, i tätorter eller andra öppna marker. Staren är under häckningstid helt beroende av öppna gräsmarker med kortvuxet fältskikt. Den föredrar kortsnaggade naturbetesmarker framför kultiverade betesmarker, och följer ofta kor eller andra betande kreatur. Den utnyttjar också gräsmattor, vägkanter, nysådda åkrar och liknande. Under flyttningen under sommaren och hösten ser man ofta stora flockar på nyskördade vallodlingar eller på annan åkermark. Boet läggs i befintliga håligheter, t.ex. ett gammalt bohål av större hackspett eller gröngöling, i holkar eller under tegelpannor. Oftast häckar de i alléer, dungar eller skogsbryn i jordbruksmarkslandskapet, i gårdsmiljöer eller parker, men det går också bra inne i tät skog om lämpliga boplatser finns där. Staren flyger normalt upp till en kilometer från boet för att söka föda. Födan utgörs främst av jordlevande insekter och maskar, inte minst larver av harkrankar. Födan tas genom att staren borrar i marken, vänder stenar osv. Efter en starflocks framfart kan gräsmarken vara helt perforerad av hål där fåglarna stuckit ned näbben för att fånga insektslarver. Den är opportunist och kan också äta t.ex. mätarelarver i lövskog. Den födosöker ofta i grupp eller utanför häckningstiden i större flockar. Övernattningen sker också flockvis i bladvassar eller täta buskage (på vinterkvarteren ibland på byggnader), nattplatserna kan ibland ha tiotusentals eller till och med hundratusentals starar. Kullstorlek är i genomsnitt 4 ägg, som ruvas 12-13 dygn. Ungarna blir flygga efter 20-22 dagar, därefter matas de ytterligare någon vecka innan de är självständiga. Första häckning vid ett års ålder men en andel hanar häckar först vid två års ålder. Huvuddelen av de svenska stararna sträcker på hösten mot sydväst och efter att tillbringat hösten i Beneluxländerna övervintrar den främst på Brittiska öarna. Milda vintrar försöker ofta mindre antal övervintra i södra delarna av landet, vissa år i större antal och upp till Norrbotten.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Trädbärande gräsmark, Triviallövskog, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Ädellövskog, Myrbiotoper, Sjöar, Blottad mark, Buskmark, Sötvattensstrand, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Staren är under häckningstiden beroende av gräsmarker med kort vegetation inom rimligt avstånd (<1 km) från boet för sitt födosök. Igenplantering eller igenväxning av betesmarker är starkt negativt och innebär att födosöksmiljöer försvinner. Högre vegetation på betesmarker på grund av försämrad hävd eller gödsling är negativt av samma orsaker. Nerläggning av jordbruk är ett stort hot i många trakter, liksom ensidig inriktning mot t.ex. vallodling i skogstrakter och spannmålsodling i slättbygden. Förbättrad dränering på jordbruksmark minskar födotillgången och försvårar för stararna att få tag på födan och är starkt negativt. Liksom i skogsbygder generellt är nerläggning av jordbruk, särskilt frånvaro av betande djur, och avbefolkning är högst sannolikt anledningen till att den försvinner i Norrlands inland och fjälltrakterna. Arten har åtminstone tidigare varit utsatt för förföljelse under vinterkvarteren, men det är tveksamt om det haft någon betydelse för hur det svenska beståndet utveckats.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Restaurering och återupptagen hävd av öppna betesmarker gynnar arten, särskilt i områden med lite beten. Den gynnas av relativt hårt bete och även att ta bort träd och buskar i betesmarker kan vara positivt för staren eftersom den enbart födosöker på öppen mark. I skogsbygder är fortsatt jordbruk, helst med djur, en förutsättning för staren. Hålträd bör så långt som möjligt lämnas i skogen och i jordbrukslandskapet. Holkar accepteras tacksamt.
Utländska namn - NO: Stær, DK: Stær, FI: Kottarainen, GB: Common Starling.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

BirdLife International 2015. Species factsheet: Sturnus vulgaris. Nerladdad från http://www.birdlife.org 2015-05-30.

Bruun, M. & Smith, H. G. 2003. Landscape composition affects habitat use and foraging flight distances in breeding European starlings. Biological Conservation 114: 179 - 187.

Cramp, S. & Perrins, C. M. (reds.) 1994. The Birds of the Western Palearctic, vol. VIII. Crows to Finches. Oxford University Press, Oxford.

Karlsson, J. 1988. Stare Sturnus vulgaris. I: Andersson, S. (red). Fåglar i jordbrukslandskapet. Sveriges Ornitologiska förening. Stockholm.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad.

Sandkvist, M., Pärt, T., Wretenberg, J. & Söderström, B. 2005. Häckfåglar i jordbrukslandskapet. Rapport, Länsstyrelsen i Skåne län.

Smith, H. G., Ryegård, A. & Svensson, S. 2012. Is the large-scale decline of the starling related to local changes in demography? Ecography 35: 741-748

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (cited 2015-04-20)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Sturnidae - starar 
  • Släkte
    Sturnus  
  • Art
    Sturnus vulgaris, Linnaeus, 1758 - stare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.