Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lappsparv

Organismgrupp Fåglar Calcarius lapponicus
Lappsparv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lappsparven är en fältsparv, i kroppen större än en gulsparv och t.ex. tydligt större än en sävsparv. Hanen utmärker sig genom att ha svart hjässa, kinder, haka och bröst, i kontrast mot ett vitt band som löper i en båge från ögat bakåt och ner mot bröstet. Nacken är varmt brunröd. Ryggen är mörkstreckad, undersidan ljusare. Honorna är mer anonyma och påminner ytligt om en sävsparvshona. Sången är en klirrande, vemodig strof som framförs från toppen av en låg buske eller annan utsiktspost. Framför allt under flyttningen är det vanligaste lätet ett torrt ”trrrt” omväxlande med ett kort ”tju”.
Utbredning
Länsvis förekomst för lappsparv Observationer i  Sverige för lappsparv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lappsparven är en tämligen allmän-sparsam häckfågel i fjällen från norra Dalarna till Torne lappmark. I många områden kan den vara en av de vanligaste fågelarterna på kalfjället, och uppvisa höga tätheter (t.ex 24 revir/km2 nära Ammarnäs, Lycksele lappmark; i Alaska finns tätheter upp emot 100 par/km2 rapporterade). Tätheten är dock ojämn och den kan vara sparsam eller saknas även om biotopen verkar lämplig. Det finns också betydande skillnader mellan olika delar av fjällkedjan. Orsaken till detta är okänd. Det svenska beståndet har beräknats till 230 000 par, men siffran är osäker.
Enligt Svensk fågeltaxering har lappsparven minskat med ca 30% under perioden 2005-2014. Längre tidsserier saknas i hög utsträckning, men enligt flera oberoende studier i Ammarnäs (Ly lpm) 1964-2011 har den sett under en längre period varit stabil om än med vissa fluktuationer. De skandinaviska lappsparvarna har två separata övervintringsområden, dels i området norr om Svarta havet, dels i mindre utsträckning utmed Nordsjöns kuster i Storbritannien, Nederländerna-Belgien, Tyskland och Danmark. Svenska ringmärkningsåterfynd visar att lappsparvar från samma häckningsområde kan flytta åt olika håll. Flertalet svenska lappsparvar flyttar mot sydost. Under våren rastar den mer eller mindre talrikt i Väster- och Norrbottens kustland, ibland i större flockar. I södra Sverige är den sparsam och antalet som sträcker ut vid till exempel Falsterbo eller Ottenby är blygsamt. Enligt sträckräkningarna i Falsterbo har antalet fluktuerat utan någon tydlig trend sedan 1973, med höga siffror bl.a. under en period kring slutet av 1980-talet men för närvarande låga antal.
Lappsparven har i övrigt en vidsträckt världsutbredning, och häckar cirkumpolärt runt Arktis (fem olika underarter). I Europa häckar den i fjällen från södra Norge, i Sverige och Finland samt vidare österut på den sibiriska tundran. Norge har ungefär lika stora bestånd som Sverige, medan antalet i Finland är betydligt färre, 20 000-50 000 par enligt den fiska fågelatlasen. Den saknas på Island, men finns på södra och västra Grönland. Den har häckat tillfälligt i Skottland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Lappsparv häckar på hedar med lågväxande dvärgbjörk, videbuskar och örter i fjällregionen från norra Dalarna till Torne lappmark. I Lappland förekommer den även på stora videbevuxna myrar i fjällbjörkskogarna och i den övre barrskogsregionen. Den populationsminskning som enligt svensk häckfågeltaxering har skett under de senaste 10 åren (tre generationer) medför placering som NT (LC 2010). Orsaken till den konstaterade minskningen är oklar men kan eventuellt bero på minskad födotillgång vintertid. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (21-57) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2b).
Ekologi
Häckar till helt övervägande på kalfjället, på hedar med lågvuxen dvärgbjörk, videbuskar och örter. Den föredrar särskilt områden med lägre videbuskage (upp till meterhöga), gärna i anslutning till myrar, bäckar eller andra fuktiga områden. Den förekommer också lokalt på stora, videbevuxna myrar i fjällbjörkregionen och i den översta barrskogen, i ökande omfattning norrut. I Finland har tidigare häckningar också skett i skärgårdsmiljö i Bottenviken. Den ankommer till häckningsplatserna vid snösmältningen i mitten/slutet av maj-början av juni. Arten är revirhävdande, vilket dock inte hindrar att den kan häcka i glesa kolonier om biotopen är lämplig. Födosöket sker ofta utanför själva reviret. Boet läggs på marken invid en tuva, i skydd av någon buske eller en gräs- eller starrtuva. Kullstorleken är oftast 5-6 ägg. Båda könen tar hand om ungarna, som lämnar boet efter 10-11 dagar. Studier i Ammarnäs visar att predationen kan vara hög vissa år. Troligtvis är räv och korp vanliga predatorer. Bortflyttningen sker från augusti och i början av september. Födan består mest av frön, men även djurinsekter och andra småkryp. Ungarna matas med flugor, fjärilslarver och spindlar. Under flyttningen äter den till övervägande delen frön, och den rastar gärna på stubbåkrar under höst- och vårflyttningen. Övervintring sker också på jordbruksmark, i västra Europa gärna på saltängar eller strandängar men också på kustnära åkermark.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Havsstrand
Havsstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Calcariidae (sporrsparvar), Släkte Calcarius, Art Calcarius lapponicus (Linnaeus, 1758) - lappsparv Synonymer Fringilla lapponica Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Lappsparv häckar på hedar med lågväxande dvärgbjörk, videbuskar och örter i fjällregionen från norra Dalarna till Torne lappmark. I Lappland förekommer den även på stora videbevuxna myrar i fjällbjörkskogarna och i den övre barrskogsregionen. Den populationsminskning som enligt svensk häckfågeltaxering har skett under de senaste 10 åren (tre generationer) medför placering som NT (LC 2010). Orsaken till den konstaterade minskningen är oklar men kan eventuellt bero på minskad födotillgång vintertid. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (21-57) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2b).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Typisk art i 4080 Alpina videbuskmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Lappsparven är en fältsparv, i kroppen större än en gulsparv och t.ex. tydligt större än en sävsparv. Hanen utmärker sig genom att ha svart hjässa, kinder, haka och bröst, i kontrast mot ett vitt band som löper i en båge från ögat bakåt och ner mot bröstet. Nacken är varmt brunröd. Ryggen är mörkstreckad, undersidan ljusare. Honorna är mer anonyma och påminner ytligt om en sävsparvshona. Sången är en klirrande, vemodig strof som framförs från toppen av en låg buske eller annan utsiktspost. Framför allt under flyttningen är det vanligaste lätet ett torrt ”trrrt” omväxlande med ett kort ”tju”.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lappsparv

Länsvis förekomst och status för lappsparv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lappsparv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lappsparven är en tämligen allmän-sparsam häckfågel i fjällen från norra Dalarna till Torne lappmark. I många områden kan den vara en av de vanligaste fågelarterna på kalfjället, och uppvisa höga tätheter (t.ex 24 revir/km2 nära Ammarnäs, Lycksele lappmark; i Alaska finns tätheter upp emot 100 par/km2 rapporterade). Tätheten är dock ojämn och den kan vara sparsam eller saknas även om biotopen verkar lämplig. Det finns också betydande skillnader mellan olika delar av fjällkedjan. Orsaken till detta är okänd. Det svenska beståndet har beräknats till 230 000 par, men siffran är osäker.
Enligt Svensk fågeltaxering har lappsparven minskat med ca 30% under perioden 2005-2014. Längre tidsserier saknas i hög utsträckning, men enligt flera oberoende studier i Ammarnäs (Ly lpm) 1964-2011 har den sett under en längre period varit stabil om än med vissa fluktuationer. De skandinaviska lappsparvarna har två separata övervintringsområden, dels i området norr om Svarta havet, dels i mindre utsträckning utmed Nordsjöns kuster i Storbritannien, Nederländerna-Belgien, Tyskland och Danmark. Svenska ringmärkningsåterfynd visar att lappsparvar från samma häckningsområde kan flytta åt olika håll. Flertalet svenska lappsparvar flyttar mot sydost. Under våren rastar den mer eller mindre talrikt i Väster- och Norrbottens kustland, ibland i större flockar. I södra Sverige är den sparsam och antalet som sträcker ut vid till exempel Falsterbo eller Ottenby är blygsamt. Enligt sträckräkningarna i Falsterbo har antalet fluktuerat utan någon tydlig trend sedan 1973, med höga siffror bl.a. under en period kring slutet av 1980-talet men för närvarande låga antal.
Lappsparven har i övrigt en vidsträckt världsutbredning, och häckar cirkumpolärt runt Arktis (fem olika underarter). I Europa häckar den i fjällen från södra Norge, i Sverige och Finland samt vidare österut på den sibiriska tundran. Norge har ungefär lika stora bestånd som Sverige, medan antalet i Finland är betydligt färre, 20 000-50 000 par enligt den fiska fågelatlasen. Den saknas på Island, men finns på södra och västra Grönland. Den har häckat tillfälligt i Skottland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Calcariidae - sporrsparvar 
  • Släkte
    Calcarius  
  • Art
    Calcarius lapponicus(Linnaeus, 1758) - lappsparv
    Synonymer
    Fringilla lapponica Linnaeus, 1758

Häckar till helt övervägande på kalfjället, på hedar med lågvuxen dvärgbjörk, videbuskar och örter. Den föredrar särskilt områden med lägre videbuskage (upp till meterhöga), gärna i anslutning till myrar, bäckar eller andra fuktiga områden. Den förekommer också lokalt på stora, videbevuxna myrar i fjällbjörkregionen och i den översta barrskogen, i ökande omfattning norrut. I Finland har tidigare häckningar också skett i skärgårdsmiljö i Bottenviken. Den ankommer till häckningsplatserna vid snösmältningen i mitten/slutet av maj-början av juni. Arten är revirhävdande, vilket dock inte hindrar att den kan häcka i glesa kolonier om biotopen är lämplig. Födosöket sker ofta utanför själva reviret. Boet läggs på marken invid en tuva, i skydd av någon buske eller en gräs- eller starrtuva. Kullstorleken är oftast 5-6 ägg. Båda könen tar hand om ungarna, som lämnar boet efter 10-11 dagar. Studier i Ammarnäs visar att predationen kan vara hög vissa år. Troligtvis är räv och korp vanliga predatorer. Bortflyttningen sker från augusti och i början av september. Födan består mest av frön, men även djurinsekter och andra småkryp. Ungarna matas med flugor, fjärilslarver och spindlar. Under flyttningen äter den till övervägande delen frön, och den rastar gärna på stubbåkrar under höst- och vårflyttningen. Övervintring sker också på jordbruksmark, i västra Europa gärna på saltängar eller strandängar men också på kustnära åkermark.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark, Havsstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Blottad mark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
Orsakerna till den minskning som registrerats är okända. En möjlig orsak kan vara minskat utbud av föda på övervintringsområdena. Med hänsyn till att ett flertal fågelarter i fjällen minskar är det dock troligt att man får söka orsaken under häckningstid. Det är osannolikt att biotopförändringar i sig är orsaken, även om små förändringar av fjällens vegetation påvisats enligt miljöövervakningsprogrammet NILS. Lappsparven hör också till de arter som på sikt förutspås retirera norrut i takt med ett varmare klimat. Klimatförändringarna, med bland annat varmare och blötare vårar och somrar, kan påverka tillgången på mat genom att ändra insekternas fenologi och förekomst. Det är inte heller uteslutet att minskningen är en del i långsiktiga fluktuationer.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Orsaken till minskningarna av många fågelarter i fjällmiljö behöver utredas ytterligare innan åtgärder kan föreslås. Fortsatt övervakning behövs av fjällets fåglar. Det vore värdefullt med noggrannare studier av lappsparv och andra fjällfåglar.
Utländska namn - NO: Lappspurv, DK: Lapværling, FI: Lapinsirkku, GB: Lapland bunting.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Cramp, S. & Perrins, C. M. (reds) 1994. The Birds of the Western Palearctic, vol. IX. Buntings and New World Warblers. Oxford University Press, Oxford.

Fox, A. D., Francis, I. S., Madsen, J. & Stroud, J. M. 1987. The breeding biology of the Lapland Bunting Calcarius lapponicus in West Greenland during two contrasting years. Ibis 129: 541-552.

Gierow, P. & Gierow, M. 1991. Breeding biology of the Lapland Bunting Calcarius lapponicus in Lapland, Sweden. Ornis Svecica 1:103-111.

Hedenås, H., Christensen, P. & Svensson, J. 2014. Utvärdering av NILS data i fjällen. Arbetsrapport 427. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning..

Huntley, B., Green, R.E., Collingham, Y.C. & Willis, S.G. 2007. A Climatic Atlas of European Breeding Birds. Durham University, the RSPB & Lynx Edicions, Barcelona.

Lehikoinen, A., Green, M., Husby, M., Kålås, J. A. & Lindström, Å. 2014. Common montane birds are declining in northern Europe. Journal of Avian Biology 45: 3-14.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. - SOF, Halmstad.

Svensson, S. 2006. Species composition and population fluctuations of alpine bird communities during 38 years in the Scandinavian mountain range. Ornis Svecica 16: 183-210.

Svensson, S. & Andersson, T. 2013. Population trends of birds in alpine habitats at Ammarnäs in southern Swedish Lapland 1972-2011. Ornis Svecica 23: 81-107.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (cited 2015-04-20)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Calcariidae - sporrsparvar 
  • Släkte
    Calcarius  
  • Art
    Calcarius lapponicus, (Linnaeus, 1758) - lappsparv
    Synonymer
    Fringilla lapponica Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn