Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sävsparv

Organismgrupp Fåglar Emberiza schoeniclus
Sävsparv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sävsparven hör till fältsparvarna, är lite mindre än en gulsparv och med kortare stjärt. Hanen har svart hjässa, kinder, haka och bröst, vilket står i kontrast mot vita ”mustascher”. Honan är brunspräcklig eller med enbart lite svart på huvudet. Ryggen är rödbrun och undersidan gråvit. utbredningen av det vita respektive det svarta skiljer arterna åt. Honorna är mer lika men skiljs bl.a. på huvudteckningen och lätena. Sången är enkel, består av några ”tjirpande” toner som avslutas med en kort drill. Den framförs oftast från en videbuske eller ett vasstrå.
Utbredning
Länsvis förekomst för sävsparv Observationer i  Sverige för sävsparv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar allmänt till tämligen allmänt i lämpliga miljöer över hela Sverige. Bara traktvis är den mer sparsam på grund av brist på lämpliga miljöer, som på Gotland och i vissa skogstrakter exempelvis i sydvästra Småland. De största bestånden finns i norra Sverige, särskilt i fjällen (fjällbjörkskogsbältet). I södra halvan av Sverige är den talrikast i anslutning till slättsjöar och andra vegetationsrika våtmarker i odlingslandskapet. Det svenska beståndet har senast uppskattats till omkring 400 000 par (240 000-570 000 par). Tidigare uppskattningar har legat högre, i storleksordningen 700 000-1000 000 par men skillnaden avspeglar dels osäkerheterna i uppskattningarna, dels den minskning som skett under senare år. Arten har minskat enligt Svensk Fågeltaxering, både enligt standardrutterna och de fria punktrutterna vilket är två oberoende dataset som omfattar delvis olika områden och miljöer. Enligt de fria punktrutterna, som främst finns i södra Sverige, har den minskat kontinuerligt med i storleksordningen tre fjärdedelar sedan 1975. Standardrutterna bekräftar en fortsatt minskning på omkring 35% under åren 2000-2014. Eftersom en stor del av sävsparvarna noteras i fjällområdet och i norra Sverige visar de att den negativa trenden är geografiskt spridd. Arten häckar i större delen av Europa, med glesare förekomster och avvikande raser i medelhavsländerna och i östra Europa. Den är väl spridd i alla de nordiska länderna utom på Island där den saknas helt. Vidare förekommer den i ett brett bälte österut genom norra Asien till Stilla havet vid Sachalin och Japan. Mellan en fjärdedel och hälften av världens sävsparvar finns i Europa. Enligt den gemensamma europeiska fågelövervakningen Pan European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS) har det sett över hela Europa skett en måttlig nedgång under perioden 1980--2012. Sett över en längre period har den uppvisat varierande trender i olika delar av Europa. T.ex. i Storbritannien har beståndet fluktuerat med en ökning som följdes av en minskning under 1970-talet, och sedan dess varierande trender i olika delar av landet. Den har minskat i flera andra länder med stora bestånd, som Frankrike, Tyskland, Norge och Finland. Tidigare ökade den i Danmark men minskar numera även där. De svenska sävsparvarna flyttar mot sydväst och övervintrar huvudsakligen i västra Europa. Återfynd av ringmärkta svenska sävsparvar är under vintermånaderna koncentrerade kring södra Frankrike, men är i övrigt spridda huvudsakligen från Iberiska halvön till Belgien. Övervintring förekommer i varierande omfattning även i södra Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Sävsparv häckar i busksnår och bladvassbälten vid sjöar, dammar och vattendrag samt i buskrika sumpmarker. Den förekommer över hela landet. Arten har minskat mer eller mindre kontinuerligt sedan 1980-talet. Minskningstaktens omfattning under de senaste tio åren (tre generationer) medför att den nu uppfyller kriterierna för att rödlistas som VU (LC 2010). Orsaken till minskningen är okänd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 35 (20-48) % under de senaste 10 åren. Arten minskar även i Finland och Norge. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (svensk häckfågeltaxering, standardrutter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2b).
Ekologi
Föredrar busksnår och bladvassbälten vid sjöar, dammar och vattendrag samt i buskrika sumpmarker. Mycket höga tätheter kan förekomma vid de syd- och mellansvenska slättsjöarna, där den kan förekomma mycket tätt (>100 par/km2) i vassar med insprängda viden. Sävsparven förekommer också i rent jordbrukslandskap, om där finns småvatten, öppna diken eller kanaler med förekomst av buskar. Den finns också på myrar, särskilt i norra Sverige. I fjällområdet är den talrik i fjällbjörkskogen men kan också gå upp i lågalpin nivå i fuktiga områden om där finns högvuxna videbuskar. Den förekommer inte i sluten skog, men kan finnas utmed stränder av sjöar och vattendrag om det finns en smal remsa med öppen fuktig mark. Gemensamma drag hos alla revir är mer eller mindre våt, öppen mark och förekomst av skyddande videbuskar eller vassar. I Storbritannien förekommer den numera ofta i oljeväxtfält på ren jordbruksmark.
Buskar och vass ger skydd och fungerar också som sångplatser. Boet placeras oftast på marken i skydd av en starrtuva eller annan riklig växtlighet men även lågt i buskar. (4)5-6 ägg läggs i maj eller början av juni. Äggen ruvas av främst honan i ca 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 8--10 dagar, flera dagar innan de kan flyga. Ofta två kullar. Återkommer till häckningsplatserna i april-maj (slutet av maj i nordligaste fjällen), flyttar huvudsakligen i september-oktober. Övervintringen sker ofta i eller i anslutning till vassar eller andra vegetationsrika våtmarker men också på jordbruksmark. Kalla vintrar kan decimera beståndet.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Vattendrag
Vattendrag
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
· säv
· säv
· vass
· vass
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Emberizidae (fältsparvar), Släkte Emberiza, Art Emberiza schoeniclus (Linnaeus, 1758) - sävsparv Synonymer Fringilla Schoeniclus Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Sävsparv häckar i busksnår och bladvassbälten vid sjöar, dammar och vattendrag samt i buskrika sumpmarker. Den förekommer över hela landet. Arten har minskat mer eller mindre kontinuerligt sedan 1980-talet. Minskningstaktens omfattning under de senaste tio åren (tre generationer) medför att den nu uppfyller kriterierna för att rödlistas som VU (LC 2010). Orsaken till minskningen är okänd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 35 (20-48) % under de senaste 10 åren. Arten minskar även i Finland och Norge. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (svensk häckfågeltaxering, standardrutter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2b).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Sävsparven hör till fältsparvarna, är lite mindre än en gulsparv och med kortare stjärt. Hanen har svart hjässa, kinder, haka och bröst, vilket står i kontrast mot vita ”mustascher”. Honan är brunspräcklig eller med enbart lite svart på huvudet. Ryggen är rödbrun och undersidan gråvit. utbredningen av det vita respektive det svarta skiljer arterna åt. Honorna är mer lika men skiljs bl.a. på huvudteckningen och lätena. Sången är enkel, består av några ”tjirpande” toner som avslutas med en kort drill. Den framförs oftast från en videbuske eller ett vasstrå.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sävsparv

Länsvis förekomst och status för sävsparv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sävsparv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar allmänt till tämligen allmänt i lämpliga miljöer över hela Sverige. Bara traktvis är den mer sparsam på grund av brist på lämpliga miljöer, som på Gotland och i vissa skogstrakter exempelvis i sydvästra Småland. De största bestånden finns i norra Sverige, särskilt i fjällen (fjällbjörkskogsbältet). I södra halvan av Sverige är den talrikast i anslutning till slättsjöar och andra vegetationsrika våtmarker i odlingslandskapet. Det svenska beståndet har senast uppskattats till omkring 400 000 par (240 000-570 000 par). Tidigare uppskattningar har legat högre, i storleksordningen 700 000-1000 000 par men skillnaden avspeglar dels osäkerheterna i uppskattningarna, dels den minskning som skett under senare år. Arten har minskat enligt Svensk Fågeltaxering, både enligt standardrutterna och de fria punktrutterna vilket är två oberoende dataset som omfattar delvis olika områden och miljöer. Enligt de fria punktrutterna, som främst finns i södra Sverige, har den minskat kontinuerligt med i storleksordningen tre fjärdedelar sedan 1975. Standardrutterna bekräftar en fortsatt minskning på omkring 35% under åren 2000-2014. Eftersom en stor del av sävsparvarna noteras i fjällområdet och i norra Sverige visar de att den negativa trenden är geografiskt spridd. Arten häckar i större delen av Europa, med glesare förekomster och avvikande raser i medelhavsländerna och i östra Europa. Den är väl spridd i alla de nordiska länderna utom på Island där den saknas helt. Vidare förekommer den i ett brett bälte österut genom norra Asien till Stilla havet vid Sachalin och Japan. Mellan en fjärdedel och hälften av världens sävsparvar finns i Europa. Enligt den gemensamma europeiska fågelövervakningen Pan European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS) har det sett över hela Europa skett en måttlig nedgång under perioden 1980--2012. Sett över en längre period har den uppvisat varierande trender i olika delar av Europa. T.ex. i Storbritannien har beståndet fluktuerat med en ökning som följdes av en minskning under 1970-talet, och sedan dess varierande trender i olika delar av landet. Den har minskat i flera andra länder med stora bestånd, som Frankrike, Tyskland, Norge och Finland. Tidigare ökade den i Danmark men minskar numera även där. De svenska sävsparvarna flyttar mot sydväst och övervintrar huvudsakligen i västra Europa. Återfynd av ringmärkta svenska sävsparvar är under vintermånaderna koncentrerade kring södra Frankrike, men är i övrigt spridda huvudsakligen från Iberiska halvön till Belgien. Övervintring förekommer i varierande omfattning även i södra Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza schoeniclus(Linnaeus, 1758) - sävsparv
    Synonymer
    Fringilla Schoeniclus Linnaeus, 1758

Föredrar busksnår och bladvassbälten vid sjöar, dammar och vattendrag samt i buskrika sumpmarker. Mycket höga tätheter kan förekomma vid de syd- och mellansvenska slättsjöarna, där den kan förekomma mycket tätt (>100 par/km2) i vassar med insprängda viden. Sävsparven förekommer också i rent jordbrukslandskap, om där finns småvatten, öppna diken eller kanaler med förekomst av buskar. Den finns också på myrar, särskilt i norra Sverige. I fjällområdet är den talrik i fjällbjörkskogen men kan också gå upp i lågalpin nivå i fuktiga områden om där finns högvuxna videbuskar. Den förekommer inte i sluten skog, men kan finnas utmed stränder av sjöar och vattendrag om det finns en smal remsa med öppen fuktig mark. Gemensamma drag hos alla revir är mer eller mindre våt, öppen mark och förekomst av skyddande videbuskar eller vassar. I Storbritannien förekommer den numera ofta i oljeväxtfält på ren jordbruksmark.
Buskar och vass ger skydd och fungerar också som sångplatser. Boet placeras oftast på marken i skydd av en starrtuva eller annan riklig växtlighet men även lågt i buskar. (4)5-6 ägg läggs i maj eller början av juni. Äggen ruvas av främst honan i ca 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 8--10 dagar, flera dagar innan de kan flyga. Ofta två kullar. Återkommer till häckningsplatserna i april-maj (slutet av maj i nordligaste fjällen), flyttar huvudsakligen i september-oktober. Övervintringen sker ofta i eller i anslutning till vassar eller andra vegetationsrika våtmarker men också på jordbruksmark. Kalla vintrar kan decimera beståndet.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Sjöar, Öppen fastmark, Buskmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Vattendrag, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
· säv - Schoenoplectus lacustris (Viktig)
· vass - Phragmites australis (Viktig)
Orsakerna till nuvarande minskning i Sverige är inte utredd, men i Storbritannien har man konstaterat att försämrad vinteröverlevnad förklarar minskningen. Att de huvudsakliga problemen finns under flyttning och övervintring även för Sveriges sävsparvar stämmer med att minskningen pågår över vitt skilda häckningsmiljöer i olika delar av landet samt med att flera andra fröätare också minskar. En orsak till sämre tillgång på föda vintertid är mindre arealer stubbåkrar (övergång till höstsådda grödor) och förbättrad ogräsbekämpning. Även borttagande av smärre våtmarker, diken och andra småbiotoper i jordbrukslandskapet kan inverka negativt på vinteröverlevnaden, och förstör också häckningsplatser. På häckningsplatserna är en intensivare markanvändning med förbättrad dränering av åkermark, borttagande av diken och småvatten negativt. Utifrån sävsparven är det positivt om enstaka träd eller buskar sparas t.ex. utmed åar eller dammar. Våtmarksrestaureringar som överför ohävdade strandmader till välhävdade betesmarker innebär ofta att antalet sävsparvar minskar lokalt.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Ökad hänsyn behöver tas i jordbrukslandskapet, för att bevara öppna diken, dammar och våtmarker. Skötsel behövs av den typen av småbiotoper för att de inte ska växa igen med buskar. Nyskapande av dammar och våtmarker är positivt, särskilt om de kan göras genom dämning. Minskad födotillgång är ett problem för ett flertal fröätande fåglar utanför flyttning och övervintring. Breda åtgärder behövs för att öka tillgången på frön i jordbrukslandskapet. Exempel på åtgärder kan vara att i ökad omfattning lämna stubbåkrar över vintern, att lämna oskördade fält eller delar av fält, odling av fågelåker. Det generella biotopskyddet för diken, stenmurar och smärre våtmarker är viktigt. Vid strandängsrestaureringar gynnar det flera arter om vissa delar lämnas svagt hävdade eller ohävdade. Nyanläggning av våtmarker i framför allt jordbrukslandskapet är positivt.
Ökad hänsyn behöver tas i jordbrukslandskapet, för att bevara öppna diken, dammar och våtmarker. Skötsel behövs av den typen av småbiotoper för att de inte ska växa igen med buskar. Nyskapande av dammar och våtmarker är positivt, särskilt om de kan göras genom dämning. Minskad födotillgång är ett problem för ett flertal fröätande fåglar utanför flyttning och övervintring. Breda åtgärder behövs för att öka tillgången på frön i jordbrukslandskapet. Exempel på åtgärder kan vara att i ökad omfattning lämna stubbåkrar över vintern, att lämna oskördade fält eller delar av fält, odling av fågelåker. Det generella biotopskyddet för diken, stenmurar och smärre våtmarker är viktigt.
Vid strandängsrestaureringar gynnar det flera arter om vissa delar lämnas svagt hävdade eller ohävdade. Nyanläggning av våtmarker i framför allt jordbrukslandskapet är positivt.
Utländska namn - NO: Sivspurv, DK: Rørspurv, FI: Pajusirkku, GB: Reed Bunting.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. - SOF, Halmstad.

Peach, W. J., Siriwardena, G. M. and Gregory, R. D. 1999. Long-term changes in over-winter survival rates explain the decline of reed buntings Emberiza schoeniclus in Britain. Journal of Applied Ecology 36: 798-811.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza schoeniclus, (Linnaeus, 1758) - sävsparv
    Synonymer
    Fringilla Schoeniclus Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015