Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brun glada

Organismgrupp Fåglar Milvus migrans
Brun glada Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bruna gladan är en medelstor - klart större och med bredare vingspetsar än t.ex. en ormvråk - rovfågel med grunt kluven stjärt. Den seglar likt den röda gladan på svagt kupade vingar och skiljs från denna på brunare fjäderdräkt, kortare, grunt kluven stjärt och gråbrun stjärtovansida. Den grunda urklyvningen på stjärten kan ibland vara svår att se och den kan då misstas för andra rovfåglar, främst brun kärrhök. Hybridiserar ibland med röd glada (några fall även i Sverige) och sådana individer kan vara svåra att bestämma.
Utbredning
Länsvis förekomst för brun glada Observationer i  Sverige för brun glada
Svensk förekomst
Ej bofast men tillfälligt reproducerande
Bruna gladans populationsstorlek i Sverige är mycket liten och det görs få säkra häckfynd varje år. Antalet häckande par uppskattas till 15 par, varav de flesta finns i Norrbotten och de övriga spritt över Götaland (häckningar har under senare år konstaterats i Skåne, Halland, Närke och Södermanland). I Norrbotten räknar man numera med omkring fem par årligen. Från att ha varit tillfällig och med få fynd sågs det stabilt ungefär 50-90 brunglador per år under perioden 1980-2000. Därefter har den ökat, särskilt under åren 2010-2014 då uppskattningsvis ca 200 ex setts årligen vilket innebär en fördubbling jämfört tidigare perioder. Åtminstone en stor del av denna ökning av observationer hänger ihop med en reell ökning av antalet bruna glador i Sverige. Under sträckräkningar av rovfåglar i Falsterbo var den regelbunden men fåtalig, knappt två (1-15) ex. per år 1973-1999 men i snitt drygt 25 (14-47) sträckt ut från landet under åren 2005-2014. Arten har tidigare förekommit som periodvis häckfågel i Sverige, men alltid mycket sparsamt. Den konstaterades häcka i Skåne under flera perioden från 1910-talet till början av 1970-talet, därefter i Norrbotten och Västerbotten på 1950- respektive 1980-talet. Dessutom har hybridhäckningar med röd glada förekommit i Skåne. Brun glada är en av vitt utbredd rovfågel som häckar över stora delar av Europa, nordvästra Afrika och västra Asien. Den når långt norrut i östra Europa, t.ex. upp till Vita havet. I Finland uppskattar man beståndet till 10-25 par. Den ersätts längre österut i Asien, på södra Arabiska halvön, i Afrika söder om Sahara och Australien av närstående underarter/arter. Den lilla svenska populationen ligger i randen av detta gigantiska utbredningsområde. I Europa beräknas 64000-100000 par häcka, med de största bestånden i Spanien, Frankrike,Tyskland och Ryssland. Populationerna har haft växlande framgång, med minskande populationer på flera håll i Europa. Sammantaget är den dock svagt ökande (Birdlife International 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN°)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Brun glada häckar i skogsmark med spridda par från Skåne till Norrbotten, fåtaligt men numera årligen åtminstone sedan sekelskiftet. Antalet reproduktiva individer skattas till 30 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (100-200) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Brun glada har starka populationer i Mellaneuropa upp till Tyskland och Polen och en ökande population i Finland. (D).
Ekologi
Allätare och livnär sig på såväl levande som döda djur, såsom gnagare, groddjur, fiskar och fåglar. Den födosöker också på soptippar. Trafikdödat vilt utgör en viktig del av kosten i vissa områden. Den utför även så kallad kleptoparasitism på andra fåglar som jagas till de släpper sitt byte. Bruna gladan är en social fågel och uppträder i kärnområden ofta i flock, ibland i stora flockar. Den födosöker i många olika landskapstyper och bruna gladan tycks vara en opportunist som snabbt anpassar sig till lokala födokällor. Liksom röd glada utnyttjar den i hög utsträckning de byten (vattensork, harungar, fåglar m.m.) som blir tillgängliga vid vallslåtter eller skörd av spannmål. Den utnyttjar annars såväl skogs- som jordbrukslandskapet, utomlands även tätorter, stadsmiljöer, soptippar etc. Särskilt stora populationer finns kring fiskodlingar i Centraleuropa. Brungladan bygger risbon som likt hos röda gladan ofta pryds med utsmyckning i form av plastbitar och annat skräp. Boet läggs i grova-medelgrova träd och den häckar helst i mosaikartade landskap med skogsdungar (såväl löv- som barrblandskogar) och rika förekomster av sjöar, vattendrag och våtmarker. De lägger vanligen 2-3 ägg som ruvas i cirka en månad. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 5 veckor och helt självständiga först ytterligare en dryg månad senare. Häckfåglarna anländer i april-maj (i södra och mellersta Sverige redan i slutet av mars). Flest bruna glador ses i Sverige i andra halvan av maj vilka troligen utgör inflöden av kringströvande yngre eller icke-häckande fåglar. Bortflyttningen efter lyckad häckning sker troligen i slutet av augusti-september vilket också är den period då det, förutom i maj, ses flest bruna glador i Sverige (Artportalen).
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· däggdjur
· däggdjur
· fåglar
· fåglar
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Levande träd
Levande träd
Ved och bark
Ved och bark
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Accipitriformes (hökfåglar), Familj Accipitridae (hökartade rovfåglar), Släkte Milvus, Art Milvus migrans (Boddaert, 1783) - brun glada Synonymer brunglada, Falco migrans Boddaert, 1783

Kategori Starkt hotad (EN°)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Brun glada häckar i skogsmark med spridda par från Skåne till Norrbotten, fåtaligt men numera årligen åtminstone sedan sekelskiftet. Antalet reproduktiva individer skattas till 30 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (100-200) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Brun glada har starka populationer i Mellaneuropa upp till Tyskland och Polen och en ökande population i Finland. (D).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, CITES bilaga A
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Bruna gladan är en medelstor - klart större och med bredare vingspetsar än t.ex. en ormvråk - rovfågel med grunt kluven stjärt. Den seglar likt den röda gladan på svagt kupade vingar och skiljs från denna på brunare fjäderdräkt, kortare, grunt kluven stjärt och gråbrun stjärtovansida. Den grunda urklyvningen på stjärten kan ibland vara svår att se och den kan då misstas för andra rovfåglar, främst brun kärrhök. Hybridiserar ibland med röd glada (några fall även i Sverige) och sådana individer kan vara svåra att bestämma.

Svensk förekomst Ej bofast men tillfälligt reproducerande
Länsvis förekomst för brun glada

Länsvis förekomst och status för brun glada baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brun glada

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bruna gladans populationsstorlek i Sverige är mycket liten och det görs få säkra häckfynd varje år. Antalet häckande par uppskattas till 15 par, varav de flesta finns i Norrbotten och de övriga spritt över Götaland (häckningar har under senare år konstaterats i Skåne, Halland, Närke och Södermanland). I Norrbotten räknar man numera med omkring fem par årligen. Från att ha varit tillfällig och med få fynd sågs det stabilt ungefär 50-90 brunglador per år under perioden 1980-2000. Därefter har den ökat, särskilt under åren 2010-2014 då uppskattningsvis ca 200 ex setts årligen vilket innebär en fördubbling jämfört tidigare perioder. Åtminstone en stor del av denna ökning av observationer hänger ihop med en reell ökning av antalet bruna glador i Sverige. Under sträckräkningar av rovfåglar i Falsterbo var den regelbunden men fåtalig, knappt två (1-15) ex. per år 1973-1999 men i snitt drygt 25 (14-47) sträckt ut från landet under åren 2005-2014. Arten har tidigare förekommit som periodvis häckfågel i Sverige, men alltid mycket sparsamt. Den konstaterades häcka i Skåne under flera perioden från 1910-talet till början av 1970-talet, därefter i Norrbotten och Västerbotten på 1950- respektive 1980-talet. Dessutom har hybridhäckningar med röd glada förekommit i Skåne. Brun glada är en av vitt utbredd rovfågel som häckar över stora delar av Europa, nordvästra Afrika och västra Asien. Den når långt norrut i östra Europa, t.ex. upp till Vita havet. I Finland uppskattar man beståndet till 10-25 par. Den ersätts längre österut i Asien, på södra Arabiska halvön, i Afrika söder om Sahara och Australien av närstående underarter/arter. Den lilla svenska populationen ligger i randen av detta gigantiska utbredningsområde. I Europa beräknas 64000-100000 par häcka, med de största bestånden i Spanien, Frankrike,Tyskland och Ryssland. Populationerna har haft växlande framgång, med minskande populationer på flera håll i Europa. Sammantaget är den dock svagt ökande (Birdlife International 2015).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Accipitridae - hökartade rovfåglar 
  • Släkte
    Milvus  
  • Art
    Milvus migrans(Boddaert, 1783) - brun glada
    Synonymer
    brunglada
    Falco migrans Boddaert, 1783

Allätare och livnär sig på såväl levande som döda djur, såsom gnagare, groddjur, fiskar och fåglar. Den födosöker också på soptippar. Trafikdödat vilt utgör en viktig del av kosten i vissa områden. Den utför även så kallad kleptoparasitism på andra fåglar som jagas till de släpper sitt byte. Bruna gladan är en social fågel och uppträder i kärnområden ofta i flock, ibland i stora flockar. Den födosöker i många olika landskapstyper och bruna gladan tycks vara en opportunist som snabbt anpassar sig till lokala födokällor. Liksom röd glada utnyttjar den i hög utsträckning de byten (vattensork, harungar, fåglar m.m.) som blir tillgängliga vid vallslåtter eller skörd av spannmål. Den utnyttjar annars såväl skogs- som jordbrukslandskapet, utomlands även tätorter, stadsmiljöer, soptippar etc. Särskilt stora populationer finns kring fiskodlingar i Centraleuropa. Brungladan bygger risbon som likt hos röda gladan ofta pryds med utsmyckning i form av plastbitar och annat skräp. Boet läggs i grova-medelgrova träd och den häckar helst i mosaikartade landskap med skogsdungar (såväl löv- som barrblandskogar) och rika förekomster av sjöar, vattendrag och våtmarker. De lägger vanligen 2-3 ägg som ruvas i cirka en månad. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 5 veckor och helt självständiga först ytterligare en dryg månad senare. Häckfåglarna anländer i april-maj (i södra och mellersta Sverige redan i slutet av mars). Flest bruna glador ses i Sverige i andra halvan av maj vilka troligen utgör inflöden av kringströvande yngre eller icke-häckande fåglar. Bortflyttningen efter lyckad häckning sker troligen i slutet av augusti-september vilket också är den period då det, förutom i maj, ses flest bruna glador i Sverige (Artportalen).

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· däggdjur - Mammalia (Viktig)
· fåglar - Aves (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Det svenska beståndet är mycket litet och kan därmed försvinna av slumpmässiga faktorer som enstaka dåliga häckningssäsonger eller dödlighet under flyttning och övervintring. Utvecklingen i grannländer som Tyskland, Polen och Finland har förmodligen stort betydelse. Konkreta hot är skogsbruksåtgärder (avverkning) vid eller i direkt närhet till boplatsen. Störningar är också ett potentiellt hot. I övrigt påverkas arten negativt av landskapsförändringar som innebär tillgång till färre bytesdjur. Det är dock tveksamt om intensivare jordbruk varit negativt för arten i Sverige. Bruna gladan var under 1960- och 1970-talet drabbad av miljögifter i många delar av Europa.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Kända häcklokaler måste uppmärksammas vid skogsbruksåtgärder och all påverkan på boplatsen och dess omgivningar undvikas. Samtidigt som det är nödvändigt att myndigheterna har tillgång till detaljerade uppgifter om boplatserna bör uppgifter om häckningar inte spridas. Antalet par i Sverige är dåligt känt, särskilt i Norrland. Det är därför angeläget att misstänkta häckningar kontrolleras och rapporteras.
Utländska namn - NO: Svartglente, DK: Sort glente, FI: Haarahaukka, GB: Black kite.

Artportalen 2015. Rapporteringssystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-05-12].

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

BirdLife International 2015. Species factsheet: Milvus migrans. Downloaded from http://www.birdlife.org on 10/03/2015.

Cramp, S. and Simmons, K.E.L. (reds.) 1980. The Birds of the Western Palearctic, vol. II. Hawks to Bustards. Oxford University Press, Oxford.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. - SOF, Halmstad.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (cited 2015-05-12)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Accipitriformes - hökfåglar 
  • Familj
    Accipitridae - hökartade rovfåglar 
  • Släkte
    Milvus  
  • Art
    Milvus migrans, (Boddaert, 1783) - brun glada
    Synonymer
    brunglada
    Falco migrans Boddaert, 1783
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.