Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tajgablåstjärt

Organismgrupp Fåglar Tarsiger cyanurus
Tajgablåstjärt Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tajgablåstjärten, i vardagligt tal bara blåstjärt, påminner i storlek och form om en rödhake, men den utfärgade hanen liknar inte om någon annan europeisk fågelart. Huvud, ovansida och stjärt är tydligt blåa, kroppssidorna är orangetonade och är i kontrast mot den i övrigt ljusare undersidan. Unga hanar och honor saknar annars den blå färgen utom på stjärten, och är mer anonyma. Den orangefärgade sidan är dock karaktäristiskt. Under häckningstid är arten tillbakadragen och den sjunger mest under de ljusa nätterna. Sången är en kort, klar strof med vemodig ton, och påminner något om rödstjärt och videsparv. Den kan höras flera hundra meter under gynnsamma omständigheter. Blåstjärten tillbringar en hel del tid på marken, men fångar också insekter på flugsnapparmanér i träd och buskar.
Utbredning
Länsvis förekomst för tajgablåstjärt Observationer i  Sverige för tajgablåstjärt
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Blåstjärt är en från öster nyligen invandrad art. Den är mycket sällsynt i Sverige, endast enstaka revirhållande fåglar påträffas årligen eller näst intill årligen i lämplig häckningsmiljö. Mörkertalet bedöms vara relativt stort. Till och med 2014 finns ett 20-tal fynd av revirhållande blåstjärtar eller i övrigt fynd som tyder på häckning. Beståndet har uppskattats till 10 par, men siffran är mycket osäker eftersom den uppträder i områden som besöks i mycket liten grad av ornitologer. Troligen varierar antalet häckande par mycket i Sverige. I Finland är blåstjärten etablerad sedan början av 1950-talet, men antalet har fluktuerat kraftigt sedan dess. Sedan slutet av 1980-talet har antalet ökat kraftigt och man uppskattar det finska genomsnittsbeståndet till 350-500 par efter år 2000, med fluktuationer mellan 100 och 6500 par. Höga siffror i Finland har satts i samband med varma vårar, och klimatförändringar är en möjlig orsak till expansionen västerut. Den finns i Finland främst i de östra delarna av landet, med Kuusamo som ett kärnområde. I övrigt häckar den i Europa endast i Ryssland, där den också expanderat västerut från Uralbergen till Karelen. Den har tillfälligt häckat i Norge och Estland. I övriga Västeuropa är blåstjärten en tillfällig gäst under framför allt hösten, under senaste årtiondet i starkt ökande antal. Även i Sverige har antalet fynd utanför häckningstid ökat kraftigt, oklart om felflugna individer från öster eller svenska fåglar på flyttning mot sydost. Övervintringsområdena finns i Sydostasien, i sydöstra Kina och Korea.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN°)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Blåstjärt är en från öster nyligen invandrad art som med förkärlek bosätter sig i äldre gran- och barrblandskog i det inre av norra Norrland. Endast enstaka revirhållande fåglar påträffas årligen i lämplig häckningsmiljö, men mörkertalet bedöms vara relativt stort. Antalet reproduktiva individer skattas till 20 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (8-80) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Arten har under de senaste 20 åren uppvisat en kraftig ökning i Finland, nu 150-6500 par, ökning 190-7300 % 2005-2012. (D).
Ekologi
Blåstjärten häckar i äldre, boreal barrskog eller barrblandskog (tajga), nästan alltid i skog som är orörd eller åtminstone mycket lite påverkad av skogsbruk. I Finland anser man att den är en mycket bra indikator på naturskog. Oftast väljer den revir i kuperad mark, på fuktiga sluttningar eller bergssidor. Längre österut är den mindre kräsen och kan också förekomma i andra typer av skogar, till exempel björkskog. Ankomst till häckningsplatserna sker från mitten av maj, i Sverige troligen ofta senare. Hanen sjunger huvudsakligen nattetid från toppen av en gran eller annan exponerad sittplats. Enligt litteraturen upphör sången snabbt när hanen attraherat en hona. I västra delen av utbredningen är antalet oparade hanar stort. Dessa ofta ettåriga hanar kan sjunga långt in på sommaren. Boet läggs på marken, i hålighet på marken eller i rotvälta på rödhakevis. Två kullar kan förekomma. Blåstjärten är tillbakadragen under häckningen och häckningar är svåra att konstatera. I Finland har och endast få bon har hittats i Finland. Tätheterna är ofta låga, från utbredningsområdet kring Uralbergen har siffror kring 0,2-2 par/km2 rapporterats. Under häckningstiden utgör insekter och andra småkryp födan, men under flyttning och övervintring ingår även bär och frön. Blåstjärten är mindre bunden till marken vid födosöket än exempelvis rödhaken, och fångar insekter i träd till stor del på marken.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Ved och bark
Ved och bark
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Muscicapidae (flugsnappare), Släkte Tarsiger, Art Tarsiger cyanurus (Pallas, 1773) - tajgablåstjärt Synonymer blåstjärt, Motacilla cyanurus Pallas, 1773, taigablåstjärt

Kategori Starkt hotad (EN°)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Blåstjärt är en från öster nyligen invandrad art som med förkärlek bosätter sig i äldre gran- och barrblandskog i det inre av norra Norrland. Endast enstaka revirhållande fåglar påträffas årligen i lämplig häckningsmiljö, men mörkertalet bedöms vara relativt stort. Antalet reproduktiva individer skattas till 20 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (8-80) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Arten har under de senaste 20 åren uppvisat en kraftig ökning i Finland, nu 150-6500 par, ökning 190-7300 % 2005-2012. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Tajgablåstjärten, i vardagligt tal bara blåstjärt, påminner i storlek och form om en rödhake, men den utfärgade hanen liknar inte om någon annan europeisk fågelart. Huvud, ovansida och stjärt är tydligt blåa, kroppssidorna är orangetonade och är i kontrast mot den i övrigt ljusare undersidan. Unga hanar och honor saknar annars den blå färgen utom på stjärten, och är mer anonyma. Den orangefärgade sidan är dock karaktäristiskt. Under häckningstid är arten tillbakadragen och den sjunger mest under de ljusa nätterna. Sången är en kort, klar strof med vemodig ton, och påminner något om rödstjärt och videsparv. Den kan höras flera hundra meter under gynnsamma omständigheter. Blåstjärten tillbringar en hel del tid på marken, men fångar också insekter på flugsnapparmanér i träd och buskar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tajgablåstjärt

Länsvis förekomst och status för tajgablåstjärt baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tajgablåstjärt

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Blåstjärt är en från öster nyligen invandrad art. Den är mycket sällsynt i Sverige, endast enstaka revirhållande fåglar påträffas årligen eller näst intill årligen i lämplig häckningsmiljö. Mörkertalet bedöms vara relativt stort. Till och med 2014 finns ett 20-tal fynd av revirhållande blåstjärtar eller i övrigt fynd som tyder på häckning. Beståndet har uppskattats till 10 par, men siffran är mycket osäker eftersom den uppträder i områden som besöks i mycket liten grad av ornitologer. Troligen varierar antalet häckande par mycket i Sverige. I Finland är blåstjärten etablerad sedan början av 1950-talet, men antalet har fluktuerat kraftigt sedan dess. Sedan slutet av 1980-talet har antalet ökat kraftigt och man uppskattar det finska genomsnittsbeståndet till 350-500 par efter år 2000, med fluktuationer mellan 100 och 6500 par. Höga siffror i Finland har satts i samband med varma vårar, och klimatförändringar är en möjlig orsak till expansionen västerut. Den finns i Finland främst i de östra delarna av landet, med Kuusamo som ett kärnområde. I övrigt häckar den i Europa endast i Ryssland, där den också expanderat västerut från Uralbergen till Karelen. Den har tillfälligt häckat i Norge och Estland. I övriga Västeuropa är blåstjärten en tillfällig gäst under framför allt hösten, under senaste årtiondet i starkt ökande antal. Även i Sverige har antalet fynd utanför häckningstid ökat kraftigt, oklart om felflugna individer från öster eller svenska fåglar på flyttning mot sydost. Övervintringsområdena finns i Sydostasien, i sydöstra Kina och Korea.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Tarsiger  
  • Art
    Tarsiger cyanurus(Pallas, 1773) - tajgablåstjärt
    Synonymer
    blåstjärt
    Motacilla cyanurus Pallas, 1773
    taigablåstjärt

Blåstjärten häckar i äldre, boreal barrskog eller barrblandskog (tajga), nästan alltid i skog som är orörd eller åtminstone mycket lite påverkad av skogsbruk. I Finland anser man att den är en mycket bra indikator på naturskog. Oftast väljer den revir i kuperad mark, på fuktiga sluttningar eller bergssidor. Längre österut är den mindre kräsen och kan också förekomma i andra typer av skogar, till exempel björkskog. Ankomst till häckningsplatserna sker från mitten av maj, i Sverige troligen ofta senare. Hanen sjunger huvudsakligen nattetid från toppen av en gran eller annan exponerad sittplats. Enligt litteraturen upphör sången snabbt när hanen attraherat en hona. I västra delen av utbredningen är antalet oparade hanar stort. Dessa ofta ettåriga hanar kan sjunga långt in på sommaren. Boet läggs på marken, i hålighet på marken eller i rotvälta på rödhakevis. Två kullar kan förekomma. Blåstjärten är tillbakadragen under häckningen och häckningar är svåra att konstatera. I Finland har och endast få bon har hittats i Finland. Tätheterna är ofta låga, från utbredningsområdet kring Uralbergen har siffror kring 0,2-2 par/km2 rapporterats. Under häckningstiden utgör insekter och andra småkryp födan, men under flyttning och övervintring ingår även bär och frön. Blåstjärten är mindre bunden till marken vid födosöket än exempelvis rödhaken, och fångar insekter i träd till stor del på marken.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Populationen är nyligen invandrad och sannolikt liten. Blåstjärten är känd för mycket stora fluktuationer i Finland och Ryssland, och om den åter skulle minska i det västliga delen av utbredningsområdet är det stor risk det svenska beståndet försvinner. På lokal nivå är skogsbruk det största hotet, förutom slutavverkning är även gallringar ett hot. Även fragmentering av äldre skogar är ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Områdesskydd och frivilliga avsättningar av skogsmark som undantas från skogsbruk i norra Sverige är de viktigaste åtgärderna som gynnar tajgablåstjärten. Områden som hyser revirhävdande blåstjärt har i de flesta fall höga naturvärden och bör undantas från skogsbruk. Befintliga skyddade områden har dock plats för en avsevärt större population än vad som finns idag. Kunskapen om blåstjärtens status i Sverige är mycket dålig och riktade inventeringar i lämpliga områden i Norrland (till exempel naturreservat) vore värdefulla för att ge mer information.
Utländska namn - NO: Blåstjert, DK: Blåstjert, FI: Sinipyrstö, GB: Red-flanked Bluetail.

Cramp, S. 1988. Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic, vol. V. Tyrant Flycatchers to Thrushes. Oxford University Press, Oxford.

Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. The EBCC Atlas of European Breeding Birds: Their Distribution and Abundance. T. & A.D. Poyser, London.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (cited 2015-04-20).

Mikkola, H. & Rajasärkkä, A. 2014. The Red-flanked Bluetail in Europe: range expansion and population trends. British Birds 107:561-566.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015-08-18.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Muscicapidae - flugsnappare 
  • Släkte
    Tarsiger  
  • Art
    Tarsiger cyanurus, (Pallas, 1773) - tajgablåstjärt
    Synonymer
    blåstjärt
    Motacilla cyanurus Pallas, 1773
    taigablåstjärt
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015-08-18.