Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  franscitronbi

Organismgrupp Steklar, Bin Hylaeus difformis
Franscitronbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 7-8 mm. Huvud V-formigt, lika långt som brett. Ansiktets gulvita sidofläckar trekantiga, når sällan upp till antennfästet. Antenner mörka. Kinder korta. Framrygg helt svart, utan gula streck, hörnen ganska skarpa. Efterryggens hjärtformade fält påfallande runt. Mellanfält med glänsande åsar och list mot triangeln, denna och sidorna finkorniga. List hela vägen upp. Sidofält rynkiga. Ben svarta, bara bakskenbenen gula överst. Tydlig vit hårfrans på första till fjärde ryggplåten. Första ryggplåten glansig med fin och mycket spridd punktur.

Ganska typisk i utseendet, inget annat citronbi har vita hårfransar på första till fjärde ryggplåten. En liten varning dock för att den glesa, mörka behåring som finns på ryggplåtarna hos andra arter kan glänsa i solen och ge intryck av att vara vit.

Hane: Längd 6,5-7,5 mm. Huvud tydligt V-formigt. Gul på munsköld och ansiktets sidofält, men oftast helt svart på pannskölden. Någon gång kan pannskölden vara gul allra längst ner. Sidofläckarna spetsiga nertill, lämnat ögat och ”griper” om antennfästets underkant. Antennskaften breda och karakteristiskt krumböjda med konkav baksida och gul linje längs sidan. Antenner mörka. Framryggen helt svart, utan gula streck. Bakskenbenen mörka, gulvita bara på övre tredjedelen. Bakbenens första fotsegment gulvitt, övriga fotsegment mörka. Liten vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten som är glänsande och glest och fint punkterad över hela ytan.

Den oftast svarta pannskölden gör att hanen av franscitronbi skiljer ut sig från alla andra hanar, utom vissa hanar av gårdscitronbi H. communis som också har svart pannsköld. Dessa har smalare och raka antennskaft till skillnad från franscitronbiets bredare och karakteristiskt skruvade. Även den betydligt mindre hanen av slankcitronbi H. gracilicornis har svart pannsköld men långsmala antennskaft.
Utbredning
Länsvis förekomst för franscitronbi Observationer i  Sverige för franscitronbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mycket sällsynt art med fynd i östra Svealand och östra Östergötland. På senare år även funnen på några platser på Öland och i ostligaste Småland. Franscitronbiet har av allt att döma försvunnit från huvuddelen av sitt forna utbredningsområde. Världsutbredningen för franscitronbi omfattar stora delar av Europa bort mot Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Förändringen i utbredningsområde visar en tydlig tillbakagång för franscitronbi under 1900-talet. Av ett stort antal lokaler i Östra Svealand och på Öland finns idag endast ett litet fåtal kända i Sörmland (AB och D län), Uppland och Småland. Bristande detaljkunskap om artens ekologi kan också göra att den undgått upptäckt, möjligen för att den kan vara associerad med äldre timmerhus mm. Några fynd indikerar att arten gärna bor i vasstak och i lerväggar, byggnadskomponenter som minskat kraftigt i användning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 22000 (20000-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (48-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Verkar vara knuten till äldre trähus, ofta med vasstak. Aldrig talrik där den förekommer, men möjligen förbisedd på grund av sin dragning till miljöer som sällan besöks av entomologer. Bygger boceller i övergivna skalbaggshål eller i stänglar stjälkar av grövre växter. Blombesök har bland annat konstaterats på kirskål Aegopodium podagraria och gullrissläktet Solidago.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gullris
· gullris
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Colletidae (korttungebin), Släkte Hylaeus (citronbin), Art Hylaeus difformis (Eversmann, 1852) - franscitronbi Synonymer Prosopis difformis Eversmann, 1852

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Förändringen i utbredningsområde visar en tydlig tillbakagång för franscitronbi under 1900-talet. Av ett stort antal lokaler i Östra Svealand och på Öland finns idag endast ett litet fåtal kända i Sörmland (AB och D län), Uppland och Småland. Bristande detaljkunskap om artens ekologi kan också göra att den undgått upptäckt, möjligen för att den kan vara associerad med äldre timmerhus mm. Några fynd indikerar att arten gärna bor i vasstak och i lerväggar, byggnadskomponenter som minskat kraftigt i användning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 22000 (20000-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (48-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Hona: Längd 7-8 mm. Huvud V-formigt, lika långt som brett. Ansiktets gulvita sidofläckar trekantiga, når sällan upp till antennfästet. Antenner mörka. Kinder korta. Framrygg helt svart, utan gula streck, hörnen ganska skarpa. Efterryggens hjärtformade fält påfallande runt. Mellanfält med glänsande åsar och list mot triangeln, denna och sidorna finkorniga. List hela vägen upp. Sidofält rynkiga. Ben svarta, bara bakskenbenen gula överst. Tydlig vit hårfrans på första till fjärde ryggplåten. Första ryggplåten glansig med fin och mycket spridd punktur.

Ganska typisk i utseendet, inget annat citronbi har vita hårfransar på första till fjärde ryggplåten. En liten varning dock för att den glesa, mörka behåring som finns på ryggplåtarna hos andra arter kan glänsa i solen och ge intryck av att vara vit.

Hane: Längd 6,5-7,5 mm. Huvud tydligt V-formigt. Gul på munsköld och ansiktets sidofält, men oftast helt svart på pannskölden. Någon gång kan pannskölden vara gul allra längst ner. Sidofläckarna spetsiga nertill, lämnat ögat och ”griper” om antennfästets underkant. Antennskaften breda och karakteristiskt krumböjda med konkav baksida och gul linje längs sidan. Antenner mörka. Framryggen helt svart, utan gula streck. Bakskenbenen mörka, gulvita bara på övre tredjedelen. Bakbenens första fotsegment gulvitt, övriga fotsegment mörka. Liten vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten som är glänsande och glest och fint punkterad över hela ytan.

Den oftast svarta pannskölden gör att hanen av franscitronbi skiljer ut sig från alla andra hanar, utom vissa hanar av gårdscitronbi H. communis som också har svart pannsköld. Dessa har smalare och raka antennskaft till skillnad från franscitronbiets bredare och karakteristiskt skruvade. Även den betydligt mindre hanen av slankcitronbi H. gracilicornis har svart pannsköld men långsmala antennskaft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för franscitronbi

Länsvis förekomst och status för franscitronbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för franscitronbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mycket sällsynt art med fynd i östra Svealand och östra Östergötland. På senare år även funnen på några platser på Öland och i ostligaste Småland. Franscitronbiet har av allt att döma försvunnit från huvuddelen av sitt forna utbredningsområde. Världsutbredningen för franscitronbi omfattar stora delar av Europa bort mot Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus difformis(Eversmann, 1852) - franscitronbi
    Synonymer
    Prosopis difformis Eversmann, 1852

Verkar vara knuten till äldre trähus, ofta med vasstak. Aldrig talrik där den förekommer, men möjligen förbisedd på grund av sin dragning till miljöer som sällan besöks av entomologer. Bygger boceller i övergivna skalbaggshål eller i stänglar stjälkar av grövre växter. Blombesök har bland annat konstaterats på kirskål Aegopodium podagraria och gullrissläktet Solidago.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker, Buskmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gullris - Solidago virgaurea (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Eftersom franscitronbiet föredrar solbelysta boplatser missgynnas den av igenväxning av öppna brynmiljöer rika på död ved. Arten har troligen också påverkats negativt av att andelen äldre obehandlade lador och byggnader i odlingslandskapet minskat genom ängsbrukets och självhushållningssamhällets upphörande.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Åtgärder för att bevara och gynna fransscitronbiet på dess nuvarande platser inbegriper till stor del ett bevarande av de äldre timmerbyggnader eller byggnader belagda med vasstak vid vilka arten noterats. Omläggning av äldre vasstak bör endast ske med nya tak av samma utseende. Man skulle också kunna gynna arten genom att röja fram södervända timmerväggar som skuggats ut av vegetation, något som också kommer att förlänga byggnadernas livslängd. Ett förehållandevis enkelt sätt att gynna arten skulle också kunna vara att placera ut bibatterier eller buntar med vassrör i de områden där arten förekommer. Om arten skulle återupptäckas i Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland eller på Öland bör man akut stödja dessa populationer genom utplacering av borör i form av knippen med vass eller bambu eller biholkar.

Amiet. F., Neumeyer. R. & Müller. A. 1999. Fauna Helvetica 4. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Centre Suisse de cartographie del la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Holmström, G. 2014. Svenska citronbin (Hylaeus) – med mask för ansiktet. Entomologisk Tidskrift 125 (1–2):1–25. Uppsala.

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - inventering i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9.

Sjödin. N. E. 2009. Inventering av bin längs Upplandskusten, Östhammar. Upplandsstiftelsen Rapport 2009/3.

Sjödin. N. E. 2011. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön i Västmanlands län. Mångfalden i hagmarker före restaurering och i byggnader med vasstak. Länsstyrelsen i Västmanlands län. Rapport nr. 2011:22.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012 & Göran Holmström 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus difformis, (Eversmann, 1852) - franscitronbi
    Synonymer
    Prosopis difformis Eversmann, 1852
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012 & Göran Holmström 2017.