Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  väggcitronbi

Organismgrupp Steklar, Bin Hylaeus pictipes
Väggcitronbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 4–5 mm. Huvud något V-formigt. De gulvita sidofläckarna i ansiktet är nästan runda, ligger just under antennfästena och når inte särskilt långt ner. Någon gång finns en liten gulvit fläck på munskölden. Ansiktets filtfläckar når ovanför ögat och viker av in mot de yttre punktögonen. Antenner mörka, gulaktiga undertill. Kinder mycket korta. Framrygg med svaga gula streck. Efterryggens mellanfält med svaga åsar, främst i bakre delen, triangel finkornig liksom sidorna. List i nedre delen av sidorna. Sidofälten knottriga. Benen svarta, bara bakskenbenen gulvita överst. Liten vit hårfrans på första ryggplåten som har en lätt mikroskulptur och är glänsande med spridd och ganska kraftig punktur.

Den ringa storleken, det V-formade huvudet och den runda formen på de gulvita fläckarna i ansiktet brukar räcka för att avslöja arten. De långa filtfläckarna som viker in mot yttre punktögonen är en karaktär som bara denna hona har bland svenska citronbin.

Hane: Längd 4–5 mm. Huvud V-formigt. Benvit på munsköld, pannsköld och ansiktets sidor. Sidofläckarna följer ögat, når en bra bit ovanför antennfästena och slutar i en ganska bred spets. Överläpp oftast vit. Antennskaften långsmala och svarta, med eller utan en liten gul fläck. Antenner gula undertill. Framryggen med svaga, gula streck eller helsvart. Bakskenben gulvita med bara en liten, ofta mycket liten, mörk fläck, som inte når runt benet. Benen övervägande gulvita. Liten vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten som har en lätt mikroskulptur och är glänsande, kraftigt och tätt punkterad över hela ytan.

Vårt minsta citronbi. Kan skiljas från andra småvuxna citronbin på att benen nästan är helt gulvita. Bakskenbenens utsida är normalt gulvit med bara en liten, mörk fläck på mitten som inte når runt benet. Också formen på övre delen av ansiktets benvita sidofält är arttypisk.
Utbredning
Länsvis förekomst för väggcitronbi Observationer i  Sverige för väggcitronbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sällsynt art med fynd från Götaland och Svealand med tyngdpunkt i de östra delarna. Många nya fynd under senare år, främst från Öland och Småland, antyder att arten är betydligt vanligare än vad man tidigare trott. På Öland, där senaste fyndet var från 1978 har den hittats på nio nya lokaler sedan 2013, mycket beroende på riktat eftersök. På några av dessa är arten talrik. I Småland, där arten bara var känd från fem lokaler under 1900-talet, har den hittats på tolv nya lokaler sedan 2006.

Arten är känd genom äldre belägg från Norge men betraktas nu som utdöd. I Finland är den bara påträffad på Åland där det också finns aktuella förekomster. Utbredningen omfattar i övrigt Europa från Brittiska öarna och Spanien till Östeuropa, Kaukasus, Turkiet och Mellanöstern samt delar av Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Väggcitronbi har inte påträffats annat än mycket sporadiskt och lokalt under senare år trots en tidigare stor utbredning i Syd- och Mellansverige. Aktuella belägg finns endast från östra Götaland och norrut till Uppland. Beläggen antyder en stark tillbakagång, men arten har inte varit föremål för riktat eftersök. Den visar förkärlek för att bo i gamla timmerväggar med utgångshål av vedlevande insekter och möjligen även i vasstak. Dessa bohabitat blir alltmer sällsynta. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (100-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v)).
Ekologi
Arten är huvudsakligen knuten till äldre bebyggelse, ofta gamla trähus med vasstak. Den bygger sina boceller i befintliga skalbaggshål i murket trä i de äldre husen, möjligen också i vasstaket. Den är också funnen på äldre hyggen med döda stubbar. Besöker flockblommiga växter som kirskål Aegopodium podagraria, spenört Laserpitium latifolium, morot Daucus carota, röllika Achillea millefolium och prästkrage Leucanthemum vulgare. I trädgårdar har den anträffats i bland annat koriander Coriandrum sativum och sommarslöja Gypsophila elegans.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Colletidae (korttungebin), Släkte Hylaeus (citronbin), Art Hylaeus pictipes Nylander, 1852 - väggcitronbi Synonymer ornamentcitronbi

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Väggcitronbi har inte påträffats annat än mycket sporadiskt och lokalt under senare år trots en tidigare stor utbredning i Syd- och Mellansverige. Aktuella belägg finns endast från östra Götaland och norrut till Uppland. Beläggen antyder en stark tillbakagång, men arten har inte varit föremål för riktat eftersök. Den visar förkärlek för att bo i gamla timmerväggar med utgångshål av vedlevande insekter och möjligen även i vasstak. Dessa bohabitat blir alltmer sällsynta. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (100-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v)).
Hona: Längd 4–5 mm. Huvud något V-formigt. De gulvita sidofläckarna i ansiktet är nästan runda, ligger just under antennfästena och når inte särskilt långt ner. Någon gång finns en liten gulvit fläck på munskölden. Ansiktets filtfläckar når ovanför ögat och viker av in mot de yttre punktögonen. Antenner mörka, gulaktiga undertill. Kinder mycket korta. Framrygg med svaga gula streck. Efterryggens mellanfält med svaga åsar, främst i bakre delen, triangel finkornig liksom sidorna. List i nedre delen av sidorna. Sidofälten knottriga. Benen svarta, bara bakskenbenen gulvita överst. Liten vit hårfrans på första ryggplåten som har en lätt mikroskulptur och är glänsande med spridd och ganska kraftig punktur.

Den ringa storleken, det V-formade huvudet och den runda formen på de gulvita fläckarna i ansiktet brukar räcka för att avslöja arten. De långa filtfläckarna som viker in mot yttre punktögonen är en karaktär som bara denna hona har bland svenska citronbin.

Hane: Längd 4–5 mm. Huvud V-formigt. Benvit på munsköld, pannsköld och ansiktets sidor. Sidofläckarna följer ögat, når en bra bit ovanför antennfästena och slutar i en ganska bred spets. Överläpp oftast vit. Antennskaften långsmala och svarta, med eller utan en liten gul fläck. Antenner gula undertill. Framryggen med svaga, gula streck eller helsvart. Bakskenben gulvita med bara en liten, ofta mycket liten, mörk fläck, som inte når runt benet. Benen övervägande gulvita. Liten vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten som har en lätt mikroskulptur och är glänsande, kraftigt och tätt punkterad över hela ytan.

Vårt minsta citronbi. Kan skiljas från andra småvuxna citronbin på att benen nästan är helt gulvita. Bakskenbenens utsida är normalt gulvit med bara en liten, mörk fläck på mitten som inte når runt benet. Också formen på övre delen av ansiktets benvita sidofält är arttypisk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för väggcitronbi

Länsvis förekomst och status för väggcitronbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för väggcitronbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sällsynt art med fynd från Götaland och Svealand med tyngdpunkt i de östra delarna. Många nya fynd under senare år, främst från Öland och Småland, antyder att arten är betydligt vanligare än vad man tidigare trott. På Öland, där senaste fyndet var från 1978 har den hittats på nio nya lokaler sedan 2013, mycket beroende på riktat eftersök. På några av dessa är arten talrik. I Småland, där arten bara var känd från fem lokaler under 1900-talet, har den hittats på tolv nya lokaler sedan 2006.

Arten är känd genom äldre belägg från Norge men betraktas nu som utdöd. I Finland är den bara påträffad på Åland där det också finns aktuella förekomster. Utbredningen omfattar i övrigt Europa från Brittiska öarna och Spanien till Östeuropa, Kaukasus, Turkiet och Mellanöstern samt delar av Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus pictipesNylander, 1852 - väggcitronbi
    Synonymer
    ornamentcitronbi

Arten är huvudsakligen knuten till äldre bebyggelse, ofta gamla trähus med vasstak. Den bygger sina boceller i befintliga skalbaggshål i murket trä i de äldre husen, möjligen också i vasstaket. Den är också funnen på äldre hyggen med döda stubbar. Besöker flockblommiga växter som kirskål Aegopodium podagraria, spenört Laserpitium latifolium, morot Daucus carota, röllika Achillea millefolium och prästkrage Leucanthemum vulgare. I trädgårdar har den anträffats i bland annat koriander Coriandrum sativum och sommarslöja Gypsophila elegans.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Buskmark, Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Effektiv insektskontroll med impregnerande medel samt användning av slamfärg (Falu röd m.m.) på timmervirke kan troligen ha minskat bomöjligheterna drastiskt. Likaså har den minskande tillgången på död ved i soliga lägen, samt förtätning och igenväxning av mosaikrika, varma bryn sannolikt inneburit förlust av boplatser.


Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Riktat eftersök av arten i äldre gårdsmiljöer är önskvärd för att klargöra om arten förbisetts. Uppmärksamma betydelsen av märgrika döda stänglar av buskarter (fläder, rosor, olvon, björnbär, m.fl.), högstubbar i varma bryn, gamla stängselpålar och annan död ved i soliga lägen som boplatser för bin och andra gaddsteklar. Undvik överbete och begränsa buskröjning i öppen betesmark som leder till förlust av strukturell diversitet, mosaikstruktur och blomrikedom.

Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. 1999. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rophites, Sphecodes, Systropha. Fauna Helvetica 4.

Dathe, 1980. Die Arten der Gattung Hylaeus in Europa (Hymenoptera: Apoidea, Colletidae). Mitt. Zool. Mus. Berlin, 56: 207-294.

Edwards, R. & Roy, H. (ed.) 2009. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland: Part 7. Huntingdon: Biological Records Centre.

Falk, S.J. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation, no 35. Peterborough. Nature Conservation Council.

Holmström, G. 2014. Svenska citronbin (Hylaeus) – med mask för ansiktet. Entomologisk Tidskrift 125 (1–2):1–25. Uppsala.

Koster, A. 1986. Het genus Hylaeus in Nederland (Hymenoptera, Colletidae). Zoologische Bijdragen 36. 1–120.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2008. Kommenteret checkliste over Danmarks bier – Del 1: Colletidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 76: 145–163.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiainen ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, ss. 670–671.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013 & Göran Holmström 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus pictipes, Nylander, 1852 - väggcitronbi
    Synonymer
    ornamentcitronbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013 & Göran Holmström 2017.