Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  guldsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum aeratum
Guldsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 5 mm. Huvud runt med grön, ibland blågrön eller guldgrön metallglans och med något upphöjd munsköld och pannsköld. Antenner gulaktiga under i yttre delen. Mellankroppen med grön, ibland blågrön eller guldgrön, glans. Mellanrygg med mikroskulptur, svagt glänsande med tät och ganska kraftig punktur, mellanrummen jämnstora och ungefär lika breda som punkterna. Skutell glansig med tät och ganska fin punktur. Mellanbröstets övre runda fält glansigt med ganska kraftiga punkter. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som inte når ner till valken, som är matt och ganska avrundad. Hjärtformat fält slätt med list drygt halvvägs upp. Vingmärke ljust gult med lite mörkare kanter. Bakkroppen någon gång med svag guld- eller grönaktig metallglans. Första ryggplåten glänsande med mer eller mindre tät och ganska kraftig punktur, glesare mot den avsatta kanten som är glänsande, oftast utan punkter och med mycket svaga tvärstrimmor. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur och tät och ganska kraftig punktur över hela skivan ner till den avsatta kanten, som är tydligt tvärstrimmig och kan ha svaga punkter. Vita hårfläckar på andra och tredje ryggplåten, ibland kraftiga. Bakskenbenens bakre sporre med tre ganska långa tappar.

Mycket lik bronssmalbi L. leucopus, ibland omöjlig att artbestämma utan referensmaterial av båda arterna. Säkraste skiljetecknet finns i punkturen på andra ryggplåten, hos guldsmalbiet är punkturen tät ända ner till kanten som är tydligt tvärstrimmig, hos bronssmalbiet glesar punkturen ut ner mot den avsatta kanten som är glänsande eller svagt tvärstrimmig.

Hane: Längd 4–5 mm. Huvud grön- eller guldmetallfärgat, aningen längre än brett, ovalt i formen, med tydligt framskjuten munsköld. Denna och pannskölden något upphöjda. Munskölden med vitgul spets, överläpp gul och käkar brungula. Antenner lysande gula undertill, mellersta antennsegmenten tydligt längre än breda. Mellankropp grön- eller guldmetallglänsande, mellanryggen glänsande med kraftig, jämn och tät punktur. Också skutellen glänsande med tät punktur. Efterryggens mellanfält vågigt från sida till sida, lite oregelbundet på mitten, når ner till valken som är svagt upphöjd. Hjärtformat fält ganska slätt och glänsande med sidolist halva vägen upp. Vingmärke gulbrunt med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, tätt och ganska kraftigt punkterad på skivan ända ner till den avsatta kanten som är utan mikroskulptur med få eller inga punkter. Andra och tredje ryggplåten glansiga med tät och fin punktur ända till den avsatta kanten som är svagt tvärstrimmig och utan eller med få punkter. Vita hårfläckar på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenen svagt gula upptill och nertill, bakfötterna gula.

Förutom skillnaden i punkturen på första och andra ryggplåten kan man skilja hanar av guldsmalbi och bronssmalbi L. leucopus på längden av de mellersta antennsegmenten. Dessa är tydligt längre än breda hos guldsmalbihanen, knappt längre än breda, alltså nästan kvadratiska, hos hanen av bronssmalbi. Huvudformen skiljer också arterna åt liksom punkturen på mellanryggen.
Utbredning
Länsvis förekomst för guldsmalbi Observationer i  Sverige för guldsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen omfattar Europa till Kaukasus. Nordgränsen finns i södra Finland. I södra delen av utbredningsområdet är arten bergslevande. I Sverige omfattar utbredningen främst de sydliga landskapen med flera fyndplatser i Skåne, på Öland och Gotland inklusive Gotska sandön. Spridda fynd finns även från Småland, Östergötland och Blekinge. Äldre fynd finns från Sörmland och Uppland men arten tycks vara utgången i dessa landskap.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Guldsmalbi är känd från varma torrmarker i Skåne, Småland, på Öland och Gotland samt Vätternbranten i Östergötland. Allvarlig och omfattande habitatminskning av stäppartade torrängar främst på fastlandet under sen tid har begränsat artens förekomster. Pollen samlas bl.a på vildmorot. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (560-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Påträffas i sandig miljö på öppna marker, på Öland även på alvarmark. Besöker bland annat vildmorot Daucus carota, teveronika Veronica chamaedrys, ögontröst Euphrasia, blåmunkar Jasione montana samt olika arter av fibblor och maskrosor Taraxacum.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
· maskrosor
· maskrosor
· teveronika
· teveronika
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· vildmorot
· vildmorot
· ögontröster
· ögontröster
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum aeratum (Kirby, 1802) - guldsmalbi Synonymer Melitta aerata Kirby, 1802

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Guldsmalbi är känd från varma torrmarker i Skåne, Småland, på Öland och Gotland samt Vätternbranten i Östergötland. Allvarlig och omfattande habitatminskning av stäppartade torrängar främst på fastlandet under sen tid har begränsat artens förekomster. Pollen samlas bl.a på vildmorot. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (560-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Hona: Längd 5 mm. Huvud runt med grön, ibland blågrön eller guldgrön metallglans och med något upphöjd munsköld och pannsköld. Antenner gulaktiga under i yttre delen. Mellankroppen med grön, ibland blågrön eller guldgrön, glans. Mellanrygg med mikroskulptur, svagt glänsande med tät och ganska kraftig punktur, mellanrummen jämnstora och ungefär lika breda som punkterna. Skutell glansig med tät och ganska fin punktur. Mellanbröstets övre runda fält glansigt med ganska kraftiga punkter. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som inte når ner till valken, som är matt och ganska avrundad. Hjärtformat fält slätt med list drygt halvvägs upp. Vingmärke ljust gult med lite mörkare kanter. Bakkroppen någon gång med svag guld- eller grönaktig metallglans. Första ryggplåten glänsande med mer eller mindre tät och ganska kraftig punktur, glesare mot den avsatta kanten som är glänsande, oftast utan punkter och med mycket svaga tvärstrimmor. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur och tät och ganska kraftig punktur över hela skivan ner till den avsatta kanten, som är tydligt tvärstrimmig och kan ha svaga punkter. Vita hårfläckar på andra och tredje ryggplåten, ibland kraftiga. Bakskenbenens bakre sporre med tre ganska långa tappar.

Mycket lik bronssmalbi L. leucopus, ibland omöjlig att artbestämma utan referensmaterial av båda arterna. Säkraste skiljetecknet finns i punkturen på andra ryggplåten, hos guldsmalbiet är punkturen tät ända ner till kanten som är tydligt tvärstrimmig, hos bronssmalbiet glesar punkturen ut ner mot den avsatta kanten som är glänsande eller svagt tvärstrimmig.

Hane: Längd 4–5 mm. Huvud grön- eller guldmetallfärgat, aningen längre än brett, ovalt i formen, med tydligt framskjuten munsköld. Denna och pannskölden något upphöjda. Munskölden med vitgul spets, överläpp gul och käkar brungula. Antenner lysande gula undertill, mellersta antennsegmenten tydligt längre än breda. Mellankropp grön- eller guldmetallglänsande, mellanryggen glänsande med kraftig, jämn och tät punktur. Också skutellen glänsande med tät punktur. Efterryggens mellanfält vågigt från sida till sida, lite oregelbundet på mitten, når ner till valken som är svagt upphöjd. Hjärtformat fält ganska slätt och glänsande med sidolist halva vägen upp. Vingmärke gulbrunt med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, tätt och ganska kraftigt punkterad på skivan ända ner till den avsatta kanten som är utan mikroskulptur med få eller inga punkter. Andra och tredje ryggplåten glansiga med tät och fin punktur ända till den avsatta kanten som är svagt tvärstrimmig och utan eller med få punkter. Vita hårfläckar på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenen svagt gula upptill och nertill, bakfötterna gula.

Förutom skillnaden i punkturen på första och andra ryggplåten kan man skilja hanar av guldsmalbi och bronssmalbi L. leucopus på längden av de mellersta antennsegmenten. Dessa är tydligt längre än breda hos guldsmalbihanen, knappt längre än breda, alltså nästan kvadratiska, hos hanen av bronssmalbi. Huvudformen skiljer också arterna åt liksom punkturen på mellanryggen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för guldsmalbi

Länsvis förekomst och status för guldsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för guldsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen omfattar Europa till Kaukasus. Nordgränsen finns i södra Finland. I södra delen av utbredningsområdet är arten bergslevande. I Sverige omfattar utbredningen främst de sydliga landskapen med flera fyndplatser i Skåne, på Öland och Gotland inklusive Gotska sandön. Spridda fynd finns även från Småland, Östergötland och Blekinge. Äldre fynd finns från Sörmland och Uppland men arten tycks vara utgången i dessa landskap.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum aeratum(Kirby, 1802) - guldsmalbi
    Synonymer
    Melitta aerata Kirby, 1802

Påträffas i sandig miljö på öppna marker, på Öland även på alvarmark. Besöker bland annat vildmorot Daucus carota, teveronika Veronica chamaedrys, ögontröst Euphrasia, blåmunkar Jasione montana samt olika arter av fibblor och maskrosor Taraxacum.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Har betydelse)
· maskrosor - Taraxacum (Har betydelse)
· teveronika - Veronica chamaedrys (Har betydelse)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
· vildmorot - Daucus carota subsp. carota (Har betydelse)
· ögontröster - Euphrasia (Har betydelse)
Guldsmalbiet missgynnas och hotas av igenväxningen av torra, öppna sandmarker. Denna igenväxning är i sin tur oftast resultatet av upphörande jordbruksaktivitet såsom bete och åkerbruk på sandiga marker. Igenväxningen har under det senaste halvseklet dessutom accelererats av kvävenedfall. Arten hotas också av rådande regler för täktåterställning och skogsmark där ofta näringsrika jordmassor breds ut på den avjämnade täktytan, varpå det hela planteras med träd. Minskad militär övningsverksamhet utgör ett hot mot arten på militära övningsfält eftersom detta medför brist på störning och därmed igenväxning. I de fall arten förekommer på järnvägsstationer utgör besprutning med herbicider ett stort problem då blomresursen temporärt slås ut. Ett potentiellt hot mot populationerna utgör också upprepade naturinventeringar eller insamlingar med så kallade färgskålar i artens livsmiljö, framför allt under våren. De befruktade honorna tycks vara starkt attraherade av ljusa färger och är därför sårbara även under kortare insamlingsperioder.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Åtgärder som syftar till att öka arealen blomrika, glest bevuxna sandmarker gynnar guldsmalbiet och en lång rad andra hotade arter. Man bör också säkerställa att maskinell markstörning och liknande typer av mänsklig verksamhet i rimlig omfattning får fortgå på de lokaler där arten har goda förekomster. Alternativt kan harvning/plöjning ske på öppna sandytor för att bibehålla en gles vegetationsstruktur och öppna ytor. Vid täktåterställning bör man ta särskild hänsyn till sandmarksfaunan och skapa ekologiskt bärkraftiga strukturer som sydlänta branter och hak, blomrika partier såväl som helt öppna sandytor. Öppen sand i form av körvägar, vägkanter, vägslänter, stationsområden eller körvägar inom artens förekomstområden bör ej beläggas med krossten eller täckas med matjord. De bör istället behållas obehandlade, alternativt sås in med lämpliga fröblandningar bestående av torrmarksväxter med svensk/regional proveniens.

Amiet F., Herrmann M., Müller A. & Neumeyer R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus. Lasioglossum. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Bergsten, J. 2009. Hotad fauna i Gotlands täkter - en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr. 2009:17.

Ivarsson, T. 2011. Insekter vid Kungsladugårdshällarna, Visby 2010. Visby kommun.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - inventering i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum aeratum, (Kirby, 1802) - guldsmalbi
    Synonymer
    Melitta aerata Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.