Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  släntsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum nitidiusculum
Släntsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 6 mm. Huvud lika långt som brett eller aningen kortare. Munsköld svagt, pannskölden lite mer upphöjd. Pannskölden med gles punktur. Antenner mörka ovan, gulaktiga under. Mellanrygg med mikroskulptur, glänsande med tät, fin punktur, sammanflytande längst fram på mitten. Skutell glänsande med tät och fin punktur och tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält vågigt bara längst ut på sidorna, på mitten knottrigt ända ner till valken, som är svagt glansig och avrundad. Hjärtformat fält slätt med list halvvägs upp. Vingmärke brunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, tätt och fint punkterad på nedre delen av skivan, med ett mycket smalt glansigt fält (i biets längdriktning) utan punkter på mitten. Tätt och lite kraftigare punkterad på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten fint och tätt, delvis sammanflytande, punkterade över hela ytan, inklusive den avsatta kanten som har röd ton längst ner. Vita hårfläckar på ryggplåtarna saknas. Bakskenbenens bakre sporre med fina, smala taggar.

Ett litet smalbi som tangerar de riktigt små i storlek. Skiljs från dessa på att första ryggplåten är tätt punkterad. Med lite erfarenhet känner man igen släntsmalbiets hona på att efterryggens mellanfält har vågor bara längst ut på sidorna och på att första ryggplåtens punktur gör uppehåll i ett smalt längsgående fält på mitten. Detta skiljer henne också från honan av punktsmalbi L. punctatissimum.

Hane: Längd 5–6 mm. Huvud lika långt som brett, svagt V-format sett framifrån och med framskjuten munsköld och upphöjd pannsköld. Munsköldens spets ljusgul, överläpp och käkar gula. Antenner gula på undersidan, mellersta leder en och en halv gång så långa som breda. Mellanrygg med tät och fin punktur, glänsande. Skutell också med tät, fin punktur och glans. Efterryggens mellanfält knottrigt, med vågor mest ute på sidorna. Valken rundad och glansig. Hjärtformat fält slätt och glänsande med bara en kort list på sidan. Vingmärke gulbrunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, fint och något glest punkterad, den avsatta kanten med tätare punktur. Andra och tredje ryggplåten glänsande och punkterade på skivan, andra ryggplåten även på den avsatta kanten, tredje ryggplåten med mikroskulptur och någon enstaka punkt på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten med en svag röd ton längst ner på kanten. Tredje till femte bukplåten med vita hårtofsar. Ljusa hårfläckar saknas. Bakskenben gula i båda ändar, bakfötter ljust gula.

Den täta punkturen på första ryggplåtens avsatta kant skiljer den, med undantag för småsmalbihanen L. minutissimum, från de riktigt små smalbiarterna. Småsmalbihanen har mörka bakfötter, släntsmalbihanen gula. De långa antennerna och hårtofsarna på bukplåtarna skiljer den från hanen av punktsmalbi L. punctatissimum.
Utbredning
Länsvis förekomst för släntsmalbi Observationer i  Sverige för släntsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Spridd på sandiga marker i södra Sverige upp till Stockholm men med en mycket splittrad utbredning. Ett antal nya lokaler från senare år i södra Skåne och på Öland kan möjligen tyda på att arten är under spridning, men kan också vara resultatet av fler aktiva entomologer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
Släntsmalbi bor ofta i större antal i branta, solexponerade skärningar. Den förekommer mycket lokalt och är bara känd från ett fåtal aktuella lokaler i Skåne (bl.a. Ven), Småland, Öland, Gotland och Östergötland (3 lokaler). Tidigare utbredd till Västmanland, men tycks ha minskat betänkligt i den nordliga delen av utbredningsområdet. Pollenkällor utgörs till stor del av korgblommiga växter. Igenväxning av erosionsbranter och igenläggning och avsläntning av sandtag med påföljande igenväxning innebär en successiv habitatförlust. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-4000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,v)c(iv)).
Ekologi
Kan bygga i mycket stora ansamlingar i vertikala sandhak, bogångarna återanvänds i många år (Pesenko m.fl. 2000). Insamlad i stort antal bland annat vid Ålabodarna i Skåne och Kallinge flygfält i Blekinge. Lever solitärt. Boparasiteras av släntblodbi Sphecodes crassus, småblodbi S. geoffrellus och pannblodbi S. miniatus (Amiet m.fl. 2001).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum nitidiusculum (Kirby, 1802) - släntsmalbi Synonymer blanksmalbi, Melitta nitidiuscula Kirby, 1802

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)

Dokumentation Släntsmalbi bor ofta i större antal i branta, solexponerade skärningar. Den förekommer mycket lokalt och är bara känd från ett fåtal aktuella lokaler i Skåne (bl.a. Ven), Småland, Öland, Gotland och Östergötland (3 lokaler). Tidigare utbredd till Västmanland, men tycks ha minskat betänkligt i den nordliga delen av utbredningsområdet. Pollenkällor utgörs till stor del av korgblommiga växter. Igenväxning av erosionsbranter och igenläggning och avsläntning av sandtag med påföljande igenväxning innebär en successiv habitatförlust. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-4000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,v)c(iv)).
Hona: Längd 6 mm. Huvud lika långt som brett eller aningen kortare. Munsköld svagt, pannskölden lite mer upphöjd. Pannskölden med gles punktur. Antenner mörka ovan, gulaktiga under. Mellanrygg med mikroskulptur, glänsande med tät, fin punktur, sammanflytande längst fram på mitten. Skutell glänsande med tät och fin punktur och tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält vågigt bara längst ut på sidorna, på mitten knottrigt ända ner till valken, som är svagt glansig och avrundad. Hjärtformat fält slätt med list halvvägs upp. Vingmärke brunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, tätt och fint punkterad på nedre delen av skivan, med ett mycket smalt glansigt fält (i biets längdriktning) utan punkter på mitten. Tätt och lite kraftigare punkterad på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten fint och tätt, delvis sammanflytande, punkterade över hela ytan, inklusive den avsatta kanten som har röd ton längst ner. Vita hårfläckar på ryggplåtarna saknas. Bakskenbenens bakre sporre med fina, smala taggar.

Ett litet smalbi som tangerar de riktigt små i storlek. Skiljs från dessa på att första ryggplåten är tätt punkterad. Med lite erfarenhet känner man igen släntsmalbiets hona på att efterryggens mellanfält har vågor bara längst ut på sidorna och på att första ryggplåtens punktur gör uppehåll i ett smalt längsgående fält på mitten. Detta skiljer henne också från honan av punktsmalbi L. punctatissimum.

Hane: Längd 5–6 mm. Huvud lika långt som brett, svagt V-format sett framifrån och med framskjuten munsköld och upphöjd pannsköld. Munsköldens spets ljusgul, överläpp och käkar gula. Antenner gula på undersidan, mellersta leder en och en halv gång så långa som breda. Mellanrygg med tät och fin punktur, glänsande. Skutell också med tät, fin punktur och glans. Efterryggens mellanfält knottrigt, med vågor mest ute på sidorna. Valken rundad och glansig. Hjärtformat fält slätt och glänsande med bara en kort list på sidan. Vingmärke gulbrunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, fint och något glest punkterad, den avsatta kanten med tätare punktur. Andra och tredje ryggplåten glänsande och punkterade på skivan, andra ryggplåten även på den avsatta kanten, tredje ryggplåten med mikroskulptur och någon enstaka punkt på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten med en svag röd ton längst ner på kanten. Tredje till femte bukplåten med vita hårtofsar. Ljusa hårfläckar saknas. Bakskenben gula i båda ändar, bakfötter ljust gula.

Den täta punkturen på första ryggplåtens avsatta kant skiljer den, med undantag för småsmalbihanen L. minutissimum, från de riktigt små smalbiarterna. Småsmalbihanen har mörka bakfötter, släntsmalbihanen gula. De långa antennerna och hårtofsarna på bukplåtarna skiljer den från hanen av punktsmalbi L. punctatissimum.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för släntsmalbi

Länsvis förekomst och status för släntsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för släntsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Spridd på sandiga marker i södra Sverige upp till Stockholm men med en mycket splittrad utbredning. Ett antal nya lokaler från senare år i södra Skåne och på Öland kan möjligen tyda på att arten är under spridning, men kan också vara resultatet av fler aktiva entomologer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum nitidiusculum(Kirby, 1802) - släntsmalbi
    Synonymer
    blanksmalbi
    Melitta nitidiuscula Kirby, 1802

Kan bygga i mycket stora ansamlingar i vertikala sandhak, bogångarna återanvänds i många år (Pesenko m.fl. 2000). Insamlad i stort antal bland annat vid Ålabodarna i Skåne och Kallinge flygfält i Blekinge. Lever solitärt. Boparasiteras av släntblodbi Sphecodes crassus, småblodbi S. geoffrellus och pannblodbi S. miniatus (Amiet m.fl. 2001).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
Arten förekommer lokalt och har genom sin blygsamma storlek sannolikt låg spridningsförmåga. Inom utbredningsområdet hotas arten framför allt av utebliven markstörning genom kreaturstramp och nedläggning av sandtäkter. Negativt är i synnerhet de återställningsbestämmelser som statuerar att eventuella överhäng och sandhak, hur små dessa än är, skall jämnas ut till förmån för ett slätt, lättplanterat landskap. Ett påtagligt hot är dessutom insådd av bindande gräsvegetation, ofta av främmande proveniens, vid markberedningsarbeten utmed vägkanter. Den förtätning av vegetationsskiktet som blir följden av den uteblivna markstörningen utgör inte bara ett direkt hot mot släntsmalbiet utan riskerar också att slå undan fötterna på hela det artrika störningsberoende ekosystem som arten är en del av.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Åtgärder att bevara släntsmalbi består av fortsatt skötsel och underhåll av artens förekomstlokaler. Tillåtande av större markblottor och sandhak i betesfållor är troligen mycket gynnsamt för arten. Vid dikning bör man eftersträva att skapa ett mindre vertikalt överhäng om ca 20 cm i sydvända bakslänter vilket också skulle gynna många andra gaddstekelarter som anlägger sitt på liknande sätt.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel. 208 s.

Bergsten, J. 2009. Hotad fauna i Gotlands täkter- en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr. 2009:17.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Pesenko, Y.A., Banazak, J., Radchenko, V.G. & Cierzniak, T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland: Taxonomy, ecology, bionomics. Bydgoszcz.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum nitidiusculum, (Kirby, 1802) - släntsmalbi
    Synonymer
    blanksmalbi
    Melitta nitidiuscula Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Göran Holmström 2016.