Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kantsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum sexmaculatum
Kantsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 9 mm. Huvud lika långt eller lite längre än brett, aningen v-format sett framifrån. Munsköld och pannsköld svagt upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg med mikroskulptur och tät men lite oregelbunden, ganska kraftig punktur. Behåring beigefärgad med mer eller mindre rostbrun ton. Skutell glänsande med ganska kraftig punktur, tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med jämna parallella vågor från sida till sida och ända ner på valken, som är kraftig och utskjutande, särskilt på mitten, där nedlöpande i ett kort, lite välvt V (liknar en ”måsvinge”). Hjärtformat fält med en del vågor och sidolist oftast bara halvvägs upp. Vingmärke mörkt gult med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt med lätt mikroskulptur, glänsande med ytterst spridd och fin punktur, den avsatta kanten tvärstrimmig, nästan helt utan punkter. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur och otydlig punktur. Kanterna tvärstrimmiga, längre eller lika långa som skivorna (i biets längdriktining). Breda vita hårband på ryggplåtarna, något smalare på mitten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad små taggar.

Kantsmalbiets hona är ytterst svår att skilja från åssmalbiets L. sexnotatulum hona. Huvudet är något längre än brett hos kantsmalbiet, aningen kortare än brett hos åssmalbiet. En annan skillnad mellan arterna finns i färgen på vingmärket. Hos kantsmalbiet är det mörkt gult med tydligt mörka kanter, hos åssmalbiet är färgen ljusare gul och kanterna är på sin höjd något mörkare gula, ibland inte mörkare alls. Formen på valken på efterryggens mellanfält är ytterligare en karaktär som skiljer arterna åt. Hos kantsmalbiet löper valken ner i ett kort och lite välvt V på mitten, detta V är platt hos åssmalbiet men skillnaden är inte stor.

Hane: Längd 7–8 mm. Huvud lika långt som brett med tydligt framskjuten munsköld. Denna och pannskölden bara svagt upphöjda. Munsköldens spets ljusgul, överläppen mörk, käkar bruna. Antenner bruna, ibland gula undertill, mellersta segmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg glänsande med tät och ganska kraftig punktur. Skutell också glänsande med tät och ganska kraftig punktur. Efterryggens mellanfält med tydliga vågor utmed hela bredden och ända ner och upp på valken, som är kraftig och utskjutande, särskilt på mitten, där nedlöpande i ett kort lite välvt V (liknar en ”måsvinge”). Hjärtformat fält med sidolist halvvägs upp. Ytan med grov skulptur i vågor. Vingmärke mörkt gult, kanter tydligt mörkare. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med fin och spridd punktur, också på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterade. De avsatta kanterna ungefär lika långa som skivorna (i biets längdriktning), spritt punkterade. Vita hårband på andra och tredje ryggplåten, tydligast och bredast på sidorna. Bakskenben och bakfötter mörka, yttersta bakfotsegmentet mörkgult.

Hanar av kantsmalbi är, liksom honorna, mycket svåra att säkert skilja från det mycket sällsynta åssmalbiet L. sexnotatulum. Huvudets form, färgen på vingmärket och formen på valken på efterryggens mellanfält är tre karaktärer att hålla koll på men skillnaderna är hårfina.
Utbredning
Länsvis förekomst för kantsmalbi Observationer i  Sverige för kantsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En ganska sällsynt art, utbredd i södra Sverige upp till Uppland. Utbredningens tyngdpunkt verkar ligga i Småland och sydligaste Halland, medan det saknas fynd i norra delen av västra Götaland och i västra Svealand.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Kantsmalbi förekommer på sandiga, blomrika marker, samt kusthedar och sanddyner från Skåne till Uppland. Blomrika kusthedar har vuxit igen på många håll eller exploaterats för fritidsbebyggelse m.m. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (800-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Funnen på sanddyner i kusttrakter och ibland i antal på öppna marker i skogstrakter som större skjutfält och flygplatser. En del fynd också i vägkanter i skogstrakter. Artens sociala liv är okänt.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ljung
· ljung
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum sexmaculatum (Schenck, 1853) - kantsmalbi Synonymer backsmalbi, Hylaeus sexmaculatus Schenck, 1853

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Kantsmalbi förekommer på sandiga, blomrika marker, samt kusthedar och sanddyner från Skåne till Uppland. Blomrika kusthedar har vuxit igen på många håll eller exploaterats för fritidsbebyggelse m.m. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (800-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Hona: Längd 9 mm. Huvud lika långt eller lite längre än brett, aningen v-format sett framifrån. Munsköld och pannsköld svagt upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg med mikroskulptur och tät men lite oregelbunden, ganska kraftig punktur. Behåring beigefärgad med mer eller mindre rostbrun ton. Skutell glänsande med ganska kraftig punktur, tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med jämna parallella vågor från sida till sida och ända ner på valken, som är kraftig och utskjutande, särskilt på mitten, där nedlöpande i ett kort, lite välvt V (liknar en ”måsvinge”). Hjärtformat fält med en del vågor och sidolist oftast bara halvvägs upp. Vingmärke mörkt gult med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt med lätt mikroskulptur, glänsande med ytterst spridd och fin punktur, den avsatta kanten tvärstrimmig, nästan helt utan punkter. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur och otydlig punktur. Kanterna tvärstrimmiga, längre eller lika långa som skivorna (i biets längdriktining). Breda vita hårband på ryggplåtarna, något smalare på mitten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad små taggar.

Kantsmalbiets hona är ytterst svår att skilja från åssmalbiets L. sexnotatulum hona. Huvudet är något längre än brett hos kantsmalbiet, aningen kortare än brett hos åssmalbiet. En annan skillnad mellan arterna finns i färgen på vingmärket. Hos kantsmalbiet är det mörkt gult med tydligt mörka kanter, hos åssmalbiet är färgen ljusare gul och kanterna är på sin höjd något mörkare gula, ibland inte mörkare alls. Formen på valken på efterryggens mellanfält är ytterligare en karaktär som skiljer arterna åt. Hos kantsmalbiet löper valken ner i ett kort och lite välvt V på mitten, detta V är platt hos åssmalbiet men skillnaden är inte stor.

Hane: Längd 7–8 mm. Huvud lika långt som brett med tydligt framskjuten munsköld. Denna och pannskölden bara svagt upphöjda. Munsköldens spets ljusgul, överläppen mörk, käkar bruna. Antenner bruna, ibland gula undertill, mellersta segmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg glänsande med tät och ganska kraftig punktur. Skutell också glänsande med tät och ganska kraftig punktur. Efterryggens mellanfält med tydliga vågor utmed hela bredden och ända ner och upp på valken, som är kraftig och utskjutande, särskilt på mitten, där nedlöpande i ett kort lite välvt V (liknar en ”måsvinge”). Hjärtformat fält med sidolist halvvägs upp. Ytan med grov skulptur i vågor. Vingmärke mörkt gult, kanter tydligt mörkare. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med fin och spridd punktur, också på den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterade. De avsatta kanterna ungefär lika långa som skivorna (i biets längdriktning), spritt punkterade. Vita hårband på andra och tredje ryggplåten, tydligast och bredast på sidorna. Bakskenben och bakfötter mörka, yttersta bakfotsegmentet mörkgult.

Hanar av kantsmalbi är, liksom honorna, mycket svåra att säkert skilja från det mycket sällsynta åssmalbiet L. sexnotatulum. Huvudets form, färgen på vingmärket och formen på valken på efterryggens mellanfält är tre karaktärer att hålla koll på men skillnaderna är hårfina.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kantsmalbi

Länsvis förekomst och status för kantsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kantsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En ganska sällsynt art, utbredd i södra Sverige upp till Uppland. Utbredningens tyngdpunkt verkar ligga i Småland och sydligaste Halland, medan det saknas fynd i norra delen av västra Götaland och i västra Svealand.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum sexmaculatum(Schenck, 1853) - kantsmalbi
    Synonymer
    backsmalbi
    Hylaeus sexmaculatus Schenck, 1853

Funnen på sanddyner i kusttrakter och ibland i antal på öppna marker i skogstrakter som större skjutfält och flygplatser. En del fynd också i vägkanter i skogstrakter. Artens sociala liv är okänt.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ljung - Calluna vulgaris (Viktig)
· viden - Salix (Har betydelse)
Blomrika kusthedar har vuxit igen på många håll eller exploaterats för fritidsbebyggelse. Vägskärningar och störda markområden tycks vara viktiga boområden för kantsmalbiet och all aktivitet som syftar till att minska ytan blottad mineraljord, så som t.ex. täckning med matjord eller insådd av bindande gräs, påverkar arten negativt. Efterbehandling av täkter med återförande av näringsrikt fyllnadsmaterial och plantering av träd är också negativt för arten. Beläggning av sandiga skogsvägar inom artens förekomstområden med krossmaterial eliminerar effektivt möjligheten till bobyggnad och slår därmed ut arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Åtgärder för att gynna kantsmalbiet omfattar att minimera effekterna av de hot som radas upp ovan. Arten tycks snabbt kunna dra nytta av antropogena strukturer som vägskärningar och täkter. Åtgärder som omfattar nyskapande av sydlänta vegetationsfria sand- eller grusbranter är alltså mycket positiva. Ett flertal förekomster finns också inom militära områden där det är av yttersta vikt att den omfattande markstörning som den militära aktiviteten genererar får fortgå och gärna intensifieras.

Abenius, J. 2006. Gaddsteklar på sandmarker i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Meddelande 2006:39.

Abenius, J. & Larsson, K. 2004. Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynsreservat. Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande 2004:19.

Abenius, J. & Larsson, K. 2005. Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden. Fjärås bräcka, Ringenäs, Tönnersjömålet och Mästocka ljunghed. Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande 2005:6.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel. 208 pp.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Stenmark, M. 2010. Gaddsteklar i Örebro län – inventering av sandiga marker samt en sammanställning av historiska fynd. Länsstyrelsen i Örebro län, publ.nr. 2010:28.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum sexmaculatum, (Schenck, 1853) - kantsmalbi
    Synonymer
    backsmalbi
    Hylaeus sexmaculatus Schenck, 1853
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.