Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  punktblodbi

Organismgrupp Steklar, Bin Sphecodes puncticeps
Punktblodbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett 5–7 mm stort blodbi med för släktet typisk färgning. Kroppen är helsvart och mycket glest behårad. De främre ryggplåtarna på bakkroppen är röda. Honan identifieras främst genom sin storlek och det faktum att käkarna endast har en spets. Från det närstående och snarlika men något mindre dvärgblodbiet skiljs hon på sitt tydligt bredare ansikte. Hanen identifieras med säkerhet endast genom studier av könsorganen som är mycket karakteristiskt utformade. Arten kan bestämmas med hjälp av Amiet et al. (1999) och Warncke (1992) men avbildningar av könsorganen kan variera och vara delvis missvisande.
Utbredning
Länsvis förekomst för punktblodbi Observationer i  Sverige för punktblodbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen för punktblodbiet omfattar Nordafrika, Europa och stora delar av Asien, och arten anges ibland som allmän. I Sverige förekommer arten främst i de södra landskapen men ströfynd finns även från spridda landskap i Svealand. Arten är noterad i Skåne, Halland, Blekinge, Öland, Gotland, Sörmland, Uppland, Värmland och Östergötland. Från de båda sistnämnda landskapen samt Öland saknas moderna fynd och arten förefaller vara utgången där. Aktuella lokaler finns främst på de skånska sandmarkerna kring Revinge och Österlen där arten ibland kan bli förvånansvärt talrik. Från Mälarlandskapen föreligger endast ett fåtal ströfynd och arten är uppenbarligen mycket nära ett regionalt utdöende i Svealand.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Utbredningen för punktblodbi har sträckt sig från Skåne till Västmanland, men aktuella populationer är endast kända från Skåne, Blekinge, Halland och Gotland, samt möjligen också i Mälarlandskapen. Få belägg finns av arten från sen tid vilket indikerar en minskning. En av värdarterna, Lasioglossum villosulum, är däremot spridd från Skåne till åtminstone Dalarna (tidigare till Norrbotten). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 460 (180-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Punktblodbiet förekommer på torra, sandiga marker som täkter, torrängar, betesmarker och militära övningsfält. Liksom värdarterna inom Halictidae uppträder arten i en vårflygande generation bestående av enbart honor som flyger under vår- och försommar, samt en sensommargeneration bestående av både hanar och honor. Blombesök har framför allt noterats på fibblor. Punktblodbiet är ett så kallat kleptoparasitiskt bi där honan lägger ägg på redan insamlade pollenförråd av en annan biart som blodbiet sedan utvecklas på bekostnad av. Värdarter i Sverige tycks vara de båda systerarterna och fibblespecialisterna hedsmalbi Lasioglossum villosulum och stäppsmalbi Lasioglossum brevicorne. I synnerhet den sistnämnda förekommer på många lokaler tillsammans med punktblodbiet och måste därför anses vara huvudsaklig värd i Sverige.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
· korgblommiga
· korgblommiga
Levande djur
Levande djur
· hedsmalbi
· hedsmalbi
· stäppsmalbi
· stäppsmalbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Sphecodes (blodbin), Art Sphecodes puncticeps Thomson, 1870 - punktblodbi Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Utbredningen för punktblodbi har sträckt sig från Skåne till Västmanland, men aktuella populationer är endast kända från Skåne, Blekinge, Halland och Gotland, samt möjligen också i Mälarlandskapen. Få belägg finns av arten från sen tid vilket indikerar en minskning. En av värdarterna, Lasioglossum villosulum, är däremot spridd från Skåne till åtminstone Dalarna (tidigare till Norrbotten). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 460 (180-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ett 5–7 mm stort blodbi med för släktet typisk färgning. Kroppen är helsvart och mycket glest behårad. De främre ryggplåtarna på bakkroppen är röda. Honan identifieras främst genom sin storlek och det faktum att käkarna endast har en spets. Från det närstående och snarlika men något mindre dvärgblodbiet skiljs hon på sitt tydligt bredare ansikte. Hanen identifieras med säkerhet endast genom studier av könsorganen som är mycket karakteristiskt utformade. Arten kan bestämmas med hjälp av Amiet et al. (1999) och Warncke (1992) men avbildningar av könsorganen kan variera och vara delvis missvisande.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för punktblodbi

Länsvis förekomst och status för punktblodbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för punktblodbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen för punktblodbiet omfattar Nordafrika, Europa och stora delar av Asien, och arten anges ibland som allmän. I Sverige förekommer arten främst i de södra landskapen men ströfynd finns även från spridda landskap i Svealand. Arten är noterad i Skåne, Halland, Blekinge, Öland, Gotland, Sörmland, Uppland, Värmland och Östergötland. Från de båda sistnämnda landskapen samt Öland saknas moderna fynd och arten förefaller vara utgången där. Aktuella lokaler finns främst på de skånska sandmarkerna kring Revinge och Österlen där arten ibland kan bli förvånansvärt talrik. Från Mälarlandskapen föreligger endast ett fåtal ströfynd och arten är uppenbarligen mycket nära ett regionalt utdöende i Svealand.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes puncticepsThomson, 1870 - punktblodbi

Punktblodbiet förekommer på torra, sandiga marker som täkter, torrängar, betesmarker och militära övningsfält. Liksom värdarterna inom Halictidae uppträder arten i en vårflygande generation bestående av enbart honor som flyger under vår- och försommar, samt en sensommargeneration bestående av både hanar och honor. Blombesök har framför allt noterats på fibblor. Punktblodbiet är ett så kallat kleptoparasitiskt bi där honan lägger ägg på redan insamlade pollenförråd av en annan biart som blodbiet sedan utvecklas på bekostnad av. Värdarter i Sverige tycks vara de båda systerarterna och fibblespecialisterna hedsmalbi Lasioglossum villosulum och stäppsmalbi Lasioglossum brevicorne. I synnerhet den sistnämnda förekommer på många lokaler tillsammans med punktblodbiet och måste därför anses vara huvudsaklig värd i Sverige.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· hedsmalbi - Lasioglossum villosulum (Viktig)
· stäppsmalbi - Lasioglossum brevicorne (Har betydelse)
Hoten mot punktblodbiet sammanfaller troligen till stor del med hotbilden för andra arter som kräver glest bevuxna sandiga marker. Punktblodbiet hotas således av igenväxning av torra, öppna sandmarker. Denna igenväxning är i sin tur resultatet av upphörande jordbruksaktivitet, såsom bete och åkerbruk på sandiga marker. Igenväxningen har under det senaste halvseklet dessutom accelererats av kvävenedfall. Eventuellt kan ett ändrat klimat med högre prognosticerad årsmedelnederbörd medföra att igenväxningen sker ännu snabbare. Arten hotas också av rådande regler för täktåterställning och skogsmark där ofta näringsrika jordmassor breds ut på den avjämnade täktytan varpå det hela planteras med träd. Minskad militär övningsverksamhet utgör ett hot mot arten på militära övningsfält eftersom detta medför brist på störning och därmed igenväxning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Åtgärder som syftar till att öka arealen blomrika, glest bevuxna sandmarker gynnar punktblodbiet och en lång rad andra hotade arter. Man bör också säkerställa att maskinell markstörning och andra typer av mänsklig verksamhet får fortgå på de lokaler där arten har goda förekomster. Alternativt kan harvning/plöjning ske på öppna hedavsnitt för att bibehålla en gles vegetationsstruktur och öppna sandytor. Vid täktåterställning bör man ta stor hänsyn till sandmarksfaunan och skapa ekologiskt bärkraftiga strukturer såsom sydlänta branter och hak, blomrika partier såväl som helt öppna sandytor. Öppen sand i form av körvägar, vägkanter, vägslänter, stationsområden inom artens förekomstområden bör ej beläggas med krossten eller täckas med jord. De bör istället bibehållas obehandlade alternativt sås in med lämpliga fröblandningar bestående av torrmarksväxter med svensk/regional proviniens, i synnerhet rotfibbla Hypochaeris radicata, höstfibbla Scorzoneroides autumnalis och gråfibbla Pilosella officinarum som utgör viktiga nektarväxter och dessutom troligen är viktiga för artens värdar.

Amiet. F., Neumeyer. R., Müller. A. 1999. Fauna Helvetica 4. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Centre Suisse de cartographie del la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Bergsten, J. 2009. Hotad fauna i Gotlands täkter - en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr. 2009:17.

Fritz, Ö. & Larsson, K. 2010. Höga naturvärden i grus- och sandtäkter i Hallands län. Länsstyrelsen i Halland, Rapport nr 2010:17.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Warncke, K. 1992. Die westpaläarktischen Arten der Bienengattung Sphecodes Latr. (Hymenoptera, Apidae, Halictinae). Bericht der naturforschenden Gesellschaft Augsburg 52:9-64.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes puncticeps, Thomson, 1870 - punktblodbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012