Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nätblodbi

Organismgrupp Steklar, Bin Sphecodes reticulatus
Nätblodbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett 7–9 mm stort blodbi med för släktet typisk färgning. Kroppen är helsvart och mycket glest behårad. De främre ryggplåtarna på bakkroppen är röda. Honan identifieras främst genom att bakvingens framkant har åtta eller fler hakar. Vidare har hon i profil starkt rundad ansiktssköld (det lilla, väl avgränsade området ovan munskölden). Karateristiskt är också att den avsatta bakkanten på ryggplåt 4 är tydligt chagrinerad, d.v.s. försedd med nätaktig mikroskulptur. Hanen identifieras med säkerhet endast genom studier av genitalierna som är mycket karakteristiskt utformade. Arten kan bestämmas med hjälp av Amiet m.fl. (1999) och Warncke (1992).
Utbredning
Observationer i  Sverige för nätblodbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nätblodbi har en väldsutbredning som omfattar Europa bort mot Centralasien. I Sverige är arten belagd från de flesta landskap i Svealand och Götaland upp till Dalarna och Uppland. Arten uppträder ofta sporadiskt och sällsynt men kan på vissa delar av Gotland (Toftaområdet), Skåne (Ravlunda, Revinge) mellersta Öland och delar av Kalmar län uppträda mer talrikt. Arten har eventuellt ökat något under senare år.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nätblodbi har aktuella populationer på sandmarker i Skåne till Västmanland och Uppland samt på Öland och Gotland. Under 2000-talet har en ökning av antalet kända lokaler observerats som kan tolkas som resultatet av en kraftig fluktuation, eller en faktisk expansion av arten norrut, samt till en del som resultatet av ökade inventeringsinsatser. Arten parasiterar på Andrena barbilabris som har en vid utbredning, men är knuten till öppna sandmarker, bl.a sandtäkter vilka minskat successivt. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (400-4000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Habitatet sandfält växer successivt igen, uppodlas eller exploateras medan tecken finns på att arten sprider sig sakta norrut. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Nätblodbiet är boparasit på mosandbi Andrena barbilabris vilket innebär att den i sin ekologi avviker något från andra blodbin som ofta väljer andra representanter för Halictidae som värdart. Detta sandbi förekommer utbrett och lokalt allmänt på torra sandiga, gärna blomrika marker och pollensöker framför allt på blommande Salix. Nätblodbi uppträder ofta i anslutning till värdartens boområden eller ses besöka flockblomstriga växter som bockrot Pimpinella saxifraga eller vildmorot Daucus carota ssp. carota. Arten har i likhet med alla vägbin (Halictidae) en vårflygande generation bestående enbart av honor som parats föregående höst. Denna flyger under april-maj och efterföljs av en ny generation höstflygare av båda könen som är aktiva under juli–september. Andragenerationen uppträder alltså helt i frånvaro av mosandbi som endast uppträder på våren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Levande djur
Levande djur
· mosandbi
· mosandbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Sphecodes (blodbin), Art Sphecodes reticulatus Thomson, 1870 - nätblodbi Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nätblodbi har aktuella populationer på sandmarker i Skåne till Västmanland och Uppland samt på Öland och Gotland. Under 2000-talet har en ökning av antalet kända lokaler observerats som kan tolkas som resultatet av en kraftig fluktuation, eller en faktisk expansion av arten norrut, samt till en del som resultatet av ökade inventeringsinsatser. Arten parasiterar på Andrena barbilabris som har en vid utbredning, men är knuten till öppna sandmarker, bl.a sandtäkter vilka minskat successivt. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (400-4000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Habitatet sandfält växer successivt igen, uppodlas eller exploateras medan tecken finns på att arten sprider sig sakta norrut. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Ett 7–9 mm stort blodbi med för släktet typisk färgning. Kroppen är helsvart och mycket glest behårad. De främre ryggplåtarna på bakkroppen är röda. Honan identifieras främst genom att bakvingens framkant har åtta eller fler hakar. Vidare har hon i profil starkt rundad ansiktssköld (det lilla, väl avgränsade området ovan munskölden). Karateristiskt är också att den avsatta bakkanten på ryggplåt 4 är tydligt chagrinerad, d.v.s. försedd med nätaktig mikroskulptur. Hanen identifieras med säkerhet endast genom studier av genitalierna som är mycket karakteristiskt utformade. Arten kan bestämmas med hjälp av Amiet m.fl. (1999) och Warncke (1992).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för nätblodbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nätblodbi har en väldsutbredning som omfattar Europa bort mot Centralasien. I Sverige är arten belagd från de flesta landskap i Svealand och Götaland upp till Dalarna och Uppland. Arten uppträder ofta sporadiskt och sällsynt men kan på vissa delar av Gotland (Toftaområdet), Skåne (Ravlunda, Revinge) mellersta Öland och delar av Kalmar län uppträda mer talrikt. Arten har eventuellt ökat något under senare år.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes reticulatusThomson, 1870 - nätblodbi

Nätblodbiet är boparasit på mosandbi Andrena barbilabris vilket innebär att den i sin ekologi avviker något från andra blodbin som ofta väljer andra representanter för Halictidae som värdart. Detta sandbi förekommer utbrett och lokalt allmänt på torra sandiga, gärna blomrika marker och pollensöker framför allt på blommande Salix. Nätblodbi uppträder ofta i anslutning till värdartens boområden eller ses besöka flockblomstriga växter som bockrot Pimpinella saxifraga eller vildmorot Daucus carota ssp. carota. Arten har i likhet med alla vägbin (Halictidae) en vårflygande generation bestående enbart av honor som parats föregående höst. Denna flyger under april-maj och efterföljs av en ny generation höstflygare av båda könen som är aktiva under juli–september. Andragenerationen uppträder alltså helt i frånvaro av mosandbi som endast uppträder på våren.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· mosandbi - Andrena barbilabris (Viktig)
Blomrika hedmarker har vuxit igen på många håll eller exploaterats för fritidsbebyggelse. Vägskärningar och störda markområden tycks vara viktiga boområden för mosandbiet och all aktivitet som syftar till att minska ytan blottad mineraljord, så som täckning med matjord eller insådd av bindande gräs, påverkar arten negativt. Efterbehandling av täkter med återförande av jordmassor och igenplantering med träd är också negativt för arten. Beläggning av sandiga skogsvägar inom artens förekomstområden med krossmaterial eliminerar effektivt möjligheten för värdartens bobyggnad och slår därmed ut arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Åtgärder för att gynna mosandbiet och därmed också nätblodbiet syftar till att minimera effekterna av de hot som nämns ovan. Arten tycks snabbt kunna dra nytta av människoskapade strukturer som vägskärningar och täkter. Åtgärder som omfattar nyskapande av sydlänta, vegetationsfria sand- eller grusbranter är alltså mycket positiva. Ett flertal förekomster finns också inom militära områden där det är av yttersta vikt att den omfattande markstörning som den militära aktiviteten genererar får fortgå och gärna intensifieras.

Amiet. F., Neumeyer. R., Müller. A. 1999. Fauna Helvetica 4. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Centre Suisse de cartographie del la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Bergsten, J. 2009. Hotad fauna i Gotlands täkter- en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr. 2009:17.

Edwards, R. & Broad, G. (eds.) 2006. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland:Part 6. Huntingdon: Biological Records Centre.

Fritz, Ö. & Larsson, K. 2010. Höga naturvärden i grus- och sandtäkter i Hallands län. Länsstyrelsen i Halland, Rapport nr 2010:17.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. (2008) Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Warncke, K. 1992. Die westpaläarktischen Arten der Bienengattung Sphecodes Latr. (Hymenoptera, Apidae, Halictinae). Bericht der naturforschenden Gesellschaft Augsburg 52:9-64.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes reticulatus, Thomson, 1870 - nätblodbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013.