Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klintmurarbi

Organismgrupp Steklar, Bin Osmia niveata
Klintmurarbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett medelstort, förhållandevis smäckert murarbi (9–10 mm), som tillhör undersläktet Helicosmia med två svenska arter. Kroppsfärgen är svart med inslag av metallglans, mer påtaglig hos hanen. Behåringen är hos honan grå- brunaktig med åldern bleknande. Bukborsten är röd på nordeuropeiska individer. Den mer bepälsade hanens behåring är mer rödbrun-brun med åldern bleknande till ljusbrun-gråbrun. Hanar är mycket variabla i behåringens omfattning och färg. Äldre individer är ofta starkt slitna och ger då ett kalt intryck.

Arten är svårbestämd och har delvis sammanblandats med det i Sverige utbredda och lokalt talrika fibblemurarbiet Osmia leaiana. Honan av Osmia niveata skiljs från O. leaiana på små skillnader i munsköldens (clypeus) utformning. Framkanten av denna har hos Osmia niveata en liten tand i framkanten medan den hos O. leaiana har två ganska markanta, trubbiga utskott. Hanar av O. niveata identifieras genom små skillnader i sterniternas utformning, bakkroppens behåring och genitaliernas utseende.
Utbredning
Länsvis förekomst för klintmurarbi Observationer i  Sverige för klintmurarbi
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Säkra belägg av arten finns endast från Skåne och Blekinge. Tidigare har arten felaktigt rapporterats från flera landskap i Syd- och Mellansverige (se ovan), vilket antydde en avsevärt större utbredning. Ej funnen i Blekinge efter 1938 (senare uppgift beroende på felbestämning) och i Skåne ej funnen efter 1969. Världsutbredningen omfattar Västra Palaearktis från Kanarieöarna till Centralasien inklusive Nordafrika. De svenska populationerna utgör artens nordgräns.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Säkra belägg av arten finns endast från Skåne och Blekinge. Tidigare har arten felaktigt rapporterats från flera landskap i Syd- och Mellansverige, vilket antydde en avsevärt större utbredning. Påträffad i varma blomrika brynmiljöer. Arten anlägger bon i larvgångar i torr, död ved eller växtstänglar. Ej funnen i Blekinge efter 1938 (senare uppgift beroende på felbestämning) och i Skåne ej funnen efter 1969, vilket gör det osäkert om arten finns kvar i landet. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 4 (0-16) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Klintmurarbiet hör hemma i varma blomrika brynmiljöer med god tillgång på korgblommiga örter, i synnerhet väddklint Centaurea scabiosa och storblommiga tistelarter. Arten anlägger företrädesvis bon i larvgångar i torr, död ved eller grövre växtstänglar och nyttjar gärna så kallade biholkar. Flygtiden omfattar juni och juli. Möjlig parasit är pansarbiet Stelis phaeoptera som parasiterar det närbesläktade fibblemurarbiet.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Osmia (murarbin), Art Osmia niveata Fabricius, 1804 - klintmurarbi Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Säkra belägg av arten finns endast från Skåne och Blekinge. Tidigare har arten felaktigt rapporterats från flera landskap i Syd- och Mellansverige, vilket antydde en avsevärt större utbredning. Påträffad i varma blomrika brynmiljöer. Arten anlägger bon i larvgångar i torr, död ved eller växtstänglar. Ej funnen i Blekinge efter 1938 (senare uppgift beroende på felbestämning) och i Skåne ej funnen efter 1969, vilket gör det osäkert om arten finns kvar i landet. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 4 (0-16) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)c(iv)).
Ett medelstort, förhållandevis smäckert murarbi (9–10 mm), som tillhör undersläktet Helicosmia med två svenska arter. Kroppsfärgen är svart med inslag av metallglans, mer påtaglig hos hanen. Behåringen är hos honan grå- brunaktig med åldern bleknande. Bukborsten är röd på nordeuropeiska individer. Den mer bepälsade hanens behåring är mer rödbrun-brun med åldern bleknande till ljusbrun-gråbrun. Hanar är mycket variabla i behåringens omfattning och färg. Äldre individer är ofta starkt slitna och ger då ett kalt intryck.

Arten är svårbestämd och har delvis sammanblandats med det i Sverige utbredda och lokalt talrika fibblemurarbiet Osmia leaiana. Honan av Osmia niveata skiljs från O. leaiana på små skillnader i munsköldens (clypeus) utformning. Framkanten av denna har hos Osmia niveata en liten tand i framkanten medan den hos O. leaiana har två ganska markanta, trubbiga utskott. Hanar av O. niveata identifieras genom små skillnader i sterniternas utformning, bakkroppens behåring och genitaliernas utseende.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för klintmurarbi

Länsvis förekomst och status för klintmurarbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klintmurarbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Säkra belägg av arten finns endast från Skåne och Blekinge. Tidigare har arten felaktigt rapporterats från flera landskap i Syd- och Mellansverige (se ovan), vilket antydde en avsevärt större utbredning. Ej funnen i Blekinge efter 1938 (senare uppgift beroende på felbestämning) och i Skåne ej funnen efter 1969. Världsutbredningen omfattar Västra Palaearktis från Kanarieöarna till Centralasien inklusive Nordafrika. De svenska populationerna utgör artens nordgräns.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Osmia - murarbin 
  • Art
    Osmia niveataFabricius, 1804 - klintmurarbi

Klintmurarbiet hör hemma i varma blomrika brynmiljöer med god tillgång på korgblommiga örter, i synnerhet väddklint Centaurea scabiosa och storblommiga tistelarter. Arten anlägger företrädesvis bon i larvgångar i torr, död ved eller grövre växtstänglar och nyttjar gärna så kallade biholkar. Flygtiden omfattar juni och juli. Möjlig parasit är pansarbiet Stelis phaeoptera som parasiterar det närbesläktade fibblemurarbiet.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
Arten hör hemma på blomrika bryntorrängar i klimatologiskt mycket gynnsamma miljöer och har eventuellt redan slagits ut av det storskaliga jordbruket i Skåne och delar av Blekinge. Då den huvudsakliga pollenkällan i Sverige tycks vara den mycket markstörningsgynnade väddklinten utgör troligen även minskad småskalig markstörning och övergödning hot. Minskad blomresurs leder också till ökad födokonkurrens och det är möjligt att arten dragit det kortaste strået i kampen om väddklintens pollen med humlor och stortapetserarbi.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Rekommenderade åtgärder beror främst eftersök för att säkerställa att arten fortfarande finns kvar i Sverige. Arten bör framför allt eftersökas i Skåne och Sydvästra Blekinge i småskaliga områden som fortfarande har rika förekomster av väddklint.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4 Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. II: Megachilidae - Melittidae. 2:a uppl. Apollo Books. Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Osmia - murarbin 
  • Art
    Osmia niveata, Fabricius, 1804 - klintmurarbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012.