Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stampansarbi

Organismgrupp Steklar, Bin Stelis phaeoptera
Stampansarbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 7–9 mm. Detta är ett litet boparasitiskt bi med helt svart kropp och mycket sparsam och kort behåring. Kroppsformen är ganska satt med ganska litet huvud och större bakkropp än övriga buksamlarbin (fam. Megachilidae). Honan saknar pollensamlinghår (scopa) på undersidan av bakkroppen. Alla arter i släktet har kraftigt hudskelett (kutikula), vilket motiverat det svenska namnet. Av de fyra arter pansarbin som påträffats i landet finns bara en viss förväxlingsrisk mellan små individer av denna art och väggpansarbi Stelis breviuscula som även den har helsvart kropp. Arten kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (1996), Banazak m.fl. (1998) eller Amiet m.fl.(2004). Äldre bestämningslitteratur som Aurivillius (1903) och Jörgensen (1921) är inte tillförlitliga för säker bestämning.
Utbredning
Länsvis förekomst för stampansarbi Observationer i  Sverige för stampansarbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredningen har fram till mitten av 1900-talet omfattat centrala och östra Götaland och Svealand, Jämtland (en fynduppgift) samt glesa uppgifter från Norrlandskusten (Gästrikland, Västerbotten och Norrbotten). Relativt aktuella förekomster (efter 1990) finns i Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Västergötland, Närke och Södermanland. Arten uppträder tämligen sällsynt och är därför svår att eftersöka varför det sannolikt finns ett stort mörkertal. Dock har arten tveklöst gått tillbaka i utbredning och förekomst. Trots de under sen tid alltmer använda fönsterfällorna som fästs på trädstammar är fyndfrekvensen påtagligt låg. Endast på Gotland och Öland är mer än någon enstaka aktuell lokal känd. Arten är känd från alla våra Nordiska grannländer. Utbredningen omfattar övriga Europa från England till Kaukasus samt Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Stampansarbi har under senare tid bara påträffats på ett relativt lågt antal platser trots att stora inventeringar bedrivits runt om i landet, både av insekter som lever på sandmark och i död ved. Det finns inga aktuella fynd av arten på 50 år från Norrland trots tidigare utbredning ända till Norrbotten. Det samma gäller även den vedboende värdarten fibblemurarbi Osmia leaiana. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (80-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv)).
Ekologi
Stampansarbi är boparasit, vilket innebär att honan lägger ägg i bon av värdarten och dess larv äter upp värdartens ägg/larv och pollenförråd. Som värdar utnyttjas ett par vedboende murarbiarter, fibblemurarbi Osmia leaiana och klintmurarbi O. niveata (= O. fulviventris) enligt samstämmig mellaneuropeisk entomologisk litteratur. Dessutom uppges fäbodbi Hoplitis tuberculata som observerad värdart (Westrich 1989). Fäbodbi är huvudsakligen spridd i barr- och blandskogar i stort sett i hela landet och väljer samma bosubstrat som de övriga två. Klintmurarbi är däremot endast säkert belagd från Skåne och Blekinge, senast 1969 resp.1935, varför denna art knappast kan sägas vara en aktuell värdart i Sverige. Fibblemurarbi har tidigare varit utbredd längs Norrlands kustland till Norrbotten fram till mitten av 1900-talet, men har därefter inga kända förekomster norr om en gräns genom Norduppland och södra Dalarna. Inga aktuella fynduppgifter finns heller från Värmland och arten har aldrig rapporterats från västkusten (Dalsland, Bohuslän eller Halland). Både denna utbredningsbild och dess vikande trend delas med stampansarbiet. Det är sannolikt att fibblemurarbi därför utgör den dominerande värdarten hos oss.

I Finland är fibblemurarbi närstan helt försvunnet, medan stampansarbi fortfarande har flera förekomster. Där anses stenmurarbi Osmia inermis något förvånande vara huvudsaklig värdart, medan det ganska utbredda fäbodbiet inte nämns alls (Söderman & Leionen 2003). Banazak m.fl. (1998) anger även stenmurarbi som hypotetisk värdart. Denna har dock helt annan bobiologi och anlägger boet under stenar och inte i död ved som de övriga, vilket i så fall skulle kräva ett mycket brett sökbeteende hos boparasiten. Som nektarkällor anges korgblommiga växter (fibblor, tistlar och klintarter), vilket också utgör stammurarbiets pollenkällor. Arten har en generation om året och flygtiden är tämligen utsträckt under sommaren, hanar 28/5–11/7 och honor 11/6–2/8 (baserat på ganska få individer).
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
· korgblommiga
· korgblommiga
Levande djur
Levande djur
· fibblemurarbi
· fibblemurarbi
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Stelis (pansarbin), Art Stelis phaeoptera (Kirby, 1802) - stampansarbi Synonymer glanspansarbi, Apis phaeoptera Kirby, 1802

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Stampansarbi har under senare tid bara påträffats på ett relativt lågt antal platser trots att stora inventeringar bedrivits runt om i landet, både av insekter som lever på sandmark och i död ved. Det finns inga aktuella fynd av arten på 50 år från Norrland trots tidigare utbredning ända till Norrbotten. Det samma gäller även den vedboende värdarten fibblemurarbi Osmia leaiana. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (80-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv)).
Längd 7–9 mm. Detta är ett litet boparasitiskt bi med helt svart kropp och mycket sparsam och kort behåring. Kroppsformen är ganska satt med ganska litet huvud och större bakkropp än övriga buksamlarbin (fam. Megachilidae). Honan saknar pollensamlinghår (scopa) på undersidan av bakkroppen. Alla arter i släktet har kraftigt hudskelett (kutikula), vilket motiverat det svenska namnet. Av de fyra arter pansarbin som påträffats i landet finns bara en viss förväxlingsrisk mellan små individer av denna art och väggpansarbi Stelis breviuscula som även den har helsvart kropp. Arten kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (1996), Banazak m.fl. (1998) eller Amiet m.fl.(2004). Äldre bestämningslitteratur som Aurivillius (1903) och Jörgensen (1921) är inte tillförlitliga för säker bestämning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stampansarbi

Länsvis förekomst och status för stampansarbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stampansarbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredningen har fram till mitten av 1900-talet omfattat centrala och östra Götaland och Svealand, Jämtland (en fynduppgift) samt glesa uppgifter från Norrlandskusten (Gästrikland, Västerbotten och Norrbotten). Relativt aktuella förekomster (efter 1990) finns i Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Västergötland, Närke och Södermanland. Arten uppträder tämligen sällsynt och är därför svår att eftersöka varför det sannolikt finns ett stort mörkertal. Dock har arten tveklöst gått tillbaka i utbredning och förekomst. Trots de under sen tid alltmer använda fönsterfällorna som fästs på trädstammar är fyndfrekvensen påtagligt låg. Endast på Gotland och Öland är mer än någon enstaka aktuell lokal känd. Arten är känd från alla våra Nordiska grannländer. Utbredningen omfattar övriga Europa från England till Kaukasus samt Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Stelis - pansarbin 
  • Art
    Stelis phaeoptera(Kirby, 1802) - stampansarbi
    Synonymer
    glanspansarbi
    Apis phaeoptera Kirby, 1802

Stampansarbi är boparasit, vilket innebär att honan lägger ägg i bon av värdarten och dess larv äter upp värdartens ägg/larv och pollenförråd. Som värdar utnyttjas ett par vedboende murarbiarter, fibblemurarbi Osmia leaiana och klintmurarbi O. niveata (= O. fulviventris) enligt samstämmig mellaneuropeisk entomologisk litteratur. Dessutom uppges fäbodbi Hoplitis tuberculata som observerad värdart (Westrich 1989). Fäbodbi är huvudsakligen spridd i barr- och blandskogar i stort sett i hela landet och väljer samma bosubstrat som de övriga två. Klintmurarbi är däremot endast säkert belagd från Skåne och Blekinge, senast 1969 resp.1935, varför denna art knappast kan sägas vara en aktuell värdart i Sverige. Fibblemurarbi har tidigare varit utbredd längs Norrlands kustland till Norrbotten fram till mitten av 1900-talet, men har därefter inga kända förekomster norr om en gräns genom Norduppland och södra Dalarna. Inga aktuella fynduppgifter finns heller från Värmland och arten har aldrig rapporterats från västkusten (Dalsland, Bohuslän eller Halland). Både denna utbredningsbild och dess vikande trend delas med stampansarbiet. Det är sannolikt att fibblemurarbi därför utgör den dominerande värdarten hos oss.

I Finland är fibblemurarbi närstan helt försvunnet, medan stampansarbi fortfarande har flera förekomster. Där anses stenmurarbi Osmia inermis något förvånande vara huvudsaklig värdart, medan det ganska utbredda fäbodbiet inte nämns alls (Söderman & Leionen 2003). Banazak m.fl. (1998) anger även stenmurarbi som hypotetisk värdart. Denna har dock helt annan bobiologi och anlägger boet under stenar och inte i död ved som de övriga, vilket i så fall skulle kräva ett mycket brett sökbeteende hos boparasiten. Som nektarkällor anges korgblommiga växter (fibblor, tistlar och klintarter), vilket också utgör stammurarbiets pollenkällor. Arten har en generation om året och flygtiden är tämligen utsträckt under sommaren, hanar 28/5–11/7 och honor 11/6–2/8 (baserat på ganska få individer).

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· fibblemurarbi - Osmia leaiana (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Boparasiter är självklart helt beroende av värdartens utbredning och följer dess trend i populationsutveckling. Vid utglesning av värdartens populationer uppstår allt större svårigheter för boparasiten att på ett effektivt sätt hitta nya substrat som är bebodda av värden. Värdartens tillbakagång i norr och nordväst är troligen huvudskälet till stampansarbiets alltmer begränsade förekomst. Värdarten bor i huvudsak i larvgångar av skalbaggar i död ved, dels i form av solbelysta trädstammar dels i timmerväggar, men även porös märg i avbrutna grenar av fläder och björnbär samt avsågade bambupinnar kan utnyttjas som boplats. Bristen på död ved i odlingslandskap, alléer och parker samt minskande mängd timmerhus och slamfärgsmålning av timmerväggar förklarar sannolikt en stor del av tillbakagången hos både värdart och boparasit.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Det är av stor betydelse att döda och döende trädstammar samt träd med döda stampartier i solbelysta lägen inte regelmässigt och skoningslöst tas bort och huggs upp till brännved eller bara städas undan. Döda vedpartier med skalbaggshål fungerar som boplats för en stor artrikedom av vida biarter och andra gaddsteklar. Att döende träd, som kan förorsaka stor skada om de faller, tas bort är oproblematiskt, men i många fall kan kronan hamlas ner, stammen sparas som torraka och riskerna därmed decimeras avsevärt. På platser där människor normalt inte vistas borde toleransen för lämnade döda träd vara mycket större. I flera kommuner där parkförvaltningen regelmässigt hanterar grova nedsågade trädstammar från parkmiljöer mm har "trädkyrkogårdar" eller "faunadepåer" upprättats där de grova stammarna läggs upp och får långsamt brytas ner och komma till nytta för både bin, skalbaggar och vedsvampar. För bina är uppläggning i solbelysta lägen att föredra.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4 (Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis). Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Aurivillius, C. 1903. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar. Aculeata. Första Familjen. Bin. Apidae. Svensk Insektsfauna 13: 1-90.

Banaszak, J. & Romasenko, L. 1998. Megachilid Bees of Europe. Bydgoszcz.

Janzon, L.-Å., Svensson, B.G. & Erlandsson, S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Ent. Tidskr. 112: 93-99.

Jørgensen, L. 1921. Bier. Danmarks Fauna 25: 1-264.

Müller, A., Krebs, A. & Amiet, F. 1997. Bienen, Mitteleuropaeische Gattungen, Lebensweise, Beobachtung. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Peeters, T.M.J., Raemakers, I.P. & Smit, J. 1999. Voorlopige atlas van de Nederlandse bijen (Apidae). European Invertebrat Survey - Nederland.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. II: Megachilidae - Melittidae. 2:a uppl. Apollo Books. Stenstrup.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisus. Tremex Press Oy. Helsinki.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, ss. 873-874.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2010

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Stelis - pansarbin 
  • Art
    Stelis phaeoptera, (Kirby, 1802) - stampansarbi
    Synonymer
    glanspansarbi
    Apis phaeoptera Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2010