Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  höstgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada roberjeotiana
Höstgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 7–10 mm. Kroppen är svart med gul- och rödaktiga teckningar. Benen är röda till brungula med mörka teckningar, huvudsakligen på bakbenen. Antennerna är rödgula på undersidan med mer eller mindre förmörkad ovansida. Honans huvud är svart med rödaktiga käkar, överläpp, munsköldens framkant och sidor, nederdelen av ansiktet, samt längs ögat. Den ljusare teckningen är i regel skarpt avgränsad från de mörkbruna–svarta fälten. Hanen har gula mundelar, munsköld och nedre delen av ansiktet, längs ögonkanten till eller förbi antennfästena, pannsköld, samt antennskaft. Mellankroppens framrygg (pronotum) är i regel gulaktig hos båda könen. Skulderbucklor, vingplåtar, skutell och postskutell är helt gulbruna till gula. Hanen har oftast en gul fläck på frambröstets framsida. Bakkroppens ryggplåt 2–3 har gulvita, stora sidofläckar och brunrött mittparti, sällan med basala mörkbruna tvärband. Ryggplåt 4 är svart hos honan, ibland med 1–2 små vita fläckar. Ryggplåt 4–5 hos hanen har vitgula, smala sidofläckar, ibland som ett smalt tvärband. Den näst sista ryggplåten är gulvit.

En förväxlingsart är sommargökbi Nomada tormentillae som behandlas som synonym av flera författare (Amiet m.fl. 2007, Celary 1995, Janzon m.fl. 1991, Madsen & Calabuig 2012, Schwarz m.fl. 1996, Westrich 1989). Arterna är svåra att skilja i fält, men kroppsstorlek, flygtid och val av miljö ger starka indikationer. Hos höstgökbi är första ryggplåten helt rödaktig, ibland med mörka fläckar vid basen, medan sommargökbi nästan alltid har främre hälften mörkbrun–svart hos båda könen. Bäst skiljs arterna på att skutellen hos höstgökbi är jämnt välvd med plant mittparti och en endast antydd flack fördjupning i mitten. Hos sommargökbi finns på var sida en upphöjd kulle så att skutellen delas av en flack men tydlig fåra, bakåt utbredd och ofta förmörkad. De två upphöjningarna framträder särskilt tydligt i de fall de är rödfärgade mot svart bakgrund vilket ofta är fallet. Det finns också skillnader i punktur mellan arterna, där höstgökbi har generellt har tätare placerade punkter, men det kräver preparerat jämförelsematerial för att rätt kunna bedömas.

Missbildningar i vingribborna förekommer hos båda arterna och antalet submarginalfält har lyfts fram som artskiljande karaktär (Scheuchl 2000) men saknar taxonomisk signifikans. I svenska samlingar förekommer exemplar (färre än 5 %) med två submarginalfält i den ena eller båda framvingarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för höstgökbi Observationer i  Sverige för höstgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens utbredning i Sverige har en tydlig sydvästlig tyngdpunkt och finns från Skåne norrut till Värmland, södra Dalarna och Mälarregionen. En isolerad population har nyligen upptäckts i Umeå. Arten saknas på Öland och inga aktuella uppgifter finns från Gotland (senast 1950-talet). Arten är relativt sällsynt men bedöms ha livskraftiga populationer i landet. Den förekommer också i södra Norge upp till Tröndelag och i södra halvan av Finland. I Danmark tycks det inte finnas några observationer sedan 1970-talet (Madsen & Calabuig 2012). Eftersom arten tidigare inte skilts från sommargökbi är utbredningsuppgifter i många fall omöjliga att reda ut om inte belägg finns bevarade. I Mellaneuropa är arten utbredd i låglandsområden på sandmarker.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Höstgökbi förekommer huvudsakligen i öppnare naturtyper, sandhedar, ängsmarker och i sandtäkter. Som värdart anges från Mellaneuropa ljungsandbi Andrena fuscipes medan erfarenheter från Sverige snarare pekar på tandsandbi Andrena denticulata, troligen kan båda dessa tjäna som värdarter. Detta bör studeras mer ingående för att kunna säkerställas. För att finna nektar besöks lämpliga blomväxter i närmiljön som blåmunkar Jasione montana, backtimjan Thymus serpyllum, renfana Tanacetum vulgare m.fl. Flygtiden är under mitten av juli till början av september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· tandsandbi
· tandsandbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada roberjeotiana Panzer, 1799 - höstgökbi Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Längd 7–10 mm. Kroppen är svart med gul- och rödaktiga teckningar. Benen är röda till brungula med mörka teckningar, huvudsakligen på bakbenen. Antennerna är rödgula på undersidan med mer eller mindre förmörkad ovansida. Honans huvud är svart med rödaktiga käkar, överläpp, munsköldens framkant och sidor, nederdelen av ansiktet, samt längs ögat. Den ljusare teckningen är i regel skarpt avgränsad från de mörkbruna–svarta fälten. Hanen har gula mundelar, munsköld och nedre delen av ansiktet, längs ögonkanten till eller förbi antennfästena, pannsköld, samt antennskaft. Mellankroppens framrygg (pronotum) är i regel gulaktig hos båda könen. Skulderbucklor, vingplåtar, skutell och postskutell är helt gulbruna till gula. Hanen har oftast en gul fläck på frambröstets framsida. Bakkroppens ryggplåt 2–3 har gulvita, stora sidofläckar och brunrött mittparti, sällan med basala mörkbruna tvärband. Ryggplåt 4 är svart hos honan, ibland med 1–2 små vita fläckar. Ryggplåt 4–5 hos hanen har vitgula, smala sidofläckar, ibland som ett smalt tvärband. Den näst sista ryggplåten är gulvit.

En förväxlingsart är sommargökbi Nomada tormentillae som behandlas som synonym av flera författare (Amiet m.fl. 2007, Celary 1995, Janzon m.fl. 1991, Madsen & Calabuig 2012, Schwarz m.fl. 1996, Westrich 1989). Arterna är svåra att skilja i fält, men kroppsstorlek, flygtid och val av miljö ger starka indikationer. Hos höstgökbi är första ryggplåten helt rödaktig, ibland med mörka fläckar vid basen, medan sommargökbi nästan alltid har främre hälften mörkbrun–svart hos båda könen. Bäst skiljs arterna på att skutellen hos höstgökbi är jämnt välvd med plant mittparti och en endast antydd flack fördjupning i mitten. Hos sommargökbi finns på var sida en upphöjd kulle så att skutellen delas av en flack men tydlig fåra, bakåt utbredd och ofta förmörkad. De två upphöjningarna framträder särskilt tydligt i de fall de är rödfärgade mot svart bakgrund vilket ofta är fallet. Det finns också skillnader i punktur mellan arterna, där höstgökbi har generellt har tätare placerade punkter, men det kräver preparerat jämförelsematerial för att rätt kunna bedömas.

Missbildningar i vingribborna förekommer hos båda arterna och antalet submarginalfält har lyfts fram som artskiljande karaktär (Scheuchl 2000) men saknar taxonomisk signifikans. I svenska samlingar förekommer exemplar (färre än 5 %) med två submarginalfält i den ena eller båda framvingarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för höstgökbi

Länsvis förekomst och status för höstgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för höstgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens utbredning i Sverige har en tydlig sydvästlig tyngdpunkt och finns från Skåne norrut till Värmland, södra Dalarna och Mälarregionen. En isolerad population har nyligen upptäckts i Umeå. Arten saknas på Öland och inga aktuella uppgifter finns från Gotland (senast 1950-talet). Arten är relativt sällsynt men bedöms ha livskraftiga populationer i landet. Den förekommer också i södra Norge upp till Tröndelag och i södra halvan av Finland. I Danmark tycks det inte finnas några observationer sedan 1970-talet (Madsen & Calabuig 2012). Eftersom arten tidigare inte skilts från sommargökbi är utbredningsuppgifter i många fall omöjliga att reda ut om inte belägg finns bevarade. I Mellaneuropa är arten utbredd i låglandsområden på sandmarker.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada roberjeotianaPanzer, 1799 - höstgökbi

Höstgökbi förekommer huvudsakligen i öppnare naturtyper, sandhedar, ängsmarker och i sandtäkter. Som värdart anges från Mellaneuropa ljungsandbi Andrena fuscipes medan erfarenheter från Sverige snarare pekar på tandsandbi Andrena denticulata, troligen kan båda dessa tjäna som värdarter. Detta bör studeras mer ingående för att kunna säkerställas. För att finna nektar besöks lämpliga blomväxter i närmiljön som blåmunkar Jasione montana, backtimjan Thymus serpyllum, renfana Tanacetum vulgare m.fl. Flygtiden är under mitten av juli till början av september.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· tandsandbi - Andrena denticulata (Viktig)

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20:1–356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20:1–281.

Janzon, L.-Å., Svensson, B.G. & Erlandsson, S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112:93–99.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Annotated checklist of the Bees in Denmark - Part 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 80:7–52. Copenhagen.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Schwarz M., Gusenleitner F., Westrich P. & Dathe H.H. 1996. Katalog der Bienen Österreichs, Deutschlands und der Schweiz (Hymenoptera, Apidae). Entomofauna Supplement 8:1–398.

Westrich P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart. 972 s.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada roberjeotiana, Panzer, 1799 - höstgökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2016.