Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada baccata
Sandgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 6–8 mm. Honans huvud och mellankropp är svarta med röda teckningar och bakkroppens ryggplåtar är övervägande brunröda med svarta bakkanter och med gulvita sidofläckar. Överläpp och skutell är rödaktiga. Antennsegment 3 är nästan så lång som 4 (sett från undersidan). Bakskenbenen har i spetsen 4–5 långa, krumma svarta tornar av samma längd som antennbredden. Hanen har gulvita teckningar i ansiktet, som längs ögonkanten når upp till antennfästet. Antennskaftet är svart med ljusgul undersida. Antennsegment 3 är kortare än 4. Skulderbucklor är helt eller delvis vita och skutellen är svart, ibland med två röda fläckar. Tornarna i spetsen av bakskenbenen av samma längd som hos honan men tunnare. Sandgökbi har ofta förväxlats med den vanliga och mer variabla arten mogökbi Nomada alboguttata vilken ibland också kan ha gulvita fläckar. Honorna skiljs säkrast genom att jämföra punkturen på pannan och mellankroppens rygg (mesonotum och skutell). Mosandbi har finare punktur på ryggen än mellan främre punktöga och ögonkant, hos sandgökbi har punkturen samma grovlek. Hanarna skiljs enklast på att hårfransen på framlårens undersida är kortare än lårets bredd hos sandgökbi men lika lång hos mogökbi. För båda könen gäller att sandgökbi har grövre och glesare punktur på ryggen än mosandbi. I profil höjer sig skutellhornen hos sandgökbi tydligt ovan mellanryggens plan, hos mogökbi ligger de i nästan samma plan. En god indikation på arttillhörigheten är skillnaden i flygtid mellan arterna. Mogökbi som parasiterar bon av mosandbi Andrena barbilabris är liksom denna en försommarart (maj–juni), medan sandgökbi påträffas under hög- och eftersommar (juli–september). Arten kan bestämmas med Amiet m.fl. (2007) eller Scheuchl (2000).
Utbredning
Länsvis förekomst för sandgökbi Observationer i  Sverige för sandgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandgökbi är påträffad i Skåne, Halland, Blekinge och Småland, men endast genom äldre belägg (alla före 1950). En publicerad rapport från Öland (Janzon-Svensson 1984), fyra honor insamlade i juni, bedöms som osannolik. Den enda kända aktuella förekomsten i landet sedan 1945 ligger i närheten av Strömstad. Arten är ännu inte rapporterad från Norge, men flera aktuella lokaler är kända i södra Finland och några i Danmark. I övrigt omfattar utbredningen stora delar av Väst- och Centraleuropa. Värdarten silversandbi Andrena argentata är utbredd från Skåne till Hälsingland–norra Dalarna, men uppenbarligen har boparasiten svårigheter att utnyttja detta och är mycket mer sällsynt. Ett liknande mönster verkar gälla inom stora delar av artens kända utbredningsområde.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Detta gökbi är boparasit hos silversandbi Andrena argentata. Arten har aktuella populationer i Bohuslän (Sotenäs k:n 2003, Strömstad k:n 2012). Eventuellt finns arten kvar på Öland där den senast påträffades 1980. Möjligen finns även överlevande populationer i Skåne, Blekinge, Småland (G och F län) och Halland, där dock inga fynd gjorts sedan 1940-talet. Flera inventeringar av områden med stora populationer av värdarten har inte givit resultat. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (120-70000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Sandgökbi är boparasit hos silversandbi och förutsättningarna för dess förekomst styrs därför i hög grad av värdartens uppträdande och biologi. Den förekommer på sandfält, sanddyner, ljungmarker på sandmark, sandtallskogar, sandtäkter, solexponerade sandvägar osv. De fåtaliga fynden av sandgökbi visar en tydlig tyngdpunkt till västkusten. Om man beaktar de förhållanden som rådde under 1800-talet och första halvan av 1900-talet kan man lättare tolka artens habitat. Öppna ljunghedar dominerade stora delar av landskapet där nu planterad barrskog växer. Möjligen kan detta också vara huvudförklaring till artens idag trängda situation. Detta är också den tolkning som görs i södra England (Falk 1991). Flygtiden sträcker sig från mitten av juli till början av september. Värdarten har i Skandinavien en generation per år. I Centraleuropa är det däremot vanligt med två generationer per år med en tidigt flygande första generation i april–maj. Sandgökbiet tycks dock kläckas först på eftersommaren. I SO Europa är däremot två generationer kända också av gökbiet. De sparsamma observationer av näringssök som är relevanta för svenska förhållanden visar att ljung Calluna vulgaris, röllika Achillea millefolium och mjölke Chamaenerion angustifolium är betydelsefulla nektarväxter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· silversandbi
· silversandbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada baccata Smith, 1844 - sandgökbi Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Detta gökbi är boparasit hos silversandbi Andrena argentata. Arten har aktuella populationer i Bohuslän (Sotenäs k:n 2003, Strömstad k:n 2012). Eventuellt finns arten kvar på Öland där den senast påträffades 1980. Möjligen finns även överlevande populationer i Skåne, Blekinge, Småland (G och F län) och Halland, där dock inga fynd gjorts sedan 1940-talet. Flera inventeringar av områden med stora populationer av värdarten har inte givit resultat. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (120-70000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Global rödlistning NT (2013)
Längd 6–8 mm. Honans huvud och mellankropp är svarta med röda teckningar och bakkroppens ryggplåtar är övervägande brunröda med svarta bakkanter och med gulvita sidofläckar. Överläpp och skutell är rödaktiga. Antennsegment 3 är nästan så lång som 4 (sett från undersidan). Bakskenbenen har i spetsen 4–5 långa, krumma svarta tornar av samma längd som antennbredden. Hanen har gulvita teckningar i ansiktet, som längs ögonkanten når upp till antennfästet. Antennskaftet är svart med ljusgul undersida. Antennsegment 3 är kortare än 4. Skulderbucklor är helt eller delvis vita och skutellen är svart, ibland med två röda fläckar. Tornarna i spetsen av bakskenbenen av samma längd som hos honan men tunnare. Sandgökbi har ofta förväxlats med den vanliga och mer variabla arten mogökbi Nomada alboguttata vilken ibland också kan ha gulvita fläckar. Honorna skiljs säkrast genom att jämföra punkturen på pannan och mellankroppens rygg (mesonotum och skutell). Mosandbi har finare punktur på ryggen än mellan främre punktöga och ögonkant, hos sandgökbi har punkturen samma grovlek. Hanarna skiljs enklast på att hårfransen på framlårens undersida är kortare än lårets bredd hos sandgökbi men lika lång hos mogökbi. För båda könen gäller att sandgökbi har grövre och glesare punktur på ryggen än mosandbi. I profil höjer sig skutellhornen hos sandgökbi tydligt ovan mellanryggens plan, hos mogökbi ligger de i nästan samma plan. En god indikation på arttillhörigheten är skillnaden i flygtid mellan arterna. Mogökbi som parasiterar bon av mosandbi Andrena barbilabris är liksom denna en försommarart (maj–juni), medan sandgökbi påträffas under hög- och eftersommar (juli–september). Arten kan bestämmas med Amiet m.fl. (2007) eller Scheuchl (2000).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandgökbi

Länsvis förekomst och status för sandgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandgökbi är påträffad i Skåne, Halland, Blekinge och Småland, men endast genom äldre belägg (alla före 1950). En publicerad rapport från Öland (Janzon-Svensson 1984), fyra honor insamlade i juni, bedöms som osannolik. Den enda kända aktuella förekomsten i landet sedan 1945 ligger i närheten av Strömstad. Arten är ännu inte rapporterad från Norge, men flera aktuella lokaler är kända i södra Finland och några i Danmark. I övrigt omfattar utbredningen stora delar av Väst- och Centraleuropa. Värdarten silversandbi Andrena argentata är utbredd från Skåne till Hälsingland–norra Dalarna, men uppenbarligen har boparasiten svårigheter att utnyttja detta och är mycket mer sällsynt. Ett liknande mönster verkar gälla inom stora delar av artens kända utbredningsområde.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada baccataSmith, 1844 - sandgökbi

Sandgökbi är boparasit hos silversandbi och förutsättningarna för dess förekomst styrs därför i hög grad av värdartens uppträdande och biologi. Den förekommer på sandfält, sanddyner, ljungmarker på sandmark, sandtallskogar, sandtäkter, solexponerade sandvägar osv. De fåtaliga fynden av sandgökbi visar en tydlig tyngdpunkt till västkusten. Om man beaktar de förhållanden som rådde under 1800-talet och första halvan av 1900-talet kan man lättare tolka artens habitat. Öppna ljunghedar dominerade stora delar av landskapet där nu planterad barrskog växer. Möjligen kan detta också vara huvudförklaring till artens idag trängda situation. Detta är också den tolkning som görs i södra England (Falk 1991). Flygtiden sträcker sig från mitten av juli till början av september. Värdarten har i Skandinavien en generation per år. I Centraleuropa är det däremot vanligt med två generationer per år med en tidigt flygande första generation i april–maj. Sandgökbiet tycks dock kläckas först på eftersommaren. I SO Europa är däremot två generationer kända också av gökbiet. De sparsamma observationer av näringssök som är relevanta för svenska förhållanden visar att ljung Calluna vulgaris, röllika Achillea millefolium och mjölke Chamaenerion angustifolium är betydelsefulla nektarväxter.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· silversandbi - Andrena argentata (Viktig)
Artens sällsynthet antyder det troligen allvarligaste hotet för arten, nämligen risken som finns för små eller lokala populationer att dö ut av slumpmässiga faktorer, genetisk obalans eller lokala ogynnsamma väderhändelser. Olika typer av sandmiljöer har inventerats intensivt under det senaste decenniet och mörkertalet för artens förekomst borde inte vara särskilt stort av denna anledning. Värdarten silversandbi är starkt bunden till finsandmiljöer och både denna och dess boparasit får därför en naturligt fragmenterad utbredning, vilket i vissa trakter kan medföra svårigheter att hitta värdartens boområden.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
En första viktig åtgärd är att få en bättre översikt över artens aktuella utbredning och status genom riktade inventeringsinsatser. Inom det idag kända förekomstområdet bör kvaliteten på livsmiljön bedömas för värd/parasit-paret och förstärkningar av boplats- och näringsväxttillgång genomföras i och runt området med syfte att förmå värdarten att expandera i närområdet. Man bör även undersöka möjligheten att flytta honor av sandgökbi till utvalda individrika bokolonier av silversandbi inom gökbiets tidigare kända utbredningsområde. Särskilt intressant är områden där miljön medger att metapopulationer med kontakt mellan värdens bokolonier kan upprätthållas på sikt. Man bör i detta fall inte vara främmande för en diskussion om behovet av förstärkning av gökbiets genetiska status i det fall andra åtgärder inte får önskad effekt.
Tidigare, och delvis fortfarande (i relativt modern litteratur som Westrich 1990, Celary 2000), betraktas sandgökbi som andra generationen av mosandbi N. alboguttata. Detta gör att utbredningsuppgifter och biologisk information fortfarande är svåra att entydigt utvärdera.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1-281.

Elfving R. 1968. Die Bienen Finnlands. Fauna Fennica 21: 1-69.

Falk, S.J. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Brittain. Research and Survey in Nature Conservation, no. 35. Peterborough.

Janzon, L.-Å. & Svensson, B.G. 1984. Aculeate Hymenoptera from a sandy area on the island of Öland, Sweden. Nova Acta Regiae Societatis Scentiarum Upsaliensis. Serie V:C 3: 181-188.

Janzon L.-Å., Svensson B.G. & Erlandsson S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112: 93-99.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Entomologiske Meddelelser 80: 7-52.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Söderman G. & Leinonen R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki. 420 s.

Westrich P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart. 972 s.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada baccata, Smith, 1844 - sandgökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.