Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hallongökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada fusca
Hallongökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 8–10 mm. Hallongökbi tillhör samma artgrupp som skogsgökbi Nomada panzeri och videgökbi N. leucophthalma och påminner mycket om dessa i ytstrukturer och behåring. Särskilt skogsgökbiets mörka, nordliga underart glabella utgör en förväxlingsrisk. En viktig diagnostisk karaktär hos honan är den vita filtartade behåringen i bakkanten av bakkroppens ryggplåt 5 som är längre och ojämnare hos hallongökbi än hos de båda andra arterna. Även pygidialfältet på honans ryggplåt 6 är helt täckt av tilltryckt vit behåring.

Honans huvud är svart, munsköldens främre hälft, överläpp, käkbas och kinder är rödbruna. Även kanten runt ögat är rödbrun, i övre delen utvidgad till dubbel bredd vid punktögonen. Antennen är roströd med mörkbrun ovansida. Mellankroppen är svart, framryggens ovansida, skulderbucklor, vingplåt, skutell, samt en rektangulär fläck framtill på mellanbröstet är rödbruna. På mellanryggen finns ibland fyra otydliga, mörkt rödbruna längslinjer, de båda mellersta ofullständiga. Bakkroppen är mörkt kastanjebrun med svart bas på ryggplåtarna. Ryggplåt 2 har stora, ovala gula sidofläckar, ryggplåt 3 har en liten, något indragen, gul sidopunkt, oftast bara antydd. Ryggplåt 4 och 5 har breda gula band, på ryggplåt 4 rakt avbrutet i mitten. Kroppsbehåringen i övrigt liknar skogsgökbi i längd.

Hanens huvud och mellankropp har liknande färgsättning som hanen av skogsgökbi, men bakkroppen är mer lik videgökbi. Ryggplåt 2 har som hos honan stora, ovala gula sidofläckar. Ryggplåt 3–4 har smala gula band, i mitten otydliga eller avbrutna, ryggplåt 5–6 har breda gula band. Bukplåtarna är mörkbruna med breda gula band på plåt 2–4, bukplåt 5 med liten mittfläck och yttre delen av bukplåt 6 är gul.
Utbredning
Observationer i  Sverige för hallongökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hallongökbi finns i hela Syd- och Mellansverige, samt i Norrlands kust- och inland upp till Norrbotten, men saknas på Öland och Gotland. Den har stabila förekomster och livskraftiga populationer i landet. I Norge är arten relativt allmän i södra delen av landet norrut till Trondheim. I Finland är situationen något oklar (arten är inte skild från skogsgökbi i Söderman & Leinonen (2003) trots att typlokalen är Hattula i Finland), men sannolikt är den spridd i hela landet. I Danmark är den eftersökt men inte påträffad. Den europeiska utbredningen är fortfarande dåligt belagd, men av artbeskrivningen i Schwarz (1986) att döma så sträcker sig utbredningen från Skandinavien och Estland genom hela tajgan österut till Khabarovsk vid Stillahavskusten i Ryssland. Arten tycks saknas helt i Mellaneuropa och behandlas inte i allmänt använd tyskspråkig bestämningslitteratur eller i Fauna Europaea (Mitroiu m.fl. 2013). 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Hallongökbi är huvudsakligen en skogsart som förekommer i skogsbryn, på hyggen och i skogsgläntor, samt längs skogsbilvägar och kraftledningsgator. Värdart är hallonsandbi Andrena fucata (Nilsson 2009). Flygtiden är från mitten av maj till mitten av juli. 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada fusca Schwarz, 1986 - hallongökbi Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Längd 8–10 mm. Hallongökbi tillhör samma artgrupp som skogsgökbi Nomada panzeri och videgökbi N. leucophthalma och påminner mycket om dessa i ytstrukturer och behåring. Särskilt skogsgökbiets mörka, nordliga underart glabella utgör en förväxlingsrisk. En viktig diagnostisk karaktär hos honan är den vita filtartade behåringen i bakkanten av bakkroppens ryggplåt 5 som är längre och ojämnare hos hallongökbi än hos de båda andra arterna. Även pygidialfältet på honans ryggplåt 6 är helt täckt av tilltryckt vit behåring.

Honans huvud är svart, munsköldens främre hälft, överläpp, käkbas och kinder är rödbruna. Även kanten runt ögat är rödbrun, i övre delen utvidgad till dubbel bredd vid punktögonen. Antennen är roströd med mörkbrun ovansida. Mellankroppen är svart, framryggens ovansida, skulderbucklor, vingplåt, skutell, samt en rektangulär fläck framtill på mellanbröstet är rödbruna. På mellanryggen finns ibland fyra otydliga, mörkt rödbruna längslinjer, de båda mellersta ofullständiga. Bakkroppen är mörkt kastanjebrun med svart bas på ryggplåtarna. Ryggplåt 2 har stora, ovala gula sidofläckar, ryggplåt 3 har en liten, något indragen, gul sidopunkt, oftast bara antydd. Ryggplåt 4 och 5 har breda gula band, på ryggplåt 4 rakt avbrutet i mitten. Kroppsbehåringen i övrigt liknar skogsgökbi i längd.

Hanens huvud och mellankropp har liknande färgsättning som hanen av skogsgökbi, men bakkroppen är mer lik videgökbi. Ryggplåt 2 har som hos honan stora, ovala gula sidofläckar. Ryggplåt 3–4 har smala gula band, i mitten otydliga eller avbrutna, ryggplåt 5–6 har breda gula band. Bukplåtarna är mörkbruna med breda gula band på plåt 2–4, bukplåt 5 med liten mittfläck och yttre delen av bukplåt 6 är gul.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för hallongökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hallongökbi finns i hela Syd- och Mellansverige, samt i Norrlands kust- och inland upp till Norrbotten, men saknas på Öland och Gotland. Den har stabila förekomster och livskraftiga populationer i landet. I Norge är arten relativt allmän i södra delen av landet norrut till Trondheim. I Finland är situationen något oklar (arten är inte skild från skogsgökbi i Söderman & Leinonen (2003) trots att typlokalen är Hattula i Finland), men sannolikt är den spridd i hela landet. I Danmark är den eftersökt men inte påträffad. Den europeiska utbredningen är fortfarande dåligt belagd, men av artbeskrivningen i Schwarz (1986) att döma så sträcker sig utbredningen från Skandinavien och Estland genom hela tajgan österut till Khabarovsk vid Stillahavskusten i Ryssland. Arten tycks saknas helt i Mellaneuropa och behandlas inte i allmänt använd tyskspråkig bestämningslitteratur eller i Fauna Europaea (Mitroiu m.fl. 2013). 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada fuscaSchwarz, 1986 - hallongökbi

Hallongökbi är huvudsakligen en skogsart som förekommer i skogsbryn, på hyggen och i skogsgläntor, samt längs skogsbilvägar och kraftledningsgator. Värdart är hallonsandbi Andrena fucata (Nilsson 2009). Flygtiden är från mitten av maj till mitten av juli. 

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)

Janzon L.-Å., Svensson B.G. & Erlandsson S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112:93–99.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 80:7–52.

Mitroiu, M-D, Polaszek, A. & Noyes, J. 2013. Fauna Europaea: Nomada. Fauna Europaea version 2.6.2, http://www.faunaeur.org.

Nilsson, L.A. 2009. The type material of Swedish bees (Hymenoptera, Apoidea) III. Entomologisk Tidskrift 130(1):43–59.

Norén L., Abenius J. & Hellqvist S. 1998. Intressanta fynd av bin (Hymenoptera: Apoidea) i Sverige. Entomologisk Tidskrift 119:137–145.

Söderman G. & Leinonen R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki.

Schwarz, M. 1986. Zwei neue, europäische Nomada-Arten (Hymenoptera, Apoidea). Entomofauna Zeitschrift für Entomologie 7(32):433–442.

Ødegaard, F. Rosevepsebie Nomada fusca Schwarz, 1986. Arter på Nett. Artsdatabanken. http://data.artsdatabanken.no/Pages/138712 (Nedladdad 2015-11-01). 

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015 & 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada fusca, Schwarz, 1986 - hallongökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015 & 2018.