Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ädelmynta

Organismgrupp Kärlväxter Mentha × gracilis
Ädelmynta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ädelmyntan är en halvmeterhög, väldoftande ört med små lila blommor i kransar i bladvecken. Fodret är kalt nedtill (i övrigt hårigt), har fem tydliga och fem otydliga nerver, samt långa och smala foderflikar. Den blommar liksom de flesta myntor på sensommaren. Arten (åtminstone vissa varieteter) är mycket lik åkermynta, men skiljer sig bl a genom att hela fodret är hårigt, och har fem otydliga nerver samt har korta och breda foderflikar. Växten är dessutom till skillnad från åkermyntan alltid steril, varför frösättning uteblir. Den med känsligt luktsinne utrustade torde även kunna identifiera ädelmyntan på dess utpräglade doft, väl skild från andra myntors.
Utbredning
Länsvis förekomst för ädelmynta Observationer i  Sverige för ädelmynta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ädelmyntan har förekommit sällsynt i de flesta landskapen i södra Sverige upp till Värmland, Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I vissa landskap, exempelvis Skåne, har dock arten haft en ganska stor spridning och totalt i landet har minst ett par hundra lokaler angetts. De flesta fynden är äldre än 1950, medan endast ett fåtal sentida fynd finns från Skåne, Blekinge, Gotland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Uppland och Dalarna. Arten uppges även från Danmark, Norge (här numera ”svært sjeldsynt”) och Finland. Utbredningen i övrigt omfattar större delen av Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Spridda, ibland tillfälliga förekomster i flertal landskap upp till Dalarna. Liksom många av våra gamla kulturföljeslagare lever ädelmyntan idag på en skör tråd och hotas av överdriven städiver och ogräsbekämning. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 108 (75-236) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v); D).
Ekologi
Ädelmyntan tycks ursprungligen ha etablerats i landet genom odling, kanske genom klosterträdgårdarnas försorg. Exempelvis anger Elias Fries från 1810-talet om Femsjö socken i Småland att ädelmyntan ofta odlades i Femsjöböndernas kryddsängar. Arten verkar dock redan kring sekelskiftet i det närmaste ha upphört att odlas. Istället fick den en ny tillvaro som ogräs eller ruderatväxt: ”Ett ytterst besvärligt ogräs i trädgården. Förföljes den icke ofta, förkväver den allt som odlas, såsom jordgubbar, rotfrukter, ärtor mm”. Av de äldre uppgifterna att döma trivdes arten speciellt i potatisland. Hård av Segerstad menar t o m att detta förhållande bidrog till att arten snabbt försvann från Femsjötrakten under 1800-talets förra hälft (”nu derstädes mycket rar” Elias Fries). Bönderna skulle då potatisodlingen tog fart för att undvika det problematiska ogräset försökt att helt utrota arten. Ruderat uppträdde ädelmyntan i diverse gårds- och stadsmiljöer, ibland kvarstående vid ödetorp. I nutiden växer ädelmyntan både som trädgårdsogräs, bl a i jordgubbsland, och som ruderat i olika gårdsmiljöer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Mentha (myntor), Art Mentha × gracilis Sole - ädelmynta Synonymer Mentha arvensis × spicata, Hjärtansfröjd, Mentha arvensis x spicata, Mentha x gracilis Sole

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Spridda, ibland tillfälliga förekomster i flertal landskap upp till Dalarna. Liksom många av våra gamla kulturföljeslagare lever ädelmyntan idag på en skör tråd och hotas av överdriven städiver och ogräsbekämning. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 108 (75-236) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v); D).
Ädelmyntan är en halvmeterhög, väldoftande ört med små lila blommor i kransar i bladvecken. Fodret är kalt nedtill (i övrigt hårigt), har fem tydliga och fem otydliga nerver, samt långa och smala foderflikar. Den blommar liksom de flesta myntor på sensommaren. Arten (åtminstone vissa varieteter) är mycket lik åkermynta, men skiljer sig bl a genom att hela fodret är hårigt, och har fem otydliga nerver samt har korta och breda foderflikar. Växten är dessutom till skillnad från åkermyntan alltid steril, varför frösättning uteblir. Den med känsligt luktsinne utrustade torde även kunna identifiera ädelmyntan på dess utpräglade doft, väl skild från andra myntors.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ädelmynta

Länsvis förekomst och status för ädelmynta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ädelmynta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ädelmyntan har förekommit sällsynt i de flesta landskapen i södra Sverige upp till Värmland, Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I vissa landskap, exempelvis Skåne, har dock arten haft en ganska stor spridning och totalt i landet har minst ett par hundra lokaler angetts. De flesta fynden är äldre än 1950, medan endast ett fåtal sentida fynd finns från Skåne, Blekinge, Gotland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Uppland och Dalarna. Arten uppges även från Danmark, Norge (här numera ”svært sjeldsynt”) och Finland. Utbredningen i övrigt omfattar större delen av Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Mentha - myntor 
  • Art
    Mentha × gracilisSole - ädelmynta
    Synonymer
    Mentha arvensis × spicata
    Hjärtansfröjd
    Mentha arvensis x spicata
    Mentha x gracilis Sole

Ädelmyntan tycks ursprungligen ha etablerats i landet genom odling, kanske genom klosterträdgårdarnas försorg. Exempelvis anger Elias Fries från 1810-talet om Femsjö socken i Småland att ädelmyntan ofta odlades i Femsjöböndernas kryddsängar. Arten verkar dock redan kring sekelskiftet i det närmaste ha upphört att odlas. Istället fick den en ny tillvaro som ogräs eller ruderatväxt: ”Ett ytterst besvärligt ogräs i trädgården. Förföljes den icke ofta, förkväver den allt som odlas, såsom jordgubbar, rotfrukter, ärtor mm”. Av de äldre uppgifterna att döma trivdes arten speciellt i potatisland. Hård av Segerstad menar t o m att detta förhållande bidrog till att arten snabbt försvann från Femsjötrakten under 1800-talets förra hälft (”nu derstädes mycket rar” Elias Fries). Bönderna skulle då potatisodlingen tog fart för att undvika det problematiska ogräset försökt att helt utrota arten. Ruderat uppträdde ädelmyntan i diverse gårds- och stadsmiljöer, ibland kvarstående vid ödetorp. I nutiden växer ädelmyntan både som trädgårdsogräs, bl a i jordgubbsland, och som ruderat i olika gårdsmiljöer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Liksom många av våra gamla kulturföljeslagare lever ädelmyntan idag på en skör tråd och hotas av överdriven städiver och ogräsbekämpning i våra trädgårdar. Det faktum att ruderatmiljöerna alltmer växer igen och försvinner minskar ytterligare ädelmyntans livsutrymme.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
De få växtplatser som finns kvar för ädelmyntan idag måste stå under bevakning av floraväktare och överenskommelser om riktad vård träffas med markägare/brukare. För att minska sårbarheten hos de fåtaliga förekomsterna bör arten även hållas i odling, förslagsvis vid hembygdsgårdar eller i museala ”allmogeåkrar” och botaniska trädgårdar.
Ädelmyntan har uppkommit som hybriden mellan åker- och grönmynta. Hylander urskiljer sju varieteter (nothomorfer, nm.) i Sverige med sinsemellan ganska väl skilda utbredningstyper: nm. andersoniana (Småland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Värmland, Närke och Dalarna); nm. hirtella (endast Finland); nm. Arrhenii (Stockholmstrakten och södra Finland); nm. verticillata (Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Närke och Södermanland, samt Danmark och Norge); nm. submascula (Gotland); nm. subspicata (Skåne och Göteborg, samt Danmark); nm. parviflora (Öland, Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Gästrikland och Hälsingland samt Norge och Finland). Idag marknadsförs arten av några frö- och plantkataloger, bl.a. som ”skånsk ädelmynta” (var. subspicata), ”vietnamese mint” och ”austrian mint”. Kanske är den förr så utbredda myntodlingen på väg att få en renässans. Utländska namn – NO: Engmynte, DK: Eng-Mynte, FI: Jalominttu, GB: Bushy Mint.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Fries, E. 1825–27. Stirpes Agri Femsionensis. Londini Gothorum.

Fries, Th. M, 1852. Botaniska anteckningar rörande Femsjö socken i Småland. Bot. Not. 12: 49–57, 69–78, 86–94.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hylander, N. 1941. De svenska formerna av Mentha gentilis L. coll. Acta Phytogeogr. Suec. 14.

Hylander, N. 1965. Släktet Mentha i det nordiska floraområdet. Bot. Not. 118: 225–242.

Hård av Segerstad, F. 1955. Ett par myntors historia i Sverige. Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-samhälles handlingar.

Johansson, B. G. & Larsson, B.† 1997. Odlade växter i Gotlands natur II. Rindi 17: 47–139.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Palmér, J. E. 1927. Bohusläns Flora. Uddevalla.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14–33.

Petersson, J. 1997. Nyheter i Gotlands flora 1996. Rindi 17: 3–14.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lennart Bratt 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Mentha - myntor 
  • Art
    Mentha × gracilis, Sole - ädelmynta
    Synonymer
    Mentha arvensis × spicata
    Hjärtansfröjd
    Mentha arvensis x spicata
    Mentha x gracilis Sole
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lennart Bratt 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.