Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  knottblomster

Organismgrupp Kärlväxter Malaxis monophyllos
Knottblomster Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Knottblomstret är en 10–20 cm hög orkidé med ett stort (4–5 cm) blad vid basen av stängeln. De gulgröna, små blommorna sitter i ett glest, toppställt ax. Förökning kan ske vegetativt genom 1–2 extra basala föryngringsskott som bildar avläggare i direkt anslutning till moderplantan. Det har också hävdats att arten, i likhet med myggblomster Hammarbya paludosa, kan bilda groddknoppar i bladkanten. Blomningen sker normalt under första halvan av juli. Pollinationen sker sannolikt av smärre insekter som småflugor och mygg. Fruktsättningen är rätt sparsam och ojämn. Vid god fruktsättning kan dock en planta producera tiotusentals små vindspridda frön. Fruktbärande plantor blir stående länge och bildar förvedade vinterståndare. Övriga plantor vissnar tidigt och försvinner redan under sensommaren.
Utbredning
Länsvis förekomst för knottblomster Observationer i  Sverige för knottblomster
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Knottblomstret förekommer sällsynt och oregelbundet i kalkrika områden från Dalsland och Östergötland till Ångermanland-Jämtland samt i ett begränsat område i Norrbottens kustland. Arten är försvunnen från Gotland. 1992 gjordes en i stort sett heltäckande inventering av kända förekomster i landet. Knottblomstret återfanns på drygt hälften av de gamla lokalerna och 20 nyfynd gjordes. Många redan förstörda och gamla lokaler kontrollerades dock inte. Inventeringen vittnar om en avsevärd tillbakagång. Av totalt ca 200 kända lokaler finns idag knappt 100 aktuella lokaler (de flesta upptäckta under senare år). I Jämtland var 18 lokaler kända 1937, på ingen av dessa har arten gått att återfinna och flera lokaler som hittats de senaste decennierna har blivit förstörda. Arten har idag sina livskraftigaste förekomster i Kalixtrakten i Norrbotten och i sydöstra Gästrikland. I sydöstra Norge finns mindre än 10 lokaler kvar av totalt ca 50 kända lokaler. Den förekommer sällsynt i Finland men saknas i Danmark. I Fennoskandien är utbredningen östlig och av boreal karaktär. Världsutbredningen är boreal och cirkumpolär. Den omfattar Öst- och Centraleuropa, Central- och Östasien, Kina samt enstaka lokaler i Alaska. Närstående former av detta släkte finns också i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Västergötland och Östergötland till Norrbotten. Knottblomster växer enbart i kalkpåverkade biotoper. Vanligast är glesa till halvslutna skogskärr, gungflyn i rikkärr och kantpartier av tuviga starrkärr. Ändrad markanvändning är det största hotet mot arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (1000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (75-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 444 (375-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Knottblomstret förekommer enbart i kalkpåverkade biotoper. Vanligast är glesa till halvslutna skogskärr med al, glasbjörk och ibland gran, gungflyn i rikkärr och kantpartier av tuviga starrkärr (bunkestarr C. elata och trindstarr C. diandra). Den dominerande följearten är vattenklöver. Andra typiska följeväxter är kråkklöver, sjöfräken, späd skorpionmossa Scorpidium cossonii, stor skedbladsmossa Calliergon giganteum och spjutmossa Calliergonella cuspidata. Förutom hög kalkhalt utmärks många lokaler av något förhöjd närsalthalt. De flesta lokalerna är skuggiga. Om trädskikt saknas finns i regel ett buskskikt, vass eller någon annan hög stråväxtvegetation. Själva växtplatsen ligger ofta nära fastmarkskanten och gärna intill någon vattensamling eller längs en stig eller körväg. Även om majoriteten av lokalerna är blöta kärr eller sumpskogar förekommer knottblomstret sällsynt på fuktig, kalkrik fastmark t.ex. i skuggiga dikeskanter, vid kalkbrott eller igenväxande grustag. I regel finns då naturliga lokaler i närheten. Majoriteten av lokalerna ligger nära havsnivån. Vid den bottniska landhöjningskusten etablerar sig arten redan strax under extremhögvattenlinjen. I kustområdena kan knottblomstret leva kvar vid kanten av periodiskt uttorkade gölar i skogen. På de flesta lokalerna är arten mycket fåtalig. Men enstaka lokaler kan åtminstone vissa år vara individrika t.ex. i Norrbotten och Gästrikland där förekomster på närmare 4000 resp 700 plantor noterats. Stora säsongsvariationer förekommer. Förekomster som ena året varit individrika kan några år senare vara spårlöst försvunna. Vid särskilt ogynnsamma betingelser förmår arten inte blomma utan lever kvar vegetativt och är då mycket svårfunnen. Det finns även uppgifter om att den kan inträda i underjordiska vilstadier helt utan assimilerande delar. Knottblomstrets generativa förökning gynnas påtagligt av omrörning i markytan, t ex genom tramp av älg och kreatur. Det tidigare allmänt förekommande skogsbetet av storkreatur gynnade arten. Även körskador som inte har ändrat vattenbalansen har resulterat i tillfälliga massförekomster.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Malaxis (knottblomstersläktet), Art Malaxis monophyllos (L.) Sw. - knottblomster Synonymer Microstylis monophyllos (L.) Lindl., Achroanthes monophyllos (L.) Greene

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Västergötland och Östergötland till Norrbotten. Knottblomster växer enbart i kalkpåverkade biotoper. Vanligast är glesa till halvslutna skogskärr, gungflyn i rikkärr och kantpartier av tuviga starrkärr. Ändrad markanvändning är det största hotet mot arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (1000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (75-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 444 (375-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Konventioner CITES bilaga B
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Knottblomstret är en 10–20 cm hög orkidé med ett stort (4–5 cm) blad vid basen av stängeln. De gulgröna, små blommorna sitter i ett glest, toppställt ax. Förökning kan ske vegetativt genom 1–2 extra basala föryngringsskott som bildar avläggare i direkt anslutning till moderplantan. Det har också hävdats att arten, i likhet med myggblomster Hammarbya paludosa, kan bilda groddknoppar i bladkanten. Blomningen sker normalt under första halvan av juli. Pollinationen sker sannolikt av smärre insekter som småflugor och mygg. Fruktsättningen är rätt sparsam och ojämn. Vid god fruktsättning kan dock en planta producera tiotusentals små vindspridda frön. Fruktbärande plantor blir stående länge och bildar förvedade vinterståndare. Övriga plantor vissnar tidigt och försvinner redan under sensommaren.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för knottblomster

Länsvis förekomst och status för knottblomster baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för knottblomster

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Knottblomstret förekommer sällsynt och oregelbundet i kalkrika områden från Dalsland och Östergötland till Ångermanland-Jämtland samt i ett begränsat område i Norrbottens kustland. Arten är försvunnen från Gotland. 1992 gjordes en i stort sett heltäckande inventering av kända förekomster i landet. Knottblomstret återfanns på drygt hälften av de gamla lokalerna och 20 nyfynd gjordes. Många redan förstörda och gamla lokaler kontrollerades dock inte. Inventeringen vittnar om en avsevärd tillbakagång. Av totalt ca 200 kända lokaler finns idag knappt 100 aktuella lokaler (de flesta upptäckta under senare år). I Jämtland var 18 lokaler kända 1937, på ingen av dessa har arten gått att återfinna och flera lokaler som hittats de senaste decennierna har blivit förstörda. Arten har idag sina livskraftigaste förekomster i Kalixtrakten i Norrbotten och i sydöstra Gästrikland. I sydöstra Norge finns mindre än 10 lokaler kvar av totalt ca 50 kända lokaler. Den förekommer sällsynt i Finland men saknas i Danmark. I Fennoskandien är utbredningen östlig och av boreal karaktär. Världsutbredningen är boreal och cirkumpolär. Den omfattar Öst- och Centraleuropa, Central- och Östasien, Kina samt enstaka lokaler i Alaska. Närstående former av detta släkte finns också i Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Malaxis - knottblomstersläktet 
  • Art
    Malaxis monophyllos(L.) Sw. - knottblomster
    Synonymer
    Microstylis monophyllos (L.) Lindl.
    Achroanthes monophyllos (L.) Greene

Knottblomstret förekommer enbart i kalkpåverkade biotoper. Vanligast är glesa till halvslutna skogskärr med al, glasbjörk och ibland gran, gungflyn i rikkärr och kantpartier av tuviga starrkärr (bunkestarr C. elata och trindstarr C. diandra). Den dominerande följearten är vattenklöver. Andra typiska följeväxter är kråkklöver, sjöfräken, späd skorpionmossa Scorpidium cossonii, stor skedbladsmossa Calliergon giganteum och spjutmossa Calliergonella cuspidata. Förutom hög kalkhalt utmärks många lokaler av något förhöjd närsalthalt. De flesta lokalerna är skuggiga. Om trädskikt saknas finns i regel ett buskskikt, vass eller någon annan hög stråväxtvegetation. Själva växtplatsen ligger ofta nära fastmarkskanten och gärna intill någon vattensamling eller längs en stig eller körväg. Även om majoriteten av lokalerna är blöta kärr eller sumpskogar förekommer knottblomstret sällsynt på fuktig, kalkrik fastmark t.ex. i skuggiga dikeskanter, vid kalkbrott eller igenväxande grustag. I regel finns då naturliga lokaler i närheten. Majoriteten av lokalerna ligger nära havsnivån. Vid den bottniska landhöjningskusten etablerar sig arten redan strax under extremhögvattenlinjen. I kustområdena kan knottblomstret leva kvar vid kanten av periodiskt uttorkade gölar i skogen. På de flesta lokalerna är arten mycket fåtalig. Men enstaka lokaler kan åtminstone vissa år vara individrika t.ex. i Norrbotten och Gästrikland där förekomster på närmare 4000 resp 700 plantor noterats. Stora säsongsvariationer förekommer. Förekomster som ena året varit individrika kan några år senare vara spårlöst försvunna. Vid särskilt ogynnsamma betingelser förmår arten inte blomma utan lever kvar vegetativt och är då mycket svårfunnen. Det finns även uppgifter om att den kan inträda i underjordiska vilstadier helt utan assimilerande delar. Knottblomstrets generativa förökning gynnas påtagligt av omrörning i markytan, t ex genom tramp av älg och kreatur. Det tidigare allmänt förekommande skogsbetet av storkreatur gynnade arten. Även körskador som inte har ändrat vattenbalansen har resulterat i tillfälliga massförekomster.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Knottblomstret har försvunnit på många lokaler och visar en vikande tendens på andra, främst till följd av ändrad markanvändning. Skogsdikning t.ex. i form av felaktigt utförd skyddsdikning är tillsammans med fortskridande igenväxning efter upphörd beteshävd de största hoten mot arten. Ökad eutrofiering och försurning är långsiktiga men allvarliga hot som kan leda till igenväxning med vedväxter respektive förändrad markkemi. Insamling kan lokalt hota arten. I många trakter är populationerna idag så små att utslagning av enstaka lokaler kan vara kritiska för artens långsiktiga överlevnad.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att alla kända lokaler undantas från skadliga ingrepp. Hit hör alla dräneringsåtgärder och skogsbruk i största allmänhet. De flesta lokalerna torde dock med nuvarande naturvårdshänsyn inte vara aktuella för skogliga åtgärder. Större lokaler eller grupper av lokaler bör genomgående skyddas genom naturreservat eller motsvarande. Eftersom den är rörlig och naturligt växlar i antal är det nödvändigt att bibehålla alla tänkbara växtplatser för arten i dess kärnområden. På ståndorter där knottblomstret för en tynande tillvaro till följd av ökad konkurrens från t ex vitmossor, uppväxande lövsly och/eller stark förnabildning är en lokal omrörning i markens ytskikt nödvändig för föryngring. Återupptagen hävd i form av slåtter eller måttligt bete är här det bästa sättet att vitalisera populationen. Även en mer artificiell omrörning av markytan kan vara en lämplig åtgärd för att rädda vikande populationer. Artens status bör följas av floraväktare.
Knottblomster är fridlyst..Utländska namn – NO: Knottblom, DK: Enbladet Hjertelæbe, FI: Sääskenvalkku, GB: One-leaved Bog-orchid.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Arnstein Lye, K. 1991. Utryddet og akutt truete plantearter i Norge. Årsaker og rådgjerder. Faginfo nr 23: 18–51. Statens fagtjenste for landbruket.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Delin, A. 1992. Kärlväxter i taigan i Hälsingland - deras anpassningar till kontinuitet eller störning. Svensk Bot. Tidskr. 86: 147–176.

Elveland, J. 1987. Knottblomster vid norrbottenskusten - en raritet på retur. Norrbottens Natur 43: 50–57 Elveland, J. 1993. Dynamik hos knottblomster på Storön vid norrbottenskusten. Svensk Bot. Tidskr. 87: 147–167.

Erlandsson, S. 1937. Utbredningen av Acroanthes monophyllos (L.) Greene i Fennoscandia. Bot. Not. 90: 401–418. Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia. Minis-try of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Löfroth, M. 1997. Knottblomster, status och utbredning i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 87: 133–146.

Nummela-Salo, U. & Salo, P. 1994. Sääskenvalkku (Microstylis monophyllos (L.) Lindley) Oulun ja Lapin länneissä. Aquilo Ser. Bot. 33: 81–91.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Ryttäri, T. 1997. Sääskenvalkku. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Stenar, H. 1937. Om Achroanthes monophyllos (L.) Greene, dess geografiska utbredning och embryologi.

Festskrift till Erik Modin. Heimbygdas Tidskrift. Fornvårdaren 6: 177–221.

Stenberg, L., Thörn, N. & Westerberg, S. 1993: 23 nya kärlväxter rapporteras från landskapet Norrbotten. Svensk Bot. Tidskr. 87: 19–24.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Ståhl, P. (red.) 1985. Hotade och sällsynta växter i Gävle kommun. Gävleborgs Botaniska Sällskap.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan Elveland & Lars Ericson 1984. Rev. Peter Ståhl 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Malaxis - knottblomstersläktet 
  • Art
    Malaxis monophyllos, (L.) Sw. - knottblomster
    Synonymer
    Microstylis monophyllos (L.) Lindl.
    Achroanthes monophyllos (L.) Greene
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan Elveland & Lars Ericson 1984. Rev. Peter Ståhl 1997.