Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kopparkismossa

Organismgrupp Mossor Mielichhoferia mielichhoferiana
Kopparkismossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skotten kan bli över 10 cm höga. De växer i extremt kompakta tuvor som – t.ex. i olika delar av en klippspricka – ofta varierar i färg från mörkgröna till vackert olivgröna eller blågröna, men nedtill är skotten gula till blekbruna. Rhizoiderna är bruna och fint men tätt papillösa. Bladen är plana, smalt triangulära, vasspetsade och har en förhållandevis kraftig nerv. Bladkanten är plan, tandad och saknar kantlist eller har en otydlig kantlist av något smalare celler. Bladcellerna i övre delen av bladet är smalt rombiska, relativt smala (10–15 µm) och tjockväggiga. Arten är skildkönad och har sällan kapslar. Kapseln är oval till smalt päronformig med en tydlig hals och ett nästan helt upprätt skaft. Peristomet är reducerat.
Kopparkismossa är mycket karakteristisk med sina mycket kompakta, ofta blågröna tuvor och kan bara förväxlas med nickkismossa Mielichhoferia elongata. Den senare har smalt ovala blad, smalare nerv, övre bladceller som är bredare och mer tunnväggiga samt slätare rhizoider. Kopparkismossan växer vanligen mer skyddat än nickkismossan M. elongata, där de två förekommer tillsammans.
Utbredning
Länsvis förekomst för kopparkismossa Observationer i  Sverige för kopparkismossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är mycket sällsynt och växer främst i fjällen. Den förekommer från fjällbjörkskogen upp till mellanalpin zon. I låglandet hittades den 1859 på Halleberg i Västergötland, men den har där inte återfunnits sedan dess. Den förekommer sällsynt i Norge. Arten förekommer sällsynt i Centraleuropa, och världsutbredningen omfattar även Afrika, Asien och Nordamerika.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är uppenbart sällsynt, och förekommer på svavelkis främst i våra fjällområden. Den är sällsyntare än den närstående nickkismossa (M. elongata). Dess substrat är högst specifikt och finns endast inom begränsade områden av Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 13000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (16-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Kopparkismossa växer i lättvittrade klippskrevor med mycket höga halter av koppar och andra tungmetaller. Ofta hittar man den vid små förekomster av lysande gul eller ärggrön oxiderad kopparsulfid, och den fyller ut små sprickor och skrevor. Arten växer ofta något mindre exponerat än nickkismossa Mielichhoferia elongata, på tidvis fuktiga eller blöta klippor. Substratet har lågt pH p.g.a. svavlet vilket gör att kopparkismossa bara följs åt av andra mycket tåliga arter som nickkismossa M. elongata, päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum, opalmossa Pohlia cruda och långhalsnicka P. longicolla.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Bryales, Familj Mielichhoferiaceae, Släkte Mielichhoferia (kismossor), Art Mielichhoferia mielichhoferiana (Funck) Loeske - kopparkismossa Synonymer Mielichhoferia mielichhoferi (Hook.) Wijk & Marg., Mielichhoferia nitida Br. Germ.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är uppenbart sällsynt, och förekommer på svavelkis främst i våra fjällområden. Den är sällsyntare än den närstående nickkismossa (M. elongata). Dess substrat är högst specifikt och finns endast inom begränsade områden av Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 13000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (16-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Skotten kan bli över 10 cm höga. De växer i extremt kompakta tuvor som – t.ex. i olika delar av en klippspricka – ofta varierar i färg från mörkgröna till vackert olivgröna eller blågröna, men nedtill är skotten gula till blekbruna. Rhizoiderna är bruna och fint men tätt papillösa. Bladen är plana, smalt triangulära, vasspetsade och har en förhållandevis kraftig nerv. Bladkanten är plan, tandad och saknar kantlist eller har en otydlig kantlist av något smalare celler. Bladcellerna i övre delen av bladet är smalt rombiska, relativt smala (10–15 µm) och tjockväggiga. Arten är skildkönad och har sällan kapslar. Kapseln är oval till smalt päronformig med en tydlig hals och ett nästan helt upprätt skaft. Peristomet är reducerat.
Kopparkismossa är mycket karakteristisk med sina mycket kompakta, ofta blågröna tuvor och kan bara förväxlas med nickkismossa Mielichhoferia elongata. Den senare har smalt ovala blad, smalare nerv, övre bladceller som är bredare och mer tunnväggiga samt slätare rhizoider. Kopparkismossan växer vanligen mer skyddat än nickkismossan M. elongata, där de två förekommer tillsammans.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kopparkismossa

Länsvis förekomst och status för kopparkismossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kopparkismossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är mycket sällsynt och växer främst i fjällen. Den förekommer från fjällbjörkskogen upp till mellanalpin zon. I låglandet hittades den 1859 på Halleberg i Västergötland, men den har där inte återfunnits sedan dess. Den förekommer sällsynt i Norge. Arten förekommer sällsynt i Centraleuropa, och världsutbredningen omfattar även Afrika, Asien och Nordamerika.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Mielichhoferiaceae  
  • Släkte
    Mielichhoferia - kismossor 
  • Art
    Mielichhoferia mielichhoferiana(Funck) Loeske - kopparkismossa
    Synonymer
    Mielichhoferia mielichhoferi (Hook.) Wijk & Marg.
    Mielichhoferia nitida Br. Germ.

Kopparkismossa växer i lättvittrade klippskrevor med mycket höga halter av koppar och andra tungmetaller. Ofta hittar man den vid små förekomster av lysande gul eller ärggrön oxiderad kopparsulfid, och den fyller ut små sprickor och skrevor. Arten växer ofta något mindre exponerat än nickkismossa Mielichhoferia elongata, på tidvis fuktiga eller blöta klippor. Substratet har lågt pH p.g.a. svavlet vilket gör att kopparkismossa bara följs åt av andra mycket tåliga arter som nickkismossa M. elongata, päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum, opalmossa Pohlia cruda och långhalsnicka P. longicolla.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Arten är uppenbart mycket sällsynt, vilket i sig är ett hot. Ett viktigt potentiellt hot är att den ofta växer på sulfidmalmhaltigt substrat och alltså torde försvinna om dess lokaler utsätts för malmbrytning.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
De äldre av artens kända lokaler bör återbesökas. Vidare bör artens lokaler meddelas berörda myndigheter så att de kan ges ett ändamålsenligt skydd från exploatering.
Enligt Wilkins (1977) beror kopparmossornas substratval på att de tolererar lågt pH och hög sulfatjonkoncentration, samt på att växtplatsernas mikroklimat är speciellt. Utländska namn - NO: Sigdkismose.

Etymologi: mielichhoferiana = efter Mathias Mielichhofer (1772-1847), österrikisk bergstjänsteman.
Uttal: [Milichoféria milichoferiana]

KEY FACTS Alpine Copper-moss. Shoots sometimes more than 1 cm high, forming exceedingly dense tufts, the colour of which may range from dark green to olive or bluish green along a single rock crevice. The lower part is, however, yellow to pale brown. Leaves plane, narrowly triangular, apex acute. Costa relatively stout. Leaf margin plane, toothed. Marginal cells not or indistinctly differentiated (narrower). Laminal cells above narrowly rhomboidal, incrassate, 10-15 µm wide. Rhizoids brown, finely but densely papillose. Dioicous, capsules rare. Capsule ovoid to narrowly pyriform, hypophysis well-defined. Seta more or less completely erect. Peristome rudimentary. - Grows in crevices of soft rocks with a very high content of copper and other heavy metals. Typically found completely filling minor cracks and crevices of small, isolated occurrences of bright yellow or verdigris green copper sulphide. The low pH of the substrate, caused by its high sulphur content, strongly limits the number of co-occurring species.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42, 1-55.

Hartman, E. L. 1969. The ecology of the "copper moss" Mielichhoferia mielichhoferi in Colorado. Bryologist 72: 56-59.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Nyholm, E. 1993. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 3. Nordisk Bryol. Förening, Köpenhamn och Lund.

Weibull, H. 2008. Mielichhoferia mielichhoferiana kopparkismossa s. 393-394. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Wilkins, P. 1977. Observations on ecology of Mielichhoferia elongata and other "copper mosses" in the British Isles. Bryologist 80: 175-181.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 2008. Uppdaterad 2010 av Tomas Hallingbäck.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Mielichhoferiaceae  
  • Släkte
    Mielichhoferia - kismossor 
  • Art
    Mielichhoferia mielichhoferiana, (Funck) Loeske - kopparkismossa
    Synonymer
    Mielichhoferia mielichhoferi (Hook.) Wijk & Marg.
    Mielichhoferia nitida Br. Germ.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 2008. Uppdaterad 2010 av Tomas Hallingbäck.