Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetsstrimbock

Organismgrupp Skalbaggar, Bladbaggar Macroplea appendiculata
Spetsstrimbock Skalbaggar, Bladbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 5,5–8,5 mm. Ofta svår att skilja från M. mutica (skillnader gentemot M. pubipennis, se denna art). Av bakfötternas två innersta segment är det andra något längre än det första. Kroppen är något smalare, med antenner och ben längre. Täckvingarnas utdragna spets är vanligen längre och smalare, och inbuktningen innanför spetsen är bredare och mer tvärställd. Färgteckningen är variabel, men ofta mer kontrastrik än hos M. mutica, med halssköldens mörka fläckar och täckvingarnas mörka strimmor mer rent svarta. Baklårens spets är oftast svart. Alla dessa yttre kännetecken varierar dock starkt. I hanens genitalier finns tydliga skillnader mellan arterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för spetsstrimbock Observationer i  Sverige för spetsstrimbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Skåne till Norrbotten. Under perioden 1970-2010 var endast få fynd kända, men riktade eftersök har visat att arten är betydligt vanligare och mer utbredd än vad som tidigare ansetts (Ljungberg m.fl. 2014). Känd från alla de nordiska länderna och Baltikum, vidare utbredd från Europa österut till östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Larvutvecklingen sker på rötterna av vattenväxter, främst i mesotrofa klarvattensjöar eller åar med m.el.m. gyttjig sandbotten. Även i grunda brackvattensvikar. Värdväxter är arter av nate (Potamogeton) och slinga (Myriophyllum). Känd från spridda lokaler från Skåne till Norrbotten. Riktat eftersök har visat att arten förmodligen är betydligt vanligare än vad som tidigare antagits. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (100-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (400-1600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Larvutvecklingen sker på rötterna av vattenväxter, främst i stillastående eller långsamt rinnande sötvatten med gyttjig botten. Arten förekommer även tillsammans med M. mutica i grunda, skyddade brackvattenvikar längs Östersjökusten (Ljungberg opubl.). Larver och kokonger av arten är hittade på slingor (Myriophyllum alterniflorum, M. spicatum och M. sibiricum), men också på borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och andra Potamogeton-arter (Cox 2007, Hansen 1964, Ljungberg m.fl. 2014). Larvutvecklingen är troligen flerårig. Förpuppningen sker i en halvgenomskinlig, brun kokong som är fästad på värdväxtens rötter eller rotstammar, och övervintring sker i kokongen. Den fullbildade skalbaggen har flygförmåga, men lämnar sällan vattnet.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· borstnate
· borstnate
· natar
· natar
· slingor
· slingor
· ålnate
· ålnate
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Chrysomelidae (bladbaggar), Släkte Macroplea (strimbockar), Art Macroplea appendiculata (Panzer, 1794) - spetsstrimbock Synonymer Haemonia appendiculata (Panzer, 1794)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Larvutvecklingen sker på rötterna av vattenväxter, främst i mesotrofa klarvattensjöar eller åar med m.el.m. gyttjig sandbotten. Även i grunda brackvattensvikar. Värdväxter är arter av nate (Potamogeton) och slinga (Myriophyllum). Känd från spridda lokaler från Skåne till Norrbotten. Riktat eftersök har visat att arten förmodligen är betydligt vanligare än vad som tidigare antagits. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (100-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (400-1600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Längd 5,5–8,5 mm. Ofta svår att skilja från M. mutica (skillnader gentemot M. pubipennis, se denna art). Av bakfötternas två innersta segment är det andra något längre än det första. Kroppen är något smalare, med antenner och ben längre. Täckvingarnas utdragna spets är vanligen längre och smalare, och inbuktningen innanför spetsen är bredare och mer tvärställd. Färgteckningen är variabel, men ofta mer kontrastrik än hos M. mutica, med halssköldens mörka fläckar och täckvingarnas mörka strimmor mer rent svarta. Baklårens spets är oftast svart. Alla dessa yttre kännetecken varierar dock starkt. I hanens genitalier finns tydliga skillnader mellan arterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetsstrimbock

Länsvis förekomst och status för spetsstrimbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetsstrimbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Skåne till Norrbotten. Under perioden 1970-2010 var endast få fynd kända, men riktade eftersök har visat att arten är betydligt vanligare och mer utbredd än vad som tidigare ansetts (Ljungberg m.fl. 2014). Känd från alla de nordiska länderna och Baltikum, vidare utbredd från Europa österut till östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Chrysomelidae - bladbaggar 
  • Underfamilj
    Donaciinae - bladbockar 
  • Tribus
    Haemoniini  
  • Släkte
    Macroplea - strimbockar 
  • Art
    Macroplea appendiculata(Panzer, 1794) - spetsstrimbock
    Synonymer
    Haemonia appendiculata (Panzer, 1794)

Larvutvecklingen sker på rötterna av vattenväxter, främst i stillastående eller långsamt rinnande sötvatten med gyttjig botten. Arten förekommer även tillsammans med M. mutica i grunda, skyddade brackvattenvikar längs Östersjökusten (Ljungberg opubl.). Larver och kokonger av arten är hittade på slingor (Myriophyllum alterniflorum, M. spicatum och M. sibiricum), men också på borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och andra Potamogeton-arter (Cox 2007, Hansen 1964, Ljungberg m.fl. 2014). Larvutvecklingen är troligen flerårig. Förpuppningen sker i en halvgenomskinlig, brun kokong som är fästad på värdväxtens rötter eller rotstammar, och övervintring sker i kokongen. Den fullbildade skalbaggen har flygförmåga, men lämnar sällan vattnet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Sjöar

Biotoper där arten kan förekomma: Småvatten, Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· borstnate - Stuckenia pectinata (Har betydelse)
· natar - Potamogeton (Viktig)
· slingor - Myriophyllum (Viktig)
· ålnate - Potamogeton perfoliatus (Har betydelse)
Någon tydlig hotbild finns inte i nuläget, men invasiva vattenväxter som t.ex. sjögull kan konkurrera ut artens värdväxter.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Arten bör göras till föremål för fortsatta riktade eftersök.

Cox, M. (2007) Atlas of the seed and leaf beetles of Britain and Ireland. Information Press, Oxford.

Hansen, V. (1964) Fortegnelse over Danmarks biller (Coleoptera). Entomologisk Forening, Köpenhamn.

Ljungberg, H., Lundberg, S. & Wanntorp, H.-E. 2014. Vattenlevande bladbaggar: Macroplea appendiculata och M. mutica i sjöar i Mälarområdet (Coleoptera, Chrysomelidae). Ent. Tidskrift 135(3): 97-104.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2010. Rev. Hans-Erik Wanntorp 2012, Håkan Ljungberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Chrysomelidae - bladbaggar 
  • Underfamilj
    Donaciinae - bladbockar 
  • Tribus
    Haemoniini  
  • Släkte
    Macroplea - strimbockar 
  • Art
    Macroplea appendiculata, (Panzer, 1794) - spetsstrimbock
    Synonymer
    Haemonia appendiculata (Panzer, 1794)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2010. Rev. Hans-Erik Wanntorp 2012, Håkan Ljungberg 2015.