Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalvnos

Organismgrupp Kärlväxter Misopates orontium
Kalvnos Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kalvnos är en ettårig lejongapsväxt, med en upp till ca 4 dm hög, upprätt, körtelhårig stjälk. De rosenröda (sällan vita) blommorna sitter ensamma och oskaftade i bladvecken, omgivna av långa, körtelhåriga, linjära foderblad. Blommar under juli till september. Blommorna besöks av olika humlor, men är även självfertila. Spridningen sker genom att fröna passivt kastas ut genom två hål i övre delen av den karaktäristiska kapseln.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalvnos Observationer i  Sverige för kalvnos
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kalvnosen har aldrig varit något vanligt eller besvärligt ogräs i Sverige. Fram till sekelskiftet förekom den på skånska, öländska och gotländska åkrar samt här och var på andra odlade ställen från Skåne till Västerbotten, längre norrut endast tillfälligt. Den har gått starkt tillbaka under detta århundrade och har försvunnit från de flesta tidigare kända lokalerna. Aktuella lokaler finns i Skåne, på Gotland, i Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Värmland och Uppland. Den har under senare år noterats i några landskap som inkommen med fröblandning samt tillfälligt i ruderatmiljö på Öland. I Danmark var den tidigare ett vanligt ogräs men även där har den gått tillbaka och förekommer nu här och var i de östra delarna, annars är den mycket sällsynt. I Norge och Finland förekom den tidigare tillfälligt och sällsynt i kusttrakterna, nu kanske helt borta. Arten är troligen ursprunglig i medelhavsområdet med utbredningstyngdpunkt i Syd-, Väst- och Mellaneuropa, med spridda förekomster norrut till Skandinavien. Den har blivit vitt spridd med odlingen, t ex till Central- och Sydafrika, Nordamerika, Sydostasien, Australien och Nya Zeeland. I Sydeuropa är den fortfarande ett vanligt ogräs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ac(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Enstaka, ofta tillfälliga, förekomster främst i de sydliga landskapen upp mot Värmland och Uppland. Viss nyspridning verkar ske, troligen med gräsfrö- och fågelfröblandningar. Kalvnos växer på kulturmark, åkrar, trädgårdar och på ruderatmark (exempelvis bangårdar). Arten är mycket konkurrenskänslig, den slås nästan ut helt redan i konkurrens med gles säd. Kalvnos hamnar i en lägre hotkategori inför rödlista 2015, jämfört med 2000-2010, då dess population nu verkar ha stabiliserat sig på en lägre nivå efter att den närmast försvunnit som åkerogräs, samt till följd av att arten sannolikt har en långlivad fröbank vilken påverkar bedömningen av extrema populationsfluktuationer. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (100-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (80-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ac(iv); D1).
Ekologi
Kalvnosen växer på kulturmark, främst i åkrar, trädgårdar och på ruderatmark (t ex järnvägsstationer). Höstgrodda plantor dör redan vid lätt frost varför arten här knappast uppträder i höstgrödor. Vårgroningen sker sent i maj eller till och med i början av juni. Växten missgynnas av hög markfuktighet och gynnas påtagligt under torrsomrar. De små fröna kan endast gro på mycket litet djup och grobarheten är ofta låg. Arten föredrar lätt sandjord. Den är eventuellt kalkgynnad och påverkas positivt av hög näringstillgång. Den är ofta mycket obeständig men kan vila i fröbank, vilken kan aktiveras vid kraftiga störningar. Från sitt ursprungsområde har den spritts med oren säd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Plantaginaceae (grobladsväxter), Släkte Misopates (kalvnosar), Art Misopates orontium (L.) Raf. - kalvnos Synonymer Antirrhinum orontium L., Skalleblomma

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ac(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Enstaka, ofta tillfälliga, förekomster främst i de sydliga landskapen upp mot Värmland och Uppland. Viss nyspridning verkar ske, troligen med gräsfrö- och fågelfröblandningar. Kalvnos växer på kulturmark, åkrar, trädgårdar och på ruderatmark (exempelvis bangårdar). Arten är mycket konkurrenskänslig, den slås nästan ut helt redan i konkurrens med gles säd. Kalvnos hamnar i en lägre hotkategori inför rödlista 2015, jämfört med 2000-2010, då dess population nu verkar ha stabiliserat sig på en lägre nivå efter att den närmast försvunnit som åkerogräs, samt till följd av att arten sannolikt har en långlivad fröbank vilken påverkar bedömningen av extrema populationsfluktuationer. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (100-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (80-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ac(iv); D1).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Kalvnos är en ettårig lejongapsväxt, med en upp till ca 4 dm hög, upprätt, körtelhårig stjälk. De rosenröda (sällan vita) blommorna sitter ensamma och oskaftade i bladvecken, omgivna av långa, körtelhåriga, linjära foderblad. Blommar under juli till september. Blommorna besöks av olika humlor, men är även självfertila. Spridningen sker genom att fröna passivt kastas ut genom två hål i övre delen av den karaktäristiska kapseln.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalvnos

Länsvis förekomst och status för kalvnos baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalvnos

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kalvnosen har aldrig varit något vanligt eller besvärligt ogräs i Sverige. Fram till sekelskiftet förekom den på skånska, öländska och gotländska åkrar samt här och var på andra odlade ställen från Skåne till Västerbotten, längre norrut endast tillfälligt. Den har gått starkt tillbaka under detta århundrade och har försvunnit från de flesta tidigare kända lokalerna. Aktuella lokaler finns i Skåne, på Gotland, i Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Värmland och Uppland. Den har under senare år noterats i några landskap som inkommen med fröblandning samt tillfälligt i ruderatmiljö på Öland. I Danmark var den tidigare ett vanligt ogräs men även där har den gått tillbaka och förekommer nu här och var i de östra delarna, annars är den mycket sällsynt. I Norge och Finland förekom den tidigare tillfälligt och sällsynt i kusttrakterna, nu kanske helt borta. Arten är troligen ursprunglig i medelhavsområdet med utbredningstyngdpunkt i Syd-, Väst- och Mellaneuropa, med spridda förekomster norrut till Skandinavien. Den har blivit vitt spridd med odlingen, t ex till Central- och Sydafrika, Nordamerika, Sydostasien, Australien och Nya Zeeland. I Sydeuropa är den fortfarande ett vanligt ogräs.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Plantaginaceae - grobladsväxter 
  • Släkte
    Misopates - kalvnosar 
  • Art
    Misopates orontium(L.) Raf. - kalvnos
    Synonymer
    Antirrhinum orontium L.
    Skalleblomma

Kalvnosen växer på kulturmark, främst i åkrar, trädgårdar och på ruderatmark (t ex järnvägsstationer). Höstgrodda plantor dör redan vid lätt frost varför arten här knappast uppträder i höstgrödor. Vårgroningen sker sent i maj eller till och med i början av juni. Växten missgynnas av hög markfuktighet och gynnas påtagligt under torrsomrar. De små fröna kan endast gro på mycket litet djup och grobarheten är ofta låg. Arten föredrar lätt sandjord. Den är eventuellt kalkgynnad och påverkas positivt av hög näringstillgång. Den är ofta mycket obeständig men kan vila i fröbank, vilken kan aktiveras vid kraftiga störningar. Från sitt ursprungsområde har den spritts med oren säd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Tillbakagången beror främst på förbättrad utsädesrensning och tätare sädesbestånd, bl a i kombination med en ogynnsam groningsbiologi. Kalvnosen är mycket konkurrenskänslig, den slås nästan ut helt redan i konkurrens med gles säd. Ogräsbekämpningsmedel påverkar arten negativt. Den hotas därför i högsta grad av de moderna metoderna i jordbruket.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Kalvnosen måste skyddas om den skall ha möjlighet att fortleva i Sverige. De få lokaler som är kända idag bör noga följas upp av floraväktare. Där arten uppträder på icke åkermark bör den ges tillfälle till fortsatt existens, genom att plantorna tillåts stå kvar och utvecklas hela vegetationsperioden, att växttäcket runt omkring inte får bli helt slutet och att herbicider inte används. Arten bör dessutom odlas i botaniska trädgårdar och odlingsreservat liksom vid hembygdsgårdar etc. Frön bör lagras i genbank. Ett åtgärdsprogram för kalvnos (åkerogräs) ska upprättas och det kommer att ge förslag på fler lämpliga åtgärder. Arten bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Kalvnos är fridlyst. Arten har använts inom folkmedicinen mot väderspänning och som urindrivande medel. Den salufördes under 1700-talet på apoteken. Arten odlas bl a i Uppsala botaniska trädgård. Svenska namnet kommer troligen från att frukten liknar nosen på en kalv. Populationen av kalvnos i Halland enhetligt vitblommig. Utländska namn – NO: Småløvemunn, DK: Ager-Løvemund, FI: Pikkuleijonankita, GB: Weasel´s-snout.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Boaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Danielsson, P. (red.) 2003. De rödlistade floraväktararterna med lokalförteckning. Värmlandsfloran 18 (1).

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Mattiasson, G. 2006. Skånes hotade åkerogräs. Bot. Not. 139 (3): 11–21.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Svensson, R. & Wigren, M. 1982. Några ogräsarters tillbakagång belyst genom konkurrens–, gödslings- och herbicidförsök. Svensk Bot. Tidskr. 76: 241–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Marita Wigren-Svensson & Roger Svensson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Plantaginaceae - grobladsväxter 
  • Släkte
    Misopates - kalvnosar 
  • Art
    Misopates orontium, (L.) Raf. - kalvnos
    Synonymer
    Antirrhinum orontium L.
    Skalleblomma
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Marita Wigren-Svensson & Roger Svensson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.