Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ryssnarv

Organismgrupp Kärlväxter Moehringia lateriflora
Ryssnarv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ryssnarven är en lågvuxen, ca 15 cm hög nejlikväxt med vita blommor, liknande små smultronblommor. Bladen är blanka, klart gröna och har en tydlig mittnerv. Stjälken är luden. Den förökar sig huvudsakligen vegetativt genom utlöpare. Den blommar i juli. Samtliga noterade nya fyndorter pekar på att den kan ha spritts med vattnet och några av växtplatserna ligger inte med säkerhet över extremhögvattenlinjen.
Utbredning
Länsvis förekomst för ryssnarv Observationer i  Sverige för ryssnarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ryssnarven är i Sverige funnen på ett 10-tal kust- och skärgårdslokaler i Norrbotten. Lokalerna ligger huvudsakligen på öar eller nära hamnar vid Haparanda, i Haparanda och Kalix skärgårdar samt en lokal i Luleå skärgård. Från fem av dessa lokaler finns aktuella uppgifter, men arten är fåtalig på åtminstone två av dessa. Huvudutbredningen i Norden ligger i Nordfinland med koncentration längs Kemi älv. Världsutbredningen omfattar så gott som hela den tempererade zonen av norra halvklotet. Första svenska fyndet av ryssnarv gjordes 1900 på Seskarö. På 1950-talet ansågs den utgången från fyra av de då sex kända lokalerna. På 1970-talet hittades ryssnarven dels på ett par lokaler i Haparanda skärgård, dels på en lokal i Luleå skärgård, där den ej kunnat återfinnas efter 2000. Detta fynd öppnar för möjligheten att den även kan finnas på öar mellan dessa ganska vitt skilda områden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii,iv)+2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer på ca 8 lokaler längs kusten och på öar i Norrbotten. Gläntor i björkskog tycks vara den lämpligaste växtplatsen. På flertalet av lokalerna växer ryssnarven företrädesvis på mark som under det senaste århundradet genom landhöjningen stigit upp ur havet och i björkskog av första generationen. Efterhand som skogen blir tätare ändras vatten- och ljusförhållandena vilket leder till att arten troligen inte blir kvar på samma plats under längre tid. När arten floraväktades under 2010 befanns arten ha en betydligt större population (ca 100 000 fertila individ) än vad som tidigare var känt, men arten tenderar ändå att minska. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1140 (1140-1500) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (24-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv)+2ab(iii,iv)).
Ekologi
Ryssnarvens viktigaste miljökrav är en god ljustillgång och relativt hög markfuktighet i kombination med god dränering. Antagligen är den konkurrenssvag mot exempelvis tätare gräsvegetation. Gläntor i björkskog tycks vara den lämpligaste växtplatsen. Näringskraven är måttliga vilket framgår av följearterna. Bland viktiga sådana bör nämnas bl a kruståtel, ängs- och skogskovall, lingon, blåbär, hässlebrodd, linnea och ekbräken (Deschampsia flexuosa, Melampyrum pratense, M. sylvaticum, Vaccinium vitis-idaea, V. myrtillus, Milium effusum, Linnaea borealis och Gymnocarpium dryopteris).
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Moehringia (skogsnarvar), Art Moehringia lateriflora (L.) Fenzl - ryssnarv Synonymer Arenaria lateriflora L.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii,iv)+2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer på ca 8 lokaler längs kusten och på öar i Norrbotten. Gläntor i björkskog tycks vara den lämpligaste växtplatsen. På flertalet av lokalerna växer ryssnarven företrädesvis på mark som under det senaste århundradet genom landhöjningen stigit upp ur havet och i björkskog av första generationen. Efterhand som skogen blir tätare ändras vatten- och ljusförhållandena vilket leder till att arten troligen inte blir kvar på samma plats under längre tid. När arten floraväktades under 2010 befanns arten ha en betydligt större population (ca 100 000 fertila individ) än vad som tidigare var känt, men arten tenderar ändå att minska. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1140 (1140-1500) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (24-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,iv)+2ab(iii,iv)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Ryssnarven är en lågvuxen, ca 15 cm hög nejlikväxt med vita blommor, liknande små smultronblommor. Bladen är blanka, klart gröna och har en tydlig mittnerv. Stjälken är luden. Den förökar sig huvudsakligen vegetativt genom utlöpare. Den blommar i juli. Samtliga noterade nya fyndorter pekar på att den kan ha spritts med vattnet och några av växtplatserna ligger inte med säkerhet över extremhögvattenlinjen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ryssnarv

Länsvis förekomst och status för ryssnarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ryssnarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ryssnarven är i Sverige funnen på ett 10-tal kust- och skärgårdslokaler i Norrbotten. Lokalerna ligger huvudsakligen på öar eller nära hamnar vid Haparanda, i Haparanda och Kalix skärgårdar samt en lokal i Luleå skärgård. Från fem av dessa lokaler finns aktuella uppgifter, men arten är fåtalig på åtminstone två av dessa. Huvudutbredningen i Norden ligger i Nordfinland med koncentration längs Kemi älv. Världsutbredningen omfattar så gott som hela den tempererade zonen av norra halvklotet. Första svenska fyndet av ryssnarv gjordes 1900 på Seskarö. På 1950-talet ansågs den utgången från fyra av de då sex kända lokalerna. På 1970-talet hittades ryssnarven dels på ett par lokaler i Haparanda skärgård, dels på en lokal i Luleå skärgård, där den ej kunnat återfinnas efter 2000. Detta fynd öppnar för möjligheten att den även kan finnas på öar mellan dessa ganska vitt skilda områden.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Moehringia - skogsnarvar 
  • Art
    Moehringia lateriflora(L.) Fenzl - ryssnarv
    Synonymer
    Arenaria lateriflora L.

Ryssnarvens viktigaste miljökrav är en god ljustillgång och relativt hög markfuktighet i kombination med god dränering. Antagligen är den konkurrenssvag mot exempelvis tätare gräsvegetation. Gläntor i björkskog tycks vara den lämpligaste växtplatsen. Näringskraven är måttliga vilket framgår av följearterna. Bland viktiga sådana bör nämnas bl a kruståtel, ängs- och skogskovall, lingon, blåbär, hässlebrodd, linnea och ekbräken (Deschampsia flexuosa, Melampyrum pratense, M. sylvaticum, Vaccinium vitis-idaea, V. myrtillus, Milium effusum, Linnaea borealis och Gymnocarpium dryopteris).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
På flertalet av lokalerna växer ryssnarven företrädesvis på mark som under det senaste århundradet genom landhöjningen stigit upp ur havet och i björkskog av första generationen. Efterhand som skogen blir tätare ändras vatten- och ljusförhållandena vilket leder till att arten troligen inte blir kvar på samma plats under längre tid. Dock skapas kontinuerligt nya lämpliga växtplatser på ny landhöjningsmark. Med hänsyn till detta bedöms inte arten vara kraftigt hotad trots sin mycket begränsade utbredning i landet. Så länge ny landhöjningsmark finns tillgänglig kommer den troligen även i framtiden att förekomma på spridda lokaler. Senaste årtiondena har dock björkskogarna tätnat på grund av att betet i området i stort sett har upphört. Detta missgynnar ryssnarven.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Tänkbara åtgärder för att behålla arten på en lokal är att försiktigt glesa ut skogen allteftersom den tätnar, samt att införa ett visst bete på några gamla lokaler för att motverka en alltför kraftig gräsvegetation. Arten bör övervakas av floraväktare.
Ryssnarv är fridlyst. Arten omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Russearve, DK: Russisk Skovarve, FI: Laaksoarho.

Boyd-Larsson, C. 2006. En stor ryssnarvlokal på Västra Knivskär. Nordrutan 11: 4–6.

Julin, E. 1957. De svenska lokalerna för Moehringia lateriflora (L.) Fenzl. Bot. Not. 110: 307-312.

Ulvinen, T. 1997. Laaksoarho. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Hallman & Kurt Persson 1984. Rev. Mora Aronsson 1998, Mora Aronsson & Margareta Edqvist 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Moehringia - skogsnarvar 
  • Art
    Moehringia lateriflora, (L.) Fenzl - ryssnarv
    Synonymer
    Arenaria lateriflora L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Hallman & Kurt Persson 1984. Rev. Mora Aronsson 1998, Mora Aronsson & Margareta Edqvist 2007.