Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glanssmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum lucidulum
Glanssmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 4–5 mm. Huvud aningen längre än brett. Munsköld och pannsköld något upphöjda. Området mellan de yttre punktögonen mer eller mindre glansigt utan punktur. Antenner mörka med svag gul ton under ut mot spetsen. Mellanrygg matt längst fram, sen glänsande med tät punktur som är lite glesare på båda sidor om mitten. Skutell glänsande med tät, fin punktur och stora kala fält. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, finknottrigt mot valken som är avrundad och matt. Hjärtformat fält med sidolist halvvägs upp. Vingmärke brunt. Första ryggplåten glänsande utan punkter. Andra ryggplåten glänsande med en smal rand av fina punkter allra överst, den avsatta kanten glänsande utan punkter. Tredje ryggplåten glänsande på skivan med mikroskulptur allra överst. De avsatta kanterna glänsande och utan punkter. Antydda vita hårfläckar överst på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad korta, mörka taggar.

Liknar mest blanksmalbiet L. semilucens. En tydlig skillnad finns på andra ryggplåten som hos honan av glanssmalbi är glänsande med bara en smal rand av fina punkter allra överst. Blanksmalbiets hona har fin punktur på övre halvan av skivan som dessutom är matt. Arterna skiljer sig också åt på hjässan mellan de yttre punktögonen. Glanssmalbiet är här mer eller mindre glänsande utan punkter medan blanksmalbiet är matt och svagt punkterat.

Hane: Längd 4 mm. Huvud lika långt som brett med något framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets gul, överläpp och käkar mer eller mindre gula. Området mellan de yttre punktögonen med en glansig, ofta mycket tydlig valk, helt utan punktur. Också området bakom valken saknar punkter. Antenner mörka, någon gång svagt gulaktiga undertill ut mot spetsen, mellersta segmenten obetydligt längre än breda. Mellanrygg glänsande med ganska tät och kraftig punktur. Skutell glänsande med mycket få punkter. Efterryggens mellanfält vågigt på sidorna, ganska knottrigt på mitten, vågorna når inte ner till valken som är helt avrundad. Hjärtformat fält med smal fin sidolist halvvägs upp. Ytan glänsande och slät. Vingmärke mörkbrunt med aningen mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med gles eller spridd, fin punktur, den avsatta kanten utan punkter. Andra ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterad, den avsatta kanten utan punkter. Tredje ryggplåten utan synliga punkter eller med tät punktur på skivan. Den avsatta kanten glansig. Bakskenbenen svagt gula upptill och nertill eller helmörka, första bakfotssegmentet gult, de yttre mörkt gula.

Hanens glansiga och opunkterade valk mellan de yttre punktögonen skiljer honom från övriga riktigt små smalbin. Även skutellen är ett bra kännetecken, den är glänsande och nästan helt utan punkter.
Utbredning
Länsvis förekomst för glanssmalbi Observationer i  Sverige för glanssmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En mycket sällsynt art som i Sverige bara är känd från ett sandtag nära kusten i Trelleborgs kommun. Upptäcktes 2004 och verkar ha en stabil population.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(iv); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Glanssmalbi är endast känd från två aktuella lokaler i Skåne, Trelleborg, Maglarp upptäckt 2004 i ett nedlagt sandtag, samt Limhamns stenbrott i Malmö 2009. Populationerna på båda lokalerna är individrika, vilket tyder på att den varit etablerad lokalt under en lång följd av år. Arten är dock antagligen relativt nyinvandrad i landet. De äldre fynduppgifter som cirkulerat har alla visat sig bero på tidigare felbestämningar. Arten är mycket liten och inte helt lätt att säkert bestämma, så ett visst mörkertal bör finnas. Arten samlar pollen på flera olika växtfamiljer. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (B2ac(iv); D2).
Ekologi
Kan ses i flertal när hanarna svärmar på eftersommaren. Eftersom biet är mycket litet och oansenligt kan det kanske finnas på fler platser där det ännu väntar på att upptäckas. Tillsammans med småsmalbi L. minutissimum vårt minsta smalbi. Besöker bland annat sandvita Berteroa incana, vildmorot Daucus carota, rödklint Centaurea jacea och röllika Achillea millefolium. Lever solitärt och bygger bon i mindre ansamlingar, på lokalen i Trelleborg fanns flera bon tillsammans i en sandig slänt. Parasiteras förmodligen av svartblodbi Sphecodes niger (Amiet m.fl. 2001).
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum lucidulum (Schenck, 1861) - glanssmalbi Synonymer Hylaeus lucidulus Schenck, 1861

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(iv); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Glanssmalbi är endast känd från två aktuella lokaler i Skåne, Trelleborg, Maglarp upptäckt 2004 i ett nedlagt sandtag, samt Limhamns stenbrott i Malmö 2009. Populationerna på båda lokalerna är individrika, vilket tyder på att den varit etablerad lokalt under en lång följd av år. Arten är dock antagligen relativt nyinvandrad i landet. De äldre fynduppgifter som cirkulerat har alla visat sig bero på tidigare felbestämningar. Arten är mycket liten och inte helt lätt att säkert bestämma, så ett visst mörkertal bör finnas. Arten samlar pollen på flera olika växtfamiljer. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (B2ac(iv); D2).
Hona: Längd 4–5 mm. Huvud aningen längre än brett. Munsköld och pannsköld något upphöjda. Området mellan de yttre punktögonen mer eller mindre glansigt utan punktur. Antenner mörka med svag gul ton under ut mot spetsen. Mellanrygg matt längst fram, sen glänsande med tät punktur som är lite glesare på båda sidor om mitten. Skutell glänsande med tät, fin punktur och stora kala fält. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, finknottrigt mot valken som är avrundad och matt. Hjärtformat fält med sidolist halvvägs upp. Vingmärke brunt. Första ryggplåten glänsande utan punkter. Andra ryggplåten glänsande med en smal rand av fina punkter allra överst, den avsatta kanten glänsande utan punkter. Tredje ryggplåten glänsande på skivan med mikroskulptur allra överst. De avsatta kanterna glänsande och utan punkter. Antydda vita hårfläckar överst på sidorna av andra och tredje ryggplåten. Bakskenbenens bakre sporre med en rad korta, mörka taggar.

Liknar mest blanksmalbiet L. semilucens. En tydlig skillnad finns på andra ryggplåten som hos honan av glanssmalbi är glänsande med bara en smal rand av fina punkter allra överst. Blanksmalbiets hona har fin punktur på övre halvan av skivan som dessutom är matt. Arterna skiljer sig också åt på hjässan mellan de yttre punktögonen. Glanssmalbiet är här mer eller mindre glänsande utan punkter medan blanksmalbiet är matt och svagt punkterat.

Hane: Längd 4 mm. Huvud lika långt som brett med något framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets gul, överläpp och käkar mer eller mindre gula. Området mellan de yttre punktögonen med en glansig, ofta mycket tydlig valk, helt utan punktur. Också området bakom valken saknar punkter. Antenner mörka, någon gång svagt gulaktiga undertill ut mot spetsen, mellersta segmenten obetydligt längre än breda. Mellanrygg glänsande med ganska tät och kraftig punktur. Skutell glänsande med mycket få punkter. Efterryggens mellanfält vågigt på sidorna, ganska knottrigt på mitten, vågorna når inte ner till valken som är helt avrundad. Hjärtformat fält med smal fin sidolist halvvägs upp. Ytan glänsande och slät. Vingmärke mörkbrunt med aningen mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med gles eller spridd, fin punktur, den avsatta kanten utan punkter. Andra ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterad, den avsatta kanten utan punkter. Tredje ryggplåten utan synliga punkter eller med tät punktur på skivan. Den avsatta kanten glansig. Bakskenbenen svagt gula upptill och nertill eller helmörka, första bakfotssegmentet gult, de yttre mörkt gula.

Hanens glansiga och opunkterade valk mellan de yttre punktögonen skiljer honom från övriga riktigt små smalbin. Även skutellen är ett bra kännetecken, den är glänsande och nästan helt utan punkter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glanssmalbi

Länsvis förekomst och status för glanssmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glanssmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En mycket sällsynt art som i Sverige bara är känd från ett sandtag nära kusten i Trelleborgs kommun. Upptäcktes 2004 och verkar ha en stabil population.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum lucidulum(Schenck, 1861) - glanssmalbi
    Synonymer
    Hylaeus lucidulus Schenck, 1861

Kan ses i flertal när hanarna svärmar på eftersommaren. Eftersom biet är mycket litet och oansenligt kan det kanske finnas på fler platser där det ännu väntar på att upptäckas. Tillsammans med småsmalbi L. minutissimum vårt minsta smalbi. Besöker bland annat sandvita Berteroa incana, vildmorot Daucus carota, rödklint Centaurea jacea och röllika Achillea millefolium. Lever solitärt och bygger bon i mindre ansamlingar, på lokalen i Trelleborg fanns flera bon tillsammans i en sandig slänt. Parasiteras förmodligen av svartblodbi Sphecodes niger (Amiet m.fl. 2001).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Främsta hotet utgörs av risken att de fåtaliga lokalerna förstörs, men även andra slumpmässiga faktorer såsom vädret kan påverka artens förekomst i landet negativt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Alla kända lokaler bör skyddas och ges en ändamålsenlig skötsel som förhindrar igenväxning men gynnar blomrikedom och fläckar av bar mineraljord.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström & Artur Larsson 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum lucidulum, (Schenck, 1861) - glanssmalbi
    Synonymer
    Hylaeus lucidulus Schenck, 1861
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Holmström & Artur Larsson 2016.