Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fältgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada subcornuta
Fältgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 10–11 mm. Påtagligt småvuxna individer på närmare 8 mm kan också uppträda. Mellankroppen är svart med två gula eller röda fläckar på skutellen. Övervägande gula (ev. röda) är också vingfjällen, skulderbucklorna samt vanligtvis också ett par fläckar på framryggens framkant. Små individer är ofta mörkare. Bakkroppen är svart med gula teckningar med större eller mindre inslag av rött. Ryggplåt två och tre har stora, vanligtvis relativt brett åtskilda, gula sidofläckar. På efterföljande ryggplåtar förenas de gula sidofälten och bildar kompletta band som på fjärde ryggplåten ibland kan vara smalt avbrutet i mitten. Benen och antennerna är övervägande röda till rödgula. Svarta eller mörkbruna inslag finns framför allt på baklåren samt på ovansidan av antennerna.

Arterna inom det så kallade Nomada fulvicornis-komplexet, som N. subcornuta tillhör, är mycket variabla med avseende på färgteckning och avvikelser från de ovan angivna karaktärerna förekommer i regel. Någorlunda stabila är följande karaktärsdrag som betraktade i kombination kan bidra till artens identifiering i Norden och särskiljande av honor gentemot det närstående gullgökbiet N. fulvicornis: Antenner från och med tredje segmentet alltid tydligt mörkfärgade på ovansidan. Ryggplåt tre oftast med de gula parfläckarna åtskilda med ett mellanrum motsvarande en tredjedel av ryggplåtens bredd. Ryggplåt 1 med få undantag utan gula parfläckar eller tendens till gulfärgning, endast med ett par mörkröda fält som oftast är tydligt åtskilda i mitten. Flygtiden bör även den tas i beaktande då gullgökbi ofta uppträder tidigare än fältgökbiet, vars normala flygtid är senare delen av juni och framåt. För hanar finns ännu inga fullgoda artskiljande karaktärer.
Utbredning
Länsvis förekomst för fältgökbi Observationer i  Sverige för fältgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fältgökbiet tycks i Sverige ha två separata utbredningsområden. Ett sydligt omfattar Skåne, Blekinge, Småland och Öland, samt ett mer nordligt som omfattar de norra delarna av Östergötland samt Mälarlandskapen. Fältgökbi förekommer också mycket sällsynt och lokalt i Norge, Danmark och Finland. Utbredningen i Europa är inte helt klarlagd, genom förväxling med andra närstående arter och artens något oklara taxonomiska status, men torde omfatta stora delar av Mellan- och Sydeuropa samt Brittiska öarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Fältgökbi förekom för mer än 50 år sedan i de flesta landskap från Skåne till Värmland-Uppland men har bara aktuella förekomster i Skåne, Småland (H län), Östergötland, Södermanland (D och AB län) och Uppland. Belägg från 1970-talet finns också från Gotland. På grund av taxonomiska svårigheter och dåligt känd ekologi har arten förbisetts under lång tid, därför finns sannolikt ett betydande mörkertal. Känd värdart är Andrena nigrospina men är inte det enda sandbiet som parasiteras. Det faktum att mycket få aktuella förekomster är kända, samt en minskning av lämpliga sandmarker, tyder dock på en reell tillbakagång. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv)).
Ekologi
Fältgökbiet är, i likhet med sin värdart, knutet till blomrika sandiga torrängar, örtrika urmagrade åkervallar, trädesåkrar eller sandhedar. Populationerna är ofta individfattiga och tycks fluktuera relativt kraftigt i individantal mellan olika år. Arten är genom sin värdart indirekt beroende av stora sammanhängande örtrika sandmarker som är stabila över tiden. Flygtiden omfattar andra halvan av juni och hela juli samt undantagsvis även början av augusti. Den flyger därmed något senare än den potentiella förväxlingsarten gullgökbi Nomada fulvicornis. För den sydsvenska populationen förefaller sotsandbi Andrena nigrospina vara den huvudsakliga värdarten medan Svealandspopulationen, genom avsaknad av sotsandbi, av allt att döma nyttjar en annan, ännu okänd värdart. Generellt har den stora variationen beträffande val av värdart inom arterna tillhörande N. fulvicornis- komplexet genererat en hel del uppgifter utan vetenskaplig grund och man kan inte utesluta att flera av de ekologiska former som idag uppträder kan komma att visa sig vara goda arter. Som exempel kan nämnas att vissa individer bestämda som N. subcornuta från högklassiga sandmarker i östra Skåne, väl överensstämmer med den form av N. fulvicornis som i Storbritannien kopplas till rapssandbi Andrena bimaculata.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· sandbin
· sandbin
· sotsandbi
· sotsandbi
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada subcornuta (Kirby, 1802) - fältgökbi Synonymer Apis subcornuta Kirby, 1802

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Fältgökbi förekom för mer än 50 år sedan i de flesta landskap från Skåne till Värmland-Uppland men har bara aktuella förekomster i Skåne, Småland (H län), Östergötland, Södermanland (D och AB län) och Uppland. Belägg från 1970-talet finns också från Gotland. På grund av taxonomiska svårigheter och dåligt känd ekologi har arten förbisetts under lång tid, därför finns sannolikt ett betydande mörkertal. Känd värdart är Andrena nigrospina men är inte det enda sandbiet som parasiteras. Det faktum att mycket få aktuella förekomster är kända, samt en minskning av lämpliga sandmarker, tyder dock på en reell tillbakagång. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv)).
Längd 10–11 mm. Påtagligt småvuxna individer på närmare 8 mm kan också uppträda. Mellankroppen är svart med två gula eller röda fläckar på skutellen. Övervägande gula (ev. röda) är också vingfjällen, skulderbucklorna samt vanligtvis också ett par fläckar på framryggens framkant. Små individer är ofta mörkare. Bakkroppen är svart med gula teckningar med större eller mindre inslag av rött. Ryggplåt två och tre har stora, vanligtvis relativt brett åtskilda, gula sidofläckar. På efterföljande ryggplåtar förenas de gula sidofälten och bildar kompletta band som på fjärde ryggplåten ibland kan vara smalt avbrutet i mitten. Benen och antennerna är övervägande röda till rödgula. Svarta eller mörkbruna inslag finns framför allt på baklåren samt på ovansidan av antennerna.

Arterna inom det så kallade Nomada fulvicornis-komplexet, som N. subcornuta tillhör, är mycket variabla med avseende på färgteckning och avvikelser från de ovan angivna karaktärerna förekommer i regel. Någorlunda stabila är följande karaktärsdrag som betraktade i kombination kan bidra till artens identifiering i Norden och särskiljande av honor gentemot det närstående gullgökbiet N. fulvicornis: Antenner från och med tredje segmentet alltid tydligt mörkfärgade på ovansidan. Ryggplåt tre oftast med de gula parfläckarna åtskilda med ett mellanrum motsvarande en tredjedel av ryggplåtens bredd. Ryggplåt 1 med få undantag utan gula parfläckar eller tendens till gulfärgning, endast med ett par mörkröda fält som oftast är tydligt åtskilda i mitten. Flygtiden bör även den tas i beaktande då gullgökbi ofta uppträder tidigare än fältgökbiet, vars normala flygtid är senare delen av juni och framåt. För hanar finns ännu inga fullgoda artskiljande karaktärer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fältgökbi

Länsvis förekomst och status för fältgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fältgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fältgökbiet tycks i Sverige ha två separata utbredningsområden. Ett sydligt omfattar Skåne, Blekinge, Småland och Öland, samt ett mer nordligt som omfattar de norra delarna av Östergötland samt Mälarlandskapen. Fältgökbi förekommer också mycket sällsynt och lokalt i Norge, Danmark och Finland. Utbredningen i Europa är inte helt klarlagd, genom förväxling med andra närstående arter och artens något oklara taxonomiska status, men torde omfatta stora delar av Mellan- och Sydeuropa samt Brittiska öarna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada subcornuta(Kirby, 1802) - fältgökbi
    Synonymer
    Apis subcornuta Kirby, 1802

Fältgökbiet är, i likhet med sin värdart, knutet till blomrika sandiga torrängar, örtrika urmagrade åkervallar, trädesåkrar eller sandhedar. Populationerna är ofta individfattiga och tycks fluktuera relativt kraftigt i individantal mellan olika år. Arten är genom sin värdart indirekt beroende av stora sammanhängande örtrika sandmarker som är stabila över tiden. Flygtiden omfattar andra halvan av juni och hela juli samt undantagsvis även början av augusti. Den flyger därmed något senare än den potentiella förväxlingsarten gullgökbi Nomada fulvicornis. För den sydsvenska populationen förefaller sotsandbi Andrena nigrospina vara den huvudsakliga värdarten medan Svealandspopulationen, genom avsaknad av sotsandbi, av allt att döma nyttjar en annan, ännu okänd värdart. Generellt har den stora variationen beträffande val av värdart inom arterna tillhörande N. fulvicornis- komplexet genererat en hel del uppgifter utan vetenskaplig grund och man kan inte utesluta att flera av de ekologiska former som idag uppträder kan komma att visa sig vara goda arter. Som exempel kan nämnas att vissa individer bestämda som N. subcornuta från högklassiga sandmarker i östra Skåne, väl överensstämmer med den form av N. fulvicornis som i Storbritannien kopplas till rapssandbi Andrena bimaculata.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· sandbin - Andrena (Viktig)
· sotsandbi - Andrena nigrospina (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Fältgökbiet är en art som historiskt troligen, genom sin värdart, haft en stark koppling till blomrika, sandiga torrängar i det småskaliga skogslandskapet och den missgynnas troligen starkt av övergödning, storskalighet och andra processer som vi förknippar med moderniseringen av det svenska jordbruket. Förekomsterna i täktmiljöer och på militära övningsområden hotas av förändrad markanvändning som resulterar i igenväxning av artens livsmiljöer. Beläggning med bergkross på skogsbilvägar, vägskärningar och andra öppna sandmiljöer förintar på ett effektivt sätt värdartens möjlighet att anlägga sitt bo och bidrar på så sätt till fältgökbiets utslagning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Åtgärder för att gynna fältgökbiet inbegriper insatser som syftar till att öka andelen blomrik torräng och därmed värdarternas population inom artens förekomstområden. I de fall arten förekommer på eller i anslutning till militära skjutfält eller täkter bör lokal personal informeras om artens förekomst och dess miljökrav.
Fältgökbiets artstatus har varit omtvistad och arten har tidigare betraktats som en underart eller form av Nomada fulvicornis. Nyligen genomförda DNA-analyser på nordiskt material inom populationer knutna till sotsandbi visar dock otvetydigt att det rör sig om en genetiskt väl definierad art.

Falk S. J. 2004. The form of Nomada fulvicornis F. (Hymenoptera Apidae) associated with the mining bee Andrena nigrospina Thomson. British Journal of Entomological Natural History 17.

Falk, S. 2015. Field guide to the Bees of Great Britain and Ireland. Bloomsbury, London.

Johansson, N. 2014. Vildbin och andra skyddsvärda insekter på sandmarker utmed Nybroåsen. Länsstyrelsen i Kalmar län 2014:15.

Jukes, A. (2009). Andrena nigrospina - Ecology and conservation of a Red Data Book solitary bee. Report for: Staffordshire Wildlife Trust (SWT).

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - inventering i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9.

Scheuchl, E. (2000). Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der gatungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden. 158 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Björn Cederberg 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada subcornuta, (Kirby, 1802) - fältgökbi
    Synonymer
    Apis subcornuta Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Björn Cederberg 2016.