Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fagerhätta

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Mycena oregonensis
Fagerhätta Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fagerhätta är en liten men karaktäristisk hätta. Hatten är högst 1 cm bred och konisk till klockformig med en liten papill. Den är orange eller varmt gul, i början något finhårig men senare kal. Lamellerna är ganska glesa, låga och vidväxta till mer eller mindre nedlöpande. De är gula och eggen är starkare färgad än lamellsidorna beroende på att cheilocystiderna innehåller pigment. Foten är tunn, orange och under lupp fint hårig. Endast några få hättor har så bjärta färger som denna. Närmaste förväxlingsart är orangehätta (Mycena acicula). Den skiljer sig (förutom genom mikroskopiska karaktärer) genom att ha gulvita lameller, utan mörkare egg, och gul fot. Den växer på pinnar i lövskog.
Utbredning
Länsvis förekomst för fagerhätta Observationer i  Sverige för fagerhätta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fagerhätta är sällsynt funnen från Väster- och Östergötland till Ångermanland. De flesta kända lokalerna ligger i Värmland och Ångermanland, vilket säkerligen beror på att mykologerna i dessa landskap varit mer uppmärksamma på arten. Rimligtvis förekommer den i samma utsträckning även i kringliggande landskap och efterforskningar bör leda till fler fynd. Den är funnen även i de övriga nordiska länderna. I Frankrike är den uppgiven som mycket sällsynt och i övriga Europa finns veterligen inga fynd. Arten är som namnet antyder först beskriven från USA. Den är där bara känd från staterna längs Stilla havet (Wahington, Oregon, Kalifornien). Fagerhätta är rödlistad i Danmark, Norge och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i barrförna eller småpinnar av gran på näringsrik, kalkhaltig och frisk-fuktig mark. Påträffas i ängsgranskog, blandskog, bäck- och åstränder med rörligt markvatten. Även vid källflöden. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (280-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (14-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (92-400) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1+2a(i)).
Ekologi
Fagerhätta växer i gran- eller blandskog. Den föredrar fuktig, näringsrik mark med ormbunkar eller andra örter och tycks undvika allför sura områden. Fruktkropparna är fästa på barr eller på småpinnar av gran.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Mycenaceae, Släkte Mycena (hättor), Art Mycena oregonensis A. H. Sm. - fagerhätta Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i barrförna eller småpinnar av gran på näringsrik, kalkhaltig och frisk-fuktig mark. Påträffas i ängsgranskog, blandskog, bäck- och åstränder med rörligt markvatten. Även vid källflöden. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (280-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (14-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (92-400) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1+2a(i)).
Fagerhätta är en liten men karaktäristisk hätta. Hatten är högst 1 cm bred och konisk till klockformig med en liten papill. Den är orange eller varmt gul, i början något finhårig men senare kal. Lamellerna är ganska glesa, låga och vidväxta till mer eller mindre nedlöpande. De är gula och eggen är starkare färgad än lamellsidorna beroende på att cheilocystiderna innehåller pigment. Foten är tunn, orange och under lupp fint hårig. Endast några få hättor har så bjärta färger som denna. Närmaste förväxlingsart är orangehätta (Mycena acicula). Den skiljer sig (förutom genom mikroskopiska karaktärer) genom att ha gulvita lameller, utan mörkare egg, och gul fot. Den växer på pinnar i lövskog.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fagerhätta

Länsvis förekomst och status för fagerhätta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fagerhätta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fagerhätta är sällsynt funnen från Väster- och Östergötland till Ångermanland. De flesta kända lokalerna ligger i Värmland och Ångermanland, vilket säkerligen beror på att mykologerna i dessa landskap varit mer uppmärksamma på arten. Rimligtvis förekommer den i samma utsträckning även i kringliggande landskap och efterforskningar bör leda till fler fynd. Den är funnen även i de övriga nordiska länderna. I Frankrike är den uppgiven som mycket sällsynt och i övriga Europa finns veterligen inga fynd. Arten är som namnet antyder först beskriven från USA. Den är där bara känd från staterna längs Stilla havet (Wahington, Oregon, Kalifornien). Fagerhätta är rödlistad i Danmark, Norge och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Mycenaceae  
  • Släkte
    Mycena - hättor 
  • Art
    Mycena oregonensisA. H. Sm. - fagerhätta

Fagerhätta växer i gran- eller blandskog. Den föredrar fuktig, näringsrik mark med ormbunkar eller andra örter och tycks undvika allför sura områden. Fruktkropparna är fästa på barr eller på småpinnar av gran.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Mark/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Slutavverkning och skogsdikning är potentiella hot mot växtplatserna. Markförsurning kan på sikt leda till en utarmning av artens populationer.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Kända lokaler bör bevaras vilket bäst görs genom att kalavverkning och markavvattning undviks. Arten bör eftersökas ytterligare i Svealand och södra Norrland.
Utländska namn – DK: Gylden huesvamp.

Moser, M. & Jülich, W. 1985–94. Farbatlas der Basidiomyceten III (Mycena 4). Gustav Fischer Verlag, Stuttgart.

Strid, Å. 1984. Mycena oregonensis, en för Sverige ny hätta. Jordstjärnan 5(1): 26–29 (med färgbild på omslaget).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Mycenaceae  
  • Släkte
    Mycena - hättor 
  • Art
    Mycena oregonensis, A. H. Sm. - fagerhätta
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.