Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svämmossa

Organismgrupp Mossor Myrinia pulvinata
Svämmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar fina och något matt gröna, eller som äldre gul- eller brunaktiga mattor, ibland täckta av sediment. Skotten är 0,5-2 cm långa och oregelbundet grenade eller oregelbundet fjädergrenade. Torra skott har raka eller något bågformigt krökta grenar. Stambladen är utstående, raka eller svagt krökta, som torra upprätta och tilltryckta. De är äggrunda eller smalt äggrunda och smalnar gradvis av till en kort och ibland trubbig spets. Bladnerven är svagt utvecklad, enkel eller ibland kluven i sin övre del, och når 30-50 % upp i bladet. Bladkanten är otandad. Cellerna i bladmitten är 10-15 µm breda, rombformiga eller avlångt rombformiga, och har mer eller mindre tjocka väggar. Bashörnsgrupperna är otydligt avgränsade, löper upp längs bladkanten och består av bredare än långa, kvadratiska eller kort rektangulära celler. Arten är samkönad och har ofta sporkapslar. Sporkapseln är upprätt, cylindrisk och har ett koniskt lock. Den yttre tandkransen har smala tänder som, förutom precis vid basen, är vitaktiga som unga. Den inre tandkransen har ett kort basalmembran, smala tänder och saknar cilier. Sporerna är 13-20 µm.
Svämmossa känns igen på sina äggrunda, kortspetsade eller trubbiga blad med stora, rombformiga celler och svagt utvecklad nerv. De ofta förekommande upprätta kapslarna med specialiserade tandkransar gör att arten vanligen är lätt att känna igen. Den växer ofta tillsammans med pilmossa Leskea polycarpa, som den också liknar, men svämmossan är dock något mindre. Till skillnad från pilmossa har bladen hos svämmossa endast kort och tunn nerv samt celler utan papiller och förtjockade cellväggar. Den saknar parafyllier och har också kortare sporkapselskaft.
Utbredning
Länsvis förekomst för svämmossa Observationer i  Sverige för svämmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt med glest spridda förekomster från Västergötland till Lule lappmark. I både Norge och Finland anses mossan vara ovanlig. Utanför Norden är den känd från norra och mellersta Europa, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Svämmossa växer på trädbaser och rötter av lövträd utefter stränder till större vattendrag i Svealand och Norrland. Arten är sällsynt och alla kända förekomster är små. Arten missgynnas av vattenståndsförändringar som avviker från de naturliga. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (90-4200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 340 (40-2000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan växer vanligen i översvämningszonen vid vattendrag och ibland sjöar, och mossan är därför ofta full av slam. Mossan växer framför allt på stambaser och rötter av lövträd (Salix-arter, glasbjörk, gråal), samt ibland även på sten. På lokalen i Västergötland växer den dels på sten, dels på betong på ett brofundament. Ytterst sällan kan arten växa som epifyt åtminstone flera tiotal meter från stränder. Arten finns på relativt få platser i landet och är nästan helt beroende av översvämningsstränder med naturlig vattenföring. Den växer delvis i samma miljö som den betydligt vanligare pilmossa Leskea polycarpa, och i de delar av landet där båda förekommer hittar man dem ibland tillsammans.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Ved och bark
Ved och bark
· klibbal
· klibbal
· sälg
· sälg
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
· klibbal
· klibbal
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Myriniaceae, Släkte Myrinia (svämmossor), Art Myrinia pulvinata (Wahlenb.) Schimp. - svämmossa Synonymer Leskea pulvinata Wahlenb.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Svämmossa växer på trädbaser och rötter av lövträd utefter stränder till större vattendrag i Svealand och Norrland. Arten är sällsynt och alla kända förekomster är små. Arten missgynnas av vattenståndsförändringar som avviker från de naturliga. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (90-4200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 340 (40-2000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Typisk art i 9750 Svämlövskog (Boreal region (BOR))
Bildar fina och något matt gröna, eller som äldre gul- eller brunaktiga mattor, ibland täckta av sediment. Skotten är 0,5-2 cm långa och oregelbundet grenade eller oregelbundet fjädergrenade. Torra skott har raka eller något bågformigt krökta grenar. Stambladen är utstående, raka eller svagt krökta, som torra upprätta och tilltryckta. De är äggrunda eller smalt äggrunda och smalnar gradvis av till en kort och ibland trubbig spets. Bladnerven är svagt utvecklad, enkel eller ibland kluven i sin övre del, och når 30-50 % upp i bladet. Bladkanten är otandad. Cellerna i bladmitten är 10-15 µm breda, rombformiga eller avlångt rombformiga, och har mer eller mindre tjocka väggar. Bashörnsgrupperna är otydligt avgränsade, löper upp längs bladkanten och består av bredare än långa, kvadratiska eller kort rektangulära celler. Arten är samkönad och har ofta sporkapslar. Sporkapseln är upprätt, cylindrisk och har ett koniskt lock. Den yttre tandkransen har smala tänder som, förutom precis vid basen, är vitaktiga som unga. Den inre tandkransen har ett kort basalmembran, smala tänder och saknar cilier. Sporerna är 13-20 µm.
Svämmossa känns igen på sina äggrunda, kortspetsade eller trubbiga blad med stora, rombformiga celler och svagt utvecklad nerv. De ofta förekommande upprätta kapslarna med specialiserade tandkransar gör att arten vanligen är lätt att känna igen. Den växer ofta tillsammans med pilmossa Leskea polycarpa, som den också liknar, men svämmossan är dock något mindre. Till skillnad från pilmossa har bladen hos svämmossa endast kort och tunn nerv samt celler utan papiller och förtjockade cellväggar. Den saknar parafyllier och har också kortare sporkapselskaft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svämmossa

Länsvis förekomst och status för svämmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svämmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt med glest spridda förekomster från Västergötland till Lule lappmark. I både Norge och Finland anses mossan vara ovanlig. Utanför Norden är den känd från norra och mellersta Europa, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Myriniaceae  
  • Släkte
    Myrinia - svämmossor 
  • Art
    Myrinia pulvinata(Wahlenb.) Schimp. - svämmossa
    Synonymer
    Leskea pulvinata Wahlenb.

Mossan växer vanligen i översvämningszonen vid vattendrag och ibland sjöar, och mossan är därför ofta full av slam. Mossan växer framför allt på stambaser och rötter av lövträd (Salix-arter, glasbjörk, gråal), samt ibland även på sten. På lokalen i Västergötland växer den dels på sten, dels på betong på ett brofundament. Ytterst sällan kan arten växa som epifyt åtminstone flera tiotal meter från stränder. Arten finns på relativt få platser i landet och är nästan helt beroende av översvämningsstränder med naturlig vattenföring. Den växer delvis i samma miljö som den betydligt vanligare pilmossa Leskea polycarpa, och i de delar av landet där båda förekommer hittar man dem ibland tillsammans.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· klibbal - Alnus glutinosa (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· klibbal - Alnus glutinosa (Har betydelse)
Avverkning av träd och buskbårder vid vattendrag och sjöstränder utgör ett hot, liksom vattenståndsförändringar som avviker från de naturliga. Ett flertal av de sedan gammalt kända lokalerna vid vattendrag torde nu vara försvunna p.g.a. förändringar av naturlig vattenföring, möjligen också till följd av vattenföroreningar.

Påverkan
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Den naturliga vattenföringen i små vattendrag bör eftersträvas och strandvegetationen bör ges ett ändamålsenligt skydd mot avverkning på de aktuella lokalerna. Äldre lokaler bör återbesökas.
Utländska namn - NO: Skvulpmose, GB: Flood-moss.

Grout, A. J. 1928-40. Moss flora of North America north of Mexico.

Hedenäs, L. 1986. Myrinia pulvinata i Angered, Västergötland. Mossornas Vänner 27: 5

Hedenäs, L. 2014. Myrinia pulvinata svämmossa s. 229-230. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Jensen, C. 1939. Skandinaviens bladmossflora. Köpenhamn.

Nyholm, E. 1954-69. Illustrated mossflora of Fennoscandia 2. Musci. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Sjögren 1984. Rev. Tommy Pettersson 1997. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Myriniaceae  
  • Släkte
    Myrinia - svämmossor 
  • Art
    Myrinia pulvinata, (Wahlenb.) Schimp. - svämmossa
    Synonymer
    Leskea pulvinata Wahlenb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Sjögren 1984. Rev. Tommy Pettersson 1997. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.