Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bokfjädermossa

Organismgrupp Mossor Neckera pumila
Bokfjädermossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar plattade, matt ljusgröna mattor. Som unga är skotten tryckta till underlaget, senare med utstickande, 2-4 cm långa, ljusgröna plymer. Skotten är 2-4 cm långa. Stammen är rikt och ofta fjäderlikt förgrenad. Stambladen är asymmetriska, äggrunt lansettlika, ofta hastigt tillspetsade och ofta med nedre tredjedelen av ena bladkanten brett invikt. I övre halvan av bladet är oftast bladkanterna smalt tillbakaböjda. Bladen är normalt tvärvågiga, men ibland saknas vågigheten nästan helt. Bladnerven är kort och dubbel, eller saknas helt. Bladens storlek är 1-1,8 × 0,5-0,6 mm. Cellerna i bladmitten är 25-35 × 5-6 µm. Arten är skildkönad och sporkapslar är sällsynta. Kapselskaften är 3-5 mm långa. Vegetativ förökning sker med hjälp av lätt avbrutna groddgrenar, vilka ofta förekommer. Sporerna är 16-26 µm.
Varieteten philippeana, som har en långt utdragen bladspets. Möjligen borde denna form betraktas som en egen art men i brist på taxonomiska undersökningar inkluderas den här i bokfjädermossa.
Bokfjädermossa liknar framför allt den betydligt vanligare platt fjädermossa Neckera complanata som dock alltid saknar vågor på bladen, är tydligt glänsande och endast har en bladkant vikt. Arten kan även påminna om små exemplar av aspfjädermossa N. pennata och nordlig fjädermossa N. oligocarpa men båda dessa har vanligen kapslar, oftast dolda på skottets undersida. Från dessa och grov fjädermossa N. crispa skiljs bokfjädermossa även på att bladen har tillbakaböjda bladkanter.
Utbredning
Länsvis förekomst för bokfjädermossa Observationer i  Sverige för bokfjädermossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bokfjädermossa är känd från Skåne till Torne lappmark med några större utbredningsluckor. Den förekom fram till 1940-talet rikligt i Skånes bokskogar och har därefter försvunnit från stora delar av detta landskap p.g.a. luftföroreningar och skogsbruk. Arten finns fortfarande kvar i till synes betryggande mängd i övriga Götaland och verkar emellanåt återetablera sig i skyddade bokskogar längst i söder. Norrut blir arten gradvis allt sällsyntare. I Norge är de flesta fynden gjorda i de västliga delarna (Størmer 1969). Bokfjädermossa finns också sällsynt i Danmark (Holmen m.fl. 1959) och Finland, och har en västlig utbredning i övriga Europa. Utanför Europa är arten funnen i Atlasbergen i Nordafrika och på Kanarieöarna samt Madeira. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten växer i söder på trädstammar och i norr på skuggade torra bergväggar. I Halland finns den nästan enbart i bokskogar äldre än 170 år. De individrikaste lokalerna finns i Halland. Norr om Halland är den betydligt sällsyntare och växer främst på sten. Antalet reproduktiva individer skattas till 11000 (2000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Mossan är knuten till släta och måttligt sura (pH 5,6-6,5) underlag, antingen på bark av ädla lövträd eller på klippor. Vanliga följearter är späd frullania Frullania fragilifolia, stor ärgmossa Zygodon rupestris och samboradula Radula complanata. Arten är konkurrenssvag och föredrar i första hand sluten bokskog där den ofta sitter högt upp på äldre bokstammar där andra mossor inte hunnit breda ut sig. I mellersta och norra Sverige växer den på klippväggar, särskilt torra, sydvända grönstensbranter som är skuggade av lövträd.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· bok
· bok
Levande träd
Levande träd
· ask
· ask
· bok
· bok
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Neckeraceae, Släkte Neckera (fjädermossor), Art Neckera pumila Hedw. - bokfjädermossa Synonymer bok-fjädermossa, Neckera fontinaloides Lindb.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten växer i söder på trädstammar och i norr på skuggade torra bergväggar. I Halland finns den nästan enbart i bokskogar äldre än 170 år. De individrikaste lokalerna finns i Halland. Norr om Halland är den betydligt sällsyntare och växer främst på sten. Antalet reproduktiva individer skattas till 11000 (2000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Konventioner Typisk art i 9020 Nordlig ädellövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9110 Näringsfattig bokskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9130 Näringsrik bokskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9160 Näringsrik ekskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9180 Ädellövskog i branter (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9190 Näringsfattig ekskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Skogsstyrelsens signalart
Bildar plattade, matt ljusgröna mattor. Som unga är skotten tryckta till underlaget, senare med utstickande, 2-4 cm långa, ljusgröna plymer. Skotten är 2-4 cm långa. Stammen är rikt och ofta fjäderlikt förgrenad. Stambladen är asymmetriska, äggrunt lansettlika, ofta hastigt tillspetsade och ofta med nedre tredjedelen av ena bladkanten brett invikt. I övre halvan av bladet är oftast bladkanterna smalt tillbakaböjda. Bladen är normalt tvärvågiga, men ibland saknas vågigheten nästan helt. Bladnerven är kort och dubbel, eller saknas helt. Bladens storlek är 1-1,8 × 0,5-0,6 mm. Cellerna i bladmitten är 25-35 × 5-6 µm. Arten är skildkönad och sporkapslar är sällsynta. Kapselskaften är 3-5 mm långa. Vegetativ förökning sker med hjälp av lätt avbrutna groddgrenar, vilka ofta förekommer. Sporerna är 16-26 µm.
Varieteten philippeana, som har en långt utdragen bladspets. Möjligen borde denna form betraktas som en egen art men i brist på taxonomiska undersökningar inkluderas den här i bokfjädermossa.
Bokfjädermossa liknar framför allt den betydligt vanligare platt fjädermossa Neckera complanata som dock alltid saknar vågor på bladen, är tydligt glänsande och endast har en bladkant vikt. Arten kan även påminna om små exemplar av aspfjädermossa N. pennata och nordlig fjädermossa N. oligocarpa men båda dessa har vanligen kapslar, oftast dolda på skottets undersida. Från dessa och grov fjädermossa N. crispa skiljs bokfjädermossa även på att bladen har tillbakaböjda bladkanter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bokfjädermossa

Länsvis förekomst och status för bokfjädermossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bokfjädermossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bokfjädermossa är känd från Skåne till Torne lappmark med några större utbredningsluckor. Den förekom fram till 1940-talet rikligt i Skånes bokskogar och har därefter försvunnit från stora delar av detta landskap p.g.a. luftföroreningar och skogsbruk. Arten finns fortfarande kvar i till synes betryggande mängd i övriga Götaland och verkar emellanåt återetablera sig i skyddade bokskogar längst i söder. Norrut blir arten gradvis allt sällsyntare. I Norge är de flesta fynden gjorda i de västliga delarna (Størmer 1969). Bokfjädermossa finns också sällsynt i Danmark (Holmen m.fl. 1959) och Finland, och har en västlig utbredning i övriga Europa. Utanför Europa är arten funnen i Atlasbergen i Nordafrika och på Kanarieöarna samt Madeira. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Neckeraceae  
  • Släkte
    Neckera - fjädermossor 
  • Art
    Neckera pumilaHedw. - bokfjädermossa
    Synonymer
    bok-fjädermossa
    Neckera fontinaloides Lindb.

Mossan är knuten till släta och måttligt sura (pH 5,6-6,5) underlag, antingen på bark av ädla lövträd eller på klippor. Vanliga följearter är späd frullania Frullania fragilifolia, stor ärgmossa Zygodon rupestris och samboradula Radula complanata. Arten är konkurrenssvag och föredrar i första hand sluten bokskog där den ofta sitter högt upp på äldre bokstammar där andra mossor inte hunnit breda ut sig. I mellersta och norra Sverige växer den på klippväggar, särskilt torra, sydvända grönstensbranter som är skuggade av lövträd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Arten är kväveskyende och känslig för försurande ämnen i luft och regn, varför den har en nedsatt vitalitet eller är helt försvunnit från områden med luftföroreningar. Då dess viktigaste värdträd, bok, har en glatt och svagt sur bark med dåligt pH-buffrande egenskaper är arten nästan helt försvunnen från alla boklokaler i Skåne och Blekinge. I sydligaste Sverige är bokfjädermossan därför numera hänvisad till endast överåriga bestånd och äldre träd och hotas på dessa lokaler av avverkningar. I mellersta och norra Sverige innebär avverkning av träd i branterna på aktuella lokaler en lägre luftfuktighet och därmed sämre vitalitet för denna oceaniska art.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Samtliga aktuella lokaler bör skyddas mot avverkning. Lämpliga värdträd resp. skyddande träd framför klippstup där arten finns sparas, särskilt i områden med låga halter luftföroreningar så att arten kan fortleva i betryggande omfattning. Utsläppen av luftföroreningar måste minska på sikt.
Utländska namn - NO: Vrengefellmose. DK: Lav Fladmos, GB: Dwarf Neckera.

Andersen, A.G. et al. 1976. Den danske mosflora 1. Bladmosser. Köpenhamn.

Barkman, J.J. 1958. Phytosociology and ecology of cryptogamic epiphytes. Including a taxonomic survey and description of their vegetation units in Europe. Assen.

Geheeb, A. 1910. Bryologia atlantica. Die Laubmoosen der atlantischen Inseln. Ergänzt und überarbeitet von T. Herzog. Bibl. Bot. 73.

Hallingbäck, T. 1989a: Bokfjädermossan, Neckera pumila, en försurningshotad mossa. Svensk Bot. Tidskr. 83: 161-173.

Hallingbäck, T. 2014. Neckera pumila bokfjädermossa s. 330-331. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Holmen, K. et al. 1959. The distribution of the bryophytes in Denmark. Bot. Tidsskr. 55 (2).

Jelenc, F. 1955. Les Muscinées de lAfrique du Nord. Bull. Soc. Géogr. et Arch. Oran, 72-76.

Størmer, P. 1969. Mosses with a Western and Southern Distribution in Norway. Oslo, Bergen & Tromsö.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Neckeraceae  
  • Släkte
    Neckera - fjädermossor 
  • Art
    Neckera pumila, Hedw. - bokfjädermossa
    Synonymer
    bok-fjädermossa
    Neckera fontinaloides Lindb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.