Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klubbmossa

Organismgrupp Mossor Oedipodium griffithianum
Klubbmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Klubbmossa är en akrokarp bladmossa som växer i glesa, blekt gröna tuvor. Bladen är stora, omvänt äggrunda, rundtrubbiga och försedda med en grov, nerv som slutar abrupt i bladets övre fjärdedel. Vid bladbasen finns maskformade utskott, cilier, på ömse sidor om nerven. Bladcellerna är stora, runda och glatta. Vegetativ förökning sker genom flercelliga, linsformade och ofta skaftade groddkorn. Skotten är samkönade. Sporkapseln har kort skaft som gradvis övergår i en mycket lång hals och ser därför ut som en upprätt stående avlång klubba. Klubbmossa har inga närstående släktingar utan tillhör en monotypisk familj.
Utbredning
Länsvis förekomst för klubbmossa Observationer i  Sverige för klubbmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är påträffad i områden med hög nederbörd i Västergötland, Dalarna, Härjedalen, Jämtland, samt Åsele, Lycksele, Pite och Lule lappmarker på ett fåtal lokaler. Persson (1954) anser att den är förbisedd i Sverige. I Västergötland är arten förgäves eftersökt under 1980-talet. Lokalen är sannolikt utplånad av bebyggelse. Klubbmossa är i Skandinavien sällsynt utom i västligaste Norge där den förekommer mindre allmänt i klippbranter. Den har en bipolär, subarktisk, oceaniskt präglad amfiatlantisk och amfipacifisk världsutbredning med förekomster i Storbritanniens bergsområden, i östligaste Ryssland, Japan, Kanada samt på Grönland, i Chile, Argentina och Falklandsöarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Klubbmossa växer på sur och fuktig jord i de nederbördsrika delarna av fjällen. Förekomsterna är ytmässigt mycket små och sporkapslar förekommer sällan. Visserligen är fjällområden med sur berggrund dåligt utforskade men träffar man på arten är dess utseende karaktäristiskt redan i fält och därför ofta samlad. Utseendet och begränsningen till endast den nederbördsrika delen av fjällen har resulterat i att vi angett ett relativt lågt mörkertal. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (50-3800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (12-1500) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan påträffas på fuktig, sandig eller humusrik jord i skuggade klippskrevor. Den är inte associerad till något särskilt mineral och är påträffad både i låglandet och i fjälltrakterna. Enligt Persson (1954) är den kalkskygg med oftast sparsam i omgivande vegetation av arter som klogrusmossa Ditrichum heteromallum, mörk flikmossa Lophozia sudetica och vanlig nickmossa Pohlia nutans. Norska låglandslokaler för klubbmossa hyser dock enligt Störmer (1969) ofta en rik mossflora, med vågig sågmossa Atrichum undulatum, nervveckmossa Diplophyllum albicans, svannicka Pohlia elongata och tandad knottmossa Rhabdoweisia crispata som typiska följearter. I alpina habitat växer den tillsammans med t.ex. mörk flikmossa Lophozia sudetica, bergveckmossa Diplophyllum taxifolium, sotmossa Andreaea rupestris och brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Oedipodiopsida, Ordning Oedipodiales, Familj Oedipodiaceae, Släkte Oedipodium, Art Oedipodium griffithianum (Dicks.) Schwägr. - klubbmossa Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Klubbmossa växer på sur och fuktig jord i de nederbördsrika delarna av fjällen. Förekomsterna är ytmässigt mycket små och sporkapslar förekommer sällan. Visserligen är fjällområden med sur berggrund dåligt utforskade men träffar man på arten är dess utseende karaktäristiskt redan i fält och därför ofta samlad. Utseendet och begränsningen till endast den nederbördsrika delen av fjällen har resulterat i att vi angett ett relativt lågt mörkertal. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (50-3800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (12-1500) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Klubbmossa är en akrokarp bladmossa som växer i glesa, blekt gröna tuvor. Bladen är stora, omvänt äggrunda, rundtrubbiga och försedda med en grov, nerv som slutar abrupt i bladets övre fjärdedel. Vid bladbasen finns maskformade utskott, cilier, på ömse sidor om nerven. Bladcellerna är stora, runda och glatta. Vegetativ förökning sker genom flercelliga, linsformade och ofta skaftade groddkorn. Skotten är samkönade. Sporkapseln har kort skaft som gradvis övergår i en mycket lång hals och ser därför ut som en upprätt stående avlång klubba. Klubbmossa har inga närstående släktingar utan tillhör en monotypisk familj.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klubbmossa

Länsvis förekomst och status för klubbmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klubbmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är påträffad i områden med hög nederbörd i Västergötland, Dalarna, Härjedalen, Jämtland, samt Åsele, Lycksele, Pite och Lule lappmarker på ett fåtal lokaler. Persson (1954) anser att den är förbisedd i Sverige. I Västergötland är arten förgäves eftersökt under 1980-talet. Lokalen är sannolikt utplånad av bebyggelse. Klubbmossa är i Skandinavien sällsynt utom i västligaste Norge där den förekommer mindre allmänt i klippbranter. Den har en bipolär, subarktisk, oceaniskt präglad amfiatlantisk och amfipacifisk världsutbredning med förekomster i Storbritanniens bergsområden, i östligaste Ryssland, Japan, Kanada samt på Grönland, i Chile, Argentina och Falklandsöarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Oedipodiopsida  
  • Ordning
    Oedipodiales  
  • Familj
    Oedipodiaceae  
  • Släkte
    Oedipodium  
  • Art
    Oedipodium griffithianum(Dicks.) Schwägr. - klubbmossa

Mossan påträffas på fuktig, sandig eller humusrik jord i skuggade klippskrevor. Den är inte associerad till något särskilt mineral och är påträffad både i låglandet och i fjälltrakterna. Enligt Persson (1954) är den kalkskygg med oftast sparsam i omgivande vegetation av arter som klogrusmossa Ditrichum heteromallum, mörk flikmossa Lophozia sudetica och vanlig nickmossa Pohlia nutans. Norska låglandslokaler för klubbmossa hyser dock enligt Störmer (1969) ofta en rik mossflora, med vågig sågmossa Atrichum undulatum, nervveckmossa Diplophyllum albicans, svannicka Pohlia elongata och tandad knottmossa Rhabdoweisia crispata som typiska följearter. I alpina habitat växer den tillsammans med t.ex. mörk flikmossa Lophozia sudetica, bergveckmossa Diplophyllum taxifolium, sotmossa Andreaea rupestris och brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Vattendrag

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten växer i starkt skuggade habitat och hotas därför av ökad ljusexponering och uttorkning till följd av skogsavverkningar och bebyggelse av låglandslokaler. Fjällokalerna är troligtvis mindre utsatta för miljöförändringar.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas på fler lokaler. Återfinns den bör artens ståndortskrav fastställas och åtgärder föreslås som kan öka populationens storlek.
Utländska namn - NO: Klubbemose, GB: Gouty-moss.

Persson, H. 1954. Oedipodium griffithianum (Dicks.) Schwaegr. funnen i Dalarna. Bot. Not. 107: 50.

Störmer, P. 1969. Mosses with a western and southern distribution in Norway. Universitetsförlaget, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Oedipodiopsida  
  • Ordning
    Oedipodiales  
  • Familj
    Oedipodiaceae  
  • Släkte
    Oedipodium  
  • Art
    Oedipodium griffithianum, (Dicks.) Schwägr. - klubbmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.