Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunbräken

Organismgrupp Kärlväxter Asplenium adulterinum
Brunbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brunbräken är en lågvuxen ormbunke med bladrosetter av normalt ca 10 cm långa, parbladiga blad som övervintrar gröna. Bladets mittribba är mörkt brun men blir mot toppen grön. Ca 4/5 av den totala längden av bladskaft och mittribba är mörkt brun. Småbladen är nästan oskaftade med oftast naggade kanter. De avlånga sporgömmesamlingarna sitter vid nerverna och är som omogna täckta av gröna fjäll. Arten är lik svartbräken Asplenium trichomanes och grönbräken A. viride, som den ofta växer tillsammans med, men skiljer sig från dessa på färgen på bladskaft och mittribba. Svartbräken (inkl. dess underarter) har hela längden mörkt brun, men när bladet tillväxer kan det ha en grön tipp på mittribban. Bladskaftet på svartbräken är dock vingat till skillnad från skaftet hos brunbräken och grönbräken, som också har hela bladskaftet grönt.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunbräken Observationer i  Sverige för brunbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brunbräken är knuten till mycket basiska bergarter med högt innehåll av olivin och förekommer i Sverige på Taberg i Småland och vid sjön Velen i norra Västergötland. Förekomsterna är ganska stabila och på Taberg finns den på flera ställen där berget går i dagen. I Finland finns ett fåtal lokaler. I Norge är den mera spridd liksom i Centraleuropa men den är överallt sällsynt. Den totala utbredningen är begränsad till Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Brunbräken är knuten till mycket basiska bergarter med högt innehåll av olivin och förekommer endast på Taberg i Småland och vid sjön Velen i Västergötland. Arten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (320-480). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 236 km² och förekomstarean (AOO) till 8 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Brunbräken förekommer alltid på ultrabasiska bergarter. Den kan växa både på ganska solexponerade branter med sprickor och i skuggiga skrevor och på hyllor med tunt vittringsmaterial.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning Polypodiales (stensöteordningen), Familj Aspleniaceae (svartbräkenväxter), Släkte Asplenium (svartbräknar), Art Asplenium adulterinum Milde - brunbräken Synonymer Bergspring

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Brunbräken är knuten till mycket basiska bergarter med högt innehåll av olivin och förekommer endast på Taberg i Småland och vid sjön Velen i Västergötland. Arten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (320-480). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 236 km² och förekomstarean (AOO) till 8 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Brunbräken är en lågvuxen ormbunke med bladrosetter av normalt ca 10 cm långa, parbladiga blad som övervintrar gröna. Bladets mittribba är mörkt brun men blir mot toppen grön. Ca 4/5 av den totala längden av bladskaft och mittribba är mörkt brun. Småbladen är nästan oskaftade med oftast naggade kanter. De avlånga sporgömmesamlingarna sitter vid nerverna och är som omogna täckta av gröna fjäll. Arten är lik svartbräken Asplenium trichomanes och grönbräken A. viride, som den ofta växer tillsammans med, men skiljer sig från dessa på färgen på bladskaft och mittribba. Svartbräken (inkl. dess underarter) har hela längden mörkt brun, men när bladet tillväxer kan det ha en grön tipp på mittribban. Bladskaftet på svartbräken är dock vingat till skillnad från skaftet hos brunbräken och grönbräken, som också har hela bladskaftet grönt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunbräken

Länsvis förekomst och status för brunbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brunbräken är knuten till mycket basiska bergarter med högt innehåll av olivin och förekommer i Sverige på Taberg i Småland och vid sjön Velen i norra Västergötland. Förekomsterna är ganska stabila och på Taberg finns den på flera ställen där berget går i dagen. I Finland finns ett fåtal lokaler. I Norge är den mera spridd liksom i Centraleuropa men den är överallt sällsynt. Den totala utbredningen är begränsad till Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Aspleniaceae - svartbräkenväxter 
  • Släkte
    Asplenium - svartbräknar 
  • Art
    Asplenium adulterinumMilde - brunbräken
    Synonymer
    Bergspring

Brunbräken förekommer alltid på ultrabasiska bergarter. Den kan växa både på ganska solexponerade branter med sprickor och i skuggiga skrevor och på hyllor med tunt vittringsmaterial.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Hoten på Taberg har varit exploatering och anläggningar. Dessa hot är numera undanröjda och nu är hoten där liksom i Västergötland inskränkta till eventuell plockning och slitage av mark.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Brunbräken bör övervakas av floraväktare där det är möjligt, vissa ställen på Taberg går ej att besöka på grund av rasrisk.
Brunbräken är fridlyst. På Taberg finns plantor med en större del av bladets mittribba grön. Dessa har tolkats som hybrider mellan brunbräken och grönbräken. Brunbräken är globalt rödlistad som sällsynt. Brunbräken omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Brunburkne, DK: Brun Radeløv, FI: Serpentiiniraunioinen.

Andersson, L. & Appelqvist, T. 1982. Brunbräken, Asplenium adulterinum, funnen i norra Västergötland. Svensk Bot. Tidskr. 76: 308–310.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1976. Projekt Linné rapporterar 1–13. Svensk Bot. Tidskr. 70: 165–175.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Rosendahl, H. V. 1918. Tre för norra Europa nya asplenier. Bot. Not. 71: 161–168.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2):1–49.

Pykälä, J. 1997. Serpentiinniraunioinen. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaset Kasvimme. Helsingfors.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bertilsson 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Aspleniaceae - svartbräkenväxter 
  • Släkte
    Asplenium - svartbräknar 
  • Art
    Asplenium adulterinum, Milde - brunbräken
    Synonymer
    Bergspring
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bertilsson 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.