Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klintsnyltrot

Organismgrupp Kärlväxter Orobanche elatior
Klintsnyltrot Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Klintsnyltrot är en vanligen 3–7 dm hög klorofyllfri parasit vars underjordiska knölar är fästa vid värdväxtens rötter. Stjälken är gulbrun eller brunröd och bär ett, särskilt upptill, tätblommigt ax med rosenröda, rödlila eller gulröda blommor med ljusa glandelhår. Kronan är 15–27 mm lång, jämt bågböjd i profil och har hel eller svagt urnupen överläpp och grunt treflikig underläpp med naggade kanter. Fodertänderna är spetsiga och till mitten tvåkluvna och hälften så långa som kronpipen. Ståndarsträngarna är nedtill håriga på framsidan, upptill glandelhåriga och fästa 4–6 mm ovan kronans bas. Märket på friska blommor är gult. Arten blommar i juni-juli och förökar sig med frön. Tistelsnyltrot Orobanche reticulata, som även förekommer i Skåne och i Västergötland, har mörka glandelhår på kronan och kala ståndarsträngar. Den parasiterar på kåltistel Cirsium oleraceum och brudborste C. helenoides.
Utbredning
Länsvis förekomst för klintsnyltrot Observationer i  Sverige för klintsnyltrot
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klintsnyltrot har blivit funnen i Skåne, Halland, Västergötland och Östergötland. I Skåne finns arten på 10-tal aktuella lokaler på fastlandet i den västra delen av landskapet. De rikaste förekomsterna finns på ön Ven. Dessutom är klintsnyltrot medvetet insådd på flera platser. Tidigare fanns växten även på åtskilliga lokaler i de centrala och södra delarna av Skåne, men är utgången från dessa sedan lång tid tillbaka. Från Halland är arten eventuellt endast känd genom en osäker uppgift från mitten av 1800-talet. Klintsnyltrot upptäcktes 1984 på Kinnekulle i Västergötland. Det är troligt att växten kommit dit genom människans försorg, medvetet eller omedvetet. I Östergötland hittades ett individ i närheten av Norrköping 1995, även här troligen inplanterad. I Danmark har klintsnyltrot gått kraftigt tillbaka och är numera endast känd från några få lokaler på Själland och Samsö. Arten anses som sårbar i Danmark. Den är inte känd från Norge och Finland. Klintsnyltrot är spridd från England österut till Himalaya, men är i många områden ovanlig och saknas i stora delar av Medelhavsområdet. De skandinaviska förekomsterna tillhör de nordligaste för arten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Aktuella förekomster i Skåne. Klintsnyltrot parasiterar främst på väddklint. Den växer på torrängar, vägrenar och bryn, vilka ofta är belägna på varma, kalkrika sluttningar. Det främsta hotet är igenväxning och förbuskning, svagt bete är positivt, däremot missgynnar för kraftigt bete populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-35). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5028 km² och förekomstarean (AOO) till 76 (60-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Klintsnyltrot parasiterar främst på väddklint Centaurea scabiosa, men uppges även kunna växa på andra Centaurea-arter, samt på arter ur släktena Thalictrum, Echinops och Hypochoeris. Den växer tillsammans med sin värdväxt på torrängar, vägrenar och bryn, vilka ofta är belägna på varma, kalkrika sluttningar. Växtplatserna hyser ofta en även i övrigt artrik och skyddsvärd torrängsflora. Klintsnyltroten är oregelbunden i sitt uppträdande och blommar sällan två år i rad på samma ställe. Odlingsförsök visar att det kan dröja åtskilliga år mellan sådd och blomning. Troligen kan fröna behålla sin grobarhet under lång tid i jorden.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bolltistlar
· bolltistlar
· klintar
· klintar
· rosettfibblor
· rosettfibblor
· rutor
· rutor
· väddklint
· väddklint
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Orobanchaceae (snyltrotsväxter), Släkte Orobanche (snyltrötter), Art Orobanche elatior Sutton - klintsnyltrot Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Aktuella förekomster i Skåne. Klintsnyltrot parasiterar främst på väddklint. Den växer på torrängar, vägrenar och bryn, vilka ofta är belägna på varma, kalkrika sluttningar. Det främsta hotet är igenväxning och förbuskning, svagt bete är positivt, däremot missgynnar för kraftigt bete populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-35). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5028 km² och förekomstarean (AOO) till 76 (60-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Klintsnyltrot är en vanligen 3–7 dm hög klorofyllfri parasit vars underjordiska knölar är fästa vid värdväxtens rötter. Stjälken är gulbrun eller brunröd och bär ett, särskilt upptill, tätblommigt ax med rosenröda, rödlila eller gulröda blommor med ljusa glandelhår. Kronan är 15–27 mm lång, jämt bågböjd i profil och har hel eller svagt urnupen överläpp och grunt treflikig underläpp med naggade kanter. Fodertänderna är spetsiga och till mitten tvåkluvna och hälften så långa som kronpipen. Ståndarsträngarna är nedtill håriga på framsidan, upptill glandelhåriga och fästa 4–6 mm ovan kronans bas. Märket på friska blommor är gult. Arten blommar i juni-juli och förökar sig med frön. Tistelsnyltrot Orobanche reticulata, som även förekommer i Skåne och i Västergötland, har mörka glandelhår på kronan och kala ståndarsträngar. Den parasiterar på kåltistel Cirsium oleraceum och brudborste C. helenoides.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klintsnyltrot

Länsvis förekomst och status för klintsnyltrot baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klintsnyltrot

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klintsnyltrot har blivit funnen i Skåne, Halland, Västergötland och Östergötland. I Skåne finns arten på 10-tal aktuella lokaler på fastlandet i den västra delen av landskapet. De rikaste förekomsterna finns på ön Ven. Dessutom är klintsnyltrot medvetet insådd på flera platser. Tidigare fanns växten även på åtskilliga lokaler i de centrala och södra delarna av Skåne, men är utgången från dessa sedan lång tid tillbaka. Från Halland är arten eventuellt endast känd genom en osäker uppgift från mitten av 1800-talet. Klintsnyltrot upptäcktes 1984 på Kinnekulle i Västergötland. Det är troligt att växten kommit dit genom människans försorg, medvetet eller omedvetet. I Östergötland hittades ett individ i närheten av Norrköping 1995, även här troligen inplanterad. I Danmark har klintsnyltrot gått kraftigt tillbaka och är numera endast känd från några få lokaler på Själland och Samsö. Arten anses som sårbar i Danmark. Den är inte känd från Norge och Finland. Klintsnyltrot är spridd från England österut till Himalaya, men är i många områden ovanlig och saknas i stora delar av Medelhavsområdet. De skandinaviska förekomsterna tillhör de nordligaste för arten.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Orobanche - snyltrötter 
  • Art
    Orobanche elatiorSutton - klintsnyltrot

Klintsnyltrot parasiterar främst på väddklint Centaurea scabiosa, men uppges även kunna växa på andra Centaurea-arter, samt på arter ur släktena Thalictrum, Echinops och Hypochoeris. Den växer tillsammans med sin värdväxt på torrängar, vägrenar och bryn, vilka ofta är belägna på varma, kalkrika sluttningar. Växtplatserna hyser ofta en även i övrigt artrik och skyddsvärd torrängsflora. Klintsnyltroten är oregelbunden i sitt uppträdande och blommar sällan två år i rad på samma ställe. Odlingsförsök visar att det kan dröja åtskilliga år mellan sådd och blomning. Troligen kan fröna behålla sin grobarhet under lång tid i jorden.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bolltistlar - Echinops (Har betydelse)
· klintar - Centaurea (Har betydelse)
· rosettfibblor - Hypochaeris (Har betydelse)
· rutor - Thalictrum (Har betydelse)
· väddklint - Centaurea scabiosa (Viktig)
Det främsta hotet mot klintsnyltroten är troligen förbuskning och igenväxning, på en del lokaler som en följd av upphörande bete. Å andra sidan missgynnas sannolikt bestånd av klintsnyltrot även av ett alltför intensivt bete. De flesta lokalerna för arten finns i en intensivt och rationellt utnyttjad del av Skåne. Uppodling, täktverksamhet och anläggningsarbeten av olika slag har förstört flera av de tidigare lokalerna och utgör hot mot några av de kvarvarande. Vägkantsförekomster av klintsnyltrot hotas även av för tidig slåtter.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
De kvarvarande lokalerna för klintsnyltrot får inte tillåtas att växa igen, utan måste vid behov röjas och slås. På de växtplatser som är belägna inom betade områden bör man eftersträva ett betestryck som gynnar arten. Vägkantsförekomsterna bör markeras så att hänsyn kan tagas till dessa vid slåtter, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag. Några av de rikaste lokalerna bör avsättas som naturminne eller reservat så att växten kan få ett varaktigt skydd och en ändamålsenligt utformad skötsel. Klintsnyltrotens lokaler hålls under årlig uppsikt av floraväktare.
Klintsnyltrot är fridlyst. Växten är lättodlad och finns i odling i flera av våra botaniska trädgårdar. Utländska namn – NO: Knoppurtsnylterot, DK: Stor Gyvelkvælder, GB: Knapweed Broomerape.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1): 1–40.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bergh, S. 1984. Klintsnyltrot, Orobanche major, funnen på Kinnekulle. Svensk Bot. Tidskr. 78: 319–320.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgsson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Kraft, J. 1979. Översikt över Orobanche, snyltrotsläktet, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 73: 27–37.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Mattiasson, G. 1995. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1994. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1995 (1).

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 106–120. Svensk Bot. Tidskr. 73: 362–363.

Olsson, K.-A. 1999. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1998. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1999 (1): 1–39.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Orobanche - snyltrötter 
  • Art
    Orobanche elatior, Sutton - klintsnyltrot
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2007.