Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gotländsk hättemossa

Organismgrupp Mossor Orthotrichum rogeri
Gotländsk hättemossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till drygt 1 cm höga tuvor. Bladen har ofta en trubbig spets, men den kan också vara något tillspetsad. Bladkanten är tillbakaböjd i nästan hela sin längd. Bladcellerna strax ovanför mitten av bladskivan är tjockväggiga, rundade, 8-12 µm breda och har 2 låga, enkla papiller per cell. Hanorganen sitter på en särskild gren. Arten är samkönad. Strumpan är kal. Kapselskaftet är kort, och ungefär halva kapseln döljs av bladen. Kapseln är som torr och tömd tydligt fårad, kapselhalsen är lång och de 8 kapselränderna är 4 celler breda. Klyvöppningarna är insänkta, täcks minst till hälften av omgivande celler och finns i nedre delen av kapseln. Peristomet har två tandkransar. Den yttre tandkransen, som är tillbakaböjd i torrt tillstånd, består av 8 papillösa tänder (ibland något genombrutna). Den inre tandkransen består av 8 långa, raka (dvs. helt upprätta som torra), svagt papillösa eller strimmiga tänder (ibland dessutom 8 korta). Mössan är veckad, kal och inte papillös. Sporerna är 17-25 µm i diameter. Gotländsk hättemossa skiljs från andra arter i släktet främst på att tänderna i det inre peristomet står rakt upp istället för att böja sig något inåt. Parkhättemossa Orthotrichum pallens och dvärghättemossa O. pumilum har dessutom små sporer. Hos parkhättemossa O. pallens syns mer av klyvöppningen, vilket ofta är fallet även hos dvärghättemossa O. pumilum. Den trubbiga bladspetsen (som ibland dock är dåligt utbildad) skiljer sig tydligt från den hos dvärghättemossa O. pumilum, som har en påsatt liten udd. Strimhättemossa O. affine har ytliga klyvöppningar. I fält kan små exemplar av skogshättemossa O. stramineum vålla bestämningsproblem, men den har hår på strumpan (kapselskaftets bas) och ofta svart spets på mössan.
Utbredning
Länsvis förekomst för gotländsk hättemossa Observationer i  Sverige för gotländsk hättemossa
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Arten är mycket sällsynt och endast funnen ett fåtal gånger i södra Sverige. Den kan vara förbisedd då den är relativt lik vanligare arter i släktet. Arten är också funnen sällsynt längs kusten i södra delen av Norge och är relativt spridd på Vestlandet i t.ex. trakten av Bergen och i Vestfold på sydostkusten. Från Danmark finns bara äldre fynd. I Europa finns arten t.ex. i bergstrakter söderut till Pyrenéerna i Spanien. Utifrån t.ex. ett nyfynd i England har det föreslagits att arten liksom flera andra epifyter kan vara på spridning när nu svaveldioxidhalterna har minskat (Bosanquet 2016). Uppgifter finns också från Altai och från södra Asien (Kaukasus, Kashmir). Fynden från Asien har dock ifrågasatts och är i alla fall delvis felaktiga (Hugonnot 2008). Den är dock med säkerhet funnen i Turkiet (Lara m.fl. 2010). Arten har eftersökts på många av sina gamla lokaler men inte återfunnits. De senaste fynden är från Gotland 1953 och Uppland 1996. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Mycket sällsynt art som växer på ädellövträd. Funnen på alléträd t ex ask och alm, i södra Sverige. Känd från sex lokaler och iakttogs senast 1996. Arten är eftersökt men utan resultat på såväl gamla lokaler som på lokaler med lämpliga miljöer utan att hittas i Skåne, Hallands, Västra Götalands eller Gotlands län. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 20 (0-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (0-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Gotländsk hättemossa växer på rikbarksträd i ljusöppna miljöer, t.ex. på alléträd. Arten är funnen på ask och pil i Sverige, men övriga rikbarksträd, såsom lönn, alm och asp, kan säkert också hysa arten. Det enda moderna fyndet i Sverige gjordes i en allé på en ask. Där växte den tillsammans med strimhättemossa Orthotrichum affine, dvärghättemossa O. pumilum, spetsig dvärgbågmossa Pseudoleskeella nervosa och takmossa Syntrichia ruralis. I Norge verkar arten framför allt förekomma på slätare bark, vilket kan antyda att den är en pionjär. Arten växer i Norge på t.ex. ask och fläder tillsammans med bl.a. rödtandad hättemossa O. pulchellum och strimhättemossa O. affine men är även funnen på apel, poppel och lind. Längre söderut i Europa är den även funnen på andra trädslag, t.ex bok.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· aplar
· aplar
· ask
· ask
· asp
· asp
· fläder
· fläder
· knäckepil
· knäckepil
· skogsalm
· skogsalm
· skogslönn
· skogslönn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Orthotrichales, Familj Orthotrichaceae, Släkte Orthotrichum (hättemossor), Art Orthotrichum rogeri Brid. - gotländsk hättemossa Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Mycket sällsynt art som växer på ädellövträd. Funnen på alléträd t ex ask och alm, i södra Sverige. Känd från sex lokaler och iakttogs senast 1996. Arten är eftersökt men utan resultat på såväl gamla lokaler som på lokaler med lämpliga miljöer utan att hittas i Skåne, Hallands, Västra Götalands eller Gotlands län. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 20 (0-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (0-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga I
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Arten bildar upp till drygt 1 cm höga tuvor. Bladen har ofta en trubbig spets, men den kan också vara något tillspetsad. Bladkanten är tillbakaböjd i nästan hela sin längd. Bladcellerna strax ovanför mitten av bladskivan är tjockväggiga, rundade, 8-12 µm breda och har 2 låga, enkla papiller per cell. Hanorganen sitter på en särskild gren. Arten är samkönad. Strumpan är kal. Kapselskaftet är kort, och ungefär halva kapseln döljs av bladen. Kapseln är som torr och tömd tydligt fårad, kapselhalsen är lång och de 8 kapselränderna är 4 celler breda. Klyvöppningarna är insänkta, täcks minst till hälften av omgivande celler och finns i nedre delen av kapseln. Peristomet har två tandkransar. Den yttre tandkransen, som är tillbakaböjd i torrt tillstånd, består av 8 papillösa tänder (ibland något genombrutna). Den inre tandkransen består av 8 långa, raka (dvs. helt upprätta som torra), svagt papillösa eller strimmiga tänder (ibland dessutom 8 korta). Mössan är veckad, kal och inte papillös. Sporerna är 17-25 µm i diameter. Gotländsk hättemossa skiljs från andra arter i släktet främst på att tänderna i det inre peristomet står rakt upp istället för att böja sig något inåt. Parkhättemossa Orthotrichum pallens och dvärghättemossa O. pumilum har dessutom små sporer. Hos parkhättemossa O. pallens syns mer av klyvöppningen, vilket ofta är fallet även hos dvärghättemossa O. pumilum. Den trubbiga bladspetsen (som ibland dock är dåligt utbildad) skiljer sig tydligt från den hos dvärghättemossa O. pumilum, som har en påsatt liten udd. Strimhättemossa O. affine har ytliga klyvöppningar. I fält kan små exemplar av skogshättemossa O. stramineum vålla bestämningsproblem, men den har hår på strumpan (kapselskaftets bas) och ofta svart spets på mössan.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för gotländsk hättemossa

Länsvis förekomst och status för gotländsk hättemossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gotländsk hättemossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är mycket sällsynt och endast funnen ett fåtal gånger i södra Sverige. Den kan vara förbisedd då den är relativt lik vanligare arter i släktet. Arten är också funnen sällsynt längs kusten i södra delen av Norge och är relativt spridd på Vestlandet i t.ex. trakten av Bergen och i Vestfold på sydostkusten. Från Danmark finns bara äldre fynd. I Europa finns arten t.ex. i bergstrakter söderut till Pyrenéerna i Spanien. Utifrån t.ex. ett nyfynd i England har det föreslagits att arten liksom flera andra epifyter kan vara på spridning när nu svaveldioxidhalterna har minskat (Bosanquet 2016). Uppgifter finns också från Altai och från södra Asien (Kaukasus, Kashmir). Fynden från Asien har dock ifrågasatts och är i alla fall delvis felaktiga (Hugonnot 2008). Den är dock med säkerhet funnen i Turkiet (Lara m.fl. 2010). Arten har eftersökts på många av sina gamla lokaler men inte återfunnits. De senaste fynden är från Gotland 1953 och Uppland 1996. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Orthotrichales  
  • Familj
    Orthotrichaceae  
  • Släkte
    Orthotrichum - hättemossor 
  • Art
    Orthotrichum rogeriBrid. - gotländsk hättemossa

Gotländsk hättemossa växer på rikbarksträd i ljusöppna miljöer, t.ex. på alléträd. Arten är funnen på ask och pil i Sverige, men övriga rikbarksträd, såsom lönn, alm och asp, kan säkert också hysa arten. Det enda moderna fyndet i Sverige gjordes i en allé på en ask. Där växte den tillsammans med strimhättemossa Orthotrichum affine, dvärghättemossa O. pumilum, spetsig dvärgbågmossa Pseudoleskeella nervosa och takmossa Syntrichia ruralis. I Norge verkar arten framför allt förekomma på slätare bark, vilket kan antyda att den är en pionjär. Arten växer i Norge på t.ex. ask och fläder tillsammans med bl.a. rödtandad hättemossa O. pulchellum och strimhättemossa O. affine men är även funnen på apel, poppel och lind. Längre söderut i Europa är den även funnen på andra trädslag, t.ex bok.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
· aplar - Malus (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· fläder - Sambucus nigra (Har betydelse)
· knäckepil - Salix euxina (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogslönn - Acer platanoides (Viktig)
Arten påverkas mycket negativt av luftföroreningar. Betydande hot utgör även avverkning av gamla alléer och lövträd på åkerholmar samt decimeringen av alm och ask i södra Sverige genom alm- och askskottsjukan.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Lämpliga värdträd bör sparas i områden med låga halter luftföroreningar så att gotländsk hättemossa kan fortleva, om den skulle finnas kvar. Dessutom måste utsläpp av föroreningar minskas. När alléer föryngras bör träd sparas så att de kan utgöra spridningskällor under övergångsperioden.
Hättemossorna är småväxta och ibland svåra att identifiera utan mikroskop. Deras utbredning kan därför delvis vara dåligt känd. Genom äldre litteratur och herbariematerial från framför allt Skåne vet vi ändå med säkerhet att Orthotrichum-arterna var vanligare i början av 1900-talet och troligen även under 1800-talet. Studier av luftföroreningarnas inverkan på mossfloran i England och Holland har visat att Orthotrichum-arterna är bland de mossor som är mest känsliga för SO2; de försvinner vid halter på 40 ppm i luften (Gilbert 1970). Utländska namn - NO: Sporebustehette, DK: Rogers Furehætte.

Etymologi: rogeri = efter Roger, vän till auktorn Samuel Bridel, från Nyon i Schweiz och den som insamlade arten för första gången i Jurabergen 1802.
Uttal: [Ortótrikum rogeri]

KEY FACTS Tufts up to just above 1 cm high. Leaf apex typically (if not always completely) obtuse, leaf margin almost entirely recurved. Cladautoicous. Hypophysis long. Capsule emergent and furrowed when dry and empty (8 bands of 4 thick-walled cells). Immersed stomata, more than half-covered by overlying exothecial cells, present in basal half of capsule. Exostome with 8 papillose, sometimes slightly perforated teeth that are recurved in drought. Endostome with 8 long, straight, slightly papillose or striolate teeth, sometimes alternating with 8 short teeth. Calyptra plicate, its surface smooth and bare. Spores 17-25 µm. - Grows on trees with a bark pH above 5 at relatively open sites (e.g. in avenues). The only modern Swedish record is from Fraxinus, but there are older Swedish records also from Salix. In Norway recorded from e.g. Fraxinus, Sambucus, Malus, Populus and Tilia, often together with O. pulchellum and O. affine.

Bosanquet, S.D.S. 2015. Orthotrichum rogeri Brid. in England, new to Britain. - Journal of Bryology 37: 329-331.

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Eckstein, J., Drehwald, U., Teuber, D., Opitz, A. 2014. The Mosses Orthotrichum rogeri Brid. und Buxbaumia viridis (Lam. ex DC.) Moug. & Nesti. in Hessen 2013. Hessische Floristische Briefe 62: 17-24.

Garilleti, R., Lara, F., Mazimpaka, V. 2002. New differential characters for Orthotrichum rogeri Brid. (Orthotrichaceae, Bryopsida). Nova Hedwigia 75: 207-216.

Gilbert, O.L. 1970. Further studies on the effects of sulphur dioxide on lichens and bryophytes. New Phytologist 69: 605-627.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Hugonnot, V. 2008. Chorologie et écologie d'Orthotrichum rogeri Brid. en France -Cryptogamie Bryologie 29: 275-297.

Hylander, K. 1998. Orthotrichum rogeri Brid. found in Sweden for the first time since 1953. Lindbergia 23: 105-106.

Lara, F., Mazimpaka, V., Medina, R., Caparrós, R. & Garilleti, R. 2010. Northeastern Turkey, an unnoticed but very important area for the Orthotrichaceae (Bryophyta). - Nova Hedwigia, Beiheft 138: 165-180.

Lüth, M. 2010. Ökologie und Vergesellschaftung von Orthotrichum rogeri. Herzogia 23: 121-149.

Lönnell, N. 2008. Orthotrichum rogeri gotländsk hättemossa, s. 254-255. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor: Kompaktmossor - kapmossor. Bryophyta: Anoectangium - Orthodontium. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Poncet, R., Hugonnot, V., Vergne T., 2015. Modelling the distribution of the epiphytic moss Orthotrichum rogeri to assess target areas for protected status. Cryptogamie Bryologie 36: 3-17.

Schäfer-Verwimp, A. 1995. Erstnachweis von Orthotrichum rogeri für Südwestdeutschland. Herzogia 11: 81-92.

Sotiaux, A., Sotiaux, O. 2002. Orthotrichum rogeri (Orthotrichaceae, Musci) in the Ardenne district, new for the Belgian bryoflora. Belgian Journal of Botany 135: 27-31.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1984. Rev. Kristoffer Hylander 1998. Rev. Niklas Lönnell 2008. Rev. Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Orthotrichales  
  • Familj
    Orthotrichaceae  
  • Släkte
    Orthotrichum - hättemossor 
  • Art
    Orthotrichum rogeri, Brid. - gotländsk hättemossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1984. Rev. Kristoffer Hylander 1998. Rev. Niklas Lönnell 2008. Rev. Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015, 2016.