Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandvedel

Organismgrupp Kärlväxter Astragalus arenarius
Sandvedel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandvedel är en 1,5–3 dm hög, nedliggande, gråhårig, flerårig ört. Blomningen sker i juni och juli (augusti) med blekt blåvioletta blommor i glesa klasar. Växten förökar sig med frö, men närspridning sker i stor omfattning med underjordiska utlöpare. Växtens övervintringsknoppar ligger djupt under markytan. Ett bestånd kan bestå av en enstaka klon. Detta innebär att vissa populationer numera är mycket individfattiga och homogena.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandvedel Observationer i  Sverige för sandvedel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandvedel växer i Norden endast i östra Skåne där den förekommit från Åhus till Ystad. Tillfälligt är den inkommen på Gotland (1800-talet), i Medelpad och Norrbotten. Idag är förekomsterna i Skåne mycket mera begränsade och växten är endast känd från fem socknar (6 lokaler). På den klassiska lokalen (känd sedan 1749) i Vittskövle är den särskilt riklig (åtskilliga ha), även vid Kiviks marknadsplats är den riklig. År 2004 återfann man sandvedel i Ravlunda, den hade inte setts där sedan 1970-talet. Sandvedel är en europeisk växt med förekomst i de kontinentala, östra och centrala delarna inklusive Ryssland. Växten har gått tillbaka mycket kraftigt även inom övriga förekomstområden. Man har från IUCNs (Internationella naturvårdsunionen) sida bedömt de östskånska lokalerna som artens f n rikaste och mest vitala.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer endast i Skåne. Växer i gles vegetation på kalkhaltiga, humusfattiga sandjordar, så kallad sandstäpp. Alla typer av igenväxning missgynnar sandvedel kraftigt. Arten är beroende av markslitage så att kalkhaltig sand förs upp till ytan. Sandvedel omfattas av åtgärdsprogrammet för sandstäpp. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (500-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 132 km² och förekomstarean (AOO) till 32 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Sandvedeln är ekologiskt starkt specialiserad och förekommer i gles vegetation på kalkhaltiga, humusfattiga sandjordar, s k sandstäpp. Bland följeväxterna vid sidan av tofsäxing Koeleria glauca kan nämnas stor sandlilja Anthericum liliago, luktvädd Scabiosa canescens och sandnejlika Dianthus arenarius. Vegetationen är gles och sandvedeln gynnas av visst markslitage som t ex på Kiviks marknadsplats.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Astragalus (vedlar), Art Astragalus arenarius L. - sandvedel Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer endast i Skåne. Växer i gles vegetation på kalkhaltiga, humusfattiga sandjordar, så kallad sandstäpp. Alla typer av igenväxning missgynnar sandvedel kraftigt. Arten är beroende av markslitage så att kalkhaltig sand förs upp till ytan. Sandvedel omfattas av åtgärdsprogrammet för sandstäpp. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (500-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 132 km² och förekomstarean (AOO) till 32 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 6120 Sandstäpp (Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Sandvedel är en 1,5–3 dm hög, nedliggande, gråhårig, flerårig ört. Blomningen sker i juni och juli (augusti) med blekt blåvioletta blommor i glesa klasar. Växten förökar sig med frö, men närspridning sker i stor omfattning med underjordiska utlöpare. Växtens övervintringsknoppar ligger djupt under markytan. Ett bestånd kan bestå av en enstaka klon. Detta innebär att vissa populationer numera är mycket individfattiga och homogena.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandvedel

Länsvis förekomst och status för sandvedel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandvedel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandvedel växer i Norden endast i östra Skåne där den förekommit från Åhus till Ystad. Tillfälligt är den inkommen på Gotland (1800-talet), i Medelpad och Norrbotten. Idag är förekomsterna i Skåne mycket mera begränsade och växten är endast känd från fem socknar (6 lokaler). På den klassiska lokalen (känd sedan 1749) i Vittskövle är den särskilt riklig (åtskilliga ha), även vid Kiviks marknadsplats är den riklig. År 2004 återfann man sandvedel i Ravlunda, den hade inte setts där sedan 1970-talet. Sandvedel är en europeisk växt med förekomst i de kontinentala, östra och centrala delarna inklusive Ryssland. Växten har gått tillbaka mycket kraftigt även inom övriga förekomstområden. Man har från IUCNs (Internationella naturvårdsunionen) sida bedömt de östskånska lokalerna som artens f n rikaste och mest vitala.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Astragalus - vedlar 
  • Art
    Astragalus arenariusL. - sandvedel

Sandvedeln är ekologiskt starkt specialiserad och förekommer i gles vegetation på kalkhaltiga, humusfattiga sandjordar, s k sandstäpp. Bland följeväxterna vid sidan av tofsäxing Koeleria glauca kan nämnas stor sandlilja Anthericum liliago, luktvädd Scabiosa canescens och sandnejlika Dianthus arenarius. Vegetationen är gles och sandvedeln gynnas av visst markslitage som t ex på Kiviks marknadsplats.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Sandvedellokaler har förstörts eller försvunnit genom igenväxning, igenplantering, uppodling och täktverksamhet. Särskilt allvarligt är det igenväxningshot som uppkommit genom att trädesbruket upphört.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
En av de kvarvarande lokalerna vid Vitemölla är naturreservat med särskild skötselplan, sandvedeln verkar trots det ha gått tillbaka här under senare år. Även lokalen vid Ravlunda skjutfält, är skyddad. Lokalen i Vittskövle bör skyddas. Sandvedeln kräver öppen mark, gärna hårt slitage eller hårt betad för att förhindra att vegetationen sluts eller växer igen. Endast fyra nyfynd av arten har gjorts under de senaste hundra åren, däremot finns den ännu kvar på lokaler som den sågs på 1749, 1818, 1838 samt 1864. Det är nödvändigt att bevara den sydöstskånska sandstäppen för att skydda sandvedel och flera andra hotade växter. Det är angeläget att växtens utveckling följs regelbundet av floraväktarna.

Åtgärdsprogram Fastställt
Sandvedel är fridlyst. Ett forskningsprojekt, som syftar till att utröna växtens autekologi och populationsbiologi, pågår. Växten är lättodlad och lättförökad, såväl vegetativt som genom sådd. Den är självfertil. Material från östra Skåne finns i odling i de botaniska trädgårdarna i Lund, Helsingborg och Uppsala. Utländska namn – NO: Sandmjelt, DK: Sand-Astragel, FI: Hietakurjenherne.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Nilsson, Ö., Gustafsson, L.-Å. & Karlsson, T. 1982. Projekt Linné rapporterar 133–143. Svensk Bot. Tidskr. 76: 273–284.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Olsson, K.-A. & Tyler, T. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historiskt perspektiv II. Bot. Not. 134 (3): 1–35.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Tyler, T. 2003. Sandstäppens status vårvintern 2003. Bot. Not. 136 (4): 1–22.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Astragalus - vedlar 
  • Art
    Astragalus arenarius, L. - sandvedel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.