Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smällvedel

Organismgrupp Kärlväxter Astragalus penduliflorus
Smällvedel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smällvedel är en flerårig, 20–40 cm hög ört med buskigt växtsätt. Blommorna är gula och sitter i skaftade, nästan huvudlika klasar. Baljorna är starkt uppblåsta vid mognaden. Växten sprids huvudsakligen genom frön. En viss vegetativ spridning genom den förgrenade jordstammen förekommer. Blomningen sker under juli och augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för smällvedel Observationer i  Sverige för smällvedel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Centrum för smällvedelns förekomst i Sverige idag ligger i Stuguns socken i Jämtland. Där har arten sina flesta förekomster och där tycks den även sprida sig något. Två av lokalerna är mycket rikliga. Arten är idag känd från ett 20-tal lokaler i Jämtland, Dalarna och Medelpad. Den har försvunnit från några platser medan den nyupptäckts på andra, främst kring Stugun. På den klassiska lokalen i Medelpad, där växten upptäcktes 1879, har beståndet hållit sig förhållandevis konstant genom åren. De svenska förekomsterna är mycket isolerade; närmast förekommer arten i Alperna och Karpaterna. Dess totalutbredning är eurasiatisk men starkt splittrad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i Jämtland men även i Medelpad, Ångermanland och Dalarna. Smällvedel växer dels i glesa tallmoar och på grusåsar, dels sekundärt på grusiga vägkanter och banvallar. Vägkantsförekomsterna kan skadas genom anläggningsarbeten men kanske främst av slåtter vid fel tidpunkt. Finns ett åtgärdsprogram framtaget för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 3500 (1000-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (20000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (85-150) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv,v)).
Ekologi
Smällvedel växer dels i glesa tallmoar och på grusåsar, dels sekundärt på grusiga vägkanter och banvallar. Den förefaller gynnas av vissa kulturingrepp.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Astragalus (vedlar), Art Astragalus penduliflorus Lam. - smällvedel Synonymer Phaca penduliflora, Phaca alpina

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i Jämtland men även i Medelpad, Ångermanland och Dalarna. Smällvedel växer dels i glesa tallmoar och på grusåsar, dels sekundärt på grusiga vägkanter och banvallar. Vägkantsförekomsterna kan skadas genom anläggningsarbeten men kanske främst av slåtter vid fel tidpunkt. Finns ett åtgärdsprogram framtaget för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 3500 (1000-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (20000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (85-150) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Smällvedel är en flerårig, 20–40 cm hög ört med buskigt växtsätt. Blommorna är gula och sitter i skaftade, nästan huvudlika klasar. Baljorna är starkt uppblåsta vid mognaden. Växten sprids huvudsakligen genom frön. En viss vegetativ spridning genom den förgrenade jordstammen förekommer. Blomningen sker under juli och augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smällvedel

Länsvis förekomst och status för smällvedel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smällvedel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Centrum för smällvedelns förekomst i Sverige idag ligger i Stuguns socken i Jämtland. Där har arten sina flesta förekomster och där tycks den även sprida sig något. Två av lokalerna är mycket rikliga. Arten är idag känd från ett 20-tal lokaler i Jämtland, Dalarna och Medelpad. Den har försvunnit från några platser medan den nyupptäckts på andra, främst kring Stugun. På den klassiska lokalen i Medelpad, där växten upptäcktes 1879, har beståndet hållit sig förhållandevis konstant genom åren. De svenska förekomsterna är mycket isolerade; närmast förekommer arten i Alperna och Karpaterna. Dess totalutbredning är eurasiatisk men starkt splittrad.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Astragalus - vedlar 
  • Art
    Astragalus penduliflorusLam. - smällvedel
    Synonymer
    Phaca penduliflora
    Phaca alpina

Smällvedel växer dels i glesa tallmoar och på grusåsar, dels sekundärt på grusiga vägkanter och banvallar. Den förefaller gynnas av vissa kulturingrepp.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Vägkantsförekomster kan skadas genom anläggningsarbeten, kantskärning och för tidig slåtter. Banvallsförekomster kan skadas av ogräsmedel. Övriga lokaler är få, och på ett par av dessa är individantalet mycket lågt. En lokal på en grusås förstördes genom grustäkt. Blomningen är betydligt rikligare och bestånden är större och kraftigare i helt öppna miljöer än i trädklädda. Lokaler på skogmark kan hotas av förtätning av träd och buskar.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Genom överenskommelser med vägförvaltande myndigheter och SJ bör skötseln av vägrenar och banvallar kunna utformas så att växten inte skadas. Vägkantsslåtter bör ske tidigast 1 september eftersom frömognaden sker sent, i Jämtland brukar ungefär hälften av baljorna vara mogna i slutet av augusti. Lokaler på skogsmark bör hållas tämligen öppna. Artens ekologi i förhållande till brand bör undersökas. Ett åtgärdsprogram för smällvedel ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder. Samtliga lokaler bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Smällvedel är fridlyst. I Dalarna och Jämtland är ett par av lokalerna är skyddade. Utländska namn – NO: Smellemjelt, DK: Blære-Astragel, GB: Mountain Lentil.

Bratt, L. m fl 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1977: Projekt Linné rapporterar 29–48. Svensk Bot. Tidskr. 71: 3–22.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Astragalus - vedlar 
  • Art
    Astragalus penduliflorus, Lam. - smällvedel
    Synonymer
    Phaca penduliflora
    Phaca alpina
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.