Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  granspira

Organismgrupp Kärlväxter Pedicularis sylvatica
Granspira Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Granspira är en två- till flerårig halvparasitisk ört. Den är relativt lågvuxen (5–10 cm) med nedliggande eller med utstående grenar från basen. Bladen är spiralställda och djupt parflikiga. Kronan är ljusröd, sällan vit, med rak, hjälmlik, upprätt överläpp som är något längre än den frånstående underläppen. Arten blommar i juni och juli och fröna sprids med hjälp av myror.
Utbredning
Länsvis förekomst för granspira Observationer i  Sverige för granspira
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Granspira förekommer främst i sydvästra Sverige, där den minskat kraftigt under 1900-talet. Även i Blekinge har arten minskat även om den fortfarande är någorlunda vanlig och sammanlagt noterad från 42 kartblad i den nyligen avslutade landskapsflorainventeringen. I öster och norrut till Dalarna är den sällsynt och till stor del numera utgången, ex. i Östergötland finns den kvar på sju av 19 kända lokaler. I Danmark är arten fortfarande allmän i västra och norra Jylland. Längs norska kusten är den tämligen allmän mellan Lister och Trondheimsfjorden. Granspirans totalutbredning är atlantisk-subatlantisk med tyngdpunkt på Brittiska öarna. Artens sydgräns går i sydvästra Spanien. Den är troligen införd i östra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2abc; B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne upp till Dalarna, vanligast i de västra delarna av landet. Granspira växer främst i växelfuktig till blöt, hävdad gräsmark med hedartad vegetation. Arten gynnas av både bete och slåtter, allra helst i tillsammans med bränning. Igenväxning på grund av upphörd hävd och skogsplantering av naturbetesmarker är de största hoten mot arten. En hög minskningstakt som skulle motivera rödlistekategorin Sårbar (VU) har visats i Skåne, Blekinge och Småland under de senaste decennierna, men denna minskning uppvägs av något stabilare förhållanden i västkustlänen. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (600-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2400-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 23 (15-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2abc; B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Granspirans huvudståndort är växelfuktig till blöt, hävdad gräsmark med hedartad vegetation, men den kan även förekomma på skogs- och markvägar med kortvuxen vegetation samt på sjöstränder där t.ex. isgång skapat öppna gräsytor. Den är främst typisk för urbergsregioner med kvävefattig mark och sur markreaktion. Arten gynnas av både bete och slåtter, allra helst i kombination med bränning. Dess optimala miljöer har troligen varit magra och fuktiga slåttermarker i skogsbygder, och hedmarker som brändes regelbundet. Arten är mycket brandgynnad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Orobanchaceae (snyltrotsväxter), Släkte Pedicularis (spiror), Art Pedicularis sylvatica L. - granspira Synonymer Ängsspira

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2abc; B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne upp till Dalarna, vanligast i de västra delarna av landet. Granspira växer främst i växelfuktig till blöt, hävdad gräsmark med hedartad vegetation. Arten gynnas av både bete och slåtter, allra helst i tillsammans med bränning. Igenväxning på grund av upphörd hävd och skogsplantering av naturbetesmarker är de största hoten mot arten. En hög minskningstakt som skulle motivera rödlistekategorin Sårbar (VU) har visats i Skåne, Blekinge och Småland under de senaste decennierna, men denna minskning uppvägs av något stabilare förhållanden i västkustlänen. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (600-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2400-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 23 (15-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2abc; B2ab(ii,iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6410 Fuktängar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 4010 Fukthedar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 5130 Enbuskmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Granspira är en två- till flerårig halvparasitisk ört. Den är relativt lågvuxen (5–10 cm) med nedliggande eller med utstående grenar från basen. Bladen är spiralställda och djupt parflikiga. Kronan är ljusröd, sällan vit, med rak, hjälmlik, upprätt överläpp som är något längre än den frånstående underläppen. Arten blommar i juni och juli och fröna sprids med hjälp av myror.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för granspira

Länsvis förekomst och status för granspira baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för granspira

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Granspira förekommer främst i sydvästra Sverige, där den minskat kraftigt under 1900-talet. Även i Blekinge har arten minskat även om den fortfarande är någorlunda vanlig och sammanlagt noterad från 42 kartblad i den nyligen avslutade landskapsflorainventeringen. I öster och norrut till Dalarna är den sällsynt och till stor del numera utgången, ex. i Östergötland finns den kvar på sju av 19 kända lokaler. I Danmark är arten fortfarande allmän i västra och norra Jylland. Längs norska kusten är den tämligen allmän mellan Lister och Trondheimsfjorden. Granspirans totalutbredning är atlantisk-subatlantisk med tyngdpunkt på Brittiska öarna. Artens sydgräns går i sydvästra Spanien. Den är troligen införd i östra Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Pedicularis - spiror 
  • Art
    Pedicularis sylvaticaL. - granspira
    Synonymer
    Ängsspira

Granspirans huvudståndort är växelfuktig till blöt, hävdad gräsmark med hedartad vegetation, men den kan även förekomma på skogs- och markvägar med kortvuxen vegetation samt på sjöstränder där t.ex. isgång skapat öppna gräsytor. Den är främst typisk för urbergsregioner med kvävefattig mark och sur markreaktion. Arten gynnas av både bete och slåtter, allra helst i kombination med bränning. Dess optimala miljöer har troligen varit magra och fuktiga slåttermarker i skogsbygder, och hedmarker som brändes regelbundet. Arten är mycket brandgynnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Granspirans bundenhet till magra och traditionellt hävdade fodermarker har medfört en stark tillbakagång under de senaste decennierna. Igenväxning p g a upphörd hävd, skogsplantering och gödsling av naturbetesmarker är de största hoten mot artens överlevnad.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Bete och slåtter bör understödjas på lokaler med granspira. Skogsplantering får inte förekomma och gödsling ska undvikas.
Granspira är fridlyst i W län. Utländska namn – NO: Kystmyrklegg, DK: Mose-Troldurt, FI: Metsäkuusio, GB: Lousewort.

Andersson, P.-A. 1981. Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. Stockholm.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L., m fl 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Danielsson, P. (red.) 2003. De rödlistade floraväktararterna med lokalförteckning. Värmlandsfloran 18 (1).

Engström, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter i Östergötland – Trender för nationellt och regionalt rödlistade arter i Östergötlands län 1995 – 2005. Rapport 2006:20. Länsstyrelsen Östergötland Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Lindström, Å. & Rygne, H. 2004. Övervakning av rödlistade växter och svampar i Örebro län. Årsrapport 2002. Länsstyrelsen i Örebro län. Publ. nr. 2004:10.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Olof Johansson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Pedicularis - spiror 
  • Art
    Pedicularis sylvatica, L. - granspira
    Synonymer
    Ängsspira
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Olof Johansson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.