Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkkranslav

Organismgrupp Lavar Phaeophyscia constipata
Kalkkranslav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kalkkranslav är en grågrön till brun bladlav vilken bildar små oregelbundna rosetter som är löst fästa till underlaget och upp till 7 cm i diameter. Loberna är förgrenade, uppåtriktade, upp till 1 mm breda och någon centimeter långa. Lobernas undersidan är gråvit med enstaka ogrenade, gråvita till brunsvarta rhiziner som huvudsakligen sitter längs kanterna vilket gör dem lätt synliga. Soral och isidier saknas men loberna är sköra och sprids vegetativt genom att loberna bryts av. Apothecier är mycket sällsynta. De uppåtriktade loberna utan soral och isidier i kombination med ekologin gör att arten knappast kan förväxlas med någon annan art.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkkranslav Observationer i  Sverige för kalkkranslav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kalkkranslav är känd från ett tiotal närbelägna lokaler i Närke och Västmanland samt från fyra närbelägna lokaler i Abisko-området i Torne Lappmark. Den finns kvar på åtminstone tre av lokalerna i Torne Lappmark och sannolikt på flera av de mellansvenska lokalerna även om populationerna på några lokaler är mycket små. I övriga Norden är den känd från Norge, norra Finland och en lokal på Island (rödlistad). Kalkkranslav finns även i Centraleuropa, på Spetsbergen, Ryssland samt i Nordamerika och Himalaya.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Känd från ett 10-tal närbelägna lokaler i Närke och Västmanland samt fyra lokaler i Abisko-området. Växer på kalkrika klippor, oftast i söderläge. Arten har eftersökts i Närke och Västmanland och mycket små populationer hittades på två lokaler. Åtminstone en lokal i Abisko-området är aktuell. Orsaken till den drastiska tillbakagången i mellansverige är oklar men kan åtminstone delvis förklaras med igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (7-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 14 (5-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 17764 km² och förekomstarean (AOO) till 56 (12-120) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (30-70) % under de senaste 50 åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Kalkkranslav växer bland mossa i små tussar på exponerade, nästan plana till sluttande, kalkrika klippor, oftast i söderläge. Lokalerna är solexponerade och torkar snabbt upp efter regn. I Torne Lappmark växer den även på klipphyllor branter. I Närke och Västmanland ligger kalkklipporna på mark som fram till sen tid varit betad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· mossor
· mossor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Caliciales, Familj Physciaceae, Släkte Phaeophyscia (kranslavar), Art Phaeophyscia constipata (Norrl. & Nyl.) Moberg - kalkkranslav Synonymer Physcia constipata Norrl. & Nyl., Physcia pulverulenta v. tenuis (Körb.) Th.Fr.

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Känd från ett 10-tal närbelägna lokaler i Närke och Västmanland samt fyra lokaler i Abisko-området. Växer på kalkrika klippor, oftast i söderläge. Arten har eftersökts i Närke och Västmanland och mycket små populationer hittades på två lokaler. Åtminstone en lokal i Abisko-området är aktuell. Orsaken till den drastiska tillbakagången i mellansverige är oklar men kan åtminstone delvis förklaras med igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (7-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 14 (5-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 17764 km² och förekomstarean (AOO) till 56 (12-120) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (30-70) % under de senaste 50 åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Kalkkranslav är en grågrön till brun bladlav vilken bildar små oregelbundna rosetter som är löst fästa till underlaget och upp till 7 cm i diameter. Loberna är förgrenade, uppåtriktade, upp till 1 mm breda och någon centimeter långa. Lobernas undersidan är gråvit med enstaka ogrenade, gråvita till brunsvarta rhiziner som huvudsakligen sitter längs kanterna vilket gör dem lätt synliga. Soral och isidier saknas men loberna är sköra och sprids vegetativt genom att loberna bryts av. Apothecier är mycket sällsynta. De uppåtriktade loberna utan soral och isidier i kombination med ekologin gör att arten knappast kan förväxlas med någon annan art.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkkranslav

Länsvis förekomst och status för kalkkranslav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkkranslav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kalkkranslav är känd från ett tiotal närbelägna lokaler i Närke och Västmanland samt från fyra närbelägna lokaler i Abisko-området i Torne Lappmark. Den finns kvar på åtminstone tre av lokalerna i Torne Lappmark och sannolikt på flera av de mellansvenska lokalerna även om populationerna på några lokaler är mycket små. I övriga Norden är den känd från Norge, norra Finland och en lokal på Island (rödlistad). Kalkkranslav finns även i Centraleuropa, på Spetsbergen, Ryssland samt i Nordamerika och Himalaya.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Caliciales  
  • Familj
    Physciaceae  
  • Släkte
    Phaeophyscia - kranslavar 
  • Art
    Phaeophyscia constipata(Norrl. & Nyl.) Moberg - kalkkranslav
    Synonymer
    Physcia constipata Norrl. & Nyl.
    Physcia pulverulenta v. tenuis (Körb.) Th.Fr.

Kalkkranslav växer bland mossa i små tussar på exponerade, nästan plana till sluttande, kalkrika klippor, oftast i söderläge. Lokalerna är solexponerade och torkar snabbt upp efter regn. I Torne Lappmark växer den även på klipphyllor branter. I Närke och Västmanland ligger kalkklipporna på mark som fram till sen tid varit betad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Fjäll, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· mossor - Bryophyta s.lat. (Har betydelse)
I Närke och Västmanland hotas kalkkranslav på de lokaler där betet har upphört och följts av igenväxning med en tät gräsvegetation och beskuggande buskar och träd. För lokalerna i Torne Lappmark föreligger för närvarande möjligen inget hot förutom att populationerna är små vilket gör att det finns en risk att kalkkranslav skall försvinna p.g.a. slumpfaktorer. Ett kraftigt tramp är sannolikt också ett hot även om arten ofta växer så att den inte trampas av vare sig betesdjur eller människor.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Artens lokaler i Mellansverige måste hållas öppna, helst med bete. Populationsutvecklingen måste följas på de olika lokalerna.
Utländska namn – NO: Kalkrosettlav, FI: Pohjanlaakajäkälä.

Moberg, R. 1977. The lichen genus Physcia and allied genera in Fennoscandia. Symb. Bot. Upsal. 22(1).

Moberg, R. & Löfgren, L. 1991. Lichen excursion to some calcareous hills in the Arboga area, Västmanland, Sweden. Graphis Scripta 3: 81–84.

Timdal, E. 1982. Bidrag till Norges lavflora. Blyttia 40: 179–185.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1987. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Caliciales  
  • Familj
    Physciaceae  
  • Släkte
    Phaeophyscia - kranslavar 
  • Art
    Phaeophyscia constipata, (Norrl. & Nyl.) Moberg - kalkkranslav
    Synonymer
    Physcia constipata Norrl. & Nyl.
    Physcia pulverulenta v. tenuis (Körb.) Th.Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1987. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.