Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gränsticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Phellinus nigrolimitatus
Gränsticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gränsticka är en ticka med fleråriga, oftast vidväxta och då upp till 30 cm vida eller ibland konsolformade, 5–15 cm breda fruktkroppar. Porerna är gulbruna till rostbruna. Porlagret är omgivet av en steril ljusare kant, som liksom fnöskskiktet är mjuk och svampig hos unga exemplar, men som senare blir trähård. Karaktäristiskt för arten är den svarta linje i köttet (context), som begränsar de olika årens fnöskskikt och som givit tickan dess namn. Svampen ger en karaktäristisk fläckröta i veden.
Utbredning
Länsvis förekomst för gränsticka Observationer i  Sverige för gränsticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gränstickan är en boreal till montan art, som ej är ovanlig i norra Sverige och som finns sällsynt söderut till Blekinge. Den är funnen i Norge och Finland men saknas i Danmark. På kontinenten finns den i Mellaneuropas bergstrakter (Alperna, Karpaterna, Böhmerwald) men är mycket sällsynt i låglandet. Utbredningen i övrigt omfattar Nordamerika och norra Asien. Arten är rödlistad i Norge och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i liggande, grova stammar av gran, men sällsynt även tall i gammal gran- och blandskog. En väl känd art, noga eftersökt inte minst genom nyckelbiotopinventeringen. Förefaller inte uppträda på hyggesskapad ved inkl stubbar. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. slutavverkningar. Detta trots att arten är knuten till en skogstyp som varit i fokus för skogsnäringens naturvårdsarbete, och i viss utsträckning undantagits från produktionsskogsbruk. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (3500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 3500 (2000-7000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Gränstickan förekommer i olikåldriga, oftast örtrika, slutna barrskogar, vilka inte alls eller endast svagt påverkats av skogsskötselåtgärder. Den växer ofta på grova, lätt till kraftigt murkna lågor av gran, mera sällan tall. Svampen lever troligen mycket länge i en låga vilket gör att den kan påträffas på gamla, kvarliggande lågor i ungskog eller i kraftigt brukningspåverkade skogar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· granar
· granar
· tallar
· tallar
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Phellinus, Art Phellinus nigrolimitatus (Romell) Bourdot & Galzin - gränsticka Synonymer Ochroporus nigrolimitatus (Romell) Fiasson & Niemelä, Phellopilus nigrolimitatus (Romell) Niemelä, Wagner & M. Fischer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i liggande, grova stammar av gran, men sällsynt även tall i gammal gran- och blandskog. En väl känd art, noga eftersökt inte minst genom nyckelbiotopinventeringen. Förefaller inte uppträda på hyggesskapad ved inkl stubbar. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. slutavverkningar. Detta trots att arten är knuten till en skogstyp som varit i fokus för skogsnäringens naturvårdsarbete, och i viss utsträckning undantagits från produktionsskogsbruk. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (3500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 3500 (2000-7000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Gränsticka är en ticka med fleråriga, oftast vidväxta och då upp till 30 cm vida eller ibland konsolformade, 5–15 cm breda fruktkroppar. Porerna är gulbruna till rostbruna. Porlagret är omgivet av en steril ljusare kant, som liksom fnöskskiktet är mjuk och svampig hos unga exemplar, men som senare blir trähård. Karaktäristiskt för arten är den svarta linje i köttet (context), som begränsar de olika årens fnöskskikt och som givit tickan dess namn. Svampen ger en karaktäristisk fläckröta i veden.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gränsticka

Länsvis förekomst och status för gränsticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gränsticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gränstickan är en boreal till montan art, som ej är ovanlig i norra Sverige och som finns sällsynt söderut till Blekinge. Den är funnen i Norge och Finland men saknas i Danmark. På kontinenten finns den i Mellaneuropas bergstrakter (Alperna, Karpaterna, Böhmerwald) men är mycket sällsynt i låglandet. Utbredningen i övrigt omfattar Nordamerika och norra Asien. Arten är rödlistad i Norge och Polen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus nigrolimitatus(Romell) Bourdot & Galzin - gränsticka
    Synonymer
    Ochroporus nigrolimitatus (Romell) Fiasson & Niemelä
    Phellopilus nigrolimitatus (Romell) Niemelä, Wagner & M. Fischer

Gränstickan förekommer i olikåldriga, oftast örtrika, slutna barrskogar, vilka inte alls eller endast svagt påverkats av skogsskötselåtgärder. Den växer ofta på grova, lätt till kraftigt murkna lågor av gran, mera sällan tall. Svampen lever troligen mycket länge i en låga vilket gör att den kan påträffas på gamla, kvarliggande lågor i ungskog eller i kraftigt brukningspåverkade skogar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· granar - Picea (Viktig)
· tallar - Pinus (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Arten fordrar kontinuerlig tillgång till kvarliggande, grova lågor av gran och hotas på sikt då nutidens kulturskogar innehåller alltför lite död ved, särskilt av grova dimensioner.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
De lokaler i mellersta och södra Sverige som fortfarande hyser arten bör undantas från skogsbruk. Vid avverkning bör man tillse att ett visst antal äldre träd, helst som dungar, lämnas kvar och att dessa tillåts växa in i det nya beståndet och genomgå ett naturligt åldrande.
Utländska namn – NO: Svartsonekjuke, FI: Aarnikääpä.

Eriksson, J. 1958. Studies in the Heterobasidiomycetes and Homobasidiomycetes–Aphyllophorales of Muddus National Park in North Sweden. Symbolae Botanicae Upsaliensis 16(1).

Jahn, H., 1967. Die resupinaten Phellinus-Arten in Mitteleuropa. Westfälische Pilzbriefe 6:37–124.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1994. European Polypores 2. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus nigrolimitatus, (Romell) Bourdot & Galzin - gränsticka
    Synonymer
    Ochroporus nigrolimitatus (Romell) Fiasson & Niemelä
    Phellopilus nigrolimitatus (Romell) Niemelä, Wagner & M. Fischer
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.