Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  muddermossa

Organismgrupp Mossor Physcomitrella patens
Muddermossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Muddermossa blir endast någon milli-meter hög. Bladen är bredast ovan mitten och bladkanten har tydliga tänder. Bladcellerna är tunnväggiga och stora - ca 28 µm breda. Nerven slutar i övre delen av bladet. Kapselskaftet är så kort att kapseln inte sticker upp ovanför bladen. Kapseln är rund och orangebrun, och den avslutas med en liten knopplik spets som ofta döljs av den strutlika mössan. I hög förstoring syns att kapselytan har en ojämn struktur. Kapseln öppnas inte med ett lock utan sporerna sprids genom att kapselväggen spricker upp. Sporerna är 25-30 µm i diameter och kraftigt papillösa. Arten verkar kunna hybridisera med närbesläktade arter; en av de få hybrider som är beskrivna i Sveriges mossflora är en hybrid mellan muddermossa och stor huvmossa Physcomitrium pyriforme. Denna hybrid har även beskrivits under eget namn: Physcomitrella ×hampei. Den utmärker sig genom att ha större blad än muddermossa, en längre och kraftigare nerv som upphör strax nedanför bladspetsen, ett längre och kraftigare kapselskaft samt en något oval kapsel.
Den snarlika arten knopptuss Tortula acaulon har ofta blad med en mer utdragen spets, en bladkant som är nästan helt slät samt mindre bladceller - upp till 20 µm breda. Pygmémossa Acaulon muticum har en längre och kraftigare nerv som når nästan till bladspetsen, kupade blad som är svagt kölade och en endast svagt antydd vårta på toppen av kapseln. Ibland växer muddermossa tillsammans med stor huvmossa Physcomitrium pyriforme, och är muddermossan steril kan de två arterna vara näst intill omöjliga att skilja åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för muddermossa Observationer i  Sverige för muddermossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten påträffas sällsynt framför allt i Syd- och Mellansveriges slättbygder och likaledes sällsynt i Danmark, södra Norge och södra Finland. Den förekommer även i Europa utanför Norden, i västra och norra Asien samt i Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten växer på fuktig lera på framförallt stränder av vattendrag och sjöar i Götaland och Svealand. Arten kräver störning i form av tramp e.d. Således missgynnas arten av igenväxning av stränder till följd av t ex minskat strandbete. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (200-45000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1320 (44-6000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Muddermossa växer på bar, fuktig lera vid stränder av sjöar och vattendrag och vid diken och vattensamlingar. I Skåne är arten nästan uteslutande funnen på moränlera på lokaler med hög markfuktighet under växtperioden. I Uppland är betade strandängar och fuktängar på lergrund den vanligaste livsmiljön. Även fuktigt liggande, lerhaltiga muddermassor koloniseras. Arten är således beroende av en kontinuerlig blottläggning av naken lerjord. Sannolikt trivs arten bäst på något kalkrika, gärna glaciala leror. Muddermossans sporer kan troligen spridas med hjälp av vatten. Den vanligaste följearten är stor huvmossa Physcomitrium pyriforme. Muddermossa uppträder med kapsel på hösten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Funariales, Familj Funariaceae, Släkte Physcomitrella (muddermossor), Art Physcomitrella patens (Hedw.) Bruch & Schimp. - muddermossa Synonymer Aphanorrhegma patens

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten växer på fuktig lera på framförallt stränder av vattendrag och sjöar i Götaland och Svealand. Arten kräver störning i form av tramp e.d. Således missgynnas arten av igenväxning av stränder till följd av t ex minskat strandbete. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (200-45000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1320 (44-6000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Muddermossa blir endast någon milli-meter hög. Bladen är bredast ovan mitten och bladkanten har tydliga tänder. Bladcellerna är tunnväggiga och stora - ca 28 µm breda. Nerven slutar i övre delen av bladet. Kapselskaftet är så kort att kapseln inte sticker upp ovanför bladen. Kapseln är rund och orangebrun, och den avslutas med en liten knopplik spets som ofta döljs av den strutlika mössan. I hög förstoring syns att kapselytan har en ojämn struktur. Kapseln öppnas inte med ett lock utan sporerna sprids genom att kapselväggen spricker upp. Sporerna är 25-30 µm i diameter och kraftigt papillösa. Arten verkar kunna hybridisera med närbesläktade arter; en av de få hybrider som är beskrivna i Sveriges mossflora är en hybrid mellan muddermossa och stor huvmossa Physcomitrium pyriforme. Denna hybrid har även beskrivits under eget namn: Physcomitrella ×hampei. Den utmärker sig genom att ha större blad än muddermossa, en längre och kraftigare nerv som upphör strax nedanför bladspetsen, ett längre och kraftigare kapselskaft samt en något oval kapsel.
Den snarlika arten knopptuss Tortula acaulon har ofta blad med en mer utdragen spets, en bladkant som är nästan helt slät samt mindre bladceller - upp till 20 µm breda. Pygmémossa Acaulon muticum har en längre och kraftigare nerv som når nästan till bladspetsen, kupade blad som är svagt kölade och en endast svagt antydd vårta på toppen av kapseln. Ibland växer muddermossa tillsammans med stor huvmossa Physcomitrium pyriforme, och är muddermossan steril kan de två arterna vara näst intill omöjliga att skilja åt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för muddermossa

Länsvis förekomst och status för muddermossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för muddermossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten påträffas sällsynt framför allt i Syd- och Mellansveriges slättbygder och likaledes sällsynt i Danmark, södra Norge och södra Finland. Den förekommer även i Europa utanför Norden, i västra och norra Asien samt i Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Funariales  
  • Familj
    Funariaceae  
  • Släkte
    Physcomitrella - muddermossor 
  • Art
    Physcomitrella patens(Hedw.) Bruch & Schimp. - muddermossa
    Synonymer
    Aphanorrhegma patens

Muddermossa växer på bar, fuktig lera vid stränder av sjöar och vattendrag och vid diken och vattensamlingar. I Skåne är arten nästan uteslutande funnen på moränlera på lokaler med hög markfuktighet under växtperioden. I Uppland är betade strandängar och fuktängar på lergrund den vanligaste livsmiljön. Även fuktigt liggande, lerhaltiga muddermassor koloniseras. Arten är således beroende av en kontinuerlig blottläggning av naken lerjord. Sannolikt trivs arten bäst på något kalkrika, gärna glaciala leror. Muddermossans sporer kan troligen spridas med hjälp av vatten. Den vanligaste följearten är stor huvmossa Physcomitrium pyriforme. Muddermossa uppträder med kapsel på hösten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppna strandbiotoper, Öppna gräsmarker, Sjöar, Småvatten, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Vattendrag

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Igenläggning av öppna diken, liksom torrläggning av småvatten i jordbrukslandskapet, missgynnar muddermossa. Bristen på regelbundet störd mark, t.ex. p.g.a. upphört bete i närheten av vattendrag, innebär också ett allvarligt hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Ytterligare uttorkning av jordbrukslandskapet bör undvikas. Dessutom gynnas arten av öppethållande av kantzoner till vattendrag, där man även skulle kunna hjälpa den med att aktivt blottlägga lerjord. Fler lämpliga småbiotoper i jordbrukslandskapet bör återskapas. Mer kunskap om artens aktuella status behövs.
Muddermossa har studerats mycket ingående på laboratorier och i växthus, i synnerhet dess genetik och förgroddens utveckling.
Utländska namn - NO: Muddermose, FI: Nuppusammal, DK: Bulet Muddermos.

Etymologi: patens = öppen, fri, vid; presens particip av patere (lat.) = vara eller stå öppen.
Uttal: [Fyskomitrélla pátens]

key facts Spreading Earth-moss. Shoots only c. 1 mm long. Leaves oblanceolate, margin distinctly dentate. Capsules common, formed in autumn, globose with a short beak, cleistocarpous, immersed. Seta short. Spores 25-30 µm, coarsely papillose. - Grows on bare, moist, typically calcareous clay on the shores of lakes, pools and streams, in grazed wet meadows and along ditches. Rare, in the southern lowland regions.

Bengtsson, N. 1997. Rapport från Mossornas Vänners exkursion till Jumkils socken i Uppland den 27 oktober 1996, eller Det fjärde moderna fyndet av Physcomitrella patens. Myrinia 7 (1): 36-38.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.#

Berlin, K. & Isaksson, D. 2003. Physcomitrella patens - återfynd och nyupptäkter. Myrinia 13: 6-10.

Ludwig, G. m.fl. 1996. Rote Liste der Moose (Anthocerophyta et Bryophyta) Deutschlands. Schr.-R. f. Vegetationskde. 28: 189-306. BfN, Bonn-Bad Godesberg 1996.

Lönnell, N. 2006. Physcomitrella patens muddermossa s. 82-83. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Möller, H. 1936. Lövmossornas utbredning i Sverige XIII, Ephemeraceae, Schistostegaceae, Oedipodiaceae, Disceliaceae, Funariaceae, Meesiaceae och Aulacomniaceae. Ark. f. Bot. 28A (4).

Waldheim, S. 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenverhältnisse in Schonen. Bot. Not. Suppl. 1(1).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1992. Rev. Henrik Weibull 1997. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Funariales  
  • Familj
    Funariaceae  
  • Släkte
    Physcomitrella - muddermossor 
  • Art
    Physcomitrella patens, (Hedw.) Bruch & Schimp. - muddermossa
    Synonymer
    Aphanorrhegma patens
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1992. Rev. Henrik Weibull 1997. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterad 2010.