Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klothuvmossa

Organismgrupp Mossor Physcomitrium sphaericum
Klothuvmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten kan växa sig upp till 4 mm hög. Bladen är bredast strax ovanför mitten, varifrån de gradvis avsmalnar mot spetsen. Bladkanten har trubbiga tänder i övre delen av bladet eller saknar tänder helt. Nerven upphör strax nedanför spetsen av bladet. Kapselskaftet är så långt att kapseln hamnar ovanför bladen. Kapseln är upprätt och nästan lika lång som bred; den är innan sporerna släpps rund till oval, medan den tömda och torra kapseln är mer skål- eller halvklotformad. Peristom saknas. Locket har endast en liten vårtlik spets. Mössan är symmetrisk, försedd med ett spröt och spricker upp i den nedre delen när kapseln tillväxer. Sporerna är runt 25-35 µm i diameter och kraftigt papillösa.
Klothuvmossa skiljer sig från de övriga arterna i släktet genom att sakna - eller ha endast svagt antydda - trubbiga tänder i den övre delen av bladkan-ten. Urnhuvmossa P. eurystomum har oftast spetsigare blad med en nerv som upphör i bladspetsen och i bladkanten celler som är smalare och mer långsträckta. Stor huvmossa P. pyriforme har en mer långsträckt kapselform och en längre spets på locket, är ofta större samt har kapslar som framför allt mognar på vår och försommar. En tömd kap-sel hos åkertuss Tortula truncata har också utvidgad mynning. Den arten kan eventuellt förväxlas med klothuvmossa, men T. truncata har mer uddspetsiga blad med en nerv som är utlöpande eller slutar i bladspet-
sen.
Utbredning
Länsvis förekomst för klothuvmossa Observationer i  Sverige för klothuvmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Norden endast funnen i Dalarna samt på några lokaler i sydligaste Finland. Den är något mer spridd i övriga Europa men är sällsynt i många länder där den förekommer. Dessutom är arten funnen i Sibirien och Japan. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
I Sverige var arten länge bara känd från Dalbysjöns stränder 1915 och 1917. Växtplatsen besöktes 1993 utan att arten återfanns. Arten hittades dock vid en ny lokal vid Dalälven 2013. Då arten främst hittas vid lågvatten och är mycket liten så kan arten vara förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Växer på dyiga stränder. Har återfunnits på en lokal i Dalarna vid Dalälven 2013. Fram till dess var den enda kända lokalen belägen utanför Säter i Dalarna, där arten har eftersökts vid flera tillfällen utan att hittas sedan 1917. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (20-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (4-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2b).
Ekologi
Klothuvmossa växer på fuktig jord i öppna miljöer. I Storbritannien växer den i kanten av periodvis uttorkade vattensamlingar och vattenreservoarer. Bäst förutsättningar råder således under torra år med lågt vattenstånd, då marken är frilagd under tillräckligt lång tid för att arten ska hinna fullborda sin livscykel och sprida sina sporer. Studier har visat att sporerna endast kan gro efter långvarig torka (Furness & Hall 1981). Andra mossor som förekommer i denna miljö är åkerdagmossa Pseudephemerum nitidum och sågdagmossa Ephemerum serratum. Sporerna i Storbritannien och Tyskland mognar på hösten och vintern. De äldre fynden i Sverige är gjorda i augusti, och kapslarna hade då släppt sina sporer.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Funariales, Familj Funariaceae, Släkte Physcomitrium (huvmossor), Art Physcomitrium sphaericum (Ludw.) Brid. - klothuvmossa Synonymer Physcomitrium sphaericum (C.F. Ludw.) Fürnr.

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Växer på dyiga stränder. Har återfunnits på en lokal i Dalarna vid Dalälven 2013. Fram till dess var den enda kända lokalen belägen utanför Säter i Dalarna, där arten har eftersökts vid flera tillfällen utan att hittas sedan 1917. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (20-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (4-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2b).
Arten kan växa sig upp till 4 mm hög. Bladen är bredast strax ovanför mitten, varifrån de gradvis avsmalnar mot spetsen. Bladkanten har trubbiga tänder i övre delen av bladet eller saknar tänder helt. Nerven upphör strax nedanför spetsen av bladet. Kapselskaftet är så långt att kapseln hamnar ovanför bladen. Kapseln är upprätt och nästan lika lång som bred; den är innan sporerna släpps rund till oval, medan den tömda och torra kapseln är mer skål- eller halvklotformad. Peristom saknas. Locket har endast en liten vårtlik spets. Mössan är symmetrisk, försedd med ett spröt och spricker upp i den nedre delen när kapseln tillväxer. Sporerna är runt 25-35 µm i diameter och kraftigt papillösa.
Klothuvmossa skiljer sig från de övriga arterna i släktet genom att sakna - eller ha endast svagt antydda - trubbiga tänder i den övre delen av bladkan-ten. Urnhuvmossa P. eurystomum har oftast spetsigare blad med en nerv som upphör i bladspetsen och i bladkanten celler som är smalare och mer långsträckta. Stor huvmossa P. pyriforme har en mer långsträckt kapselform och en längre spets på locket, är ofta större samt har kapslar som framför allt mognar på vår och försommar. En tömd kap-sel hos åkertuss Tortula truncata har också utvidgad mynning. Den arten kan eventuellt förväxlas med klothuvmossa, men T. truncata har mer uddspetsiga blad med en nerv som är utlöpande eller slutar i bladspet-
sen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klothuvmossa

Länsvis förekomst och status för klothuvmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klothuvmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Norden endast funnen i Dalarna samt på några lokaler i sydligaste Finland. Den är något mer spridd i övriga Europa men är sällsynt i många länder där den förekommer. Dessutom är arten funnen i Sibirien och Japan. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
I Sverige var arten länge bara känd från Dalbysjöns stränder 1915 och 1917. Växtplatsen besöktes 1993 utan att arten återfanns. Arten hittades dock vid en ny lokal vid Dalälven 2013. Då arten främst hittas vid lågvatten och är mycket liten så kan arten vara förbisedd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Funariales  
  • Familj
    Funariaceae  
  • Släkte
    Physcomitrium - huvmossor 
  • Art
    Physcomitrium sphaericum(Ludw.) Brid. - klothuvmossa
    Synonymer
    Physcomitrium sphaericum (C.F. Ludw.) Fürnr.

Klothuvmossa växer på fuktig jord i öppna miljöer. I Storbritannien växer den i kanten av periodvis uttorkade vattensamlingar och vattenreservoarer. Bäst förutsättningar råder således under torra år med lågt vattenstånd, då marken är frilagd under tillräckligt lång tid för att arten ska hinna fullborda sin livscykel och sprida sina sporer. Studier har visat att sporerna endast kan gro efter långvarig torka (Furness & Hall 1981). Andra mossor som förekommer i denna miljö är åkerdagmossa Pseudephemerum nitidum och sågdagmossa Ephemerum serratum. Sporerna i Storbritannien och Tyskland mognar på hösten och vintern. De äldre fynden i Sverige är gjorda i augusti, och kapslarna hade då släppt sina sporer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Sjöar, Småvatten, Öppen fastmark, Blottad mark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Arten hotas av att dammar och vattensamligar inte tillåts torka upp emellanåt. Därtill kan eutrofiering och vattenföroreningar innebära ett hot mot arten.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Lämpliga lokaler bör besökas och arten eftersökas. Med tanke på artens säsongsberoende uppträdande kan den mycket väl finnas kvar någonstans i Sverige. Om arten återfinns måste dess miljökrav undersökas och lämpliga artbevarande åtgärder vidtas.
Utländska namn - FI: Pallosuppusammal, GB: Dwarf Bladder-moss.

Etymologi: sphaericus = klotrund; sphaira (gr.) = klot, sfär; suffixet -icus (gr.).
Uttal: [Fyskomítrium sfä’rikum]

key facts Dwarf Bladder-moss. Shoots up to 4 mm long. Leaves oblanceolate, gradually tapering to a blunt apex. Margin entire or bluntly denticulate above. Capsules common, formed in autumn and winter, exserted, ovoid to globose, hemispherical when dry, gymnostomous. Calyptra symmetrical, beaked. Seta several millimetres long. Spores c. 30 µm, coarsely papillose. - Found on moist soil in open habitats. In Great Britain growing at the border of ephemeral pools of water. A rare species, in the Nordic countries found only at a few sites.

Furness, S. B. & Hall, R. H. 1981. An explanation of the intermittent occurrence of Physcomitrium sphaericum (Hedw.) Brid. J. Bryol. 11: 733-742.

Hill, M.O., Preston, C.D. & Smith, A.J.E. 1992. Atlas of the bryophytes of Britain and Ireland. Vol 2. Mosses (except Diplolepideae). Harley Books, Colchester.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.#

Lönnell, N. 2006. Physcomitrium sphaericum klothuvmossa s. 87. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Möller, H. 1936. Lövmossornas utbredning i Sverige. XIII. Ephemeraceae, Schistostegaceae, Oedipodiaceae, Disceliaceae, Funariaceae, Meesiaceae, Aulacomiacaeae. Ark. f. Bot. 28A (4).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterad 2010. Rev. Niklas Lönnell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Funariales  
  • Familj
    Funariaceae  
  • Släkte
    Physcomitrium - huvmossor 
  • Art
    Physcomitrium sphaericum, (Ludw.) Brid. - klothuvmossa
    Synonymer
    Physcomitrium sphaericum (C.F. Ludw.) Fürnr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterad 2010. Rev. Niklas Lönnell 2016.