Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor bockrot

Organismgrupp Kärlväxter Pimpinella major
Stor bockrot Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor bockrot är en flerårig, flockblomstrig växt som kan bli upp till en meter hög. Dess stam är djupt fårad, ihålig och grenig upptill. De nedre bladen är enkelt parbladiga med spetsiga, hjärtlika till äggrunda småblad. Stjälkbladen är ganska små och har breda bladskaft, som övergår i bladslidor med hinnartad kant. Blomställningen saknar såväl allmänt som enskilt svepe. Blommorna är oftast vita, men stundom rosa. Frukterna är 2,5–3,5 mm långa, äggrunda eller avlånga och försedda med kraftiga, vitaktiga åsar. Stor bockrot skiljer sig från vanlig bockrot genom den kraftigt fårade stammen och de tydliga åsarna på frukterna. Stor bockrot blommar i juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor bockrot Observationer i  Sverige för stor bockrot
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stor bockrot antas vara inhemsk i västra Skåne, men är även på 1800-talet inkommen med bland annat parkgräsfrö till södra Sverige. Förutom från Skåne är arten känd från Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland. Aktuella fynd saknas från Bohuslän, Östergötland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland. Några av dessa lokaler var endast tillfälliga. Stora bockroten har gått tillbaka i Skåne och från flera andra tidigare omfattande lokaler har den helt försvunnit. I östra Södermanland och nordöstra Uppland finns flera individrika förekomster, mest på vägkanter och i skogsbryn. I Danmark förekommer den spridd på Själland, Lolland och Falster samt på ett par lokaler på sydligaste Jylland. I Norge och Finland är arten införd på ett 10-tal lokaler i vardera landet. Totalutbredning är europeisk från Spanien till Rumänien och från Italien till Sverige och Storbritannien samt Kaukasus. Den är även införd till Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i Skåne (20-tal lokaler), men även sällsynt från Småland upp till Uppland samt på Öland och Gotland. Växer främst i näringsrika lövskogar och i fuktig ängsmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 275 (200-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Stor bockrot förekommer främst i näringsrika lövskogar och på fuktig ängsmark. Den är näringskrävande och till skillnad från bockrot P. saxifraga skugg- och konkurrenstålig. På lokalerna i Svealand växer arten främst i slottsparker och har därifrån i vissa fall spritt sig till omkringliggande kulturlandskap, främst vägkanter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Apiales (araliaordningen), Familj Apiaceae (flockblommiga), Släkte Pimpinella (bockrötter), Art Pimpinella major (L.) Huds. - stor bockrot Synonymer Pimpinella magna L., Lundanis

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne (20-tal lokaler), men även sällsynt från Småland upp till Uppland samt på Öland och Gotland. Växer främst i näringsrika lövskogar och i fuktig ängsmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 275 (200-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Stor bockrot är en flerårig, flockblomstrig växt som kan bli upp till en meter hög. Dess stam är djupt fårad, ihålig och grenig upptill. De nedre bladen är enkelt parbladiga med spetsiga, hjärtlika till äggrunda småblad. Stjälkbladen är ganska små och har breda bladskaft, som övergår i bladslidor med hinnartad kant. Blomställningen saknar såväl allmänt som enskilt svepe. Blommorna är oftast vita, men stundom rosa. Frukterna är 2,5–3,5 mm långa, äggrunda eller avlånga och försedda med kraftiga, vitaktiga åsar. Stor bockrot skiljer sig från vanlig bockrot genom den kraftigt fårade stammen och de tydliga åsarna på frukterna. Stor bockrot blommar i juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor bockrot

Länsvis förekomst och status för stor bockrot baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor bockrot

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stor bockrot antas vara inhemsk i västra Skåne, men är även på 1800-talet inkommen med bland annat parkgräsfrö till södra Sverige. Förutom från Skåne är arten känd från Blekinge, Öland, Gotland, Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland. Aktuella fynd saknas från Bohuslän, Östergötland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland. Några av dessa lokaler var endast tillfälliga. Stora bockroten har gått tillbaka i Skåne och från flera andra tidigare omfattande lokaler har den helt försvunnit. I östra Södermanland och nordöstra Uppland finns flera individrika förekomster, mest på vägkanter och i skogsbryn. I Danmark förekommer den spridd på Själland, Lolland och Falster samt på ett par lokaler på sydligaste Jylland. I Norge och Finland är arten införd på ett 10-tal lokaler i vardera landet. Totalutbredning är europeisk från Spanien till Rumänien och från Italien till Sverige och Storbritannien samt Kaukasus. Den är även införd till Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Pimpinella - bockrötter 
  • Art
    Pimpinella major(L.) Huds. - stor bockrot
    Synonymer
    Pimpinella magna L.
    Lundanis

Stor bockrot förekommer främst i näringsrika lövskogar och på fuktig ängsmark. Den är näringskrävande och till skillnad från bockrot P. saxifraga skugg- och konkurrenstålig. På lokalerna i Svealand växer arten främst i slottsparker och har därifrån i vissa fall spritt sig till omkringliggande kulturlandskap, främst vägkanter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det är inte helt klarlagt varför stor bockrot minskat i Skåne, men troligen är främsta orsaken att lövskogarna avverkats och ersatts med granplanteringar, vilka konkurrerat ut stora bockroten. Flera av förekomsterna i Sörmland och Uppland är däremot stabila eller svagt ökande.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Viktigaste åtgärden när det gäller stor bockrot är att undersöka dess ståndortskrav och fastställa dess status i Skåne så att hotbilden kan bedömas.
Utländska namn – NO: Stor gjeldkarve, DK: Stor Pimpinelle, FI: Isopukinjuuri, GB: Greater Burnet-saxifrage.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Boaniska.Förening. Medlemsblad 1997 (1): 1–40.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Egholm, B. 1951. Umbelliferernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 373–480.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hakalisto, S. 1997. Isopukinjuuri – Stor bockrot. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Hulthén, T. 1949. Bidrag till Skånes flora. 40. Anteckningar om floran i Andrarum och Hörröd. Bot. Not. 102: 1–48.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Hylander, N. 1943. Die grassameneinkömmlinge schwedischer Parke mit besonderer Berücksichtigung der Hieracium silvaticiformia. Symb. Bot. Ups. VII:1.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson & Lena Jonsell 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Pimpinella - bockrötter 
  • Art
    Pimpinella major, (L.) Huds. - stor bockrot
    Synonymer
    Pimpinella magna L.
    Lundanis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson & Lena Jonsell 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.